IASC är en organisation som utvecklar internationella redovisningsrekommendationer. Reglerna har vunnit ganska bred acceptans. Men de har också kritiserats för att de – i den internationella anpassningens namn – medger för många alternativ. Detta ska dock rättas till. Bättre riktlinjer och annan hjälp för att genomdriva och sprida reglerna behövs också.

Den internationella organisationen för utvecklande av redovisningsrekommendationer heter IASC (International Accounting Standards Committee). Sedan starten 1973 har IASC presenterat närmare 30-talet rekommendationer. Dessa kallas International Accounting Standards, IAS.

De nordiska länderna representeras i IASCs styrelse av Morten Iversen, dansk statsauktoriserad revisor.

Internationell måttstock

För Sveriges vidkommande deltar auktor revisor Carl-Eric Bohlin, Price Waterhouse, sedan två år i en av IASCs s.k. steering committees (= arbetsgrupper). Tillsammans med en fransman, en grek och en brasilian samt IASCs generalsekreterare och en s.k. project manager håller han på att revidera IAS nr 12, som är den internationella rekommendation som gäller för redovisning av inkomstskatter.

Varför är dessa IAS så viktiga?

– IASC bildades därför att man insåg att det behövdes en harmonisering av världens redovisningsprinciper, t.ex. i samband med internationella börsintroduktioner eller upplåning av medel utomlands, säger Carl-Eric Bohlin, också ledamot av FARs redovisningskommitté. Ett slags internationell måttstock behövdes.

International Accounting Standards har sedan accepterats på många betydelsefulla fronter.

Sålunda kräver börserna i både London och Hongkong att IASCs rekommendationer tillämpas när utländska bolag introduceras.

Även om det finns antydningar till en förändring så accepteras däremot inte IASCs regler på New York-börsen. Securities & Exchange Commission (SEC) kräver fortfarande att exempelvis svenska bolags vinster räknas om efter amerikanska principer när bolagens aktier ska noteras offentligt i USA. De amerikanska principerna kallas GAAP (Generally Accepted Accounting Principles).

För många alternativ

Är IAS en tillräckligt komplett regelsamling?

– Ja, det måste man säga, även om vissa kompletteringar behövs, säger Carl-Eric Bohlin. Man håller på med ett projekt för att fylla ut luckorna. T.ex. utarbetas en rekommendation för ”financial instruments”. Men reglerna har kritiserats därför att de – för att passa in i många länder – innehåller för många alternativ.

Reglerna synes ibland ha manglats fram under politiska kompromisser i en strävan att tillgodose många olika länders lokala redovisningsregler.

Avsikten är nu att rätta till det där.

Ett dokument kallat Exposure Draft on Comparability of Financial Statements (ED 32) har lagts fram.

Där försöker man i en hel del rekommendationer plocka bort mångfalden av lösningar på olika redovisningsproblem.

Man arbetar för att få fram högst två alternativ för redovisningen: ett rekommenderat (preferred) och ett tillåtet (allowed) alternativ.

Ett exempel på den här ”städningen” finns i goodwill-reglerna. Möjligheten att skriva av goodwill direkt mot eget kapital, ofta utnyttjad i svenska bolag på senare år, föreslås bli bortplockad.

Denna Exposure Draft är dock ute på remiss och de nya reglerna förväntas inte komma att sjösättas förrän omkring 1993. Man torde också kunna förutsätta att IASC under de närmaste åren fortsätter sina konsultationer i de frågor som diskuteras i utkastet.

Draghjälp för införande

– En annan brist i rekommendationerna, som IASC nu insett, är att de inte precis ger några riktlinjer för hur de ska införas i olika länder, säger Carl-Eric Bohlin.

Här kan man jämföra med amerikanska redovisningsrekommendationer. De innehåller många riktlinjer, räkneexempel m.m. till hjälp för att driva igenom reglerna.

Det här problemet tror Carl-Eric Bohlin att IASC också kommer att ta itu med.

Men att driva igenom rekommendationerna är ett omfattande arbete. IASC har medlemsorganisationer i ett 80-tal länder – samma medlemmar som den internationella revisorsorganisationen IFAC. Det finns ingen direkt utfästelse från alla de här länderna att ovillkorligen driva igenom rekommendationerna lokalt. FAR poängterar dock i inledningen till sina redovisningsrekommendationer att föreningen enligt avtal verkar för att praxis i Sverige så långt som möjligt anpassas till IAS.

”Säljande” rekommendationer

– Det är viktigt att rekommendationerna blir så ”säljande” som möjligt, säger Carl-Eric Bohlin. IASC behöver också öka sin lobbying-verksamhet. Man måste i större omfattning åka runt och tala med folk och trycka på – inte bara vänta på att revisorsinstitut i olika länder ska agera.

Den frågan blir särskilt viktig nu när nationella redovisningsrekommendationer på många håll görs upp av organ som inte bara representerar revisorsföreningen i landet. I exempelvis Sverige och Norge startas nya partssammansatta redovisningsråd. Dessa råd är inte medlemmar i IASC. FASB (Financial Accounting Standards Board), som utfärdar redovisningsrekommendationer i USA, är inte heller någon revisorsorganisation utan också ett råd med representanter för näringsliv, universitet, finansanalytiker m.fl.

Nya kontakter måste således knytas. Det har bl.a. skett genom att just det mäktiga FASB har en observatörsplats vid IASCs styrelsemöten.

– Det är ett sätt att trycka på och få det som IASC säger att gå hem även i USA, säger Carl-Eric Bohlin.

Frågan om att låta IASC gå upp i IFAC har diskuterats och besvarats med nej av den s.k. Bishop-gruppen. (Se Balans 2/90.)

– Personligen tycker jag att det är bra att IASC inte slås ihop med IFAC, säger Carl-Eric Bohlin. Genom att IASC står fri kan organisationen lättare ha kontakter utanför revisorsorganisationerna.

IASC kan utan onödiga bindningar prata med olika redovisningsråd, finansanalytiker m.fl.

”Köper” reglerna rakt av

I vissa länder har det dock varit ganska enkelt att introducera IASCs rekommendationer.

– I en del udda länder har det varit mycket lätt att få de lokala myndigheterna att acceptera International Accounting Standards, säger Carl-Eric Bohlin. Det har jag själv märkt i exempelvis afrikanska bolag som jag hjälpt till att upprätta lokala bokslut för.

En del utvecklingsländer har helt enkelt ”köpt” IASCs redovisningsmetoder rakt av. De har på det smidiga sättet sluppit allt arbete som det innebär att själv ta fram rekommendationer.

– Men i länder som USA och England går det inte att utan vidare överföra IASCs regler till den lokala miljön, säger Carl-Eric Bohlin. Här kommer de lokala reglerna i första hand. Det är också helt klart att IASC inte har till syfte att sätta sig över de lokala regelskaparna.

Ligger det möjligen ett problem i att vi kanske får ett mindre antal länder med stora egna utbroderade system och ett stort antal övriga länder som följer IAS?

– Jo, och det är viktigt att dra ner antalet alternativ i IAS och samtidigt arbeta med lobbying i länder som USA, England, Kanada, Japan m.fl. så att vi får en ökad överensstämmelse med IAS även där. Här i Sverige kan vi också behöva ändra oss. Vi har t.ex. regler om leasing som klart avviker från IAS.

Hur ska informationen förstås?

För dem som till äventyrs tvivlar på att redovisningssystem kan vara så särskilt olika gör vi en liten jämförelse, lånad ur en artikel skriven av IASCs generalsekreterare engelsmannen David Cairns.

Exemplet gäller det spanska telefonbolaget Telefonica, vars aktier är registrerade på en rad utländska börser. 1987 var årets vinst för Telefonica 53 miljarder pesetas enligt spanska redovisningskrav.

Men enligt USAs GAAP var årsvinsten 130 miljarder pesetas. Och enligt IAS redovisades (för Londonbörsen) 64 miljarder.

Hur ska marknaderna tolka de olika vinsterna och de konsekvenser de får för vinst per aktie och avkastning på totalt kapital?

Det är en bra fråga.

Lika intressant är att låtsas att de tre summorna, i stället för resultat från samma företag redovisat efter olika principer, representerar årsvinster för tre olika företag redovisade enligt respektive företags nationella krav. Vi kan kalla företagen för Telefonica, AT&T och British Telecom.

Rätteligen borde mottagaren av den finansiella informationen kunna förstå att resultaten i de tre företagen är identiska.

Men det gör nog inte läsaren. I stället räknar denne med att AT&T har varit 144 procent duktigare än Telefonica och 105 procent bättre än British Telecom. Resonemanget är kanske lite äventyrligt men intressant.

Vill stärka samarbetet

I vilken organiserad form förs IASCs talan här i Sverige?

– Det är en intressant fråga. I FARs redovisningskommitté har vi tagit upp frågan om att stärka vårt samarbete med IASC och med Nordens representant i IASCs styrelse. (Trots det nyinrättade Redovisningsrådet ska FARs redovisningskommitté finnas kvar även i framtiden, bl.a. som remissinstans mot just IASC. Reds anm.)

Hur följer FAR de rekommendationer som IASC ställt upp?

– Varje gång FAR arbetat fram något i redovisningsväg har man tittat noga på vad IASC sagt i de frågor som varit aktuella, säger Carl-Eric Bohlin. Det har vi t.ex. gjort när det gäller omräkning av utländska bolags balansräkningar till svensk valuta.

IASC har en budget som till 10 procent täcks av bidrag från IFAC, som också utser 13 av IASCs högst 17 styrelseledamöter. Resten betalas av de revisorsföreningar som råkar ha en representant i styrelsen. Det är f.n. en kostnad på cirka 25.000 dollar för varje förening. Det är dyrt för somliga organisationer och i något fall har betalningsviljan svikit. Många anser sig inte ha råd att vara med. Exempelvis finns inga representanter för Syd- eller Centralamerika i IASCs styrelse. Ett nytt och mer rättvist system har föreslagits. (Mer om det stod också att att läsa i Balans 2/90.)

Inge Wennberg