Olika redovisningsregler gör det svårt att jämföra företag. Skillnader i regler gör det också dyrare för den ene än för den andre att gå ut internationellt och köpa företag. AGAs koncernchef Marcus Storch efterlyste förbättringar. FARs ordförande Olle Herolf talade för en ny, flexibel svensk bokföringslag. Då kan Sverige snabbare anpassa sig till internationella redovisningsregler.

Ämnet för diskussionen är finansiell information i ett internationaliserat näringsliv. Marcus Storch, AGAs koncernchef, inledde paneldebatten vid Finforum (Forum för företagens finansiering som FAR och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle arrangerade den 11 december) med att gå rakt på sak:

– Jag vill ha två resultat av den här diskussionen. Det ena är jämförbarhet. Det andra är konkurrensneutrala redovisningar.

Det är svårt att jämföra företag.

– Vid kursvärdering på börs tas det sällan hänsyn till skillnaderna i redovisning, säger Marcus Storch. Och med de olika system som olika länder har är det dåligt med konkurrensneutraliteten för internationella företag som går ut på kapitalmarknaden eller förvärvar ett företag.

På grund av nationella regler kan det vara dyrare för den ene än för den andre att köpa ett företag.

– I redovisningen finns stora skillnader när det gäller uppskrivning av anläggningstillgångar, redovisning av goodwill osv. De skillnaderna gör att den norm som styrelser och andra använder sig av kan leda till olika beslut på samma objekt. Ser jag bakåt i tiden har utvecklingen gått åt fel håll. Det här blir svårare och svårare. Det har blivit alltmer ojämlikt.

Båda har ansvar

Marcus Storch menade att både revisorerna och företagen själva har ansvar för att ändra situationen.

– Men jag tror att när ojämlikheterna i jämförbarhet och konkurrensneutralitet blir för stora, så börjar företagen själva uppfinna sin egen redovisning. Det är nog det mest olyckliga som kan hända.

Professor Sven-Erik Johansson från Handels i Stockholm, tillika ordförande i det nya redovisningsrådet, konstaterade att det innebär problem att vår standard inte alltid stämmer med omvärldens.

– Det framgår bl.a. av goodwillproblematiken, sade Sven-Erik Johansson. Internationell praxis var splittrad och FARs rekommendation avvikande. Resultatet blev kaos. Man strävade mot en minsta gemensam nämnare. Resultatet blev det sämsta möjliga redovisningsalternativet, nämligen bortskrivning av goodwill.

– Det har jag gjort, inflikade Marcus Storch och såg glad ut.

Sven-Erik Johansson berättade hur redovisningsrådet tänker bidra till ökad jämförbarhet. Målet är att minimera avvikelserna från IAS, dvs de International Accounting Standards som fastställs av International Accounting Standards Committee (IASC).

Sven-Erik Johansson citerade en artikel av Arthur Wyatt, ordförande i IASC. Att sätta standarder var enligt Wyatt en avvägning mellan två saker, nämligen det teoretiskt riktiga gentemot det praktiskt lämpliga, möjliga och acceptabla.

För goodwill finns t.ex. IAS grundläggande och teoretiskt väl motiverade krav på systematisk avskrivning under ekonomisk livslängd.

Men med hänsyn till det praktiskt möjliga behöver man föra in normer, t.ex. fem års linjär avskrivning, och upp till 25 år om det går att motivera varför.

Kräver lojala användare

– Det teoretiskt riktiga är givetvis bäst, sade Sven-Erik Johansson. Men det kräver etiskt högtstående, lojala och kunniga användare av systemet. Men på grund av risken för missbruk och låg etik behövs ändå det praktiskt möjliga alternativet.

Det blir inte lätt för redovisningsrådet att minimera avvikelserna från internationella standarder. Vår lagstiftning har en helt annan bakgrund än den som gäller i t.ex. USA. Där finns ingen egentlig aktiebolagslag som styr. Och borgenärsintresset har inte satt samma prägel på de lagliga reglerna.

– På skattesidan är det ett problem med trenden i finansdepartementet att vilja ha den skattemässiga vinsten att stämma överens med vinst enligt god redovisningssed, sade Sven-Erik Johansson.

Om redovisningsrådet följer med på den vägen riskerar rådet att i praktiken bli ett lagstiftningsorgan.

– Det vill vi inte vara, säger Sven-Erik Johansson. Det vore önskvärt med en frikoppling mellan beskattning och redovisning. Den modellen är vanlig utomlands. De som sätter internationella standarder behöver då inte beakta skattekonsekvenserna av sina standarder i någon större utsträckning.

Det svenska redovisningsrådet diskuterar att åtminstone för koncernredovisning ha regler som inte tar hänsyn till skattekonsekvenser. Det är bra för jämförbarhetens skull.

– Men det är självklart inte bra att göra standarder som bara gäller koncernredovisning, säger Sven-Erik Johansson.

Balansera optimismen

Auktor revisor Bertil Edlund, ordförande i revisorernas världsorganisation IFAC (International Federation of Accountants) menade att uppgiften att skapa internationellt acceptabla redovisningsprinciper numera präglas av en balanserad optimism. Orsakerna är många:

– Globaliseringen är en realitet. De internationella transaktionerna ökar. Över 3.000 företag är listade på mer än en börs. Konkurrensen mellan olika kapitalmarknader ökar pressen att skapa en enhetlig redovisning. Och vi vet att så gott som alla beslut på kapitalmarknaden påverkas av skillnader i redovisning.

Påverkar andra

Bertil Edlund konstaterade att IASC sliter hårt med att ta fram dokument om jämförbarhet. IASC försöker också påverka standardsättarna i olika länder.

– Helt övertygad om att arbetet kommer att lyckas är jag inte, säger Bertil Edlund.

I dag finns det visserligen många länder som direkt kopierat IAS. Men för att nå verklig internationalitet på redovisningsområdet gäller det att få med alla de stora industriländerna som redan har många egna rekommendationer.

FARs ordförande auktor revisor Olle Herolf betonade att FAR alltid har arbetat för en harmonisering av redovisningen.

– Harmoniseringen blir lättare att genomföra nu när IASCs regler görs allt entydigare. Problemet som vi har i Sverige, och som betytt mycket för vår egen harmonisering, är att vi är så styrda av vår bokföringslag och vår aktiebolagslag.

– Vi har t.ex. regler som säger att goodwill i bolag måste skrivas av på maximalt tio år. Så var det också i många år enligt FARs egen rekommendation. Internationellt gällde andra regler. Storbritannien hade ingen avskrivning på goodwill, USA hade som nu 40 år. Det här var en konkurrensnackdel för svenska företag som skulle gå ut i världen och köpa bolag. Resultatet blev att man inte följde de svenska reglerna utan anpassade sig till de internationella.

– Vi tror att om vi på ett vettigt sätt ska kunna följa med i den internationella regelutvecklingen så måste vi ha en bokföringslag som är betydligt mer flexibel, så att redovisningsrådet snabbt kan sätta nya standarder när internationella regler ändras, säger Olle Herolf. Vi ska också hålla i minnet att internationella redovisningsregler som så mycket annat är modefrågor. Ibland ska man skriva av goodwill direkt mot eget kapital, ibland på tio eller 40 år.

– Det finns ingen evig sanning. Det viktiga är att följa med det som händer internationellt och då behövs en mer flexibel bokföringslag.

Åter till ruta ett

Men om systemet ska fungera krävs det också att företagen följer redovisningsrådets rekommendationer.

– Vi får inte hamna i en ny situation där det brister i efterlevnaden av reglerna, säger Olle Herolf. Så fort efterlevnaden är dålig får vi en lagstiftning som styr oss och gör oss mindre flexibla. Då är vi tillbaka på ”ruta ett” igen.

Olle Herolf ser svårigheter i kopplingen av redovisningen till skattelagstiftningen:

– Vi bör överväga att låta koncernredovisningen anpassas till internationell redovisning för större företag. På sikt är det av ondo att ha redovisningen kopplad till skattelagstiftningen. Jag vet att jag här trampar på ett antal ömma tår. Många tycker att koncernredovisningen ska visa summan av de enskilda bolagen.

Inge Wennberg