Släpp fram fonderna i ljuset!

Redovisningen av aktiefondernas ställning och utveckling måste bli bättre om fonderna ska fortsätta attrahera spararnas kapital. Placeringsanalyser betyder alltmer nu när spridningen mellan vinnare och förlorare bland fondförvaltarna ökar.

Från informationssynpunkt håller aktiefondernas årsberättelser i allmänhet en mycket låg standard. Det ligger nära till hands att jämföra dem med redovisningspraxis för fåmansföretag under 60-talet.

En orsak till detta kan vara att årsredovisningen ej fått en explicit reglering i lag. I ett sådant rättsläge kunde man dock ha förväntat att fondstyrelser, revisorer och tillsynsmyndighet sökt ledning i redovisningsteori och god redovisningssed. Det handlar ju inte om vilket småföretagande som helst utan om professionell kapitalförvaltning, där risktagarna bör ges en rimlig möjlighet att bedöma fondens ställning och utveckling.

Nuvarande praxis

Så här ser nuvarande redovisningspraxis ut: Under ”intäkter” i resultaträkningen anges aktieutdelning, ränteintäkter och vinst vid försäljning av värdepapper. Under ”kostnader” återfinns räntekostnader, förvaltningskostnader och förlust vid försäljning av värdepapper. Skillnaden ger årets resultat.

Resultaträkningen bygger på anskaffningskostnads- och realisationsprincipen. Anpassningar till marknadsvärdet i enlighet med lägsta värdets princip förekommer ej som resultatelement i resultaträkningen.

”Tillgångarna” i balansräkningen specificeras på placeringstyp och värderas till marknadsvärde. Förutom ”skulder” anges inbetalt andelskapital, balanserat resultat, orealiserad värdeförändring och årets resultat.

Balansräkningen bygger på marknadsvärdesprincipen. Orealiserad värdeförändring utgör den nödvändiga tilläggsposten till andelskapitalet när tillgångarna i balansräkningen uppvärderas till marknadsvärdet från anskaffningsvärdet, vilket ligger till grund för resultatmätningen i resultaträkningen. En ospecificerad förändring i denna post mellan två år saknar ekonomiskt relevant informationsinnehåll.

Definitioner

Enligt aktiefondslagen (AFL 1974; 931) § 1 förstås med aktiefond ”en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och som ägs av den som tillskjutit kapital”.

Med aktiefondsverksamhet förstås vidare ”sådan förvaltning av aktiefond som försäljning och inlösen av andelar i fonden som bedrivs av fondbolag”. Slutligen avses med fondbolag ”aktiebolag som fått tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet”.

Underlag för beslut

I det följande diskuterar vi en modell, som för närvarande prövas av en fondförvaltare. Den bygger på synsätt och begreppsapparat från Edwards & Bell (1961), Chambers (1966) samt Magnusson, Peterssohn och Svensson (1978).

Modellen syftar till att ge underlag för planering och beslut samt uppföljning av kapitalförvaltande verksamhet i värdepappersfonder.

Internt är det fondbolagens styrelse och den operativa ledningen som för placeringsbesluten behöver relevant, korrekt och vid rätt tidpunkt tillgänglig information om placeringsverksamhetens ställning och utveckling i dess helhet, men också för dess olika delar. Även utgivnings-, inlösen- och utdelningsbeslut kräver motsvarande information.

Externt är det fondandelsägarna som inför sina investerings- och desinvesteringsbeslut har rätt till ett relevant bedömningsunderlag vad avser fondens ställning och resultatutveckling. Till samma kategori bör vi hänföra fondens revisorer, vars ansvar i detta sammanhang borde ligga i att fullgöra en professionell uppföljning och bedömning av verksamheten i fonden på uppdrag av andelsägarna.

Något sådant uppdrag synes emellertid inte finnas explicit formulerat eftersom granskningen av fonden utförs av fondbolagets revisorer som ett led i granskningen av fondbolaget för dess intressenters räkning.

På det principiella planet finns ingen skillnad i modellutformningen för intern respektive extern användning. Däremot krävs för internt bruk en högre detaljeringsgrad och frekvens i rapporterna än vid den externa rapporteringen.

Marknadsvärde är övergripande

Den övergripande värderingsprincip som vår resultat- och kapitalmätningsmodell bygger på är marknadsvärdeprincipen. Vid tillämpningen kan det emellertid bli tal om att välja approximativa storheter (nuvärde) och/eller att reducera marknadsvärdet med kostnader som uppkommer vid realisation av tillgången i fråga (nettoförsäljningsvärde).

Fondens rörelseresultat framkommer som skillnaden mellan placeringstillgångarnas direktavkastning och fondens förvaltningskostnader. Till detta lägger vi årets värdeförändring på placeringstillgångarna.

De centrala delarna av resultat- och kapitalredovisningen samt deras inbördes samband i modellen.

Värdeförändringen kan innehålla såväl en realiserad som en orealiserad del. Uppdelningen är egentligen av mindre intresse i resultaträkningen med dess effekter på redovisningen av andelskapitalet i balansräkningen kan motivera en uppdelning.

Sedan hänsyn i förekommande fall tagits till skattekostnaden, både realiserad och latent, erhålls fondens årsresultat.

Fyra komponenter

Andelskapitalet i balansräkningen är uppdelat på fyra komponenter. För utdelande fonder tillkommer ytterligare en komponent: överkurs/underkurs.

Inbetalt andelskapital är ett netto av inbetalningarna från och utbetalningarna till andelsägarna.

Ackumulerade rörelseresultatet svarar mot resultaträkningens rörelseresultatbegrepp modifierat med den realiserade skattekostnaden.

Orealiserad värdeförändring utgör skillnaden mellan marknadsvärdet (nettoförsäljningsvärdet) och anskaffningsvärdet för samtliga placeringstillgångar som fonden innehar vid bokslutstidpunkten.

Posten reduceras också i förekommande fall med latent skatteskuld. Denna placeras bland fondens skulder. Förändringen i den latenta skatteskulden mellan två balansräkningar utgör en av de två komponenterna i den skattekostnad som redovisas i resultaträkningen.

Realiserad värdeförändring består förutom av den ingående realiserade värdeförändringen av den värdeförändring som realiserats under perioden oavsett under vilken tidsrymd den uppstått. Den fastställs som skillnaden mellan de realiserade tillgångarnas faktiska försäljningsvärde och deras ursprungliga anskaffningsvärde.

Gällande bestämmelser

En aktiefond upprättad enligt aktiefondslagen är inget eget rättssubjekt (AFL § 9). Fonden förvaltas av ett aktiebolag, som fått tillstånd av Bankinspektionen att utöva aktiefondsverksamhet (fondbolag). Utöver vad som regleras i aktiefondslagen gäller för fondbolagen vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet (AFL § 4). Fondbolag står under tillsyn av Bankinspektionen. AFL § 36–38 innehåller bestämmelser om kvartalsredogörelse och årsberättelse för aktiefond. Dessa bestämmelser innehåller emellertid inga principer till ledning för resultat- och kapitalmätning i aktiefonder.

En särskild lag, lagen (1978:428) om aktiefonder, tar upp vissa bestämmelser för dessa fonder. I övrigt gäller AFL också för aktiesparfonderna.

Vidare gäller Bankinspektionens föreskrifter angående fondbolagens kvartalsrapporter (BFFS 1989:6). Dessa bestämmelser avser fondbolagens rapportering till Bankinspektionen som ett led i dess tillsynsverksamhet.

Även om föreskrifterna innehåller vissa regler för beräkning av fondförmögenheten kan de rimligen inte anses reglera utformningen av den offentliga kvartalsredogörelsen eller årsberättelsen. Slutligen finns för varje särskild aktiefond fondbestämmelser som skall fastställas av Bankinspektionen (AFL § 12–12). I dessa bestämmelser regleras bland annat beräkning av fondens/fondandelens värde.

Värdering av olika typer

Vi går nu över till att kommentera värderingen av några vanliga typer av placeringstillgångar.

Marknadsnoterade aktier värderas till betalkursen från årets sista börsdag. Aktievärdena bör därefter (kollektivt) reduceras med förväntade försäljningskostnader. Årets värdeförändring på aktier kan bestå av fyra komponenter:

1 Skillnaden mellan nettoförsäljningsvärdet vid bokslutstidpunkten och motsvarande värde vid närmast föregående bokslut för de aktier som innehafts hela redovisningsperioden.

2 Skillnaden mellan nettoförsäljningsvärdet vid bokslutstidpunkten och anskaffningsvärdet för de aktier som anskaffats under redovisningsperioden.

3 Skillnaden mellan det faktiska försäljningsvärdet och det ingående nettoförsäljningsvärdet för de aktier som innehades vid redovisningsperiodens början och som avyttrats under redovisningsperioden.

4 Skillnaden mellan det faktiska försäljningsvärdet och anskaffningsvärdet för de aktier som såväl anskaffats som avyttrats under redovisningsperioden.

I princip som aktier

Räntebärande värdepapper, långa instrument, till exempel obligationer och FRN-lån med fast ränta, behandlas i princip som placeringar i aktier med realiserad och orealiserad värdeförändring. Däremot redovisas upplupna räntor vid köp och försäljning liksom vid bokslut på ett konto för ränteintäkter.

Diskonteringspapper, till exempel statsskuldväxlar, bank- och företagscertifikat, löper utan formell ränta. Avkastningen erhålls genom att inköpsvärdet understiger inlösenvärdet. Den värdeförändring som uppkommer under redovisningsperioden – antingen genom avyttring/inlösen eller genom att värdepappret upptas till marknadsvärdet i bokslutet – bör redovisas på ett konto för ränteintäkter.

I det ovanstående har vi behandlat värdepappersfonder generellt. Vissa fonder konstrueras emellertid som utdelande fonder. När andelarna i dessa fonder försäljs eller inlöses till en marknadskurs över- eller understigande den för perioden gällande avstämningskursen redovisas differensen som en särskild post i andelskapitalet benämnd överkurs/underkurs.

Beloppet ska framgå

För utdelande fonder är det väsentligt att redovisningen utformas på ett sådant sätt att det klart framgår vilket belopp som enligt fastställda fondbestämmelser är disponibelt för utdelning till andelsägarna. Vad som får utdelas enligt dessa bestämmelser kan sammanfattas som följer:

1 Avkastning på fondens medel.

2 Vinst vid försäljning av värdepapper efter avdrag för förluster.

3 Inbetalda belopp utöver andelsvärdet (avstämningskurs).

4 Kvarstående restbelopp av utdelningsbart belopp från tidigare år.

Avgår ersättning till:

a Fondbolaget (förvaltningsavgift)

b Förvaringsbanken (förvaringsavgift)

c Bankinspektionen (tillsynsavgift).

Kan ej anses ingå

Orealiserad värdestegring kan, när det gäller att fastställa utdelningen, ej anses ingå i ”avkastning på fondens medel”. Om den ackumulerade orealiserade värdeförändringen är negativ bör den däremot avräknas mot de delar av andelskapitalet som normalt är utdelningsbara. Detsamma gäller eventuellt förekommande negativt saldo av överkurs/underkurs.

Vi utgår sålunda ifrån att försiktighetsprincipen (LVP) ligger till grund för fastställandet av utdelningen, även om marknadsvärdesprincipen gäller i övrigt vid resultat- och kapitalmätningen.

Det bör noteras att den utdelning, motsvarande punkt 3 ovan, som fondbestämmelserna tillåter som regel innehåller såväl realiserade som orealiserade resultatelement.

Så beräknas värdet

Fondens värde skall beräknas som skillnaden mellan fondens tillgångar och skulder, varvid värdepapper i fonden värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Syftet med denna värdering torde (främst) vara att fastställa utgivnings- respektive inlösenpris för fondandel. I vart fall saknas det koppling mellan dessa värderingsbestämmelser och bestämmelserna om kvartalsredogörelse/årsberättelse. Dessa senare utgör vanligen en återgivning av texten i § AFL 36–37.

Professor Erling Peterssohn och Karin Thulin, Öhrlings Reveko.

Referenser:

Chambers, R.J., Accounting, Evaluation and Economic Behavior. Englewood Cliffs N.J. 1966.

Edwards E.O. & Bell P.W., The Theory and Measurement of Business Income. Berkeley 1961.

Magnusson A., Peterssohn E. och Svensson C., Sakförsäkring och inflation – En ekonomisk analys. Stockholm 1978.