Balans nr 8–9 1990

Profil: Nu bryr jag mig mer om människor

Bengt Bångstad ville bli reklamman. Men brist på pengar till livets nödtorft ”tvingade” in honom i revisorsyrket. Men när han lämnade den banan under en tid nästan badade han i pengar! I dag är Bengt en ödmjuk person som ger sig mer tid åt människor. Det är en följd av att han för tre år sedan drabbades av en livshotande sjukdom.

Föret var trögt i portgången för auktor revisor Bengt Bångstad, född i Malmö för drygt 67 år sedan. Stadens högre allmänna läroverk för gossar hade ovänligheten att kugga honom. När han skulle gå om klassen drabbades han av scharlakansfeber och recidiv i den sjukdomen. Det betydde tre månaders frånvaro och farväl till den läroanstalten.

Skolan klarades i stället av i grannstaden Lunds privata elementarskola, mera känd som Spyken.

Med hjälp av underbara lärare vände han BC och C till AB och litet a. Efter påbyggnad på handelsgymnasiet i Malmö var Bengt Bångstad i hård konkurrens välkommen till handelshögskolorna i såväl Stockholm som Göteborg. Valet föll på Stockholm.

Saknade tillgångar

Hans mor hade dött innan han for till huvudstaden, fadern dog kort efteråt. Boet saknade egentliga tillgångar. Bengt Bångstad var tvungen att samtidigt både studera och arbeta för att kunna försörja sig.

Det var mest därför som han blev revisor.

Egentligen hade han tänkt sig en framtid som reklamman. Han sökte ett halvtidsjobb på en av de stora reklambyråerna i Stockholm. Men byrån krävde fasta arbetstider. Det gick inte att kombinera med föreläsningarna på Handels.

Bengt Bångstad kom fram till att revision förmodligen var det enda möjliga.

I telefonkatalogen fann han huvudstadens största revisionsbyrå, Bohlins.

– Jag var lite blåögd, och är det kanske fortfarande, skrattar Bengt Bångstad. Så jag ringde naturligtvis direkt till chefen Lars Ture Bohlin.

Räddad av hyrestanten

Så gjorde man inte anno 1943. Bohlin tappade nästan hakan – men hälsade den framfusige kandidaten välkommen på besök.

Väl ditkommen stötte Bångstad på en kamrer och personalchef som krävde referenser. Ett svårt läge.

Bångstad replikerade:

– Min släkt är utdöd. Jag har bara min hyrestant.

Tanten var mamma till innehavaren av en känd antikhandel.

– Ett gott namn, sa personalchefen, tänkte till, ångrade sig och sa att det gick inte med en kvinna. Nej, nej.

Men då ilsknade Lars Ture Bohlin till. Tanten skulle givetvis konsulteras.

Bengt Bångstad fick jobbet. Han arbetade fyra timmar om dagen under hela studietiden. I början hade han 2:25 i timmen. Det var tur att jobbet fanns. Lån ville han inte tänka på.

Sillén dög inte

Aktuell för Bohlins vid den här tiden var för resten också Birger Sonesson (”Revisorsprofil” i nr 4/90 av Balans). Han hade också problem med referenserna.

– Birger och jag hade lärt känna varandra på Handelshögskolan, berättar Bengt Bångstad. Han hade kommit från Karlshamn och sa att han skulle återvända dit sedan. Jag undrade vad i all världen han skulle göra där. Sök jobb på Bohlins i stället, sa jag.

Sonesson gick dit, avkrävdes referenser och förkunnade stolt att professor Oskar Sillén hade lovat att alltid rekommendera honom.

Men professorn – svensk revisions verklige Grand Old Man – dög inte för personalchefen.

En villrådig Sonesson råkade nämna att han i övrigt bara kände Bengt Bångstad. Det gick hem!

Massor av pengar

I slutet av 40-talet kom Bengt Bångstad emellertid att hoppa av revisorsbanan. 1946 hade han gift sig med Gunhild. Paret är inte gifta längre men det blev fyra barn och hittills sex barnbarn.

Äktenskapet betydde att Bengt Bångstad blev ingift i en släkt där svärfar var ordförande i ett framgångsrikt företag med ett 100-tal anställda. Firman arbetade internationellt med licenser och patent på utrustning för pappers- och massaindustrin.

Bångstad lockades över till företaget 1949. Han reste runt till olika länder och slöt många goda avtal. Efter två år hade han avancerat till vice VD.

Om jobbet kan sägas att lön och tantiem var minst sagt furstliga. Bengt Bångstad vill knappt prata om hur stor förtjänsten var. Låt oss säga att den vissa år, räknad i dåtidens köpkraft, översteg varenda en av de löner som i dag publiceras på ”topplistor” över Sveriges högst betalda näringslivspotentater.

Oduglig som finansvalp

– Ja, jag visste inte vad jag skulle göra med så mycket pengar, säger Bengt Bångstad.

Varje år satte han in stora belopp på banken. Om han placerat dem i värdepapper kunde de i dag ha representerat en väldig förmögenhet. Men Bengt Bångstad är privatekonomiskt en enkel kontantmänniska, helt oduglig som finansvalp. Han har nästan aldrig haft några aktier – bortsett från de ”påtvingade” papperen i fastighetsbolaget som ägde höghuset på Sveavägen där Bångstad Revisionsbyrå AB har sitt kontor. Vi bortser också från gratisaktierna som han fick i höstas såsom försäkringstagare i Trygg-Hansa.

Alla pengarna blev till ett personligt problem för Bengt Bångstad:

– Tyvärr kunde jag aldrig begripa varför jag hade så bra betalt. Var det för att jag var ingift eller för att jag var duktig?

Ville känna oberoende

Så 1954 sa Bengt Bångstad adjö till de feta lönekuverten och startade egen revisionsbyrå. Han kalkylerade med att byrån skulle ge honom en knapp femtedel av de tidigare inkomsterna.

– Jag hade i och för sig trivts bra med släkten, säger Bengt Bångstad. Men jag behövde känna oberoende.

I starten fanns vissa löften om uppdrag från Karlgrens revisionsbyrå i Göteborg. Men det gav ingenting. Bångstad fick skaffa sig sina klienter själv.

I revisionsbranschen var hans framgångar i näringslivet väl kända. I det läget var det få som trodde på honom som revisor – mest bara han själv. Vännen Carl Henrik Witt på Öhrlings revisionsbyrå sa:

– Jag har massor av klienter som kan ge dig kvalificerade jobb. Men revision ska du inte syssla med.

Bengt Bångstad brukade påminna om sådana yttranden när kolleger senare utan framgång försökte köpa upp hans revisionsbyrå.

Många utlandsjobb

Jobbet i ”svärfars firma” hade gett stora utlandserfarenheter och gav revisionsbyrån möjligheter till utländska uppdrag. Ytterligare sådana fick han genom en kontakt med en judisk advokat som flytt från Hitler-Tyskland. Uppdragen från utlandet präglar fortfarande verksamheten hos Bångstad Revisionsbyrå. Till klienterna räknas exempelvis ungerska statens resebyrå och tre företag som den jugoslaviska staten har i Sverige samt tyska, engelska och andra internationella uppdrag.

Byråns behov av att representera en utländsk kedja blev efter hand alltmer uppenbart. 1969 förhandlade Bengt Bångstad med Arthur Andersens store man Wally Oliphant om att få representera Andersen i Sverige.

Men i den vevan kom Wally Oliphant att sidsteppas av sina egna och det hela rann ut i sanden. En annan representant utsågs. Sedan två år samarbetar Bångstads med Spicer & Oppenheimer, som ligger på ungefär tionde plats på listan över världens stora.

Storleken överdrivs

Bångstad Revisionsbyrå har cirka 90 anställda varav cirka 25 är auktoriserade revisorer.

Bengt Bångstad tycker att betydelsen av revisionsbyråers storlek överdrivs i debatten.

– Jag har brukat räkna oss som en tiondel av Bohlins, säger Bengt Bångstad. Men numera har de gått förbi oss i det avseendet.

– Många säger att storleken är viktig – även de som försöker värva oss. Men jag håller fast vid att byråstorleken inte är avgörande.

På ett sätt är Bångstad Revisionsbyrå egentligen ganska stor.

Till skillnad från de flesta andra byråer (enmansföretagen undantagna) har Bångstad Revisionsbyrå egentligen ingen redovisningsverksamhet. Den är en ren revisionsbyrå, om man undantar ett inköpt lokalkontor, som av tradition varit redovisningsbyrå men inte bedriver revision.

Normalt sett hade Bångstad Revisionsbyrå varit ungefär tre gånger större om redovisning också hade stått på programmet.

Personlig principfråga

– Att bara ha revision och inte redovisning är en personlig principfråga för mig, säger Bengt Bångstad. Jag påstår inte att de andra byråerna gör fel. Men jag har valt att göra så bär.

Bakgrunden är att Bengt Bångstad för många år sedan såg ett fall där det ifrågasattes om det var revisorn eller redovisningsfolket som hade gjort fel. Missförhållandena i det här fallet var ytterst flagranta. De redovisningsansvariga hade inte skött bokföringen utan bara samlat verifikationerna på hög. Sedan satt en revisor från samma organisation och trodde att det fanns en löpande bokföring. Krav på skadestånd restes men det hela gjordes dock upp förhandlingsvägen.

– Jag är kanske trångsynt och alltför försiktig som reagerar så på ett enda fall, säger Bengt Bångstad. Men jag vill inte stå under skuggan av en risk att hamna i en sådan situation.

Han menar också att missuppfattningen att revisorer sköter bokföring får extra spridning, när samma organisation sköter bokföring och revision – låt vara med hjälp av olika personer.

Bengt Bångstad berättar om en av sina äldsta klienter. Denne hade intervjuats i en köpmannatidning. Enligt artikeln förklarade klienten stolt att ”Bångstad sköter min bokföring”.

– Det gör vi ju inte alls och det känns lite kymigt att behöva läsa sådant, säger Bengt Bångstad.

Landshövding ordnade klient

Bångstad Revisionsbyrå har i dag kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lidköping, Karlstad och Karlshamn.

Varför Karlshamn – du undrade ju vad i alla världen Birger Sonesson skulle göra på ett sådant ställe?

– Kontoret kom mer eller mindre till på dåvarande landshövdingen Thure Anderssons initiativ. Han nästan tvingade mig.

Bengt Bångstad hade sedan tidigare ett par klienter i trakten och hade en hel del med företagarföreningen att göra. Där träffade han Thure Andersson, som nästan krävde att Bångstad öppnade kontor i Karlshamn så att staden fick en auktoriserad revisor.

Ja, om Andersson kunde skaffa Bångstad ett bra uppdrag som kunde försörja en man så lovade denne att ställa upp.

Andersson ringde några månader senare med besked:

– Du ska komma ner hit i morgon och träffa Göte Borgström på ABU som behöver en ny revisor.

Det var i början på 60-talet och inledningen till ett långt samarbete. Bångstads satt kvar som revisorer så länge som familjen Borgström hade något som helst inflytande kvar i ABU.

Gillar ägarstyrda företag

En revisionsbyrå med 90 anställda får knappast några börsbolag som klienter. Bengt Bångstad har dock varit med om att introducera FFNS Arkitekter och Reinholds på börsen. Han har också uppdrag såsom av bankinspektionen förordnad revisor, bl.a. i S-E-Banken, Banque Indosuez, Stockholms Fondbörs, Fischer Partners m.fl.

– För övrigt är det ju så att börsbolagen samlas hos de stora byråerna.

Så det är de små och medelstora företagen som ni främst arbetar med?

– Vi arbetar särskilt mycket med vad vi kallar ägarstyrda företag, säger Bengt Bångstad. De är mycket intressanta. Där finns idégivare som arbetar i sina egna företag. De har i regel sina målsättningar mycket klara. De är kunniga men behöver naturligtvis revisors- och advokathjälp. Det här är en intressant nisch för oss. Där finns även ganska stora företag som t.ex. K G Knutsson och ONOFF. Hur det blir i framtiden när de här företagen kanske ska in på börsen får vi se. Får vi vara kvar som revisorer då? Kanske inte. Men det hör till spelet.

Revisorer från olika byråer

Vilken är den viktigaste egenskapen hos en revisor?

– Att kunna vara oberoende, säger Bengt Bångstad. I oberoendet ligger att vara orädd, kunna stå upp och säga ifrån – även om man skulle förlora en klient, även om det skulle visa sig att man har fel.

Lönar det sig i längden?

– Ja, definitivt. För det första handlar det om att vara tillfreds med sig själv. Och ger man efter med etiken för en ”klok klient” blir han nöjd för stunden men frågar sig självfallet senare hur revisorn kunde ge efter – och man förlorar respekten.

Hur ska man förhindra ”affärer” typ Fermenta?

– Det är svårt. Fermenta-affären har inte löst frågan om styrelsens ansvar trots att lagstiftningen är klar. Men jag tror att man i högre grad borde tillämpa systemet med att anlita två revisionsbyråer i de större företagen. Två byråer kan komma på mer än en. Jag kan till och med tänka mig att de två revisorerna utses av olika organ, den ene av aktieägarna, den andra av ett speciellt organ som givetvis måste vara mycket oberoende.

– Om två revisorer utses från samma byrå finns alltid en risk att en av dem lutar sig mot den andre och utgår från att han gör arbetet. Med två oberoende revisorer blir arbetet mera formaliserat.

Intressant regeringsuppdrag

Bland olika uppdrag som Bengt Bångstad haft nämner han särskilt ett som han fick av handelsdepartementet 1975. Det gällde att förhandla med olika leverantörer om tillverkning av varor inför en eventuell avspärrningsperiod. Det handlade om cykeldäck, gummistövlar, textilier och allt möjligt.

Arbetet kom att bedrivas under flera handelsministrar. Det började med Carl Lidbom.

– Han la sig inte i. Men han hade en intressant statssekreterare vid namn Bengt Dennis som jag lärde känna då. Så kom Hadar Cars som inte rådfrågade mig en enda gång. Däremot hade jag mycket direktkontakt med Staffan Burenstam Linder.

Det var ett stort uppdrag som tog 300–400 timmar per år.

– Jag lärde mig mycket. Jag satt med vid samrådsmöten med handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen. Någon gång var jag med vid ett ”litet regeringssammanträde” med Gunnar Sträng som ordförande. Han imponerade mycket. Jag trodde aldrig att han skulle ha satt sig in i mina utredningar. Han visste exakt vad jag hade sagt. Vilken hjärna!

Sveriges populäraste reservant?

Bengt Bångstad deltog en tid i Brottsförebyggande rådets etiska nämnd tillsammans med dåvarande generaldirektören i bankinspektionen Sten Walberg. De bildade en särskild grupp som arbetade med rekommendationer om etiska regler för revisorer och advokater. Det var ett intressant samarbete som pågick i tre år.

Sedan kom Bengt Bångstad in i en samrådsgrupp i aktiebolagsrättsliga frågor som BRÅ hade. Sedan han reserverat sig två gånger konsulterades han inte mer. Historien är dock inte slut med det.

Den ena reservationen kom att införas i propositionen till lagen om handelsbolag.

– Varför vet jag inte, säger Bengt Bångstad.

Det framgick dock att av de 42 remissinstanserna gick 39 på reservanten Bångstads linje. Ett 20-tal hänvisade direkt till namnet Bångstad.

Kanske var det svenskt rekord att få remissinstanser att nappa på en reservation.

Ett exemplar av propositionen förvaras i glasskåp i det bångstadska kontoret. Den populäre reservanten tycker att det kanske kan vara något för barnen att ärva.

Långa uppdrag i FAR

Bengt Bångstad har under årens lopp lagt ner en hel del arbete i FAR. I 10–15 år satt han i föreningens revisionskommitté. Skattekommittén, som han var med om att starta, lämnade han för två år sedan.

Numera har Bengt Bångstad trappat ner revisionsarbetet till ungefär hälften mot förr.

Han har radhus på Lidingö men bor en stor del av året i vinterbonat sommarhus på Älgö vid Saltsjöbaden.

Där har han en skön tomt, frisk luft, lugn och ro samt en snabb motorbåt.

Visst har han fritidsintressen, t.ex. musik – allt från det svåraste atonala till popmusik.

Han gillar naturupplevelser sådana som de är, t.ex. långt ute i havsbandet, längs rivieravägen mellan Båstad och Torekov eller i sköna Tällberg i Dalarna.

Sjukdomen gjorde honom mer ödmjuk.

Som människa fick Bengt Bångstad en tankeställare för tre år sedan. Han hade drabbats av en elakartad tumör och halva ena lungan opererades bort.

Det var en svår tid, men han blev frisk.

– Det fick mig att tänka om i mycket. Jag stressar inte längre. Jag blir inte så upprörd eller engagerad i allt möjligt. Därmed inte sagt att jag har min uppfattning klar i många frågor och är beredd att hävda den.

– Chansen att överleva en lungcancer av det slag jag fick är inte så stor. Med tanke på hur det såg ut med mig sa min läkare att om jag hade fått metastaser hade de kommit mycket fort och varit väldigt många. Efter en sån här historia ändras man som människa. Jag är mera ödmjuk nu. Jag ger mig mer tid åt människor, säger Bengt Bångstad och stoppar in ett nikotintuggummi.

Inge Wennberg