Regler om mutor fanns redan i 1734 års lag. Målgruppen var kanske då i första hand korrupta skatteförpaktare.
I brottsbalkens föregångare, 1864 års strafflag, fanns också mutregler. Det var dock bara ämbetsmän som kunde ställas till ansvar. Också i brottsbalken gällde mutreglerna från början bara den offentliga sektorn.
För den privata sektorn kom 1919 en lag om givande och tagande av muta. Den ändrades 1931. Men lagen var snäv. Enkelt uttryckt gällde den bara åtgärder som var ägnade att främja försäljningsverksamhet.
På 60-talet var det tänkt att man skulle försöka reglera s.k. korruptionsbrott på samma sätt både i privat och offentlig sektor. Men de försöken ”drunknade” i skapandet av nya marknadsrättsliga lagar. 1931 års lag stod kvar.
Först 1978 infördes gemensamma mutbestämmelser för privat och offentlig sektor i brottsbalken.
Brottsbalken 20 kap. 2 § 1 stycket ser ut så här:
”Arbetstagare som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst sex år.”
Det står alltså att alla arbetstagare är mutsubjekt.
Därtill har en rad uppdragstagare likställts med arbetstagare i lagen. Dit hör bl.a. statliga och kommunala styrelse-, verks- och nämndledamöter, alla som utövar uppdrag som är reglerade i författning (t.ex. revisorer – deras uppdrag regleras i aktiebolagslagen), krigsmän, andra som utövar myndighet samt andra som ”på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift”.
Bestämmelser om bestickning finns i Brottsbalken 17 kap. 7 §. Bestickning och muta är olika sidor av samma sak. Men om mottagaren tackar nej till en muta föreligger bara bestickning. Och om någon begär en muta men möts av kalla handen, så är det bara ett mutbrott.
Det finns fortfarande en stor grupp människor som inte kan mutas i lagens mening, nämligen egna företagare som inte kan räknas in under de olika tilläggen till arbetstagarbegreppet. Men många av dem kan ha branschetiska regler att följa.
Inge Wennberg