Tusen år av både ris och ros

Under två tusen år har kinesisk redovisning tagit många språng både framåt och bakåt. Chin-dynastins kungar karvade in budgeten i bambustockar och jämförde utfallet vid årets slut. Skillnaden avgjorde om undersåtarna skulle belönas eller straffas. 1979 blev redovisningen ett verktyg för mer indirekt kontroll.

Medan vi nordbor ännu klädde oss i djurhudar hade Kina en högt utvecklad redovisning. När kineserna behärskade kulramen till fulländning, 600 år f. Kristus, räknade Urakaipas ättlingar i bästa fall på fingrarna. Idag däremot anpassar sig Kina i viss mån till västerländsk redovisning. Det makroekonomiska perspektivet i linje med socialistiskt tänkesätt sitter dock i orubbat bo.

De äldsta bevarade spåren av kinesisk redovisning daterar sig till ca 2 100 år före Kristus. Det var Hsia-dynastien som introducerade statlig redovisning för att hålla reda på finanserna. Härskarens undersåtar, vilka utnyttjade slavar, beskattades genom att de var tvungna att till kungen överlämna tyg, vin, metaller och boskap. Redovisningen gjordes genom att för varje slag ett märke gjordes i flersidiga metallstycken, vilka ännu kan beskådas på museerna. Jämför i detta avseende våra karvstockar. Det bör sägas att när man går så här långt tillbaka i tiden kan vissa tidsangivelser vara osäkra. Som är vanligt refereras i denna artikel ibland till dynastier.

Historiska källor berättar om en ännu tidigare användning av rep med knutar, dels som ett skriftspråk, dels för att hålla reda på redovisningshändelser. Detta lever kvar i ett nutida kinesiskt talesätt: ”Slå knutar på rep så att du kommer ihåg”.

Budget i bambustock

Ett utvecklat budget- och revisionssystem uppstod vid början av det förenade, feodala väldet under Ch’in-dynastin, 221–206 f. Kristus. Systemet gick ut på att två ”karvstockar” av bambu jämfördes med varandra. Vid årets början karvades budgeten in i en bambustock och resultaten karvades in i en annan vid årsskiftet. Jämförelsen gav således budgetutfallet. Budgetansvariga lämnade vid årets början bambustocken till kungens revisor. Kungen fick rapport en gång om året men hans redovisningsavdelning erhöll månatliga resultatrapporter.

Morot och piska

Begreppet morot och piska var redan uppfunnet. Efter revisionen och revisorns avlämnande av ”revisionsberättelsen” till kungen kunde följa bestraffning eller belöning. Den senare utgick i form av tyg och djur eller befordran till någon befattning. Bestraffningarna kunde bestå i avsättning från en befattning, förlust av en hand, livstids straffarbete, eller vid riktigt allvarliga förseelser, dödsstraff.

Under årtusendenas lopp har stundom en utveckling skett, stundom en tillbakagång. Låt oss nu ta ett hopp till Ch’ing-dynastin, 1644–1912. På 1800-talet tvingade europeiska supermakter Kina att öppna sig mot omvärlden. Industri och kommersiella relationer utvecklades. Aktiebolag bildades. Dubbel bokföring följde i utvecklingens spår. Även redovisningsforskning kom igång och gick ut på att anpassa den dubbla bokföringen till kinesiska förhållanden. Som ett resultat av förändringarna startade i början av 1900-talet utbildning i redovisning. För första gången i Kinas historia ingick detta i tjänstemännens utbildning.

En redovisningens pionjär

Här kanske vi bör erinra om att kejsardömet upphörde år 1912. Detta efterträddes av republiken under Kuo-min-tang (nationella folkpartiet), vilken överlevde till år 1949, då det röda Kina tog över. Republiktiden blev lycklig för redovisningens utveckling. År 1922 inrättades för första gången i Kina en redovisningsinstitution vid ett universitet, Fudan-universitetet, Shanghai. En kort tid därefter hade över ett 40-tal universitet startat redovisningskurser och i vissa fall inrättat institutioner. År 1912 hade staten inlett auktorisation av revisorer.

Den mest kände redovisningsprofessorn vid denna tid var Pan Xulun. Varje kinesisk redovisare känner vanligen till honom som ”Redovisningens pionjär”. Han sägs under 20 år ha undervisat mer än 30 000 studenter. Många av dessa från omkringliggande länder, Hong Kong, Singapore, Oman m.fl. Han inrättade också en speciell högskola för redovisning, Lixin Redovisningshögskola.

Under denna tid influerades redovisningen av idéer från Storbritannien och USA. Efter den socialistiska revolutionen ersattes detta inflytande med ett sovjetiskt sådant. Marknadsekonomin ersattes med en planekonomi. Följdriktigt förändrades redovisningssystemet i enlighet med detta.

Tre upp och två ner

Redovisningens utveckling har under socialistperioden präglats av tre uppgångar och två nedgångar. Som den första uppgången betecknas övertagandet av det ryska systemet, då en mängd litteratur översattes. ”Det stora språnget” menade man sig kunna ta utan att registrera redovisningshändelser. Kineserna myntade uttrycket ”redovisning utan kontering”. En enorm nedrustning beträffande utbildning och kurser blev följden.

Det blev uppenbart att redovisning var nödvändig för att utveckla ekonomin och en viss återhämtning skedde, vilket ses som en andra uppgång. Genom kulturrevolutionen raserades redovisningen i grunden. Utbildningen upphörde, lärarna fick arbeta på lantbruk och i fabriker. Den tredje uppgången inträffade i samband med den ekonomiska reformen, till vilken vi återkommer.

Maos redovisning politisk

Med Maos maktövertagande år 1949 fick redovisningen sin roll präglad av den politiska miljön. Den blev ett redskap för direkt kontroll i ett strängt centraliserat ekonomiskt system. Som några utmärkande drag kan vi nämna:

– Det fanns inga allmänt accepterade redovisningsprinciper av typ GAAP. Redovisningsbestämmelserna fanns samlade i ett officiellt dokument benämnt, fritt översatt, ”Redovisningssystem”.

– Nämnda dokument gällde över hela det kinesiska territoriet och reglerade varje aspekt av redovisning: terminologi, användning av konton, bokslutspolitik och mätmetoder, föreskrifter beträffande dagbokföring av vissa redovisningshändelser samt schema för årsredovisning.

– Eftersom redovisningen ingick i det statliga planeringssystemet var det starkt styrt av staten. Statlig finanspolitik, skatte- och redovisningsbestämmelser var helt integrerade. Företagen hade knappast något val att utforma sina redovisningssystem.

En vändpunkt 1979

Kina började tillämpa den öppna dörrens politik år 1979 och inledde ekonomiska reformer. Detta blev en vändpunkt även för redovisningen. Dess roll svängde nu från ett verktyg för direkt kontroll till ett verktyg för indirekt sådan. Konsekvensen blev mindre detaljerade redovisningsbestämmelser och publicering av allmänt accepterade principer.

Den ekonomiska reformen innebar att det ensidiga statliga ägandet delvis ersattes med nya ägarformer. Staten uppmuntrade privat ägande och joint ventures. Ägande och management blev i flera fall separerat. Den tidigare betoningen på produktion blev mera vinstorienterad. Etableringen av en kapitalmarknad ställde nya krav på redovisningsinformationen. Redovisningens styrfunktion började poängteras.

Den öppna dörrens politik har lockat utländska företag till Kina. Sveriges närvaro omfattar f n ett trettiotal företag varav 5 är joint ventures. Numera tillåts helägda utländska dotterbolag. Den nystartade aktiebörsen i Shanghai fungerar enligt svenska fackmän mycket väl.

När den ekonomiska reformen startade år 1979 uppmanade en professor genast till forskning om redovisningssprinciper i en ny omvärld. Artikeln ”Accounting Principles in Socialist Country”, publicerades i första numret i en ny tidskrift som utges av den största redovisningsorganisationen i Kina. Sedan dess har förts en livlig debatt i ämnet.

Mot rättvisande bild

Staten, forskningsinstitut och professionella organisationer har sedan reformen varit verksamma med att utarbeta en redovisningslag. En sådan tillkom i maj 1985. Den innebar en markant förändring. De grundläggande riktlinjerna i 1985 års lag betonar att redovisningen skall vara rättvisande, korrekt, fullständig och förd i enlighet med lagen.

Utarbetandet av redovisningsprinciper ägnas stort intresse. År 1988 bildade Kinas redovisningsorganisation en ny arbetsgrupp för ändamålet och som av staten fått i uppdrag att anpassa dessa till kinesiska förhållanden. Förslag framlades år 1990. En huvudlinje är att ge företagen större valmöjligheter att själva välja metoder och principer.

För att möta de mest akuta kraven i samband med den ekonomiska reformen har regeringen givit ut några olika redovisningslagar. Dessa omfattar regler för privatiserade företag och joint ventures m m. Regleringen är mindre detaljerad än tidigare och innehåller några av de i västerlandet accepterade redovisningsprinciperna. De senare kan t.ex. efter tillstånd från myndigheterna använda degressiv avskrivning.

Fortsatt socialism

Trots reformerna står kineserna kvar med åtminstone ett ben i det socialistiska samhället. Även om privata och multinationella företag uppmuntras är avsikten att bygga upp en socialistisk planekonomi. Den framtida redovisningen anpassas till detta synsätt och kan antas vila på tre hörnstenar:

1. Redovisningslag

2. Redovisningsprinciper

3. Extern redovisningsinformation.

En grundtanke är att om en moderniserad redovisning baseras på nämnda hörnstenar så skall den resultera i att bli rättvisande, korrekt, enhetlig och jämförbar. Den tros kunna fylla kraven att vara både ett makroekonomiskt kontrollinstrument och ett verktyg för finansiella beslut i näringslivet. Företagens frihet begränsas dock av ramarna för behovet av makroekonomisk kontroll.

Flera organisationer

Som nämnts startade auktorisation av revisorer år 1912. En förening för auktoriserade revisorer håller på att bildas. Det finns också en nationell redovisningsorganisation med lokalavdelningar, i regel i varje stad. Denna organisation utarbetar förslag till finansministeriet, som är ansvarigt för redovisningsnormer och lagar. En sammanslutning finns också för akademiker inom redovisning. Det är nu lätt att dra slutsatsen att redovisningen reformeras med stora förbehåll. Emellertid är kanske inte skillnaderna jämfört med västerlandet fullt så stora som vi föreställer oss. Vi har t.ex. i Europa länder med hög grad av standardisering och med betoning på makroekonomisk nytta, t ex Frankrike. Vidare diskuteras ju faktiskt färre valmöjligheter att redovisa, t.ex. inom IASC.

Alf Sandin och Lijuan Zhao