FARs förre ordförande Göran Tidström ansåg att redovisningen utvecklats så mycket de senaste åren att man åter borde kunna ha en fast koppling mellan redovisning och beskattning. Den bröts på 50-talet.
Göran Tidström hade, som han sade, en viss idealistisk tilltro till att god redovisningssed ska vara bra nog att också kunna duga för skatteändamål.
Det sade han vid ett seminarium om förhållandet mellan redovisning och beskattning.
Tidström ledde seminariet tillsammans med Per Thorell, Uppsalaprofessor i företagsrätt, ledamot av redovisningsrådet och tidigare chef för Bokföringsnämnden.
Grunden för vår moderna lagstiftning inom både beskattning och bokföring lades på 20-talet. Då lade man också fast kopplingen mellan redovisning och beskattning.
Det hela fungerade fram till mitten av 50-talet. Då upptäckte de fiskala intressena att reglerna ofta ledde till orimliga undervärderingar.
– Från den tiden kommer de numera så klara idéerna om att civilrätten innebär maximiregler i värderingshänseende och skatterätten innebär minimiregler i samma avseende, sade Göran Tidström.
Betydande utveckling
Men han tyckte att de där idéerna levde kvar litet starkare än vad som var motiverat. Han tänkte bl.a. på 1976 års bokföringslag.
– Lagens förarbeten slår ett rejält slag för en rättvisande resultatredovisning, sade Göran Tidström. Och man kan konstatera att under de senaste två decennierna har vi haft en trots allt betydande utveckling av den goda redovisningsseden. Vi har fått en kodifiering så att vi över lag vågar tro att vi har en rättvisande civilrättslig resultatredovisning.
– Men om jag mer konkret tar på mig redovisarens glasögon känner jag det som ett stort bekymmer att vi ska ha bokslutsdispositioner i resultaträkningen och obeskattade reserver i balansräkningen. Tittar jag däremot utifrån de fiskala utgångspunkterna finns det kanske brister i tilltron till det civilrättsliga områdets förmåga att hantera framför allt framtida utgifter men även realisation av intäkter, de oklara aktiveringsreglerna och problemen i samband med värdering av varulager.
– Det är detta som problemen konkret gäller, sade Göran Tidström. Det är det här som kommer upp i processerna i regeringsrätten och andra instanser.
Svårt med dubbla system
Göran Tidström påpekade att FAR åtminstone till dags dato velat värna om kopplingen mellan civilrätt och skatterätt. Det ställningstagandet är i stor utsträckning baserat på de begränsade möjligheterna för våra många små företag att leva med dubbla system.
Och FAR har varit utomordentligt negativ till införandet av standardiserade räkenskapsutdrag (SRU), som ju kan ses som separata skattebokslut.
– Det är klart att vi vill ha ett rättvisande civilrättsligt resultat, sade Göran Tidström, liksom vi också vill ha ett förhoppningsvis entydigt skatteunderlag. Samtidigt vill vi ha ett system uppbyggt kring enkla och effektiva kontrollmöjligheter.
– Alla säger att kopplingen mellan redovisning och beskattning bromsar utvecklingen av redovisningsstandarder, konstaterade Göran Tidström.
Men å andra sidan kan en frikoppling leda till alltför detaljerade regler från myndigheterna.
– Jag tror att många av oss känner en intuitiv rädsla för fler sådana regler, sade Göran Tidström. Vi vill inte ha ett system som innebär dubbelarbete och vi vill inte ha en överdriven kontrollapparat. I grunden bör kopplingen till god redovisningssed behållas. Man bör sträva efter så stor likhet som möjligt mellan skatterätt och civilrätt när det gäller resultatet ner till bokslutsdispositionerna. Undantag måste dock alltid finnas.
– Men låt oss göra dem så få som möjligt!
Inte bara svart och vitt
Professor Per Thorell tyckte att frågan om redovisning och beskattning tenderade att diskuteras för mycket i svart och vitt.
Man kan vara väldigt generell. Men i grunden handlar det om vilka frågor som ska lösas, d.v.s. hur regelsystemet ska se ut på redovisnings- och skatteområdet. Visst är det bekymmersamt att man nu genomför skattereformen. Skattelagstiftaren har då s.a.s. tagit ställning till mängder av de här frågorna genom att behålla sambandet mellan redovisning och beskattning. Man har konserverat ett regelsystem och en syn som är ganska ovanlig utomlands.
– Det gör att man på redovisningsområdet egentligen inte har en chans att komma in och tycka något, sade Per Thorell.
Thorell konstaterade med viss glädje att man på många håll vill att man tänker igenom sambandet mellan redovisning och beskattning.
– Men samtidigt är vi ganska låsta av det arbete som bedrivits på skattesidan i finansdepartementet. Jag är också lite oroad över det ointresse som centrala organisationer haft för att diskutera frågorna. Det är anmärkningsvärt med tanke på de svårigheter vi har haft i Sverige med att anpassa praxis till den lag som vi faktiskt har. Det första steget som nu tas är att ta upp frågan om bokslutsdispositioner. Det är väl motiverat.
Svårtillämpade lagar
– På redovisningsområdet är dagens lagstiftning mycket svårtillämpad. Mängder av fall pekar på det. Jag anser att en översyn av lagstiftningen ska inriktas på att städa undan många av dagens detaljregler.
– När det gäller redovisningsnormer sägs ofta att det är självreglering som ska gälla. Och jag känner inget exempel i världen där man genom lagstiftning har lyckats bekräfta redovisningspraxis. Men det kommer allt fler organ som stadgar praxis. Senast nu har England fått ett särskilt organ som ska se till att rekommendationerna blir definitivt förankrade i lagstiftningen.
Inge Wennberg