Skattelagstiftaren har avsiktligt ålagt alla arbetsgivare ett stort merarbete för att klara uppbörd av skatter och sociala avgifter på rätt sätt.
Enligt aktiebolagslagen ”skall” dessutom revisorn anmärka i revisionsberättelsen om bolaget inte följt skattelagstiftningen. Revisionsberättelse med sådan anmärkning ”skall genast” sändas till skattemyndigheten.
Nu har vi begåvats med en strid ström av förbryllande regler som sätter myror i huvudet på alla inblandade. Företagen skall varje månad betala rätt skatt och rätta avgifter. Kommer det att bli rätt?
Det har redan förekommit fall där skattemyndigheten hänvisar till bolagets egen revisor för uttolkning av de nya reglerna! Ett annat exempel är att myndigheten inte beslutat om momsplikt utan hänvisar till en för en småföretagare obegriplig PM för att han själv får avgöra om momsplikt föreligger!
Lagstiftaren gnuggar väl händerna av förtjusning över att man lyckas lägga en ökande andel av skattekontrollen på revisorerna.
Vad har vi revisorer gjort för att undvika att hamna i en funktion som skattekontrollens förlängda arm? Jo, vi rekommenderar oss själva att endast påtala ”väsentliga fel”. Är det tillräckligt för att uppfylla förväntningar från skattemyndigheter, Kommerskollegium och andra.
Aktiebolagslagen är kristallklar – åtminstone om man får tro Mats Müllern i Balans 8–9/89. Där finns inga villkor om ”väsentligt” eller ”allvarligt”.
Jag tror vi måste räkna med att förväntningsgapet kommer att öka. Bland annat som en följd av att reglerna inom förmånsbeskattningen blivit mer komplicerade.
Tills dess att klara och enkla regler skapas (utopi?) måste vi själva se om vårt hus och utveckla konkreta rekommendationer i ämnet. Jag föreslår följande:
1. Inse att reglerna inom förmånsbeskattningen är så svåra att tolka och tillämpa att alla företag kommer att göra fel på ett eller annat sätt!
2. Gör minimala granskningsinsatser endast för att förvissa dig om att
– rutiner fungerar
– rimligt vettiga tolkningar görs inom företaget
– enligt vår bedömning väsentliga fel inte gjorts!
3. Se till att varje revisionsberättelse i fortsättningen får ett standardtillägg enligt nedan och skicka alltid en kopia till skattemyndigheten:
”Det har inte varit möjligt att med rimliga arbetsinsatser granska att företaget i alla avseenden följt bestämmelserna enligt aktiebolagslagens 10 kap, 10 par, 4 st. Reglerna inom området är så svåra att tolka och tillämpa att företaget torde ha gjort fel i något avseende.”
Detta standardtillägg behöver inte påverka något annat i revisionsberättelsen. Det behöver inte heller refereras i hänvisningsmeningen på årsredovisningen.
Vitsen med detta förfarande är att vi visar att vi inte ägnar granskningsområdet mer tid och kostnad än det förtjänar. Skattemyndigheten har möjlighet att själv bedöma urvalet för eventuell granskning. Kommerskollegium kan ej kritisera för att vi inte avrapporterat enligt aktiebolagslagen. Mats Müllern slipper upprepa sitt ”skall” (se Balans 8–9/89). Inget enskilt företag behöver känna sig speciellt utpekat.
Men, men. Det kräver naturligtvis att alla revisorer gör likadant i alla företag (också utopi?). För det kan väl inte vara så att revisorer också gnuggar händer av förtjusning över hur mycket faktureringen skulle kunna öka? ...Eller....?
Per Strandin