Nyligen blev det tillåtet för utlänningar att äga sovjetiska företag ända upp till 100%. Det finns dock ingen lagstiftning som gäller samföretag och de sovjetiska revisorerna klarar inte att uppfylla de västerländska delägarnas krav.

Övervakningen av de i Sovjetunionen verksamma samföretagen integrerades i det ekonomiska övervakningssystemet enligt förordningen om samföretag år 1987. I denna stadgades att samföretagens ekonomi, användning av tillgångarna och ekonomiska verksamhet bör granskas av sovjetisk revisionsorganisation.

Av denna organisation utförd granskning är giltig gentemot sovjetiska myndigheter, t.ex. då samföretagen lämnar in sin årsredovisning till skattemyndigheterna.

Förordningen om samföretag ger också möjlighet att bilda en revisionskommission, som kan bestå av både sovjetiska och västerländska revisorer.

Om bildandet av revisionskommissionen bör dock överenskommas redan då stiftelseurkunden för bolaget upprättas. Medlemmarna i revisionskommissionen utses i regel av samföretagets styrelse.

Enda av västtyp

I praktiken har revisionskommissionen ofta varit den enda organisation som utfört granskning av västerländsk typ i samföretagen.

Den sovjetiska revisionsorganisationen utför till en del övervakning för myndigheternas räkning – delvis i efterhand – bl.a. övervakning av skattebetalning, medan revisionskommissionen fungerar som en controller för att bevaka delägarnas intressen.

Förordningen om samföretag innehåller tillsvidare inga specifika bestämmelser beträffande kompetenskrav för utländska och sovjetiska revisorer, uppgiftens omfattning eller revisorernas ansvar gentemot olika intressentgrupper.

Också sovjetiska experter har lagt märke till att sådana bestämmelser saknas. Bland annat har styrelseordföranden för den sovjetiska bokförareföreningen, V. Lapin, konstaterat i tidskriften ”Ekonomika i zizn” i december 1990, att en ny lag om revision måste stiftas, i vilken bör också ingå bestämmelser beträffande auktorisation av revisorerna.

Ingen lagstiftning

Sovjetunionen har hittills inte haft någon egentlig lagstiftning om bolag, som kunde tillämpas på samföretag. Samföretagen tillämpar i sin redovisning, med vissa undantag, de principer som gäller beträffande statsbolag i Sovjetunionen.

Vid granskning av företagens bokföring och bokslut utgör förordningen om samföretag från år 1987 jämte kompletterande bestämmelser beträffande samföretagens bokföring de primära normerna.

De viktigaste bestämmelserna är det sovjetiska finansministeriets direktiv av den 8 augusti 1989 om uppgörande av balansräkning samt de direktiv som gavs 6 juni 1990. Ovannämnda bestämmelser är tyvärr inte särskilt exakta och det är svårt att veta hur man skall tillämpa dem i praktiken.

Ett tecken på hur snabbt förändringar sker är, att samtidigt med bokföringsreglerna också bestämmelserna gällande företagsbeskattning och beskattning av privatpersoner har ändrats.

Nya bestämmelser om aktiebolag har också utgetts. President Gorbatjov har i princip också godkänt, att utlänningar kan äga upptill 100 % av ett sovjetiskt aktiebolag.

Av väsentlig betydelse för revisionsarbetet är också samföretagets stiftelseurkund och bolagsordning, vilka ofta innehåller viktiga bestämmelser om bokföring. De viktigaste berör rapporteringen till de västerländska delägarna samt avskrivningsförfarandet beträffande anläggningstillgångar.

I Sovjetunionen sker också samföretagens bokföring ännu oftast manuellt.

Revisorns arbetsbörda ökar därför till följd av s.k. siffergranskning inklusive sammanräkningar, vilka man i västföretag tack vare ADB till stor del har kunnat frångå.

Manuella system kan emellertid ur granskningssynpunkt vara ändamålsenliga även om de är arbetsintensiva. I praktiken gäller dock, att manuella system på grund av bristande audit trail ofta är besvärliga att granska.

Svårt uppfylla kraven

Det har också visat sig besvärligt att med enbart manuella system upprätthålla fungerande rapporteringssystem, som uppfyller de västerländska delägarnas informationskrav.

När ett joint-venture företag expanderar, är det bästa alternativet för företaget att övergå till ADB i sin bokföring. I annat fall är det svårt att åstadkomma en snabb och analytisk rapportering enligt västerländsk förebild.

Revisionstekniken i samföretag avviker inte nämnvärt från den tekniken, som används i samband med granskningen av västerländska bolag.

Eftersom bokföringen sköts manuellt, kan ADB-baserade granskningsmetoder sällan tillämpas. Också bokföringens särdrag – såsom valutabokföring – inverkar på granskningens omfattning.

En granskning av samföretag förutsätter ovillkorligen att de västerländska revisorerna sätter sig in i samföretagens verksamhetsmiljö och i sovjetisk bokföringspraxis, eftersom i dagens läge varken samföretagens bokförare eller revisionskommissionens medlemmar är förtrogna med västerländsk bokföringspraxis.

I Sovjetunionen har revisionen närmast omfattat granskning utförd av centralförvaltningen och av olika branschers förvaltningsorgan.

En revisionsinstitution av västerländsk typ har det däremot inte funnits. Den granskningsmodell som tillämpas vid granskning av samföretagen har på många sätt varit ny i Sovjetunionen.

Som medlemmar av revisionskommissionen fungerar ofta personer utsedda av de sovjetiska delägarna, som inte har revision som huvudsyssla utan är t.ex. ekonomichefer och bokförare.

De sovjetiska medlemmarnas sakkunskap och erfarenhet beträffande revision är ofta varierande. Personer med revision som bisyssla har inte heller alltid haft tillräckligt med tid och intresse för uppgiften. Sakkunniga sovjetiska revisorer skulle vara av största betydelse för samföretagen, eftersom en utländsk revisor enligt vår åsikt aldrig kan känna till alla detaljer och tolkningar i den sovjetiska lagstiftningen.

Väst sammanfattar

En förnuftig arbetsfördelning kunde tänkas vara en sådan, att de sovjetiska kommissionsmedlemmarna på basis av en gemensamt utarbetad granskningsplan utför huvuddelen av den löpande granskningen av bokföringen och granskningen av den interna kontrollen. Därefter sammanfattar de västerländska revisorerna i samråd med de sovjetiska revisorerna slutsatserna av det utförda arbetet och granskar årsredovisningen.

Tyngdpunkten för västrevisorns insatser skulle därmed förläggas till verifieringen av rapporteringens tillförlitlighet och att bistå de västerländska delägarna.

Tillsvidare har det inte varit möjligt för de sovjetiska revisorerna att ensamma uppfylla de västerländska delägarnas krav beträffande samföretagens övervakningsbehov och följaktligen kommer den västerländska revisorns insatser att behövas ännu en tid framåt.

Bestämmelser om revisionskommissionens ställningstaganden och rapportering har intagits i samföretagens stiftelseurkunder och bolagsordningar. I de flesta fall är dock bestämmelserna beträffande revisorernas ställningstaganden mycket knappa. Revisionskommissionen bör enligt vår åsikt i sitt utlåtande till ägarna ta ställning åtminstone till följande frågor:

– huruvida bokslutet uppgjorts och bokföringen skett i enlighet med bestämmelserna beträffande samföretag i Sovjetunionen

– huruvida bolaget har följt de speciella bestämmelserna i bolagsordningen och stiftelseurkunden samt styrelsens beslut beträffande bokföringen

– huruvida man kan föreslå beviljande av ansvarsfrihet för den bokföringspliktige (begreppet ansvarsfrihet har inte nödvändigtvis samma innebörd som i Finland och Sverige)

– huruvida man bör vidta åtgärder beträffande den i balansräkningen visade vinsten (eller förlusten) i enlighet med bolagsordningen eller stiftelseurkunden.

I revisionsutlåtandet beträffande första bokslutet efter bolagets bildande bör ingå ett utlåtande om huruvida anläggningskapitalet har betalats i enlighet med stiftelseurkunden. Därutöver bör revisorernas utlåtande innehålla ett allmänt konstaterande om huruvida bokslutet ger en rättvisande bild om företagets resultat och dess ekonomiska ställning.

Vid behov bör utlåtandet också ge mera detaljerade kommentarer beträffande bokslutet, eftersom den bokslutsinformation, som krävs enligt sovjetisk lagstiftning inte alltid uppfyller den västerländska delägarens informationskrav.

Revisionskommissionen ger sitt utlåtande åt samföretagets styrelse och inte åt bolagsstämman som i finska och svenska bolag. Avsaknaden av en bolagslagstiftning har i detta hänseende påverkat revisionsförfarandet.

Redan etablerat kontor

De internationella revisionskedjornas servicenivå i Sovjetunionen har utbyggts och några stora kedjor har redan etablerat egna kontor i Östeuropa.

En stor del av revisionsarbetet utförs dock ännu idag av i västländer stationerade revisorer.

En västerländsk revisor kan konsultera samföretagets västerländska delägare i samband med bildandet av samföretaget bl.a. genom att ge sin åsikt om det planerade joint venture- företagets verksamhetsidé och genom att informera om faktorer som berör företagets verksamhetsmiljö och vilka bör beaktas vid planeringen av ekonomiförvaltningen.

När samföretaget inleder sin verksamhet kan den finska revisorn erbjuda hjälp vid planeringen av kontoplan och rapporteringssystem. Främst gäller det vilka underkonton som bör ingå i den sovjetiska kontoramen för att få fram sådana rapporter som delägaren kräver.

Omvandla till västprincip

Annat bistånd omfattar utbildning av västerländsk ekonomipersonal i sovjetisk bokföringspraxis och i att omvandla bokslutet enligt västerländska eller IAS-principer.

Å ena sidan kan man undervisa samföretagets sovjetiska personal i västerländsk bokföringspraxis. Det är förståeligt om det uppstår kommunikationsproblem, om den västpartnerns revisor inte är förtrogen med sovjetisk praxis. Å andra sidan underlättar det i Sovjetunionen för samtliga bolag enhetliga kontoramsystemet diskussionen, som kan föras mellan bokföringspersonal med hjälp av ”T-konton”. För att kunna granska verifikat är kunskap i det ryska språket nödvändigt, eftersom granskningar som görs med hjälp av en tolk i praktiken är både besvärliga och dyra. Först när båda parterna är väl förtrogna med de begrepp den andra parten använder, är det möjligt att nå samförstånd i bokförings- och bokslutsfrågor samt generellt i frågor som gäller samföretagens ekonomiförvaltning.

Erkki Simpanen och Hannu Koskinen, KPMG Widenius, Sederholm & Someri Oy AB, Helsingfors