I ett viktigt avseende har revisorskåren aldrig behövt stå till svars för brister. Det gäller tystnadsplikten. Tack vare det har revisorerna ett orubbat förtroende och kan göra en insats som är viktigare än taxeringsrevisorernas, skriver Hagström & Olssons styrelseordförande, auktor revisor Stig Nilsson, som är djupt kritisk mot Riksskatteverkets sätt att hantera tredjemansrevisioner mot revisionsbyråer.
Tystnadsplikten vann i första ronden. Så lyder rubriken över intervjun med Riksskatteverkets överdirektör Lennart Grufberg i Balans 10/89. I intervjun lät Grufberg meddela att Riksskatteverket avstått från att genom vitesföreläggande gentemot Hagström & Olsson söka få ut byråns klientakter för s.k. tredjemanskontroll (”insamling av uppgifter som förberedelse för skattekontroll hos andra personer”).
Det är två saker jag ogillar i artikeln, och Lennart Grufberg är säkert oskyldig till dem båda. Jämförelsen i rubriken med en boxningsmatch mellan RSV och vår byrå är den ena. Sättet att via pressen informera oss om att taxeringsrevisionen är avslutad är den andra.
Det finns givetvis annat jag inte gillar i intervjun med Grufberg. Men här får jag acceptera att vi kan ha olika intressen och olika uppfattningar i handläggningsfrågor. Denna artikel är ej ett ”handläggningstekniskt” inlägg i debatten om tredjemanskontroller utan ett inlägg till försvar av en hörnpelare i vår affär – tystnadsplikten.
Vem var motståndaren?
Först till boxningsringen. Redan när taxeringsmyndigheten steg in i den var många frågor oklara. Må vara att vår byrå satt kvar i ringhörnan, men vem var egentligen motståndaren? Vem skulle knockas?
Enligt uppgift ville man från RSVs sida inhämta information om omfattningen av s.k. skalbolagsaffärer. Hur skulle det ske? På vårt Helsingborgskontor – som var föremålet för tredjemanskontrollen – finns nära tusentalet registrerade klientakter. Antalet hyllmeter har vi inte räknat ut, men det rör sig om åtskilliga. Vi lämnade taxeringsrevisorerna en redogörelse för klientregistreringen, hur klientakterna är uppbyggda, klientstruktur och revisionsplanering. Vi redogjorde också för våra faktureringsprinciper. Men skulle vi också peka ut var RSV skulle slå in boxhandsken? Nej, vi krävde domaringripande och vi nöjde oss inte med Länsrättens domare, som RSV ofta går i ringen med. Vi krävde att domarrösterna slutligt skulle komma från Regeringsrätten.
Kan då den som satt kvar i ringhörnan utses till vinnare av första ronden? Självklart inte! Det finns ingen vinnare och det bör ej heller finnas någon boxningsmatch. Därför ogillar jag rubriken.
Säker förvaring
Vi har olika roller i samhället, företagsrevisorerna och skatterevisorerna. I vår roll ses tystnadsplikten såsom en ”säker förvaring” av mottagen känslig information. Tystnadsplikten är helig, och spegelbilden till tystnadsplikten är de omfattande förtroenden som vi fortlöpande får av våra klienter. Förtroenden i form av känslig affärsinformation, strategiska överväganden, information om personer, presumtiva företagsförvärv, marknadsplaner, konkurrentanalyser, avtal etc. etc. Vi får all denna information som revisorer och rådgivare. Tystnadsplikten har därför ett mycket stort innehåll för oss. Den utgör en garanti för klienterna och en förutsättning för oss att kunna fullgöra vår egen affär som revisorer och rådgivare. Precis som advokater och andra kvalificerade tjänsteproducenter lever vi dessutom konkurrensutsatta. ”Informationssäkerheten” är en självklarhet för alla som anlitar oss och våra tjänster.
Våra akter förvarar relativt sett ringa material som berör skatteöverväganden och skatteplanering. Det må kanske sägas – även om det borde vara självklart – att målet för affärsverksamhet inte är beskattning och deklaration. Bokslut och ekonomiska analyser görs inte primärt för att tillfredsställa det fiskala intresset. Ekonomisk information skall stödja affären och utgöra ett operativt styrmedel. Detta är lika självklart som att den ekonomiska redovisningen skall vara så ordnad att den också uppfyller alla lagstadgade krav som finns för fullgörande av skattskyldigheten. Och många andra skyldigheter!
I taxeringsmyndighetens relation till företagen innebär tystnadsplikten endast krav på att hålla tyst om den information man tar del av för att kunna fullgöra sin taxeringsfunktion. Taxeringsrevisorerna får ingen förtrolig information med uppgift att värdera den affärsmässigt eller ge råd om affärsverksamheten. Tystnadsplikten har därför helt olika innehåll för oss i våra olika roller som företagsrevisorer respektive skatterevisorer. Det tror jag är angeläget att slå fast i den debatt som hittills enligt min mening varit väldigt ensidigt teknisk/legal och skyldighetsinriktad.
Omistlig rättighet
Det är alltså inte rädslan för att RSV vid en genomletning av våra akter skulle kunna snoka upp en eller annan anteckning eller promemoria om en möjlig skalbolagsaffär som får oss att sitta kvar i ringhörnan. Nej, det är tafsandet på en för vår verksamhetsutövning omistlig rättighet och skyldighet, tystnadsplikten, det gäller: den säkra förvaringen av all information om våra uppdragsgivare. Och här hjälper det inte att skattemyndigheten eller någon annan tänkbar intressent har egen tystnadsplikt. Ingången till varje skattskyldig skall vara dess egen ingång. Inte vår! Det borde ”god taxeringssed” påbjuda.
I vår roll som företagsrevisorer misslyckas vi då och då. Det kan gälla utlandsverksamheter, luft i balansen eller skattefrågor. Även om de allra flesta revisioner genomföres på ett korrekt och bra sätt så lever vi idag med några rubrikvänliga ”fall” riktade mot oss. Vi är som kår alls inte ofelbara och vi skall självklart ta vårt ansvar.
I ett viktigt avseende har vi dock – såvitt jag vet – aldrig behövt stå till svars för brister. Det gäller tystnadsplikten. Och tack vare detta har vi också ett orubbat förtroende hos våra uppdragsgivare. Detta förtroende, väl förvaltat, behöver inte bli till gagn enbart för oss och våra uppdragsgivare utan faktiskt också för samhället. Vår omfattande roll som seriösa rådgivare i företagen kan mycket väl innebära att vår ”samhällsinsats” inom beskattningen t.o.m. skulle kunna bedömas vara större än taxeringsrevisorernas! Detta kan givetvis inte bevisas men det kan ej heller vederläggas! Vi värnar vårt oberoende – därför sitter vi kvar i ringhörnan.
Borde gått tjänstevägen
Låt mig bara med några rader få kommentera avslutningen av tredjemanskontrollen gentemot byrån. ”Men nu har vi sagt att vi avstår från den, säger Lennart Grufberg.” Detta citat ur Balans 10/89 är det enda besked vi såsom skattskyldigt företag, utvalt för granskning, fått att taxeringsrevisionen i fråga kan tänkas vara avslutad. Den började för ett år sedan. Om revisionen nu är avslutad borde vi väl tjänstevägen ha fått någon form av handling som bekräftar detta? Vi sitter kvar i ringhörnan!
S.k. tredjemanskontroller är ovärdiga vår fria företagsamhet. De bör därför utgå ur arsenalen. Att tillåta en taxeringsrevision, utförd som en tredjemanskontroll, mot klienter hos revisorer och advokater är som att tillåta en marknadsundersökning i företagshälsovårdens journaler! Bevissäkring vid misstanke om brott i individuella fall och utförd under noga lagreglerade former är däremot något helt annat, som vi i rättssäkerhetens intresse självklart skall acceptera.
Välkomnar kunnig kår
Man kan nu inte bara avvisa något som ovärdigt utan att samtidigt anvisa något som kan anses värdigt och gångbart. Det kräver anständigheten i debatten.
Personligen skulle jag därför välkomna en välorganiserad, hyperkunnig och effektivt arbetande kår av taxeringsrevisorer, som vinner respekt genom att bli identifierad i den objektiva ämbetsmannarollen och med ämbetsmannaansvar. Ämbetsmän som klarar sig utan att vika ut sig i pressen med granskningsresultat före skattedomstol eller med förhandsbesked om det stora ”scoopet”! Tätare och effektivare, direkt riktade taxeringsrevisioner, följda av en snabb process i skattedomstolarna, skulle otvivelaktigt bidraga till större säkerhet hos företagen i deras tillåtna skatteplanering och i deras ansvarsfulla och oavlönade roll som uppbördsverk för det allmänna.
Man kan möjligen då påstå att de stora revisionsbyråerna f.n. motarbetar uppbyggnaden av en sådan idealorganisation som jag nämnt genom att i sig utgöra attraktiva alternativ som arbetsgivare för duktiga skattejurister. Men vi lever i ett konkurrenssamhälle och jag kan därför aldrig acceptera att detta förhållande i sig skulle kunna läggas oss till last eller vara ett betydelsefullt hinder för etableringen av det önskade lyftet.
Stora och många förhoppningar knyts till den nya skattereformen. En sådan förhoppning är självklart att antalet konflikter och kringgåenden till följd av oklara och svårtolkade skatteregler på sikt drastiskt skall minska. Denna utveckling borde rimligen förenkla skattekontrollerna och onödiggöra ”krypskytte”. På väg mot bättre tider kan vi kanske till och med som företagsrevisorer och taxeringsrevisorer lära en del av varandra? Om så är fallet är det ett ytterligare skäl att lämna boxningsringen!
Auktor revisor Stig Nilsson, styrelseordförande Hagström & Olsson