Balans nr 8–9 1990

EG kräver mer information

Svenska filialer i EG måste lämna ganska omfattande information från 1993. Då börjar det elfte bolagsdirektivet om filialers årsredovisning att gälla. Dessutom kommer det att ställas olika redovisningskrav på svenska filialer beroende på i vilket EG-land de ligger.

Många aktiebolag väljer att etablera sig utomlands i form av en filial. Hittills har detta såvitt gäller EG inte medfört några speciella krav på årsredovisning, eftersom fjärde bolagsdirektivet inte varit tillämpligt för utländska filialer. Men det nytillkomna elfte bolagsdirektivet (89/666 EEC) om filialers årsredovisning innebär en drastisk skärpning av redovisningskraven. Reglerna, som träder i kraft för räkenskapsår som börjar 1 januari 1993 eller senare, kommer att få stor betydelse för svenska företag med filialer inom EG.

Olika beskattning i dag

En filial är en osjälvständig del av det svenska företaget och kan ses som en avdelning, en rörelsegren eller en resultatenhet. Det har ur beskattningssynpunkt stor betydelse om utlandsverksamheten bedrivs som en filial eller som en självständig rörelse.

I det förra fallet får filialens underskott – ganska normalt i etableringsskedet – dras av från det överskott som verksamheten i Sverige genererar. I det senare fallet skall underskottet hänföras till inkomst av kapital.

Skattereformen kommer emellertid, om inga ändringar görs i slutomgången, att neutralisera denna olikhet. Oavsett form kommer utlandsverksamheten att ingå i samma förvärvskälla, näringsverksamhet, som det i Sverige verksamma aktiebolaget.

Hårdare krav utanför EG

Elfte bolagsdirektivet reglerar informationskravet på en filial belägen i en EG-stat och tillhörande ett bolag med hemvist i en annan stat; antingen en EG-stat eller ett land utanför EG. Kraven på information om filialen och dess verksamhet är mer långtgående i det senare fallet. Kännedom om elfte bolagsdirektivets föreskrifter och dess praktiska tillämpning blir därför ytterligare ett led i den anpassning som gäller för svenska företag, som har eller skall starta filial i något EG-land.

Bestämmelserna om årsredovisning för filial till ett företag i ett land utanför EG är till stora delar gemensamma med reglerna för ett EG-lands filial. I första hand får man därför undersöka vad de innebär.

Direktivet omfattar 18 artiklar och är indelat i tre avsnitt. Det första, som omfattar artikel 1 till 6, gäller företag inom EG, d.v.s. såväl filialen som företaget finns inom EG. Huvudprincipen för sådana bolags filialer är den att de skall lämna information enligt reglerna i det land där filialen är verksam och dessa regler skall baseras på vad som krävs enligt första bolagsdirektivets tredje artikel.

Motsvarande svenska krav

Den artikeln handlar om reglerna för ett centralt företagsregister i varje medlemsland och om offentliggörande och tillhandahållande av information om företagen. Beträffande detaljerna om vilken information som avses hänvisas till artikel 2 i första bolagsdirektivet. Artikeln räknar upp i stort sett motsvarande uppgifter, som svenska aktiebolag skall rapportera till Patent- och Registreringsverket, d.v.s. fasta uppgifter om bolaget samt en årsredovisning varje år.

Artikel 2 i elfte bolagsdirektivet preciserar informationskravet på filialen. Artikeln är indelad i två avdelningar, som dels refererar till varandra dels till första bolagsdirektivet. Artikel 2 utgör tyngdpunkten i elfte bolagsdirektivet och förtjänar att här genomgås ganska utförligt.

Första avsnittet begränsar och konkretiserar kravet på information enligt huvudprincipen. Medlemslandet, där filialen är verksam, får enbart kräva följande uppgifter om filialen:

a) filialens adress

b) filialens verksamhet

c) var företaget är registrerat och dess registreringsnummer

d) företagets fullständiga namn och juridiska form och filialens namn om det avviker från företagets

e) inrättande och upphävande av befattningar med uppgifter om vederbörande personer som företräder bolaget i förhållande till tredje man och i rättsliga sammanhang:

– som bolagsorgan enligt lag eller som ledamot i sådant organ enligt uppgift från bolaget som föreskrivs i artikel 2 (1) (d) i första bolagsdirektivet

– som permanent representant för bolaget i filialen med uppgift om befogenhetens omfattning

f) bolagets likvidation, utseende av likvidatorer, uppgifter om dem och deras befogenheter och likvidationens avslutande i enlighet med de uppgifter från bolaget som föreskrivs i artikel 2 (1) (h), (j) och (k) i första bolagsdirektivet

g) räkenskapshandlingar enligt artikel 3

h) filialens avveckling

Ytterligare krav

I andra avdelningen av artikel 11 ges det medlemsland där filialen är verksam möjlighet att föreskriva uppgiftsskyldighet även beträffande:

a) namnteckningar för de personer som ovan nämnts

b) företagets bolagsordning med tillkommande ändringar enligt artikel 2 (1) (a), (b) och (c) i första bolagsdirektivet

c) vidimerat utdrag ur företagsregistret, som bestyrker att företaget existerar

d) uppgift om säkerheter som belastar företags egendom i det land där filialen är verksam, om uppgiften har samband med värdet av säkerheten.

Artikel 3 ställer krav på räkenskapshandlingarna och preciserar kravet till att gälla vad som föreskrivs i fjärde, sjunde och åttonde bolagsdirektivet som de utformats enligt lagstiftningen i företagets hemland. Det är således företags årsredovisning som avses, inte filialens, vilket man bör ha i åtanke vid jämförelse med vad som krävs av filial till företag beläget utanför EG.

Måste översättas

Artikel 4 ger det land där filialen är verksam rätt att föreskriva att företagets bolagsordning och tillkommande ändringar samt årsredovisning enligt artikel 3 skall översättas till ytterligare ett officiellt språk inom EG samt publiceras. Översättningen måste vara auktoriserad.

Artikel 5 avser det fall då ett företag har öppnat mer än en filial i landet i fråga. I så fall får uppgifter om bolagsordning och tillkommande ändringar samt årsredovisning enligt artikel 3 rapporteras enligt företags eget val i ett sammanhang till registret.

Artikel 6 hänvisar till och kompletterar artikel 4 i första bolagsdirektivet. Filialens affärshandlingar skall vara försedda med uppgift om såväl företagets som filialens registreringsnummer och registreringsmyndighet samt företagets juridiska form, dess säte samt eventuell pågående likvidation.

Avsnitt två i elfte bolagsdirektivet gäller filialer till företag utanför EG och omfattar artiklarna 7 till 10.

Publiceras i tidningar

Artikel 7 föreskriver att om företaget är av sådant slag (aktiebolag eller motsvarande) att det skulle ha omfattats av första bolagsdirektivet, skall uppgifter om filialen lämnas enligt artikel 3 i detsamma. Om ovan kortfattat omnämnts behandlar artikel 3 tillskapandet av en central registreringsmyndighet i varje medlemsland, som skall infordra och arkivera basdata och årsredovisningshandlingar från aktiebolagen. Dessa skall publiceras i vissa nationella nyhetstidningar och finnas tillgängliga i kopieform för envar. Dokumenten kan av bolaget åberopas gentemot tredje man först sedan de publicerats och äger en begränsad giltighet innan det gått 16 dagar efter publicerandet. I övrigt hänvisar artikel 3 till artikel 2 i samma direktiv.

Om kraven på information från filialen avviker från vad som gäller för företaget skall de förstnämnda tillmätas större vikt när det gäller affärshändelser som ägt rum i filialen.

Artikel 8 överensstämmer till stora delar med artikel 2 för filial till företag inom EG (se ovan). En betydelsefull skillnad finns dock. Medan artikel 2 preciserar vad medlemslandet maximalt får kräva i uppgiftslämnande från filialen, beskriver artikel 8 i princip samma krav som minimikrav. Beträffande årsredovisningshandlingarna hänvisar artikel 8 till artikel 7, som i sin tur hänvisar till artikel 3 i första bolagsdirektivet, vilken behandlats ovan.

Medlemslandet kan kräva

Artikel 9 preciserar de obligatoriska uppgifterna enligt artikel 8 moment 1 (j), d.v.s. årsredovisningshandlingar enligt artikel 7, till att avse dem som företaget upprättat och låtit revidera enligt sitt hemvistlands lagstiftning. Om de emellertid inte upprättats i enlighet med eller på motsvarande sätt som anges i fjärde och sjunde bolagsdirektiven, får det enskilda medlemslandet kräva att redovisningshandlingar för filialen upprättas och offentliggörs.

Svenska företags årsredovisningar upprättas av naturliga skäl inte enligt EGs mallar och principer. I flera avseenden avviker EGs regler från bokföringslagen och aktiebolagslagen. Krav på en särskilt upprättad årsredovisning för filialen torde därför bli aktuellt för svenska företags filialer i EG.

Artikel 9 föreskriver att artikel 4 och 5 (se ovan) skall gälla även för filialer till företag utanför EG.

Avsnitt två avslutas med artikel 10 som föreskriver att filialens affärshandlingar skall ha en uppgift om i vilket register filialen är registrerad. Vidare skall det finnas en uppgift om företags registreringsnummer och tillhörig registreringsmyndighet.

Sanktioner för brott

Av direktivets avsnitt tre och fyra framgår bl.a. att ett tillägg gjorts i fjärde bolagsdirektivet. I årsberättelsen skall numera enligt den nya artikel 46 (e) lämnas uppgift om förekomsten av filialer. Vidare stipuleras i artikel 12 att medlemsstaterna skall införa bestämmelser om sanktioner för brott mot föreskrifterna i artiklarna 1, 2, 3,4, 7, och 9 samt vid underlåtenhet att informera enligt artikel 6 och 10.

Slutligen utgår artikel 54 i fjärde och artikel 48 i sjunde bolagsdirektivet, eftersom de ersättes av det mer utförliga elfte bolagsdirektivet.

Christer Westermark, Riksskatteverket.