Styrelseledamöterna får se upp. De riskerar att bli personligt betalningsansvariga för skatter även om bolaget inställt betalningarna före förfallodatum. Allt hänger på om företaget upprättat kontrollbalansräkning i tid.
Det är kris bland företagen i Sverige. Konkurserna ökar oavbrutet. Antalet företagskonkurser ökade med 44 procent 1990 och av allt att döma blir 1991 ett nytt rekordår i detta avseende.
Vi på BDO Feinstein arbetar mycket med revisionsutredningar i konkurser åt olika konkursförvaltare.
För bruk inom BDO Revisions utbildningsverksamhet har jag fått anledning att sammanställa ett kompendium i vilket jag försökt att belysa det som tidigare skrivits om kontrollbalansfrågor och om en del konsekvenser vid obestånd samt pekat på styrelse- och revisorsansvar i samband med kontrollbalans- och obeståndssituationer. Jag har därvid funnit att kontrollbalansproblematiken innehåller åtskilliga frågeställningar som antingen är oklara och/eller många gånger lämnas obeaktade av styrelsen och kanske ibland även av revisorer. Jag anser därför att det är viktigt att problemen lyfts fram och diskuteras.
I Balansartiklar har kontrollbalansproblematiken under årens lopp belysts ur olika aspekter. Även ett par mycket intressanta rättsfall har härvid analyserats och kommenterats. Ju mer man tränger in i detta intressanta ämnesområde desto fler frågeställningar ställs man dock inför.
Obehaglig överraskning
Påföljderna för styrelsen om inte kontrollbalansfrågan sköts lagenligt kan bli en obehaglig överraskning i form av personligt betalningsansvar. Konkursförvaltarna ska i sin förvaltarberättelse redogöra för om styrelsen följt aktiebolagslagen. Vi kan i våra revisionsutredningar konstatera att bolagen ofta inte beaktat lagens föreskrifter.
Aktiebolagslagens 13 kap 2 § reglerar kontrollbalansproblematiken. Lagtexten ger utrymme för olika tolkningar i bland annat värderingsfrågorna. I takt med den tilltagande krisen i den svenska företagsamheten ökar också ”behovet” av tillgångar i kontrollbalansräkningen och därmed ”kreativiteten”. Lag och praxis ger för närvarande inte tillräcklig ledning vad gäller möjligheterna att beakta olika poster som tillgångar i en kontrollbalansräkning.
I den nyligen fastställda rekommendationen i revisionsfrågor understryks att vi revisorer måste vara observanta i krisföretag. Vi måste liksom bolagets styrelse vara aktiva och följa bolagets resultat- och likviditetsutveckling under löpande år.
Vi bör även se till att bolagen upprättar budgetar. Dessa formuleringar har funnits med även i en del av FARs tidigare rekommendationer.
Vidare kan man läsa att ”om revisorn finner att bolagsstämma har att behandla frågan om bolaget skall träda i likvidation bör han i revisionsberättelsen upplysa om detta”.
Vi har anledning att göra klienterna observanta på aktiebolagslagens föreskrifter och framhålla påföljderna vid underlåtenhet eller överträdelser.
Haft anledning granska
Kommerskollegium har haft anledning att i några fall granska revisorers insatser i krisföretag. Man har därvid konstaterat att revisorer, inte får upprätta kontrollbalansräkningar. Vi får däremot biträda. Revisorer har i ett par fall fått kritik för sin passivitet. I ett fall har revisorn dock ”agerat föredömligt aktivt under det löpande verksamhetsåret.”
Vid min närmare kontroll av eventuella aktuella rättsfall om ansvar och påföljder har det visat sig att det finns en hel del intressanta avgöranden i mål med framförallt staten som den ”påkallande” parten.
Rättsfallen visar bland annat att styrelsen kan bli personligt betalningsansvarig för skatter, trots att bolaget inställt betalningarna före förfallodagen. Normalt brukar man nog i sådana fall mest tänka på de olika uppbördslagarnas bestämmelser om ansvar.
Personligt ansvar kan dock även aktualiseras för obetalda ej förfallna skatter vilka såsom skuld uppkommit hos bolaget efter den tidpunkt då kontrollbalansräkning egentligen skulle upprättats.
Har också prövats
Ansvar för återbetalning av utbetalade lönegarantimedel har också prövats. I ett fall som ligger för prövning hos Högsta Domstolen har balanseringen av forskning- och utvecklingskostnader i underinstanserna inte accepterats innebärande brist i balansräkningen och med personligt ansvar som följd.
Det har visat sig besvärligt att få fram de förhållandevis få rättsfallen som behandlar ansvarsfrågorna m m enligt ABL 13:2. För egen del försöker jag genom ”uppsökande verksamhet” nu få tag på aktuella domar i olika instanser för att i slutändan kunna göra en sammanställning.
Enligt nuvarande lagstiftning finns i praktiken möjlighet för styrelsen, för att undgå personligt betalningsansvar och likvidationsplikt, att värdera tillgångs- och skuldposter ”oriktigt” i en kontrollbalansräkning. Förslag finns därför (SOU 1987:59) att en kontrollbalansräkning i fortsättningen ska vara granskad av revisor.
Enligt justitiedepartementet förväntas en lagrådsremiss under april 1991 och proposition under maj månad.
Lottlös få betalt
Det kan noteras att ansvaret enligt ABL 13:2 kan vara en möjlighet för en oprioriterad fordringsägare att via styrelseansvaret få betalt för sin fordran. Visserligen är det fråga om svåra bevisfrågor men här finns ändå möjligheten för en annars normalt lottlös fordringsägare att få betalt.
Med hänsyn bland annat till den förväntade granskningsplikten avseende kontrollbalansräkningen finns ett behov av vägledande uttalanden från FAR i både redovisnings- och granskningsfrågorna. Enligt uppgift ska FARs redovisningskommitté penetrera de redovisningstekniska frågeställningarna.
Bertil Oppenheimer, BDO Feinstein