Vad är otillbörlig gåva till en revisor? Balans har diskuterat saken med Eva Karlsson och Sten Tengelin på Institutet mot mutor. De välkomnar alla försök från FAR att närmare konkretisera de situationer där revisorer riskerar att bli mutkolvar.
FARs etikregel om oberoendet förbjuder revisorerna att ta emot otillbörliga gåvor och rabatter.
Brottsbalkens regler om mutbrott gäller också för revisorer.
Nu har Kommerskollegium (KK) gett ut en kort anvisning om gåvor från klienter till revisorer. Bakgrund: en revisor fick på sin 50-årsdag en högtryckstvätt värd över 4 000 kr av ett klientföretag som han haft i många år.
KKs anvisning bygger på ett yttrande från Institutet mot mutor. I detta ser KK att gåvor på högtidsdagar hör till vanlig artighet och kan godtas om inte värdet är anmärkningsvärt högt.
Inga bestämda gränser
Det finns inga bestämda värdegränser i lagstiftning, förarbeten eller domstolspraxis. Gränserna beror på vem som är mottagare och i vilken situation förmånerna ges. Integritetskänsliga personer som t.ex. domare, skiljemän, advokater och revisorer får inte ta emot lika mycket som andra.
Högre värden godtas på 50- och 60-årsdagar och kanske i synnerhet i samband med pensionering, än då det gäller jul- eller representationsgåvor.
Institutet brukar rekommendera att värdet av gåvor på högtidsdagar inte bör överstiga 1 000 kr inom den privata sektorn. Detta gäller icke integritetskänsliga personer. De godtagbara beloppen blir lägre för integritetskänsliga personer eller, för vissa av dem, t.o.m. mycket lägre.
KK drar av yttrandet från institutet slutsatsen att revisorer kan godta uppvaktningar från klienter med blommor, böcker, choklad, frukt eller liknande vid t.ex. födelsedagar och sjukdom. Vid en 50-årsdag eller jämförlig bemärkelsedag kan även andra, något dyrare gåvor godtas.
För att skapa mer klarhet har Balans diskuterat problematiken med jur kand Eva Karlsson, sekreterare vid Institutet mot mutor, och hennes företrädare på posten jur dr Sten Tengelin.
De ser inte KKs yttrande som preciserade anvisningar som ger klara besked utan snarare som en viljeyttring eller riktningsangivelse från det offentliga.
Branschnormer
Båda två anser att man lättast når fram till klarare regler genom att varje bransch sätter sig ner och arbetar fram mera specifika handlingsnormer, som gärna tar upp konkreta situationer.
Inom FARs regelkommitté pågår också ett arbete av det slaget.
Men om en högtidsgåva för 1 000 kr är för mycket för en integritetskänslig person – var går då gränsen? Kommerskollegium tillåter böcker på vanliga födelsedagar och en bok, som givaren inte vill skämmas för att ge bort, kan lätt kosta 3–400 kr. Kan man gissningsvis säga att gränsen för en högtidsgåva till våra integritetskänsliga revisorer går vid 500 kr?
Nej, så enkelt är det inte. Det är egentligen inte gåvans pris som ska diskuteras utan istället dess attraktionskraft för mottagaren.
Det som lättast förvandlar någon till mutkolv är att ta emot kontanter. En tusenlapp eller en check på samma belopp är mycket farligare än en bilderbok med impressionister som har kostat lika mycket.
En representationsmåltid för 500 kr är i många fall i saftigaste laget. Fyra brakluncher för 500 kr, summa 2 000, i tät följd är naturligtvis ännu värre. Men en gåva i form av en kamera värd 2 000 kr är med all sannolikhet ännu mer riskabel. Den är i regel värd mer för mottagaren.
Reklampresenter är ofta godtagbara även om de råkar vara ganska luxuösa. Integritetskänsliga personer vill nog inte gå omkring med en läderportfölj med en iögonenfallande guldblaffa som det t.ex. står Volvo på. Men kanske om det står Rolls-Royce. . .
Det har ingen betydelse om en överlämnad högtryckstvätt är tagen ur ett klientföretags egen produktion eller inköpt utifrån som gåva till revisorn. Det är alltid värdet i mottagarens hand som gäller.
Hur gör man på sin stora dag?
Men hur ska revisorer bete sig när de står där på sin 50-årsdag inför raden av gratulanter? Plötsligt kommer någon kånkande på en högtryckstvätt eller körande med en åkgräsklippare. Revisorn kan anse det pinsamt att inför en massa folk säga att det där kan jag inte ta emot – eller fråga: Hur mycket kostar det där i handeln?
Sten Tengelin ger lugnande besked och säger att även rättsregler ska hanteras med ett visst förnuft. Eva Karlsson kan inte tänka sig en åklagare som skulle åtala för mutbrott om gåvan lämnades tillbaka inom skälig tid.
Man talar då om s.k. tillbakaträdande från brott. Rimlig tid kan kanske vara 14 dagar.
Så är det alltså vid högtidliga tillfällen. Men inte om någon i en annan situation erbjuder en gåva mot vissa gentjänster. Då gäller det att säga ifrån direkt.
En annan svårighet kan vara utländska uppdragsgivare. Det kommer kanske en utländsk chef för ett företag med ett dotterföretag i Sverige, där revisorn har ett uppdrag. Chefen ifråga följer sitt eget lands sedvänjor. Och där är det kanske inte alls ovanligt att visa sin välvilja genom att t.ex. överlämna ett bokstöd i äkta guld.
Exakt vad som ska göras i varje sådant fall kan inte sägas. Men en modell är att bokstödet ställs i revisionsbyråns styrelserum. Eller också ordnar man ett ”skräckkabinett” dit sådana saker kan förvisas och eventuellt tas fram när givaren kommer på återbesök.
Vissa gåvor har fördelen att de kan delas upp. Tre dyra tjog svenska kräftor till en enskild revisor kan spridas ut. En kräfta per anställd på revisionsbyrån . . .
Syftet med mutbrottsbestämmelserna är ändå till sist att hindra otillbörlig påverkan.
– Lagtexten är kanske lite svår genom att den inte tillräckligt tydligt slår fast det syftet, säger Eva Karlsson.
Institutet mot mutor antyder att något större gåvor kan tänkas i samband med pensionering än vid högtidsdagar. Det låter logiskt. Den som drar sig tillbaka är kanske inte så mycket värd som mutsubjekt. På detta ska dock inte dras för stora växlar. Till de otillbörliga belöningarna i lagens mening räknas också sådant som kommer efteråt, inte bara otillbörlig påverkan i förväg. Den regeln är en följd av otillbörligheter i de s.k. kriskommissionerna under andra världskriget. Där vidtog fiffiga personer diverse åtgärder och väntade med att ta emot belöningarna. Då var det inte att anse som muta. Lagen ändrades och är därmed internationellt sett ganska långtgående i det här avseendet.
Gåvan till pensionären ska ha karaktär av tack- och farvälgåva. Den kan vara ganska generös. Sten Tengelin kan tänka sig att man kan godta en sådan gåva värd över tusenlappen för en revisor som haft ett uppdrag i många år.
Men det får inte vara så att revisorn säger till att han gärna skulle bli ihågkommen på pensionsdagen. Då har revisorn begärt en muta.
Gränsfall tas sällan upp
Rättspraxis ger tyvärr inte mycket ledning i frågan om vad som är otillbörlig belöning. Det finns ett antal föga upplysande underrättsavgöranden, några få hovrättsdomar och enstaka hovrättsavgöranden. Det är ganska naturligt att de gränsfall som skulle kunna vara så intressanta, sällan drivs i domstolarna. För att bedöma var gränserna går är det inte givande att se på fall där mutkolvarna tagit emot 100 000 kr eller andra stora belopp.
Men det är sådana fall som åklagarna prioriterar. Kan man klandra dem?
Vilken status har regler om gåvor som utfärdas av organisationer som t.ex. FAR? Ska de betraktas med samma ögon som brottsbalksbestämmelserna – eller kan man tala om ett icke kriminaliserat men ändå otillbörligt gåvoområde?
– Det är en knepig fråga, säger Sten Tengelin. Men den kan illustreras med konkreta exempel.
Vårdsektorn är ett känsligt område. Socialstyrelsen har utfärdat ett cirkulär där vårdpersonal uppmanas till största försiktighet med gåvor från patienter. Bara smärre gåvor som choklad och blommor är tillåtna.
– I lagen är nyckelordet muta eller annan otillbörlig belöning, säger Sten Tengelin. Denna otillbörlighet är vag men den får sitt innehåll genom socialstyrelsens cirkulär när det gäller vårdpersonal. En domstol måste i sin bedömning väga in att den övervakande myndigheten här har anbefallt stor försiktighet. Man har utfärdat en tjänsteinstruktion. Handlar man i strid mot den så handlar man otillbörligt. På samma sätt blir det om FAR eller Kommerskollegium utfärdar regler.
Eva Karlsson och Sten Tengelin tvekar inte en sekund om att revisorer ska betraktas som mycket integritetskänsliga personer. I integritetshänseende ligger revisorn antagligen närmare domaren än advokaten, möjligen om man undantar vissa advokatsituationer – t.ex. advokaten som konkursförvaltare eller av rätten förordnad god man.
– Kring revisorn finns så många intressenter, säger Eva Karlsson. Svårigheterna att se vem man ska vara lojal mot är uppenbara. Sedan tror jag att revisorn rent praktiskt löper större risk än advokaten att utsättas för mutförsök. Mellan advokaten och hans huvudman finns ett förtroendeförhållande som en eventuell bestickare redan från början ger upp försöken att tränga sig in i.
Sten Tengelin påpekar att revisorerna påminner om en annan kategori uppdragstagare med svåra roller – mäklarna. De ska tjäna både säljare och köpare, ska sälja men ändå vara objektiva och ska bli betalda av den ena parten.
Mutkodex på företagen
Sten Tengelin och Eva Karlsson talar som sagt för branschvisa konkreta anvisningar. I USA är det vanligt att storföretag har sin egen mutkodex. Den skrivs in i anställningsavtalet. Där anges t.ex. att vissa riskabla erbjudanden om gåvor eller andra förmåner ska behandlas av den anställdes högre chef. I USA är det vanligare än i Sverige med privata anställningsavtal. Här har vi fler kollektivavtal. Men det ska inte vara något problem. Sådana här regler behöver inte stå i anställningsavtal. De kan föreskrivas som instruktioner i tjänsten.
Inge Wennberg