FAR har låtit jämföra IFACs etiska regler med svenska lagar och andra regler. Det är mycket som stämmer överens.
FARs syn på IFACs etiska riktlinjer är ganska klar. Det står i förordet till FARs regler för god revisorssed att FAR har åtagit sig att arbeta för att IFACs nya etikrekommendation ska efterlevas i Sverige så långt det är förenligt med svensk lag. Motsvarande uttalande fanns redan för IFACs gamla regler.
Jur kand Marcus Näslund, Ernst & Young, har på uppdrag av FAR jämfört IFACs riktlinjer med svenska regler. Balans har läst hans rapport. Vi går här i huvudsak in på de IFAC-regler som är speciellt riktade till revisorer.
Ska vara oberoende
Till att börja med säger IFAC att revisorer ska vara oberoende – såväl faktiskt oberoende som utåt synligt oberoende. Det torde stämma med 6 § revisorsförordningen (RevF). Och enligt FARs regler ska revisorn alltid vara oberoende i sina ställningstaganden. FARs regler går in på hur utomstående uppfattar revisorn. FAR kräver alltså också ett utåt synligt oberoende.
IFAC ger exempel på ekonomiska mellanhavanden med klienter och vad de betyder för revisorns oberoende. Revisorn får inte vara med och direkt äga ett klientbolag, säger IFAC.
Förbudet gäller också revisorns maka/make, underhållsberättigade barn, partner eller byråägare, kontorschefer samt också andra byråanställda om de har ett granskningsuppdrag hos revisionsklienten.
Här är FARs regler ömsom striktare än IFACs, ömsom mer liberala. FAR säger t.ex. också att revisors sambo inte får ha aktier eller andelar i revisionsklienten. Men FAR säger inget om partner eller byråägare.
– Enligt min mening är det utan tvekan så att FARs regler för bl.a. aktieägande måste omarbetas, skriver Marcus Näslund i sin rapport. En sådan omarbetning borde innebära en ökad grad av precisering men också en skärpning i vissa delar.
Enligt IFAC får revisorn och revisorns familjemedlemmar varken ta lån hos eller ge lån till en klient. Undantag görs dock för bl.a. sparkonton och inteckningslån i banker och andra kreditinstitut.
Inget om utlåning
I Sverige förbjuder aktiebolagslagen (ABL) att man är revisor i ett bolag som man har lån hos. Enligt den svenska banklagen får man inte vara revisor i en bank som man lånat pengar av. Men det talas inte om att man inte får låna ut pengar till banken. FARs regler om oberoende säger dock att beroende föreligger bl.a. om ledamoten eller dennes byrå har lån till eller från klientföretaget. Undantag görs för normala fastighetslån.
IFAC säger att den som är vald revisor inte ska sitta i klientbolagets styrelse eller vara anställd i bolaget. ABL m.fl. lagar säger också klart att vald revisor inte kan sitta i bolagets styrelse, vara VD eller anställd av bolaget. Till detta kommer 10 § RevF. Den förbjuder revisorer att vara med och leda affärsverksamhet. Den förbjuder också anställning hos annan än kvalificerad revisor.
Dessa två förbud i RevF gäller även när revisorn inte är vald revisor. Här går RevF längre än IFACs regler som mera talar om att man inte bör åta sig sådana här uppdrag. Stöd för att revisorn aldrig får ta på sig företagsledande funktioner kan man också finna i 6 § RevF. IFACs förslag tycks inte gå lika långt. Man säger ”care should be taken”.
FARs etiska regler är klara: ”Ledamoten skall inte ta på sig ansvar och befogenheter som åvilar företagsledningen. Denna ansvarsfördelning ska noga klargöras med klienten.” FAR tycks här vara något striktare än IFAC.
En svensk revisor får lämna råd och anvisningar till sin klient. Det framgår av både förarbeten till ABL, av FARs regler och av KKs revisorsföreskrifter. IFAC har ungefär samma uppfattning.
Däremot är IFAC något ”snällare” i sin inställning till att tillhandahålla redovisningstjänster.
Och IFAC säger att personal som deltar vid upprättande av redovisningshandlingar för en klient bör normalt inte delta i granskningen av redovisningsmaterialet. I Sverige är det förbjudet för personal som upprättar redovisningshandlingar för företaget att över huvud taget delta i revisionen. Det finns inget bör.
IFAC säger att revisorns oberoende kan komma i fara om en stor del av inkomsterna kommer från en klient eller grupp av klienter. FARs regler behandlar också s.k. arvodesberoende. Reglerna säger att beroende ska anses föreligga om ledamoten eller dennes byrå till för stor del erhåller sina inkomster från en klient. IFAC är restriktivare genom att man begränsar sig inte bara till klient utan också till grupper av klienter som hör ihop. IFAC har undantag för nystartade byråer och byråer som ska avvecklas. Det behandlas inte av FAR.
Nyckelbegrepp för arvoden
IFAC har tagit fram vissa nyckelbegrepp som ska styra revisionsarvodets storlek. Det handlar om den skicklighet, kunskap, utbildning, erfarenhet, tidsåtgång och grad av ansvar som uppdraget kräver. Andemeningen torde vara densamma som i FARs regel om arvodesdebitering som i stora drag stämmer med IFACs förslag i övrigt. FARs regel säger att arvoden inte får överenskommas som provision eller liknande. IFAC utformar detta som en bör-regel. Men både FAR och IFAC förbjuder s.k. contingency fees, d.v.s. arvoden som bygger på det ekonomiska utfallet för klienten.
Så kallade anvisningsarvoden behandlas inte i svenska regler. IFAC förbjuder anvisningsarvoden, om den som anvisar ett uppdrag inte gör något annat än just anvisar.
Betraktelsesättet torde vara invändningsfritt från svensk utgångspunkt, skriver Marcus Näslund.
IFAC förbjuder revisorer att ta emot överdådiga gåvor och liknande. I Sverige har vi allmänna lagregler för mutor och bestickning. FARs regel om oberoende säger också att man inte får ta emot otillbörliga gåvor eller rabatter. IFAC låter även make/maka och barn till revisorn omfattas av regeln. Det gör inte FAR.
I frågan om vem som får äga en revisionsbyrå är de svenska reglerna klara och hårda. Ägandet ska vara helt i händerna på kvalificerade revisorer. De svenska reglerna måste anses mer restriktiva än IFACs som visserligen håller på samma princip men medger vissa undantag.
Reglerna om svenska revisorers tystnadsplikt regleras av både författningar och av FAR. IFACs regler om tystnadsplikt stämmer i stort sett med svenska regler.
IFAC har vissa regler om publicitet och ackvisition som inte finns i Sverige men också sådana som stämmer ganska bra med kravet på saklighet i FARs regel om publicitet, reklam och ackvisition. En del av IFACs regler är beroende av om respektive land tillåter sina revisorer att göra reklam. Reklam är tillåten i Sverige.
IFAC har regler om klientmedel. De är inte relevanta för Sverige. Medelsförvaltning är förbjuden enligt KKs revisorsföreskrifter.
Relationer till kolleger
IFAC har en lång rad uttalanden om relationer till kolleger, varav många saknar motsvarighet i Sverige, även om en del skulle kunna betraktas som giltiga även här.
En del av dessa IFAC-regler är inte möjliga att genomföra på grund av våra sysslomannamässiga regler. En revisor som får ett sysslomannauppdrag har enligt svensk rättsuppfattning varken skyldighet eller rättighet att tala med någon annan person än uppdragsgivaren.
Några av IFAC-reglerna bygger på enligt svenskt synsätt otillåtna kontakter med andra. En del av IFACs regler om revisorsbyten talar om kontakter mellan aktuell och kommande revisor redan innan denne valts, med tanke på att vederbörande då kan tacka nej till uppdraget. Så tänker man inte i Sverige. Svenska regler bygger mer på kontakter mellan en avgående och en redan vald ny revisor.
Enligt IFAC ska en föreslagen, men ännu inte vald, revisor kunna få information som i Sverige är belagd med total tystnadsplikt.
Men det finns också mycket gott i de här delarna av IFACs regler som mycket väl skulle kunna tillämpas i Sverige, menar Marcus Näslund.
IFAC har också regler för praxis i skattefrågor. En del stämmer bra med FARs rekommendationer, andra saknar motsvarighet i FARs regler och i åter andra fall är FARs regler mer detaljerade än IFACs.
IFAC har etiska regler om kontakter över nationsgränserna. Här finns inga svenska regler. IFAC har som huvudprincip att i valet mellan IFACs regler och de lokala regler som gäller i det land där man utför en tjänst, så ska det strängaste alternativet väljas. Detta finner Marcus Näslund rimligt och ändamålsenligt.
Inge Wennberg