Lunds Tekniska Högskola blir först i Europa med akademisk utbildning i miljörevision. Är miljörevision något för auktoriserade revisorer?

I vår startar en akademisk utbildning i miljörevision vid Lunds Tekniska Högskola (LTH). Kursen är den första i sitt slag i Europa. De tolv platserna är sedan länge fulltecknade av redan färdiga civilingenjörer. I de diskussioner som förts om miljörevision har auktoriserade revisorer tämligen konsekvent sagt att sådant arbete ligger utanför deras kompetensområde. Karl Lidgren, professor vid avdelningen för industriell miljöekonomi vid LTH, håller med.

Mer av kvalitetssäkring

Miljörevision ligger enligt Karl Lidgren närmare den kvalitetsrevision som görs enligt internationella standardiseringskommissionens ISO-norm 9000, som avser kvalitetssäkring beträffande såväl produkter som produktion. ISO 9000 är inte alls direkt inriktad på miljön.

– Men ISO 9000 kan komma att innebära krav på att exempelvis underleverantörer är anslutna till ett visst miljörevisionssystem, säger Karl Lidgren.

Detta blir allt viktigare ju fler företag som går in för den japanska just-in-time-filosofin. När slutproducenten håller nere lagret av ingående komponenter, måste han försäkra sig om att dessa verkligen finns där just-in-time och inte för sent.

Då måste man titta på underleverantörens möjligheter att producera, transportera etc.

– Men man måste också undersöka leverantörens miljöstatus, säger Karl Lidgren, så att man inte står där med en för företaget livsviktig underleverantör vars produktion har stoppats eller inte kan utökas, om så behövs.

Det kommer att finnas många intressenter i miljörevision.

– Den som behöver lägga in en ansökan till naturvårdsverket kan bilägga en miljörevisionsrapport, säger Karl Lidgren. Det är en klar fördel att kunna visa att man har ett miljörevisionssystem. Likadant är det för den som vill etablera sig i en kommun. Kommunen vill ha besked om företagets miljöstatus för att slippa obehagliga överraskningar och klagomål från grannar.

En spegelbild av ekonomin

Kan man jämföra miljörevision med ”vanlig” revision på något sätt?

– Vanlig ekonomisk revision är endimensionell i den meningen att kronor är den huvudsakliga måttstocken, säger Karl Lidgren. En anställd räknas i kronor i form av lön och sociala avgifter m.m. Ett lager betraktas i kronor. Ett inköp ses i kronor. Revisorn ser produktion i form av kronor. Också avfallsavgifter är kronor. En anläggning för att rena utsläpp är kronor.

– Miljörevisorn arbetar egentligen med spegelbilden av det som den ekonomiske revisorn ser på. Spegelbilden är de fysiska enheterna: kilona, kubikmetrarna etc.

Karl Lidgren tror inte att den vanlige revisorn och miljörevisorn ska vara samma person. Vanliga revisorer ska ha grundkunskaper i ekonomi. Miljörevisorn ska ha sin grund i kunskaper om teknik och miljö. Det blir förmodligen alldeles för krävande att både skaffa sig och sedan samtidigt upprätthålla båda kompetenserna.

– Men visst kan det vara bra om vanliga revisorer lär sig samspela med miljörevisorer. I framtiden ser jag en bra dialog mellan kvalitetsrevisorn, miljörevisorn och den ekonomiske revisorn.

Popcorn ersätter plast

Karl Lidgren ger ett praktiskt exempel. Ett företag tillverkar elektroniska apparater som levereras packade i expanderat plastmaterial. Den ekonomiske revisorn tipsar företagaren om att miljörevisorn kan tänkas ”ställa till problem” med detta. Det är ju tal om att plastmaterialet kommer att förbjudas. Dessutom ökar priserna på plasten. Miljörevisorn råder klienten att köpa majs och en popcorn-maskin. Så kan produkterna packas i popcorn, som har samma förmåga att ta upp stötar. Kvalitetsrevisorn (”ISO 9000-revisorn”) är glad eftersom popcorn till skillnad från plast skvallrar om produkterna utsätts för fukt under transporten. Företagets VD konstaterar att popcorn är bra. Han slipper bråk med miljömyndigheterna. Förpackningen blir billigare och kvaliteten på produkterna högre. VD kan tacka sina tre revisorer för att de bidragit till en förbättring av företagets lönsamhet.

– Jag kan också tänka mig att större revisionsbyråer i framtiden anställer miljörevisorer och inrättar egna miljörevisionsavdelningar. Det är nog ett bra affärstips, säger Karl Lidgren.

Hur många miljörevisorer finns det i Sverige i dag?

– Det beror på vilka krav man ställer. De vi har är självutnämnda.

Vill ta fram normer

Men då vore det kanske vettigt att få fram normer för vad de ska kunna?

– Självfallet. Vår utbildning går ut på det. Det måste vara ett samhällsintresse att intressera sig för miljörevisorer. För de flesta av oss har miljön hög prioritet. Den betyder mycket för våra livsbetingelser. Den betyder mycket mer än vilka avdrag och avsättningar företagen får göra. Har man regler för vanliga revisorer, kan man inte i längden säga att de som vill vara miljörevisorer får utnämna sig själva. Det måste givetvis ställas kvalitetskrav på alla personer vilkas ord och utredningar ska tas för någon typ av sanning.

Behövs det en statlig utredning?

– Jag har suttit i flera sådana. Men här gäller det att snabbt komma till skott. Hastigheter under tre år är sällsynta i statliga utredningar. Jag tror att vår utbildning kommer att ge en bra dokumentation på vad som behövs. Låt oss vara den statliga utredningen – åtminstone i avvaktan på de internationella krav som jag tror kommer att ställas på miljörevisorer. Inom EG arbetar man redan med detta. Själva arbetar vi just nu för nordiska ministerrådet för att se över miljörevisorns roll i miljövårdsarbetet.

Det finns i dag också en förening som heter Miljörevisorer i Sverige, som nyligen har haft sitt andra möte och har för avsikt att med tiden ställa upp kompetensregler för miljörevisorer.

Miljörevision pågår inom en del svenska företag, särskilt de större. Men mycket av den revisionen görs internt inom företagen. Man säger offentligt att någon form av granskning bedrivs. Hur omfattande den är i praktiken, hur ofta den görs, vilka resultat den ger och vilka åtgärder som vidtas är det svårt att få en helhetsbild av.

SJ satsar stort

Ett företag som i hög grad gått ut offentligt med begreppet miljörevision är SJ, som också fått mycket hjälp av avdelningen för miljöekonomi vid Lunds Tekniska Högskola.

– Det började med att jag 1988 träffade generaldirektör Stig Larsson som var väldigt öppen för nya vinklingar på miljöarbetet, säger Karl Lidgren. Nu har SJ en väl fungerande miljöorganisation.

SJ har en miljöchef, en miljörevisor på stabsnivå och fem personer som arbetar regionalt med miljörevision.

– I SJs ledning fanns både den nödvändiga viljan och kraften att genomföra förändringar, säger Karl Lidgren.

SJs miljöprogram omfattar en lång rad olika punkter. Den kanske viktigaste är maskindivisionens program för kontinuerlig revision av samtliga verkstäder vid SJ. Det har varit en lång trial-and-error-process, som resulterat i en mycket omfattande revisionshandbok.

Återkommande revision

Mikael Backman, forskare vid LTHs avdelning för miljöekonomi, är den som varit mest engagerad i SJ-projektet. Han säger:

– Revisionen av verkstäderna ska återkomma med ett till tre års mellanrum. Nu i början blir intervallet kanske lite längre. Det tar ju lite tid att rätta till saker och ting. Tillsynen har på sätt och viss ökat problemen. Men SJ måste vara berett att rätta till dem. Annars är det ingen idé att börja tala om miljöprogram.

Vi står och pratar vid ett stickspår nersmutsat av oljespill från diesellok. Mikael Backman berättar att man försöker ta bakterier till hjälp för att ta bort den svarta sörjan. Ger man bakterierna näring, vatten och syre så äter de upp oljan. Det är bara ett exempel på åtgärder som SJ håller på med.

Mikael Backman tror liksom Karl Lidgren att miljörevision ger bättre resultat om man drar paralleller med kvalitetsstyrning i stil med ISO-normen 9000 än om man ställer den i relation till vanlig revision.

– Går man via analogin med kvalitetsrevision får man också fler småföretag med sig i miljöarbetet, säger Mikael Backman. Småföretagen är vana att underkasta sig den sortens kvalitetsstyrning. Miljörevisionen måste komma in naturligt. Jag tror inte att myndighetstillsyn och lagstiftning löser problemen. Ett tillsynssystem som är så effektivt att det klarar alla problem blir en miljödiktatur. Det vill vi inte ha.

Olycklig jämförelse

– Och man bör börja med att definiera vad miljörevision ska vara bra för, innan man bestämmer formerna för den, säger Mikael Backman. Att formerna skulle vara desamma som för ekonomisk revision är fel utgångspunkt. I början drogs gärna parallellen med ekonomisk revision. Det får vi väl lida för ett tag framöver. Det kan inte vara ett självändamål att miljörevision och ekonomisk revision ska ha samma former.

Inge Wennberg