Balans 150:e nummer firas också med en fram- och tillbakablick i utvecklingen av det yrke som tidningen följer så noggrant. Det intervjuobjekt som Balans valt som återblickare och framåtskådare heter Bertil Edlund. Han var FARs ordförande för tio år sedan. I den då utgivna boken Revisorns roll i framtiden skrev han bl.a. om revisorn inför 80-talet. I dag kan vi se hur rätt han spådde och vad han tror inför 90-talet.

Auktor revisor Bertil Edlund, Öhrlings Reveko, FARs ordförande för tio år sedan, räknade 1980 med att revisorerna skulle bli utsatta för en ökande uppmärksamhet. Han var orolig för att kraven skulle bli för stora. Risken fanns för en utveckling liknande den i USA: att revisorerna skulle bli närgånget uppmärksammade av parter som inte var nöjda med deras arbete.

Många aktiviteter

Det var på den tiden en väldig aktivitet från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Intressenter som t.ex. arbetsmarknadens parter visade ett nyvaknat intresse för revisorn. Det fanns en offensiv attityd för en ändrad revisorsroll. Det handlade bl.a. om utvidgad förvaltningsrevision och om aktiv konsultverksamhet.

– Allt det här ledde till vissa övertoner i debatten, säger Bertil Edlund. Och det var ingen tillfällighet att omslaget till boken Revisorns roll i framtiden pryddes av en bild på Stålmannen. Intresset var mycket stort för vad vi revisorer gjorde och vad man trodde att vi skulle kunna göra.

– Vi var på väg att respekteras som yrkesgrupp. Det var bra. Det hade vi jobbat på i många år. Men i omvärlden fanns en viss övertro på att revisorer kunde lösa alla problem.

Myndigheternas övertro bestod i tanken att revisorerna skulle bli deras förlängda arm.

Informationsutveckling

Vad revisorerna inte alls förutsåg var den kommande kraftiga utvecklingen på kapitalmarknaden.

– Men den blev stimulerande, stärkte utvecklingstendenserna mot större byråer och kraven på ökad kompetens och specialisering.

En stark utveckling inom informationsteknologin förutsågs givetvis redan 1980.

– Nu kan vi lugnt påstå att den utvecklingen blivit mycket mera konkret än vi trodde men inte alls så dramatisk som vi räknade med, säger Bertil Edlund.

Varför inte det då?

– Jo, utvecklingen till informationssamhället har gått snabbare och mer smärtfritt. Och den har påverkat vårt yrke mycket konkret.

För tio år sedan, ja, inte ens för fem år sedan, varken drömde eller diskuterade Bertil Edlund tanken att varannan medarbetare på hans byrå i dag skulle ha en bärbar dator. Eller att alla medarbetare i dag använder dator i det praktiska arbetet.

Hotet blev en möjlighet

Då tänkte du kanske mera på stora dataavdelningar där folk gick i vita rockar och gjorde saker som du inte skulle begripa?

– Ja, dramatiken uteblev. Det som vi kanske uppfattade som ett hot blev en möjlighet. Det som vi var rädda för blev vardag för revisorskåren. Vi undrade förr hur vi skulle kunna revidera dessa gigantiska datasystem som tycktes torna upp sig. Hur skulle äldre revisorer klara att kunna leva i den nya miljön? Hur skulle vi undvika de enorma risker för förskingringar som skulle uppstå?

Bertil Edlund menar inte att riskerna är borta:

– Men vi har hunnit ifatt ganska ordentligt.

Vad händer i informationssamhället under 90-talet?

– En viktig utveckling sker i det finansiella informationsflödet. Med snabba telekommunikationsmedel sprids informationen blixtsnabbt och över gränserna. Det blir antagligen så att ett fåtal nyckeltal blir avgörande för den bild marknaden får av utvecklingen i företagen. Därför ökar kraven på enhetlighet och stringens i informationen.

Det innebär skärpta krav på revisionen – krav på att den i ännu högre grad resulterar i korrekt information.

Konsulting och specialisering

– Konsultverksamheten har alltid varit och kommer alltid att vara en viktig del i verksamheten, konstaterar Bertil Edlund. Vad som nu händer med viss hastighet är att konsulting kräver specialisering för att hålla erforderlig kompetens och kvalitet. Det kanske uppfattas som en plattityd att påstå att vi måste fortsätta öka andelen specialister, men tänk efter hur vi hade klarat informationsteknologins intåg utan specialister.

Och på 90-talet blir det viktigt att finna nya fora för teamwork mellan allmänrevisionen och specialisterna.

Löpande information viktig

Påtagligt är att den löpande informationen blir viktigare. Revisorerna är t.ex. i större utsträckning på väg att granska delårsrapporter.

– Informationsberedskapen och kvaliteten på informationssystemen blir mer avgörande än kvaliteten på enstaka bokslut, tror Bertil Edlund. Dessa fortsätter att vara viktiga i sig. Men att granska enstaka bokslut blir lite för långsamt i den värld som vi kommer att leva i. Revisorerna kommer också att direkt eller indirekt få ta ansvar för den löpande informationen från företagen och kanske också inom dem.

Det vanliga bokslutets betydelse kvarstår, men i företagens eviga och snabba kretslopp av affärer får den löpande informationen allt större vikt. Vi får se till att vi inte blir frånsprungna.

– Revisionen kommer också i allt högre utsträckning att bli ett lagarbete. Den tiden är förbi när en ensam revisor sköter revisionen från A till Ö.

Hårda ord

1980 skrev Bertil Edlund att varje utvidgning av de intresseanknutna revisionsbyråerna (dvs sparbankernas och böndernas) utgjorde ett hot mot revisorskårens oberoende.

Det var ovanligt hårda ord från en FAR-ordförande med tanke på de kolleger som jobbade på dessa byråer.

– Ja, det var fräckt sagt. I dag är jag överraskad över att jag vågade säga så. Men det är inte ointressant att man då såg en sådan utveckling som en hotbild för revisorskåren.

Den på senare tid kraftiga åderlåtningen av de här byråernas resurser har dock gjort att det eventuella problemet håller på att avskaffa sig självt.

Bertil Edlund ville 1980 att revisorstiteln skulle skyddas. Så har inte skett.

Men det är också ett problem som löst sig av sig självt.

– Bakgrunden var att BRÅ ägnade sig mycket åt konkursbrotten, säger Bertil Edlund. Vi hade bekymmer med de s.k. källarrevisorerna. De förstörde vår image. I dag vågar jag påstå att det inte används särskilt många okvalificerade revisorer. Och det är en förändring som företagen till stor del gjort på frivillig väg. Visst har vi fått en lag om kvalificerade revisorer i alla aktiebolag. Men frivilliga förändringar har betytt minst lika mycket. Företagen har insett behovet av kvalificerade revisorer och rådgivare.

Fördubbling på 6–7 år

En förklaring kan också vara att branschen lyckats hänga med hyggligt i volymutvecklingen och möta efterfrågan. 1980 fanns det 700 auktoriserade revisorer. Bertil Edlund förutspådde en fördubbling inom 6–7 år. Han fick i stort rätt och den utvecklingen fortsätter.

För tio år sedan fanns det enligt Bertil Edlund en viss misstänksamhet mot revisorer. Det hette t.ex. att de dolde sig alltför mycket bakom tystnadsplikten.

– I dag har omvärlden lärt sig att förstå innebörden av tystnadsplikten, säger Bertil Edlund. Vi har i stort klarat det informationsproblemet.

Har ni verkligen det? Tystnadsplikten innebär i princip att revisorn inte ska säga ett ord om en klients inre angelägenheter utöver det som revisorn skriver i revisionsberättelsen. Händer det inte fortfarande att det exempelvis ringer journalister och ber dig om fylligare information om du har gjort en kortfattad anmärkning i en revisionsberättelse?

– Jo, jag får många samtal. Ibland försöker de överraska mig klockan sju på morgonen. Och visst är det frestande att börja berätta. Journalisterna har ju en förmåga att ställa frågorna så att man får lite dåligt samvete, man vill försvara sig. Sådan är deras teknik. Min teknik är att aldrig ge mig in i en diskussion. Antingen har man tystnadsplikt eller också har man det inte. Jag uppfattar i alla fall att respekten för vår tystnadsplikt är större nu än förr.

Men det hindrar inte enligt Bertil Edlund att man kanske under 1990-talet ska se över informationen till omvärlden. Det gäller exempelvis revisionsberättelsens innehåll.

Viktigt samspel

På tröskeln till 90-talet känns det för Bertil Edlund som om samspelet mellan styrelser och revisorer blir en fråga som kräver ännu större uppmärksamhet både praktiskt och pedagogiskt:

– Vi har en angelägen pedagogisk uppgift i att förklara de praktiska effekterna av ansvarsuppdelningen för att skapa en effektiv kontroll i aktieägarnas intresse. Och jag ser en utmaning i att vidareutveckla samspelet mellan företagsledningen, styrelsen och revisorerna. Revisorernas ställning har påtagligt stärkts genom styrelsernas ökade medvetande om vår kontrollfunktion. Det är i dag ofta effektivt att avrapportera väsentlig kritik till styrelsen. Därmed måste alla förstå och vara uppmärksamma på att styrelserna kan vilja förskjuta sitt ansvar och vilja ha en utveckling mot detaljrapportering.

Nationsgränser rivs

Vad kommer att hända den dag revisorsyrket kan utövas fritt mellan olika länder?

– För det första tror jag och hoppas att 90-talet kommer att präglas av en liberalisering och avreglering. En globalisering av vårt yrke är oundviklig. Men det finns hela tiden en risk att myndigheterna använder sig av sitt käraste verktyg, reglering, för att uppnå liberalisering.

– Vi anser ju att vi har en hög och enhetlig standard i vårt land. Men jag tror inte att det måste bli sämre om det kommer hit utländska revisorer. Vi svenska revisorer bör vara något ödmjukare än vi tenderar att vara. Vi är inte så extremt duktiga. Det finns duktiga människor också i andra länder. Vi lever i en internationell värld. Utländska revisorer i Sverige är en utmaning som vi bör anta och även kan ha stor nytta av.

Det går inte att sticka under stol med att ett intresse av att skydda sig själva och de egna svenska revisionsbolagen delvis ligger bakom det hittillsvarande motståndet mot utländska revisorer.

Är det de gamla liberala idéerna om att alla vinner på frihandel som kan få slå igenom nu?

– Ja, vi har varit återhållsamma i Sverige men jag tror att vi bör acceptera en mer liberal syn. Hur långt vi ska gå är en annan sak. Det krävs uppmärksamhet på kvaliteten.

Kvalitetskontroll kan komma

Detta leder vidare till frågan om man i revisorskåren ska införa en kvalitetskontroll av den typ som finns i USA.

– Det är ingen överhängande angelägenhet i Sverige just nu, säger Bertil Edlund. Vi befinner oss inte i någon förtroendekris – men en sådan kan dyka upp snabbt. Då behövs någon form av kvalitetskontroll. Hittills har det räckt med kvalitetskontroll inom revisionsbolagen.

Kring 1980 var krisföretag ett vanligt ord i näringslivet. Senare följde ett antal år i en lyckligare värld. Men vi kan snart vara tillbaka i krisernas tider.

Går det sämre för revisionsbranschen i dåliga tider?

– Det är inte kartlagt. Men jag har en känsla av att det då tillkommer nya uppgifter. Vi har flaggat för att riskerna för fallissemang är uppenbara. Då ökar också riskerna för revisorerna. De fall då revisorer har kritiserats på allvar har ofta gällt konkurser eller liknande.

Inget om kvinnor

Bertil Edlund bläddrar i den gamla boken med Stålmannen på framsidan:

– Jag skrev att FAR skulle fortsätta stärka revisorns ställning. Det kan jag väl få ett rätt för?

Han ser också att han tog upp frågan om kommunikationen mellan revisorer och styrelser och är överraskad över att den fortfarande är så aktuell. Det vill han också ha ett rätt för, liksom för att utbildningen har förbättrats.

En sak glömde Bertil Edlund i sina spådomar 1980:

– Den ökande andelen kvinnor i yrket förutsåg vi inte alls. I dag är det ungefär 50 procent kvinnor bland de nyanställda på byråerna. Detta är utan tvekan en 90-talsfråga, som jag gärna överlåter till några kvinnliga revisorer att yttra sig över. Vill de ha goda råd finns jag till hands.

Inge Wennberg