Det finns ett gryende missnöje hos små byråer över att FAR ger för dålig service. Hjälpmedel och rådgivning är oftast anpassade till stora revisionsbyråer. Det visar en färsk undersökning som kan ge en hel del vägledning även när det gäller inflytandefrågor.

Näringslivets toppar sjunger ofta och högljutt den heliga konkurrensens lov. Innan ekot av dessa toner ännu klingat av går var och en hem till sitt och lägger sista handen vid en ”marknadsoperation” för att köpa bort ytterligare en konkurrent från marknaden. Man strävar hela tiden efter en monopol/oligopolsituation. För knappt 20 år sedan fanns i Sverige 9 revisionsbyråer med mer än 50 anställda. Vid dessa byråer arbetade då 40 % av landets ca 450 auktoriserade revisorer. I dag finns ett 25-tal byråer med mer än 50 anställda där nära 85 % av landets ca 2.000 auktoriserade revisorer verkar.

Lagstiftning införs för att hindra denna utveckling. När företagen nått tillräckligt stor marknadsdominans för att inte störas av konkurrens från småföretag börjar man decentralisera för att bland annat efterlikna en marknad med den så omhuldade tesen om ”mångfald och konkurrens”. Decentraliseringen kan ändå aldrig upphäva det faktum att organisationen styrs från toppen.

Fyra byråer har mer än hälften av FAR-ledamöterna anställda. Tendensen är ingalunda unik för vår bransch. Vi följer bara utvecklingen i näringslivet i övrigt. Nästa bransch i tur för omstrukturering efter likartat mönster är advokatbyråerna.

Attityden hos de små

Med anledning av de starka koncentrationstendenserna i vår bransch tillsatte FARs styrelse en arbetsgrupp som skulle försöka utröna attityder till och intresset för föreningen och dess verksamhet hos FAR-ledamöter i de små revisionsbyråerna.

Arbetsgruppen bestod av Gunnar Sundman, Gävle, Stig Kangas, Stockholm, och artikelförfattaren, Per Strandin, Sollentuna.

Vi koncentrerade våra insatser till en intervjuundersökning och med hjälp av IMU-Testologen genomfördes undersökningen under februari–mars i år. Vi har bemödat oss om att i de olika avsnitten ge fritt utrymme för synpunkter och kommentarer för att kunna få en mer nyanserad bild än vad endast dataframställda tabellverk kan ge.

Jag vill betona att denna artikel endast ger uttryck för min tolkning av resultaten samt för mina personliga reflexioner.

Missnöje med metoder

Genomgående ges FAR ett gott betyg, vilket också framkom vid den bredare undersökning som refererades i Balans nr 5/88. Inom några områden finns emellertid en tendens till missnöje. Varje sådant område sett isolerat får bra betyg men har, jämfört med andra områden, fler missnöjda. Det gäller framförallt metoder och hjälpmedel i revisionsarbetet, stöd och rådgivning i redovisning och revision samt information i skattefrågor.

Det kanske kan tyckas märkligt mot bakgrund av alla hjälpmedel som ges ut genom FARs förlagsverksamhet, FAR/SRS Info etc.

Sveriges företag (exkl jordbruk)

Antal företag:

– totalt 369.000

– varav < 5 anställda: 300.000

– saknar anställda: 218.000

Antal anställda: 1.300.00

Andel av alla privatanställda: 60 %

Väger man in de fritt formulerade svaren får man dock en fingervisning om att det egentligen är småföretagsproblem som ej finns behandlade tillräckligt bra. Artiklar i Balans, hjälpmedel, information, regelsystem etc berör främst stora företags förhållanden.

Det kan tänkas att man upplever exempelvis Revision I, II och III som att man utvecklar system som passar för stora företag och ”kopierar ned” dessa hjälpmedel för att tillämpas på små företag. Detta kan i sin tur medföra risk för ”överbyråkratisering” vid revision av små företag.

Kunskap om små företag

Revisionshjälpmedel för revision av småföretag bör utvecklas utifrån en ingående kännedom om små företags förhållanden, alltså inte av revisorer som har varit för mycket involverade i och intresserade av storföretag.

Inte ens 1/3 av de tillfrågade går någon gång på stämman. Helt oavsett vilka skäl som anges kan väl konstateras att stämman inte är tillräckligt intressant/givande/påverkbar för att ges hög prioritet.

Över hälften är intresserade av att stämman roterar över hela landet, trots detta skulle inte mer än 38 % vilja delta även om stämman roterade.

De friare svaren antyder att man framförallt vill förbättra och utveckla programmet runt stämman – exempelvis återgå till 2 FAR-dagar med intressanta ämnen.

Nära 2/3 anser att medverkan i någon form skulle påverka ens yrkessituation positivt. Därför är det förvånande att antalet aktiva är så lågt. Endast 7 ledamöter är eller har varit aktiva.

Stort intresse delta

Intresset av att delta är dock förvånansvärt högt om tiden maximeras till 25 timmar per år. Vid större tidsinsatser sjunker intresset drastiskt. En stor majoritet tycker att uppdragen skall arvoderas, främst efter en fast taxa, årsvis eller timvis.

Så många som 1/4 vet ej om det finns kretsverksamhet på orten! Det kan tolkas som att ledamöterna ej är tillräckligt informerade och/eller intresserade.

Trots allt är över hälften intresserade av att aktivt engagera sig i kretsverksamhet om insatsen maximeras till 25 timmar per år. Förvånande nog avklingar intresset snabbare vid större tidsinsatser än när det gäller styrelse/kommittéer.

De viktigaste inslagen anses vara att samlas kring intressanta ämnen och att skapa bra relationer till kolleger.

Nära 2/3 är positiva till mer informella ”erfa”-träffar.

Går ej på utbildning

1/3 går ej IREVs vidareutbildning. Som skäl överväger olika slag av kritiska invändningar mot kurserna. Av de friare svaren kan man utläsa uppfattningen att IREV inte har tillräckligt stort utbud av kurser för vidareutbildning. Det låter anmärkningsvärt eftersom IREV har svårt att fylla de vidareutbildningsseminarier som ges. Kan det vara ett tecken på att IREV inte lyckats marknadsföra kurserna rätt när det gäller ledamöter på små byråer?

Så många som 40 % är mycket intresserade av att en frågepanel inrättas och lika många är ganska intresserade, även om man får betala efter nyttjande. Panelen kunde bestå av ett antal mycket erfarna kolleger med uppgift att bistå med råd i yrkesfrågor.

Starkt intresse visas för permanenta småbyrågrupper. Dess främsta uppgifter skulle vara att främja små byråers intressen, att bevaka utformning av regler och rekommendationer samt att arrangera ”erfa”-träffar.

Om man väger in de fria svaren kan återigen urskiljas intresset för ökade insatser för att utveckla hjälpmedel för små byråer.

Här finns naturligtvis en risk för att man förstärker eventuella motsatsförhållanden mellan ledamöter i stora och små byråer genom att inrätta någon form av permanent småbyrågrupp. Jag är inte alls säker på att detta löser problemen.

Jag kommer tillbaka till att det hela tydligen bottnar i svårigheterna för FAR att visa tillräckligt intresse för småföretagsproblem. Man skall kanske satsa resurser på att i alla sammanhang där hjälpmedel, information och regler utvecklas också utgå från små företags situation och mycket tydligare formulera kraven i denna miljö.

Det borde rimligtvis vara så att en mycket stor andel av revisionsintäkterna hos de stora revisionsbyråerna kommer från småföretagen. Det borde alltså vara av gemensamt intresse, oavsett byråstorlek, att förbättra hjälpmedlen inom detta område.

Satsa mindre

Intervjun tog som en delfråga upp om FAR bör satsa mer på stöd i form av frivillig kvalitetskontroll. Över hälften tyckte det är bra som det är. Några tyckte till och med att man skulle satsa mindre.

Man kan kanske tycka att svaren är nedslående men personligen tror jag att FAR helt enkelt misslyckats i marknadsföringen av själva begreppet. Många upplever begreppet som ett hot mot integriteten och ett problem framförallt för större byråer med en byråkratisk uppbyggnad, vilka försöker tvinga på små byråer betungande kvalitetskontrollprogram.

Jag har själv varit med på större byråer och försökt genomföra kvalitetskontrollprogram internt. Reaktionerna har varit av samma karaktär som när man nu diskuterar samma sak med små byråer.

Återigen måste man varna för risken för onödig byråkratisering. Dessutom kan också myndighetens kontrollorgan, Kommerskollegium, förledas att tro att kvalitetskontrollen skall utformas på samma sätt i små och stora byråer.

Konkurrensen mellan byråerna har hårdnat betydligt under det senaste decenniet. Vi måste lära oss att leva i en marknad med ett

–fåtal stora revisionsjättar,

– minskande antal medelstora byråer

– ökande antal mycket små

– och vackra!

”Så gjordes undersökningen”

Vi valde att definiera en liten byrå som en med högst 3 FAR-ledamöter. Mer än 90 % av de svarande hade mindre än 20 anställda.

Totalt intervjuades 319 auktoriserade revisorer. 211 stycken, eller två tredjedelar, sände tillbaka frågelistan ifylld, vilket väl får anses vara ett bra resultat speciellt med hänsyn till den aktuella tidpunkten. Svaren har via IMU-Testologen behandlats konfidentiellt. Alla de 319 utvalda har fått sig tillsänt ett sammandrag av resultatet av undersökningen.

Ur tabellerna kan utläsas, bland mycket annat, att ca fyrtio ledamöter arbetar, som jag själv, helt ensamma utan anställda. Ytterligare ca etthundra ledamöter har 1–5 anställda. Om man försöker sig på en gissning för dem som ej svarat torde ca 12 % av ledamöterna i FAR arbeta på byråer med 0–5 anställda. Den relativa andelen kommer förmodligen att sjunka i takt med att nya ledamöter kommer till, framförallt från större byråer. I absoluta tal kommer säkert antalet verksamma i små byråer dock att öka genom ”avknoppning” vid ytterligare fusioner i branschen.

Per Strandin, Strandins Revisionsbyrå