Balans fyller 150

Det här är nummer 150 av Balans. Tidningen startades 1975 – och det skedde inte utan motstånd. Vi har talat med fyra av dem som var med och drog igång den framgångsrika satsningen på en egen tidning från FAR.

Den tidning som Du nu håller i handen är den etthundrafemtionde utgåvan av Balans. Sedan våren 1975 har tidningen punktligt som en klocka kommit ut tio gånger om året. Prenumerantbasen, som vid starten bestod av de cirka 2.500 anställda vid FAR-byråerna, har sedan dess vuxit långt utanför revisorernas krets. Upplagan i dag är drygt 16.000 exemplar och tidningen har hela tiden varit självbärande.

Så började det

Auktor revisor Ulf Gometz minns hur det började. Han var ordförande i FARs s.k. Arbetsgrupp, tillsatt i början på 70-talet som en allmän idéspruta för att föra in nya tankar i FARs verksamhet.

– Det var i den arbetsgruppen som starten av en tidning föreslogs, berättar Ulf Gometz. Av rent föreningsmässiga skäl behövde FAR-ledamöterna ett gemensamt organ. Men framför allt var det arbetsgruppens åsikt att revisorerna deltog för lite i den allmänna debatten. Ja, revisorerna deltog inte alls i den. Debatten antogs kunna komma igång i en egen tidning – men redan från början var också målsättningen att försöka sälja tidningen till andra än revisorer. Auktoriserade revisorer och deras medarbetare som köpare var den ekonomiska grunden för tidningen. Men det var hela tiden meningen att den skulle bli ett mera allmänt organ.

På Arbetsgruppens förslag startades en provisorisk tidskriftskommitté bestående av auktor revisorerna Carl Henrik Witt, ordförande, Sten Erik Feinstein, Ulf Gometz, Sten Nackstad och Erik Rydström.

Fick slåss för tidningen

Till redaktion för ett provnummer utsåg auktor revisorerna Björn Markland och Ingvar Pramhäll.

Alla nu levande av dessa nämnda revisorer utom Ulf Gometz är för övrigt fortfarande direkt knutna till arbetet med Balans. Feinstein, Rydström och Pramhäll är ledamöter av Balans redaktionskommitté. Ingvar Pramhäll är också tidningens ansvarige utgivare. Björn Markland är numera FARs generalsekreterare och utgör tillsammans med bitr general sekreterare Margareta Damberg Balans redaktionsledning.

Hur var det att starta en ny tidning?

– Det var roligt, säger Ulf Gometz. Men vi fick slåss för det också. Det var många varningsord som uttalades. Det hette att det hade blivit många föreningars fall att ge ut en tidning.

Beslutet att göra tidningen togs på FARs årsstämma 1973.

– Där rådde verkligen inte enighet, säger Ulf Gometz. Det blev debatt om att tidningen inte skulle gå ihop sig. Men kritiken tystnade när tidningen började komma ut. Och jag tycker att Balans är ett av de mest glädjande initiativen som tagits i FAR.

Sten Erik Feinstein erinrar sig kolleger som både ringde och kom på besök till honom och sa: ”Du kan väl använda ditt inflytande i FAR för att stoppa de här galenskaperna.”

– Men jag var ju helt fel person att vända sig till. Jag var helt för tidningen, den skulle inte stoppas. Vi skulle se hur det gick.

Eldsjälen som drev på

Ingvar Pramhäll minns vilken stor entusiasm som flödade från tidskriftskommitténs ordförande Carl Henrik Witt (FARs ordförande 1969–70):

– Han kände behovet av att samla kåren kring debattartiklar och artiklar i yrkesfrågor. Han var eldsjälen som drev på. Han var inspiratör, påhejare, moralisk stöttepelare, allt.

När delägarna i Öhrlings långt senare skulle hedra Carl Henrik Witt vid hans pensionering kunde de knappast ha hittat på något bättre än det pris för bästa artikel i Balans som instiftades i hans namn.

För egen del tror Ingvar Pramhäll att hans redaktörsskap för Öhrlings interna tidning var det ”bananskal” som gjorde att han halkade in på tidningsmakarbanan.

Björn Markland arbetade på den tiden på Bohlins. Men Pramhäll och Markland kände varandra. De hade skrivit uppsats tillsammans på Handelshögskolan.

Det var kanske därför som de ansågs vara ett lämpligt ”radarpar” för att utgöra provtidningsredaktion.

Provnumret bar namnet FAR-Information, var grönt på framsidan och innehöll bl.a. några milstolpar ur FARs historia nedtecknade av auktor revisor Per V.A. Hanner.

Fick pris för namnet

Det var Hanner som i den pristävling som sedan utlystes gav tidningen det fyndiga namnet Balans. Balans symboliserade detta med debet och kredit. Det gjorde också FARs just då ganska nyanskaffade logotype med två klot ovanpå en rak linje.

(Somliga tror att logon föreställer ett par granskande glasögon – också en fullt acceptabel tolkning.)

– Vi tyckte att det skulle bli lite trist att kalla tidningen för Revision och Redovisning eller liknande, minns Erik Rydström. Enda kruxet med namnet Balans var att det inte var alldeles nytt. Skattebetalarnas förening hade tidigare haft en tidning med det namnet och sedan hade det registrerats in av en högerextremistisk organisation, som dock aldrig utnyttjat namnet.

Men det visade sig dock vara fritt fram att kalla tidningen Balans utan uppgörelse med de andra organisationerna.

– Det var bra att vi fick vår tidning, säger Erik Rydström. Det fanns ett behov av att göra yrket och FAR mer känt.

Svårt hitta redaktör

Som alla tidningar behövde Balans en redaktör för det krävande löpande arbetet. En sådan var inte lätt att få tag i.

– Vi skrev till varenda auktoriserad revisor och bad om tips om lämplig redaktör, berättar Sten Erik Feinstein. Vi fick inte ett enda seriöst svar.

– Men på FARs sekretariat fanns en flicka vid namn Bodil Sjöö Mårtenson, som erbjöd sig att ta jobbet. Vi accepterade med viss tveksamhet. Hon var ju inte yrkesjournalist då. Men det visade sig gå väldigt bra.

Bodil Sjöö Mårtenson höll i Balans ända till 1986. Då övergick hon till Semic Press och FARs generalsekretariat tog hand om ledningen av redaktionen. Efter sommaren är det dags för en ny förändring. Då upphör den personunionen.

Problem med artiklar?

Till starten av Balans hörde också viss oro för att det inte skulle gå att få ihop tillräckligt med artiklar:

– Ja, jag var väldigt rädd för det, säger Sten Erik Feinstein. Jag hade tidigare suttit i redaktionsrådet för civilekonomernas tidning Ekonomen. Där hade vi problem. Det kom mest artiklar från konsulter som ville göra reklam för sig. Men det blev aldrig några sådana svårigheter med Balans.

Erik Rydström minns att det var flera kolleger som tvivlade på att det skulle finnas folk som hade tid att skriva:

– Men jag hörde till optimisterna. Det kanske beror på att jag tycker att det är så roligt med tidningar och tidskrifter. (Han är för övrigt revisor i Svenska journalistförbundet.)

– Det är viktigt att FAR har en tidning, säger Erik Rydström. Den har blivit bättre och bättre hela tiden. Den känns som en professionellt riktig tidning. Den innehåller många journalistiskt riktiga artiklar. I början var det nog många som tyckte att vi mest samlade in en massa uppsatser.

– Det var också viktigt att tidningen skulle hålla hög professionell standard.

Legitimerad kvalitetstidskrift

Det var därför som man till tidningen knöt flera tunga, kunniga skribenter såsom t.ex. professor Knut Rodhe. Denne medverkar fortfarande regelbundet i Balans.

– Vi arbetade medvetet med att få med oss skribenter som kunde påverka revision och redovisning i Sverige, säger Erik Rydström.

Ingvar Pramhäll säger:

– I och med att vi fick ett par professorer och andra kunniga ”kändisar” att skriva så blev Balans legitimerad som en kvalitetstidskrift. Detta tror jag är viktigt för en organisation som FAR. Det var bra att vi ganska snabbt kunde få in debattartiklar. Det gav känslan av att det inte bara var FARs uppfattningar som torgfördes. Det gav spänst i diskussionerna. Balans var ett bra initiativ. Och i efterhand har det visat sig att det låg rätt i tiden. Men vi slet och jobbade hårt i starten.

Inge Wennberg