Vad innebär god revisorssed? För att belysa det ämnet har Balans låtit auktor revisor Ulf Gometz, Ernst & Young, allvarlighetsgradera ett antal praktikfall. Ulf Gometz är ordförande i FARs regelkommitté.
Samhället behöver en kår av oberoende revisorer som åtnjuter förtroende för sin yrkesutövning. Därför måste revisorerna iaktta god revisorssed. Begreppet finns angivet i revisorsförordningens femte paragraf. Men där står inte vad denna goda sed innebär. Det kommer delvis an på revisorerna själva att utveckla god revisorssed. Inom FAR sker det arbetet bl.a. i regelkommittén, som ger förslag till nya eller ändrade regler. Reglerna fastställs av FARs styrelse. Etikreglerna är inte uttömmande utan ska främst ge en övergripande bild av god revisorssed. I svårbedömda fall kan styrelsen ge tolkningar. Det sker dock mera sällan.
Brott mot de etiska reglerna beivras av FARs disciplinnämnd och av Kommerskollegium.
(De etiska reglerna återfinns i FARs Samlingsvolym, Regler för god revisorssed.)
För att ge en enkel bild av vad god revisorssed kan vara har Balans låtit auktor revisor Ulf Gometz, Ernst & Young i Göteborg, bedöma och sätta poäng på ett antal praktikfall. Ulf Gometz är ordförande i FARs regelkommitté.
Samtliga fall är inspirerade av verkliga fall men har spetsats till som diskussionsunderlag. Ursprungsversionerna har skrivits av FARs generalsekreterare Björn Markland och biträdande generalsekreterare Margareta Damberg. Här i Balans presenteras de i redigerad och förkortad form. Det är också de korta versionerna som vi låtit Ulf Gometz ta ställning till.
Poängsättningen av fallen följer en tiogradig skala. Noll poäng är lika med acceptabelt etiskt beteende. Tio poäng betyder att revisorns agerande betecknas som mycket klandervärt.
Det är fullt möjligt att initierade läsare inte instämmer med Ulf Gometz bedömningar av de olika fallen. Revisorsetik är inte alltid så enkelt. De aktuella fallen har tidigare testats på ledamöterna i FARs styrelse. Där varierade bedömningarna även om de i allmänhet drog åt ungefär samma håll.
Exemplen har också använts på möten ute i FARs kretsverksamhet under september och oktober i år.
Alla dessa regler är försedda med särskilda anvisningar. Utöver de åtta grundreglerna finns detaljerade regler för att tillhandahålla redovisningstjänster, för god revisorssed vid befattning med skatter och arbetsgivaravgifter samt för biträdes ansvar vid upprättande av självdeklaration.
Regler av betydelse för god revisorssed finns också i olika författningar som t.ex. Förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer (Revisorsförordningen), Kommerskollegiums revisorsföreskrifter, aktiebolagslagen m.m. Aktiebolagslagen talar t.ex. om begreppet god revisionssed, och det är god revisorssed att iaktta god revisionssed.
”Nya testamentet” – TIO POÄNG
– Syskonkärlek! tänkte auktoriserade revisorn Enar Andersson och sörplade i sig morgonkaffet. ”Vår älskade broder Philip!”
Han tänkte på hur Philip, en gång så stark, logisk, behärskad, hade darrat av vrede när han sist såg honom hemma drabbad av sin andra hjärnblödning.
– I det här testamentet gör jag Simon arvlös, hade Philip sagt och lämnat över papperet till Enar. Som firmans revisor är du den enda jag litar på numera. Ingen får veta vad där står så länge jag lever.
Orättvist, orättvist. Av syskonen var det bara Simon som Philip hade något att tacka för. Det hade Philip själv sagt före hjärnblödningen. Det hade alltid varit självklart att Simon skulle få ärva sin äldre brors aktier.
Nordiska Bankens lokalkontor hade bevittnat testamentet. Tala om banketik! Philip hade verkligen inte varit ”vid fullt och sunt förstånd” när han skrev under.
Enar grubblade. Ingen annan hade kommit när han klev in på revisionsbyrån tidigt på morgonen. I klientarkivet tog han fram ett dubbelvikt ark ur ett kuvert. Diskret lät han det glida ner i papperstuggen. Det var ju så den gamle, riktige Philip hade velat ha det.
ULF GOMETZ: Enar gjorde fel när han förstörde testamentet. Det var inte hans jobb att bedöma om Philip var vid sina sinnens fulla bruk när han skrev sitt sista testamente.
Möjligen kunde Enar, om testamentet hade klandrats, ha uppträtt som vittne och redovisat sin bedömning av Philips tillstånd. Men han hade under inga förhållanden rätt att förstöra dokumentet.
Det är en högst klandervärd och dessutom kriminell handling. Det blir TIO POÄNG.
Aktuella regler: FARs Regel 4 – Yrkesutövningen samt Revisorsförordningen 5 §.
”Gudfadern” – TIO POÄNG
Auktoriserade revisorn Napoleon A. Persson slog kortnumret till revisionsbyrån Auditorio Commercialistico Lucrativio S.p.a. i Transpotamien. Han tänkte på den hänförande utsikten över sundet därborta.
– Allo! sa rösten. Ah, Napoleon!!! Si, si! 30 protzent. Bravo, multi buene. Chingeling!
Nu skulle han bli delägare i ACL. Snart skulle han personligen värva fler guldkantade klienter. Klienter som börjat skrapa på de stora svenska byråernas arvoden. Och han skulle köpa upp fler revisorer som startat eget efter de stora byråsammanslagningarna. När det blev tillåtet med utländskt ägande i svenska byråer kunde ACL komma direkt in i bilden med sina resurser.
– Svenskar är dumma, tänkte Napoleon. Svenskar förstod sig inte på att man kunde göra pengar på revision. Napoleons byrå Revisure var först med att konkurrera med kvantitetsrabatt och sex års garanti på allt arbete. Vid Zeus, vilket liv det blivit på kollegerna och på Kommerskollegium. Men han hade fått hjälp av näringsfrihetsombudsmannen och Statens Pris- och Konkurrensverk. Han hade i mycket stor utsträckning marknadsfört sig hos kommunerna. Den delen av verksamheten drevs i byrån Komrevisure (där transpotamiska ACL indirekt – än så länge mycket indirekt och diskret ägde 50 procent). Komrevisure hade tagit över revisionen i nästan två tredjedelar av Sveriges kommuner.
ULF GOMETZ: På en punkt har Napoleon rätt: även revisionsverksamhet är en affärsverksamhet. Den ska drivas så att den går ihop och ger ett rimligt överskott och säkerställer en ekonomiskt stabil ställning för revisionsbyrån.
Men Napoleon går för långt t.ex. när han talar om sex års garanti. Det är inte möjligt att ge, det är inte seriöst. Det är direkt otillbörligt att konstruera ett ägande av revisionsbyrån som inte är vad det synes vara. Det strider mot de krav på hederlighet och öppenhet som ligger i FARs regel om yrkesmässigt uppträdande. Det strider också mot oberoenderegeln. Napoleon skaffar sig en slags beroendeställning till ACL och det framgår inte hur vederhäftigt det företaget är. Ägandesituationen är för övrigt inte tillåten i dag och bryter mot Kommerskollegiums regler. Det blir TIO POÄNG. Napoleon medverkar i en konstruktion som han håller hemlig för Kommerskollegium.
Aktuella regler: FARs Regel 1 – Yrkesmässigt uppträdande och Regel 2 – Oberoende samt Revisorsförordningen 9 §.
”Nya papper blir som gamla” – NIO POÄNG
Byråns kvalitetskontrollgrupp har beslutat om kontroll av uppdraget Lubrimator. Auktoriserade revisorn Enar Andersson och assistenten Lukas Karlsson vet båda att granskningen varit perfekt. Men revisorer ska dokumentera sitt arbete och i det här fallet är det tunnsått med arbetspapper.
Byrån hade fått behålla uppdraget efter budgivning. Det fick inte gå åt tid i onödan. Eller som Lukas tolkat det: granska – ja, skriva – nej. Drabbad av meddelandet om kvalitetskontroll ringer Enar från ett hotellrum i Norrland och ber Lukas ta fram ”alla fina arbetspapper” så att Enar kan signera dem.
På kvällen tar Lukas hem några block papper med den gamla logon som byrån slutade använda i somras. Han sitter vid köksbordet till klockan halv fem på morgonen och skriver nya papper. Enar sätter sedan sin signatur på dem.
ULF GOMETZ: Enligt exemplet vet både Enar och Lukas att granskningen varit perfekt. Det är ju bra. Och det fanns faktiskt vissa papper även om de var få. Detta att viss typ av arbetspapper saknas strider mot god revisionssed. Det bör klandras men ger inte högsta allvarlighetspoäng. Däremot är det mycket klandervärt att i efterhand upprätta arbetspapper och ge sken av att de fyllts i tidigare. Jag kritiserar egentligen inte revisionsjobbet så hårt. Men att man upprättar papper i efterhand – det ger NIO POÄNG.
Aktuella regler: FARs regel 4 – Yrkesutövningen samt Revisorsförordningen 44–52 §§ angående dokumentation.
”Lyss till den granens susning” – FEM ELLER TIO POÄNG
– Vi har ”Rädda naturen” som tema på dagis, sa Cilla. Du anar inte hur ungarna ställer upp. Och själva är vi heltända.
Den unge auktoriserade revisorn Lukas Karlsson såg upp från ett flödesschema som han just skulle sätta in i den hemlånade grundakten för Vålaskog.
– Kul, kul, sa han tankspritt.
Cilla var på väg till kvällens möte med fältbiologerna.
– Vi köper bara returpapper till köket och toa, sa hon. Vi är jätteskärpta när vi handlar.
– Bra, sa Lukas. Fortsätt gå på sånt du bara.
– Vadå gå på sånt? Fattar du inte hur många träd som räddas?
– Fortsätt du gå på båget att det skulle vara returpapper. 28 procent är det kanske. Det sa dom åtminstone på Vålaskog häromkvällen när de var på lite gott humör. Resten är nytt papper som de sätter returstämpeln på. Det är för dyrt att separera all trycksvärta. Hela branschen gör likadant, säger de på Vålaskog. Bara laboratorieingenjörer i papperskemi kan se skillnaden. Och de är anställda i branschen allihop.
– Vilken skandal det ska bli, sa Cilla. Fältbiologerna har kompisar inom tidningar och TV. De måste vara intresserade.
– Du är inte klok, sa Lukas. Det här är topphemligt. Jag har tystnadsplikt.
– Det har inte jag, sa Cilla. Miljömördare!
Dörren smällde igen.
ULF GOMETZ: Lukas bröt mot sin tystnadsplikt genom att berätta om något som hade med ett särskilt klientföretag att göra. Det blir TIO POÄNG. Avgörande för den bedömningen är att han berättade hur det är hos klienten. Hade det varit en allmän principdiskussion om hur branschen kan tänkas agera så hade det också kunnat vara ett brott mot tystnadsplikten, om det hela hade byggt på Lukas kunskaper som revisor i ett företag. Men då hade det varit mindre allvarligt. Kanske FEM POÄNG i så fall. Skulle bedömningen ha blivit en annan om hustrun varit lojal och ”absolut pålitlig”? Inte enligt min uppfattning, men jag har förstått på en vanligtvis vederhäftig kollega att åsikterna här går isär. Slutsatsen av den inställningen skulle väl närmast vara att Lukas borde byta hustru och före vigselakten inhämta en tystnadspliktsförsäkran från bruden.
ULF GOMETZ: Det är en mycket bra fråga. Revisorer stöter inte sällan på förkastliga verksamheter som de inte kan påtala offentligt. Här kan Lukas bara internt hos klienten agera och ifrågasätta om det är lämpligt att använda den här falska varudeklarationen som i det långa loppet skulle kunna skada företaget. Däremot har Lukas varken rätt eller skyldighet att skriva i revisionsberättelsen om halvsanningen. Det skulle sannolikt skada företaget direkt. Det är inte oetiskt av revisorn att inte agera utåt. Det verkar ju som om hela branschen gör likadant. Då kan man inte rycka ut ett enstaka klientföretag och sätta det under luppen. Annorlunda skulle det sannolikt förhålla sig om någon form av miljörevision skulle ingå i uppdraget.
Aktuella regler om tystnadsplikt: FARs Regel 5 och Revisorsförordningen 8 §. Dessutom stadgar Aktiebolagslagen 10 kap 13 § att revisorn inte får lämna upplysningar som kan leda till förfång för bolaget.
”Unga friska viljor” – ÅTTA POÄNG
Revidator var ett ungt modernt revisionsföretag som platsade väl bland de unga finansbolag som överlevt kriserna i kvarteren kring Norrmalmstorg, Birger Jarlsgatan och Strandvägen. Ägaren Olle Skarvbrink räknade stolt in ett 30-tal klientföretag på finansmarknaden. Finansiell rådgivning hade blivit en kunskapsnisch för byrån.
Alla Olles medarbetare var under 35 år. Alla visste att på finansmarknaden var det fråga om snabba beslut. Byråns tempo var högt och man visste vad som menades med ”modern revision”.
Det såg bra ut. Men Olle plågades av Contribustus. Värderingsfrågor och skatteplanering var han van vid att lösa på ett sätt som tilltalade alla. Men utkastet till granskningsrapporten från Contribustus, som låg på hans bord, var något annat. De förmåner som räknades upp där förvisade alla kända skatteplaneringsknep till kyrkans barntimmar.
Det där med pilotskolan i deras tappning var värst. Det kolliderade ju både med aktiebolagslagen och kommunalskattelagen. Antagligen också med brottsbalken.
Men Olle var van vid att tänka framåt. Att förlora Contribustus skulle inte se bra ut. Det var byråns prestigeuppdrag.
Nej, inte kunde man ge dem hela karamellen på en gång. Han tog fram sin lilla Compaq och skrev ett brev till Contribustus VD. Företaget borde ”se över löne- och ersättningsbilden för företagsledningen, särskilt mot bakgrund av skatterefomen och de nya krav som denna ställer på företagets system och rutiner”.
Det fick räcka så. Tids nog fick han följa upp resultatet vid den löpande granskningen för nästa år.
ULF GOMETZ: Det räcker inte att på det här mycket allmänna sättet hänvisa till kommande år. Olle bör ta upp frågan om att rätta till det som går att korrigera under det år som har förlupit. Men då räcker det att skriva till VD. Det hela kan ju mycket väl bli åtgärdat då. Om VD inte bryr sig om vad revisorn skriver finns det anledning att lyfta upp rapporteringen till styrelsen och inför denna redogöra för hur man ser på de här frågorna.
För övrigt är man enligt aktiebolagslagen skyldig att i revisionsberättelsen rapportera om avvikelser från bestämmelserna om vissa skatter och avgifter. Man kan vara skyldig att, om inte rättelse sker, skriva något i revisionsberättelsen. ÅTTA POÄNG på ”klanderskalan” är det värt att begränsa sin rapportering till VD på det sätt som Olle gör – särskilt som det framgår att han som bevekelsegrund har angelägenheten av att behålla uppdraget. Får det påverka hans rapportering är han inte oberoende.
Aktuella regler: FARs etikregler, Regel 2 – Oberoende och Regel 4 – Yrkesutövningen samt aktiebolagslagen 10 kap. 10 § och Revisorsförordningen 5 och 6.
”En kråka betyder så mycket” – SEX POÄNG
Kvalitetskontrollgruppen på byrån har beslutat om kontroll av uppdraget i Lubrimator. Enar Andersson, vice ordförande och delägare i byrån sedan många år, har varit uppdragsansvarig för Lubrimator i 18 år. Han har själv varit med och beslutat om byråns kvalitetskontrollprogram.
Beträffande Lubrimator anser sig Enar kunna lita blint på sin granskningsledare, en duktig assistent vid namn Lukas Karlsson. Lukas arbetspapper brukar vara perfekta. Därför har han sällan tittat på dem. Ute på resande fot ringer Enar till Lukas och ber honom ta fram papperen. Väl återkommen till stan tar han hem fyra pärmar papper och signerar dem på löpande band.
ULF GOMETZ: Att inte ha tittat på papperen är värre än att skriva på dem efteråt.
Men Enar anser kanske ändå att han fått en rapportering som han kan lita på. Här känner jag mig nog från min egen praktik ganska skyldig. Jag kan mycket väl vara i Enars läge. Det tror jag att väldigt många auktoriserade revisorer kan vara. Det händer att jag har en genomgång vid slutrevisionen utan att ta fram och signera varje handling. Det är i själva verket ganska sällan som jag själv signerar. Man sitter ju mitt emot varandra och går igenom det hela.
Och om Enar har haft en sådan genomgång tycker jag inte att brottet att i efterhand signera är så stort. Man ska signera för att markera att man tagit del av det som papperen innehåller, inte direkt för att markera att man har synat varenda bokstav. Enar kan alltså mycket väl ha ”tagit del”. Men har han inte det och inte ens tar del när han signerar då tycker jag att det är mer klandervärt.
Har man inte tittat på papperen eller på annat sätt sökt övertyga sig om att revisionen är gjord och håller god kvalitet – då är det allvarligt. Det blir minst SEX POÄNG. Man måste alltid känna sig säker på kvaliteten på revisionen.
Men är det däremot så att Enar på annat sätt än att läsa alla papper övertygat sig men inte satt ”kråkan” förrän senare så tycker jag att regelbrottet är mycket mindre. TVÅ POÄNG kanske.
Aktuella regler: FARs Regel 4 samt aktiebolagslagen 10 kap. 7 §.
”Successionsordningen” – FYRA POÄNG
Groggbordet efter Vålaskogs revisionsmiddag var välförsett. Enar gled ner i soffan bredvid VD, vanligen kallad Bruksdisponenten.
– Du Enar, sa disponenten, jag har hört att det där med delad revision är ganska vanligt.
– Riktigt, sa Enar. Det är inte så dumt ibland. Som en slags kvalitetskontroll. Hurså?
– Det är ju du och gamle major Finchelstierna som är revisorer här. Finchelstierna börjar bli gaggig. Visst vore det vettigt om vi valde in en yrkesrevisor från en annan byrå tillsammans med dig? Sven Ramlund hos Pettersson & Partners kan ställa upp.
Enar tänkte febrilt. Han kände Ramlund. Bra karl på sin tid. Enar visste vilka problem Sven Ramlund hade. Han var värd all kollegialitet. Men nu gällde det uppdraget.
– Jaså, du har träffat Ramlund nyligen? Kul att höra att han klarat av att komma tillbaka. Han har en enorm viljestyrka. Och körkort och grejer har han säkert fått igen. Familjen har nog ställt upp på honom till tusen. Jättekul.
Disponenten mulnade:
– Jaha, det är tydligen ett och annat som jag inte vet. Kan du tänka dig någon annan efterträdare till Finchelstierna?
– Du vet väl att våran Lukas Karlsson blivit auktoriserad i år. Det är en förbannat bra grabb som gjort stor nytta för Vålaskog.
Bruksdisponenten lovade att tänka på saken.
ULF GOMETZ: Om Enar verkligen anser att Sven Ramlund är en ”bra karl” som är värd all kollegialitet och kan utföra ett revisionsuppdrag på ett fullgott sätt, så är det fel att inte säga att han gärna tar uppdraget tillsammans med Ramlund. Enar ska då inte upplysa klienten om att Ramlund har haft alkoholproblem som att döma av exemplet nu är undanröjda.
Om Enar däremot känner sig tveksam till om Ramlund i det långa loppet klarar av revisionsuppdraget på grund av sina problem, så ska han säga det. Men det ska ske sakligt och måttfullt. Enar kan t.ex. rekommendera klienten att skaffa sig ytterligare någon referens.
Enar har kanske uttryckt sig sakligt och till det yttre även måttfullt. Men i hans uttalanden finns en liten infam glidning som väcker mer oro och frågor än vad den ger svar. Detta är ett brott mot kollegialiteten. Enar hade kunnat uttrycka det på ett snyggare sätt. Det ger FYRA POÄNG – om Enar tror att det håller på att ordna upp sig för Ramlund.
Aktuella regler: FARs Regel 6 – Förhållandet till kolleger samt Revisorsförordningen 5 §.
”De läckra skaldjuren” – TVÅ POÄNG
– Kräftor? sa Lukas. Kräftor?
Samma vår som han blivit auktoriserad hade han valts till revisor i Vålaskog. Det var ett av byråns fina gamla uppdrag, där Enar varit vald revisor i 19 år. Enar satt kvar förstås. Men Lukas ersatte medrevisorn major Finchelstierna. Det var Lukas första riktiga revisorsuppdrag. Att han fått uppdraget vid sidan av Enar var ett strategiskt drag av byrån för att Vålaskog inte skulle släppa in någon konkurrerande byrå. Men det var ändå ett bevis för att byrån trodde på honom. Han tänkte sköta sig perfekt.
Och nu ringde det från Vålaskog. Kunde någon finnas på Stockholms Central kl. 18.56 i morgon för att ta hand om hans kräftor?
– Kräftor? sa Lukas igen.
– Just det, sa rösten från Vålaskog. Levande kräftor direkt från våra kräftvatten. Tre tjog per revisor.
Desperat försökte han multiplicera tre gånger 20, gånger . . . tja, vad en svensk kräfta kostade hörde inte till vardagskunskapen hemma i tvåan i Rågsved.
– Min sambo är nog klar med jobbet då, sa han. Hon kan nog ställa upp på Centralen. Jättehyggligt!! Tack så hemskt mycket.
ULF GOMETZ: Det finns ett aktuellt fall där en revisor på sin 50-årsdag tog emot en gåva. Vid en taxeringsrevision visade den sig kosta drygt 4 000 kr. Revisorn visste inte vad den kostade när han fick den. Saken anmäldes till Kommerskollegium men gav inte upphov till något djupt utredande av det specifika fallet utan till en allmän fråga om vad som är en otillbörlig gåva till en auktoriserad revisor. Även FAR satte igång att jobba med problemet i regelkommittén. Helt nyligen presenterade Kommerskollegium sina synpunkter efter att ha samrått med Institutet mot mutor, som för övrigt också FAR har samrått med.
Låt oss för diskussionens skull anta att ett tjog svenska kräftor kostar 250 kr. Tre tjog blir alltså 750 kr. Allmänt kan man säga att vid en högtidsdag typ 50-årsdag tillåter man lite mer än vanligt. Då hade det kanske gått bra med tre tjog. Men nu var det inte ett sånt där celebert tillfälle och då får en gåva inte kosta så mycket.
Lukas ligger över gränsen när han tar emot kräftorna. Att han är osäker på vad kräftorna kostar har viss betydelse. När han inte vet det har han svårt att säga att han inte kan ta emot skaldjuren. Ännu svårare är det kanske att säga att han inte kan ta tre tjog men gärna ett. Det bästa är att revisionsbyrån gör klart för klienten att det finns vissa regler och vad de innebär. Man kan skriva att man i och för sig det här året tacksamt har tagit emot kräftorna men att man i fortsättningen måste avböja. Det är inte så allvarligt att Lukas trots allt tagit emot kräftorna. Det förutsätts ha skett innan Kommerskollegiets synpunkter var kända. Jag skulle sätta TVÅ POÄNG.
Aktuella regler: FARs Regel 2 – Oberoende samt Revisorsförordningen 6 §.
”Hem till byn” – EN POÄNG
Lysande betyg och referenser hade hon. Men det var det där med Västervåla. Hon hade förstått att hon måste göra sina första assistentår på huvudkontoret i Stockholm. Men att hon sökte just till Enars byrå berodde på att den var den enda FAR-byrån med kontor i Västervåla. Så snart som möjligt hoppades hon få flytta dit. Där fanns ju bara en auktoriserad revisor. Det kunde väl inte räcka på sikt?
Knepigt det här. Hon måste förstå att Västervålakontorets existensberättigande var revisionen i Vålaskog. Men man kunde inte begära att ungdomar i den åldern läste affärspressen. Det var nästan klart att Vålaskog skulle säljas. Även om hon visste det så tänkte hon förstås inte på att det betydde revisorsbyte och slutet för byråns Västervålakontor. Fast strunt samma. Det borde ligga i hennes eget intresse att hon länkades in på en karriär i Stockholm.
– Javisst, med vårt kontorsnät blir du aldrig besviken på möjligheterna, sa Enar och reste sig. Vi hör av oss. Oss emellan blir det säkert mycket snart.
ULF GOMETZ: Det här tangerar både reglerna om yrkesmässigt uppträdande och om tystnadsplikt. Om det inte är fullt offentligt att Vålaskog ska säljas så ska Enar inte informera den arbetssökande om att detta står för dörren. Han skulle dock kunna säga att han är osäker på Västervålakontorets utveckling. Men om det ändå är så att hon måste börja i Stockholm och det sedan finns möjligheter att välja olika kontor så kan jag inte se så mycket fel i det här. Enar får EN POÄNG för att han inte ansträngt sig att tydligare peka på att det finns en osäkerhet om Västervålakontoret.
Aktuella regler: FARs Regel 1 – Yrkesmässigt uppträdande samt Regel 5 – Tystnadsplikt.
”Vad de inte vet har de inte ont av” – NOLL POÄNG
– Hur mycket tror du de har förstått? frågade Enar trött.
Lukas ryckte besvärat på axlarna:
– Svårt att säga. De har ju knappt träffat Börje på hela året. Du fick ju gå in och skriva på som suppleant när han inte kom till slutrevisionen i våras. Vi sa ju att Börje hade influensa.
Stackars Börje, tänkte Enar. Juniormästare i tresteg på 50-talet, aktiv i Friluftsfrämjandet och kyrkan. Och så detta, bara på några år. Det var väl skilsmässan. Men nu gällde det byrån. Om inte stämman valde Börje, skulle en annan byrå komma in i stället.
– Det är bra att företaget bara har pratat med dig och inte direkt med byråledningen. Du behöver faktiskt inte veta så mycket om Börje. Säg åt dem att han aldrig mått bättre. Jag ska försöka prata lite försiktigt med Börje om slutrevisionen. Influensa duger inte ett år till. Men vår internationella partner ska ha möte i Barcelona i den vevan. Säg till dem att Börje blir vår representant där. Och så skriver jag på i år också.
ULF GOMETZ: Det här är inte så mycket en fråga om förhållandet till en viss klient. Den stora frågan är om Börje har sådana problem att han inte bör vara auktoriserad revisor. Som arbetsgivare vid en auktoriserad revisionsbyrå är man skyldig att ta ställning till den frågan. Det är en svår situation men man måste hantera den, möjligen på det sättet att problemen blir utredda och uppklarade, socialt och medicinskt, eller genom att Börje tills vidare måste avstå från att vara auktoriserad och delägare i byrån och kanske erbjudas annat jobb. Finns det ingen möjlighet att lösa problemen så att Börje kan klara sitt jobb på ett fullgott sätt så måste han ut från byrån. Då måste man tala om för klienterna att man inte anser att Börje kan vara kvar som revisor. Sker inte det är det klandervärt, kanske åtta poäng.
Men tillfälliga hälsoproblem, vilket det nog verkar vara fråga om här, är man inte skyldig att upplysa klienterna om. Jag kan nog ge Enar rätt när han bestämmer att Börjes alkoholproblem ska döljas – under förutsättning att Börjes problem utreds och klaras upp. Jag sätter NOLL POÄNG om Enar bedömt att det inte är för sent att genomföra effektiva interna åtgärder i fallet Börje.
Aktuella regler: FARs Regel 1 – Yrkesmässigt uppträdande och Regel 6 – Förhållandet till kolleger samt Revisorsförordningen 5 §.
Inge Wennberg