– Redovisningen har skapat ett så överväldigande och svårläst siffermaterial att revisorerna faktiskt inte har tid att granska detaljer längre, säger branschens grand old man Bengt Lindgren. Bengt Lindgren trädde in i revisorsyrket i januari 1931 och lämnade sitt rum på TRG Revision i december 1990. I förmodligen oslagbara 60 år var han alltså aktiv.
Auktor revisor Bengt Lindgren har exakt 60 aktiva år i revisorsyrket bakom sig.
Med examen från Handelshögskolan i Göteborg reste han på vinst och förlust till Stockholm i början av januari 1931. Redan på ankomstdagen träffade han professorn och auktor revisorn Oskar Sillén som uttalade de förlösande orden:
– Jo jag tänkte att vi skulle försöka med en göteborgare!
FARs äldste ledamot
Med utgången av december 1990 lämnade Bengt Lindgren såsom FARs äldste ledamot sin yrkesförening, sa farväl till sina sista klienter och till sitt tjänsterum på TRG Revision.
Även om han var FARs äldste ledamot när han slutade vid 81 års ålder, så var han faktiskt inte rekordung när han 1936 fick sin revisorsauktorisation vid 26 års ålder. Han kunde ha fått sin auktorisation vid 24 om inte vissa formella hinder hade dykt upp. När Bengt Lindgren började i yrket var han 21 år och det krävdes bara tre års praktik – mot nuvarande fem – för att bli auktoriserad. Men efter något år infördes en lägsta åldersgräns på 25 år. Därtill skulle åldern avse läget i oktober, som var den månad när ansökningar om auktorisation skulle lämnas in. Bengt Lindgren har sin födelsedag i december och hann fylla 26 år innan alla papper var helt klara.
Han vill minnas att kollegan Viking Bergman var Sveriges yngste auktoriserade revisor. Denne fick sin auktorisation 1933 och blev då 25 år.
Under alla de 60 åren har Bengt Lindgren i princip arbetat på samma byrå, om man bortser från fusioner och liknande som skett under tiden.
1931 började han på den då av Oskar Sillén ledda och av industriförbundet ägda Industribyråns revisionsavdelning. 1953 gick i stort sett hela personalen därifrån över till Stockholms Revisionsbyrå.
Chef i 25 år
I 25 år – från 1955 till 1980 – var Bengt Lindgren VD och chef för Stockholms Revisionsbyrå.
– Även om företaget var relativt litet med sina cirka 30 anställda, var klientstocken stor. Och administrationen i form av personalfrågor, finansiering, organisation, avräkning revisorerna emellan o.s.v. krävde många arbetstimmar, berättar Bengt Lindgren.
1980 genomförde Bengt Lindgren ett samgående mellan Stockholms Revisionsbyrå och Elinder & Nyström. Det nya gemensamma bolaget fick namnet Elinder & Lindgren. (Formellt stod Bengt Lindgren kvar som VD i Stockholms Revisionsbyrå, som sedan revisionsrörelsen flyttats över närmast fortsatte som ett förvaltningsbolag ända tills det avvecklades 1988.)
Redan 1960 hade Bengt Lindgren lyckats etablera kontakt med den internationella revisionskedjan Touche Ross, som inom parentes då hette Touche, Ross, Barley and Smart. Därefter bildade Stockholms Revisionsbyrå dotterbolaget Touche, Ross & Co AB. Även i det bolaget var Bengt Lindgren VD fram till 1980.
– Det internationella samarbetet ställde stora krav på en VD, säger Bengt Lindgren. Det gällde först det interna samarbetet inom den internationella organisationen med konferenser och utbildning för att anpassa svenska revisionsformer till de inom Touche Ross använda och föreskrivna. Sedan följde i en strid ström både utredningar och nya revisionsuppdrag. Många av de nya klienterna var visserligen små, men alla hade sina speciella problem, bl.a. med krav på rapportering som kunde vara krångliga. Men det kom också nya klienter av betydande storlek som t.ex. Skofabriks AB Oscaria, som då ännu var Sveriges största skofabrik med en kedja av butiker över hela landet. För hela denna klientstock hade jag överansvaret och ställde personligen också upp som revisor i flera av företagen.
Utvidgat samarbete
Den av Bengt Lindgren 1960 etablerade kontakten med Touche Ross ledde till att Elinder & Lindgren i början av 80-talet började samarbeta med ett antal andra byråer som alla då fick namntillägget TRG Revision. (TRG = Touche Ross Group.) 1989 fusionerades dessa byråer helt under namnet TRG Revision med 700–800 anställda. Bengt Lindgren hann uppleva drygt ett år i det nya kontoret i Globen-området, där TRG Revision Stockholm håller till. (I dag heter TRGs internationella kontakt Deloitte Ross Tohmatsu.)
Bengt Lindgren hade i och för sig tänkt sig att fusionerandet skulle fortsätta. Men kanske inte så våldsamt. Han är ingen anhängare av jättebyråer:
– De interna kontakterna blir så besvärliga och tidsödande på stora byråer, säger Bengt Lindgren. En byrå ska helst inte vara större än att människorna känner varandra. Gränsen ligger någonstans mellan 100 och 200 personer. Blir man fler, blir man främlingar för varann.
Men han tycker inte att de här nackdelarna har visat sig särskilt starkt på TRG Revision. Folket från de gamla fusionerade byråerna sitter nämligen tillsammans med sina gamla kolleger och har många av sina gamla klienter kvar.
Det kan låta som om byrån cementerat en gammal organisation.
Alla ska träffa alla
– Men så är det inte, säger Bengt Lindgren. Byråledningen lägger ner mycket arbete på att alla ska träffa alla. Var fjortonde dag stannar man kvar och tar en öl tillsammans. Man ordnar fester, utflykter och idrottsaktiviteter. De yrkesmässiga kontakterna sker fortfarande i stor utsträckning inom de gamla byråorganisationerna, men det internationella arbetet bidrar starkt till ett ökat samarbete mellan alla inom företaget. Vi har ju antagit de enhetliga revisionsmetoder som kommer från vår internationella kontakt. Det skapar ökad enhetlighet också inom den egna byrån.
Bengt Lindgren började trappa ner ordentligt för tre, fyra år sedan. Nu har han inga uppdrag kvar men följer med stort intresse debatten i frågor som gäller revision. Och han är ganska kritisk.
– När jag läser om Fermenta, Gusum, finansbolagskrisen o.s.v. frågar jag mig onekligen hur revisorerna har fungerat. Jag tror tyvärr att revisorerna kan lastas för ganska mycket, som man visserligen inte formellt kan lasta dem för.
Bengt Lindgren fortsätter:
– När jag började fanns det 35 auktoriserade revisorer. Nu är de nära 2.000. Därtill har de godkända revisorerna fått en mer officiell ställning. Utvecklingen har lett till att kvaliteten på revisorerna blivit väldigt varierande. Det finns allt från utomordentligt duktiga och kunniga revisorer till folk som bara följer med strömmen och inte borde finnas där. Det är så i alla yrken. Får man en så stor grupp som 2.000 auktoriserade revisorer, så är det klart att åtminstone tio procent är mindre bra. Så är det bara.
För dyr för att bli bra
– Dessutom har kraven på revisorerna ökat. Detta har bl.a. lett till att kostnaderna för revisionen stigit. Personligen tycker jag att revisorerna har utnyttjat den goda tillgången till arbete och tagit för mycket betalt. Toppmännens höga anspråk på arvoden har dragit upp hela kostnadsnivån för revisionsarbetet. De höga timpriserna har olyckligt nog kompenserats genom att tiden skurits ner. Det är inte bra för kvaliteten.
Bengt Lindgren tar fram ett tidningsklipp. Det handlar om kommunalmän som kostat på sig en del mindre befogade reseutgifter. Den auktoriserade revisor som anlitats för att granska får kritik för att han inte sagt någonting. Revisorn förklarar sig helt riktigt med att revisioner i dag inte är fullständiga. Revisorn har tagit stickprov. Dessa har inte träffat de kritiserade utgifterna och därför vet revisorn ingenting.
– Det är en brist i dagens revision att arbetet kortats ner så att man inte kan fånga upp även ganska grova fel, säger Bengt Lindgren. Ta det här med finansbolagen. Många av dem har misskött sin kreditgivning. Och jag har inte sett ett ord i pressen om att revisorerna har reagerat. FARs generalsekreterare har förklarat att kraven på revisorerna är mycket stora. Jag stöder hans förklaring. Men den fråga som kvarstår är hur man ska leva upp till de stora kraven.
Bengt Lindgren ser två stora förändringar som skett sedan han började i yrket. Den ena är att företagen blivit så väldigt stora, koncernbildningarna är så många fler. Den andra är att redovisningen mekaniserats och sedan datoriserats.
– Det har lett till att siffermaterialet är så överväldigande och så svårläst att revisorerna faktiskt har det ganska krångligt, säger Bengt Lindgren. Vi har inte tid att granska detaljer längre. Huvudvikten ligger på att granska den interna kontrollen, som inte fungerar överallt, och på att göra en förvaltningsrevision, som inte alltid följs upp ordentligt av revisorerna. Revisorerna ska kunna se vad som är fel och slå larm i tid. De måste bli bättre på det.
Bara accepterat
Bengt Lindgren menar inte att brister i förvaltningsrevisionen kan försvaras med att försumliga styrelseledamöter sällan döms till några större skadestånd:
– Styrelsens personliga ansvar är en sak för sig. Revisorerna har helt oberoende av detta ett ansvar inför aktieköpare, kreditgivare och andra intressenter. Har revisorerna verkligen försökt tränga in ordentligt i de s.k. affärerna? Har de gjort annat än accepterat?
Som en särskild svårighet för revisorerna ser Bengt Lindgren det faktum att de i praktiken är utsedda av styrelsen eller till och med av VD. Han tycker att Kommerskollegium kunde agera för att skapa en annan ordning.
– Jag tycker över huvud taget att Kommerskollegium är för släpphänt, säger Bengt Lindgren. De släpper igenom ganska grova fel med bara en varning. Visst kan det finnas förmildrande omständigheter. Visst kan olyckan vara framme. Kommerskollegium skulle kunna agera lite mer bistert och beröva revisorer godkännande/auktorisation i fler fall.
Som ung var Bengt Lindgren ganska aktiv i FAR. Så småningom kom han in i FARs nämnd och var ordförande där några år innan han, för ganska länge sedan, föll för åldersstrecket vid 70 år.
Som revisor har han alltid varit mest intresserad av industriföretag. Där finns både produktionsproblemen och alla de problem som finns i handelsföretag. Han arbetade mest med mindre företag. Det enda börsbolaget var Carnegie med många dotterbolag.
Mindre var tacksamt
– Det är tacksamt att arbeta med mindre företag, säger Bengt Lindgren. De behöver hjälp på ett annat sätt än de stora.
Han har varit revisor i massaindustrier, mekaniska industrier, glasindustrier, konfektionsindustrier, tegelbruk, livsmedelsindustrier, fondkommissionsfirmor, boktryckerier, förlag och mycket annat.
Han har också varit revisor i Sveriges Grossistförbund med tillhörande branschföreningar. Under kriget hade han stora uppdrag för bränslekommissionen. Den skulle se till att allt bränsle som fanns endast såldes vidare mot statlig licens. Bortåt ett dussintal auktoriserade revisorer anlitades för detta jättearbete.
Bengt Lindgren har aldrig ångrat att han blev auktoriserad revisor. Han var fast besluten i sitt yrkesval när han började hos Oskar Sillén. Indirekt påverkades han av en av revisionsyrkets pionjärer, Nils Karlgren. Bengt Lindgren bodde i Jönköping under sin gymnasietid. I samma kvarter fanns Nils Karlgrens kontor, innan denne senare flyttade till Göteborg.
– Jag gick ofta förbi den där skylten med orden ”Auktoriserad revisor”, berättar Bengt Lindgren. De fastnade i huvudet på mig.
Inte missa chansen
För tio år sedan flyttade Bengt Lindgren och hustru Greta till pensionärsanläggningen Syrengården i Saltsjöbaden. Det var många år före den faktiska pensionen. Men Bengt och Greta ville inte missa chansen.
Syrengården är en stor, mångsidig och välskött anläggning där Bengt Lindgren i bl.a. bostadsrättsföreningens styrelse lagt ner mycket av sin själ för att göra boendet så trivsamt som möjligt för alla dem som lever i de 150 lägenheterna. I ganska lämplig anslutning till avgången som VD i Stockholms Revisionsbyrå gick Bengt Lindgren, med Kommerskollegiums medgivande, in i styrelsen för Bostadsrättsföreningen Syrengården.
– Jag hade alltså arbetsutrymme för en visserligen oavlönad men ändå tidskrävande uppgift där mina mångåriga administrativa erfarenheter kunde utnyttjas, säger Bengt Lindgren.
Inom anläggningen finns till och med en båtklubb. Men den egna båten ligger i Rossöhamn nära Strömstad där familjen har sitt sommarställe sedan 40 år.
Bengt och Greta Lindgren har två pojkar och en flicka. Dottern är utbildad civilekonom och har faktiskt en gång arbetat ett år på pappas byrå men ägnar sig numera åt sjukvårdsstatistik. Äldste sonen är elingenjör och arbetar som gymnasielärare. Den yngre är neurokirurg på Karolinska.
– Alla barnen bor i Stockholm, säger Greta Lindgren. Det tycker vi är trevligt även om vi är västkustbor nästan på halvtid.
Paret Lindgren har i decennier varit både hängivna seglare och långfärdsåkare på skridskor. Det är intressen som båda sönerna har ärvt.
Men nu är det två år sedan Bengt och Greta Lindgren lade skridskorna på hyllan.
Inge Wennberg