De blivande auktoriserade revisorer som i anslutning till tidpunkten för auktorisationsansökan går igenom FARs centrala skriftliga Prov III och därefter en frivillig muntlig tentamen, har klarat revisorsexamen. Denna examen är en nyhet för Sverige och det första försöksåret har just avslutats. Balans har talat med två nyexaminerade revisorer.

På Bohlins i Malmö träffar vi Eva Melzig, 28, och på Peters & Co i Lund Per-Arne Pettersson, 30.

De är två unga revisorer som i höst avslutar sin femåriga praktiktid och ansöker om auktorisation.

De har klarat det skriftliga centrala provet, Prov III, som avslutar den obligatoriska basutbildning som numera krävs för inträde i FAR.

Dessutom har de varit uppe i en muntlig tentamen och därmed blivit bland de första som tagit revisorsexamen.

Revisorsexamen, än så länge frivillig och utformad som en försöksverksamhet, är en nyhet för Sverige. Men den torde ha kommit för att stanna. Den muntliga tentamen bygger på det skriftliga provet och blir därmed en naturlig fortsättning på detta.

Eva Melzig och Per-Arne Pettersson visste inte ens om att ”muntan” var frivillig.

– Jag fick reda på det efteråt, säger Eva Melzig.

Per-Arne Pettersson fick veta det när undertecknad talade om det för honom.

Men ingen av dem ångrar att de tagit revisorsexamen.

Kände sig inte hågad

Eva Melzig har fått sin basutbildning genom att följa Bohlins interna utbildningsprogram.

– I höstas kom direktiv om att alla som inte var auktoriserade måste genomgå prov, säger Eva Melzig. Jag kände mig faktiskt inte särskilt hågad. Jag tyckte inte att det fanns något behov av ett prov. Jag hade ju inte räknat med det. Det var typiskt att kravet skulle dyka upp just när det var dags för mig att söka auktorisation.

Eva Melzig tyckte att tre och ett halvt års universitetsstudier tillsammans med fem års jobb var tillräckligt meriterande. Något prov skulle inte behövas.

– Men när jag såg resultatet av provet förstod jag att det i alla fall fanns ett visst behov, säger hon.

Ser du någon fördel med att du klarat också det muntliga provet och därmed tagit revisorsexamen?

– Det är alltid bra att få ett kvitto på att man ligger på den nivå som man förväntas ligga på, säger Eva Melzig. I och för sig vet jag att jag klarar av de arbetsuppgifter jag har. Men i det här jobbet stöter man hela tiden på nya problem och frågor som man upptäcker att man inte kan riktigt. Man frågor sig då: Borde jag ha kunnat detta? Då känns det bra med ett kvitto på att man ligger på rätt nivå.

Svårare prov?

Men revisorsexamen är också en anpassning till den ordning som råder internationellt. Känns det viktigt?

– Inte direkt just nu, säger Eva Melzig. Och om revisorsexamen ska vara något extra borde provet kanske ha varit svårare. Jag tyckte att det muntliga provet var ganska allmänt hållet.

Det skriftliga provet upplevde hon som mycket hårt och pressat.

– Frågorna var mycket omfattande och tidspressen stor. Vi hade fyra timmar på 17 frågor. Och det var inga frågor som kunde besvaras med ett par meningar. Jag skrev i princip hela tiden och hann inte gå tillbaka och titta igenom vad jag skrivit.

Tentanderna fick ut delar av en årsredovisning och lite annan information om ett företag. Utifrån den informationen skulle revisionsrisker tas fram, granskning läggas upp och mycket annat.

– Frågor som man kanske har en förmiddag på sig att lösa hemma på byrån skulle besvaras på en halvtimme. Det var hårt. Och man känner kravet på eftertanke i svaren betydligt hårdare i ett sånt här prov än vid en skrivning på universitetet.

Mer tid, tack!

Eva Melzig hade önskat sig mer tid men hade kunnat tänka sig ännu hårdare krav på svaren.

– Om revisorsexamen ska få viss status och inte bara i framtiden bli en tenta för att Kommerskollegium ska kunna behandla den sökandes papper kan kraven gärna vara högre. Gränsen för godkänt i det skriftliga provet kan ligga över 50 procent. Hälften rätt är inte nog för att visa att man är en duktig revisor.

Men det var ju ändå sex av de 23 deltagarna som inte klarade det skriftliga provet?

– Det kan finnas flera orsaker till det, menar Eva Melzig. De gick kanske upp i provet för tidigt. Det här provet började också i planeringsfasen av ett revisionsuppdrag och jag kan tänka mig att på mindre revisionsbyråer får man kanske inte ta tag i den biten redan från början och har den alltså inte i sin erfarenhet.

Mycket bra prov

Upplevde du provet som realistiskt?

– O ja, det var egentligen ett mycket bra prov.

I det muntliga provet utfrågades Eva Melzig av auktor revisor Lennart Svensson på revisionsbyrån SET i Malmö.

– Där var frågorna lite mer allmänna. Det provet handlade mest om vilken inställning jag hade till olika saker, hur jag såg på min ställning som revisor, på oberoendet och etiken.

Vad tycker du om den utbildning som du fått?

– Utbildning i all ära – men det mesta lär man sig genom att i det dagliga arbetet sortera upp begreppen och få dem på sin rätta plats.

Det gällde livet

Per-Arne Pettersson på Peters & Co har fått sin utbildning dels inom byrån, dels genom IREV (Institutet för Revisorsutbildning). Efter samgåendet med Arthur Andersen har Peters & Co dock tagit fram en helt egen utbildning. IREV används bara för vissa specialkurser.

Per-Arne Pettersson gick upp i det muntliga provet för auktor revisor Christer Ljungsten på Hagström & Olsson i Malmö.

Var det svårt?

Nej, Per-Arne Pettersson säger precis som Eva Melzig:

– Det skriftliga provet var mycket värre. Det var jobbigt och nervöst. Det gick inte att jämföra med en tenta på universitetet. Här kände jag plötsligt att jag skulle tenta av hela det yrke jag valt och jobbat i sedan länge.

Det gällde livet?

– Ja, ungefär. Jag kände verkligen kraven på mig. Och hade 3–4 timmar på mig att skriva och ta ställning till en mängd saker som jag annars kanske skulle ha haft flera dagar på mig för att sköta i det praktiska livet.

Mycket ogjort

– Det muntliga provet var mycket trevligare. Christer Ljungsten gick in lite noggrannare på de punkter i det skriftliga där han tyckte att det brast – och jag fick tillfälle att förklara det som jag kanske hade uttryckt lite kryptiskt.

– Jag visste inte att det muntliga provet var frivilligt. Men jag hade nog under alla omständigheter tagit tillfället att göra den muntliga tentan. Jag kände att jag hade så mycket ogjort i den skriftliga delen. Det var så mycket som jag inte hann med.

Trots att den skriftliga tentamen var svår säger Per-Arne Pettersson:

– Det var en överraskande bra tenta. Den gick in på nästan alla ämnesområden som jag kan tänka mig att en revisor kommer i kontakt med.

Allt från planeringen till revisionsberättelsen.

– Det där med revisionsberättelsen var faktiskt ganska knepigt. Jag har ju jobbat mindre än fem år och är alltså inte auktoriserad och har aldrig skrivit en revisionsberättelse, även om jag varit med om att arbeta fram material till sådana.

Per-Arne Pettersson tycker att det lades lite väl stor vikt vid revisionsberättelsen:

– Jag menar att i framtiden när jag ska skriva min första orena revisionsberättelse så har jag ju alltid äldre kolleger att rådfråga.

Svårt för småbyråer?

Per-Arne Pettersson tror också att en del personal från mindre revisionsbyråer kommer att få problem med att klara det skriftliga Prov III:

– De jobbar med mindre bolag och gör inte riktigt den planering och riskanalys som man gör för större företag. Jag förstår att man vill ha en viss kravprofil på en auktoriserad revisor. Men jag tror att den kanske bäst stämmer in på större revisionsbyråer.

Jobba utomlands

Ser du något särskilt värde i att ha det som nu kallas revisorsexamen?

– Inte i dagsläget. Inte mer än att jag har fått ett bevis för att jag klarar jobbet och bör vara mogen för att bli auktoriserad revisor. I framtiden när lagreglerna ändras och det blir möjligt för mig att arbeta som revisor i ett annat land blir revisorsexamen klart intressant.

– Allmänt sett är de här proven bra, säger Per-Arne Pettersson. De ger höjd status åt revisorsjobbet. Inom revisorskåren vet ju alla vad vi gör och vad vi går för. Men utåt är det fortfarande ganska jobbigt att förklara vad vi sysslar med. Det finns otroliga fantasier kring detta. Och revisorsyrket har ju kommit alltmer i blickfånget, bl.a. på grund av Fermenta och Gusum. När jag började i jobbet för bara fem år sedan var revisorsjobbet nästan som att sitta i en skyddad verkstad.

Blandad kompott

Vad tycker du om den utbildning du fått?

– Basutbildningen i IREV har varit en blandad kompott som smakat ganska olika beroende på vilka lärare man fått. Jag har varit på vissa kurser som enligt min mening varit helt under isen. En gång berodde det på för låg erfarenhetsnivå bland kursdeltagarna. Det var en koncernredovisningskurs där vi skulle diskutera och göra praktikfall. Det gick inte eftersom så många saknade koncernmässig erfarenhet. Sedan har andra kurser varit mycket bra med erfarna revisorer som kunnat dra intressanta exempel från verkligheten.

Per-Arne Pettersson säger ungefär som Eva Melzig: – Det är trots allt det som man gör i sitt praktiska arbete som man lär sig mest av.

Inge Wennberg