Klienten bör avrådas från oseriösa förslag även om dessa är lagliga. Vid osäkerhet om gällande rätt bör revisorn råda klienten att skaffa förhandsbesked av skattemyndigheten.
Som bekant finns en koppling mellan skatteetikdebatten och skattereformen. Uttryck som ”ruttet skattesystem”, ”avdragsekvilibrister”, ”skatteflykt” och ”avancerad skatteplanering” har florerat i en skön blandning utan att man alltid fått klart för sig vad debattörerna avsett med det ena eller det andra uttrycket.
FAR har som framgått av tidigare artiklar i Balans (11/88 och 4/89) utgivit ett förslag till rekommendation om ”God revisorssed vid befattning med skatter och arbetsgivaravgifter”. Förslaget finns intaget i FARs samlingsvolym för 1990.
Hur bete sig
I förslaget finns bl.a. ett uttalande om hur revisorn som skatterådgivare skall bete sig när osäkerhet råder om gällande rätt. I dessa fall skall revisorn iaktta stor försiktighet och inte tillråda en klient att vidta en åtgärd utan att klienten begär och avvaktar förhandsbesked från Riksskatteverket.
Om klienten av tidsmässiga eller andra skäl ej följer ett sådant råd bör klienten uppmanas att lämna fullständiga upplysningar i deklarationen.
Missnöjda kunder
En god illustration till det förnuftiga i denna rekommendation får man när man studerar de senaste domarna i regeringsrätten i fråga om utdelningsfonder respektive vinstbolag. De banker som sålt andelar i utdelningsfonder och försäkrat att det kommersiella upplägget var skattemässigt hållbart har helt plötsligt fått en hel del missnöjda kunder.
Detsamma gäller de skatterådgivare som arrangerat vinstbolagsförsäljningar med vinstbolag innehållande obeskattade vinstmedel från varulagerförsäljning, där varulagret vid inkråmsförsäljningen varit lägre än av normal omfattning. Det senaste fallet med vinstbolag visar att man inte kan vara helt säker ens efter ett förhandsbesked i rättsnämnden eftersom regeringsrätten gick på en hårdare linje än vad rättsnämnden hade gjort.
Avråda oseriösa förslag
I FARs förslag till rekommendation sägs även att om förslag läggs fram som över huvud taget inte är seriösa skall revisorn direkt avråda från ett genomförande.
Här kommer man in på en etisk bedömning, där det kan förutsättas att olika individer kommer till olika resultat vid gränsdragningen mellan vad som är seriöst och icke seriöst. När vi i skattekommittén har diskuterat frågan har vi enats om att icke seriösa förslag inte enbart omfattar olagliga förslag av typ antedateringar av avtal i syfte att uppnå skattefördelar, utan att oseriösa förslag även kan vara t.ex. kommersiella affärsupplägg som innebär avdragsköp utan att det finns någon reell substans i affären.
Det torde inte råda någon delad mening inom kåren om att oseriösa förslag skall avvisas. Däremot får man nog anse att det är en svår och grannlaga uppgift i vissa fall att dra en gräns mellan seriösa och icke seriösa förslag.
Eftersom skattereformen innebär att det blir mindre lönande att överföra resultat från en förvärvskälla till en annan kan man i framtiden förutse färre stora kommersiella affärsupplägg av tvivelaktig natur.