Bengt A Nyström har som revisor haft insyn i bl.a. Bohlins och Öhrlings. – Det är ganska lätt att sådana här uppdrag följer av vänskap, menar Bengt A Nyström. Vänskap och revision går egentligen inte ihop. Man bör därför se till att vara två revisorer.
Auktor revisor Bengt A Nyström, TRG Revision, som numera trappat ner sin yrkesverksamhet, har i sin tidigare byrå varit och reviderat de två stora byråerna Öhrlings och Bohlins.
– Detta att ha full laglig rätt till insyn i en konkurrent måste vara något helt unikt i sig, konstaterar han.
Det går inte till så överallt. I t.ex. USA är revisionsbyråerna i allmänhet inte aktiebolag utan handelsbolag. Många mycket stora byråer har ingen revision alls. De visar mycket lite av sin redovisning utåt. Det är hara PR-mässigt som man släpper loss lite grann då och då, berättar Bengt A Nyström. Men det tycks fungera ändå.
Att konkurrenter granskar konkurrenter minskar kretsen av tänkbara revisorer betydligt. Man släpper inte in vem som helst.
– Att Bohlins skulle revidera Öhrlings Reveko och vice versa – det vore otänkbart.
Man väljer någon mindre, oberoende byrå för att slippa ”störningar”. Och när den mindre byrån går in i en större konstellation fungerar det inte längre.
Det var främst i byrån Elinder & Nyström som Bengt A Nyström var engagerad i revision av Bohlins och Öhrlings. Och det var innan de numera fusionerade TRG-byråerna började samarbeta på bred front. Uppdraget i Bohlins försvann på grund av TRG-utvecklingen. Klientrelationen till Öhrlings upphörde i samband med konkurrens om personal vid expansion i landsorten.
– Det finns uppenbara fördelar med att revidera revisionsbyråer, säger Bengt A Nyström. De är de enda klienter vilkas verksamhet man själv känner som vet vilka problem som kan uppstå. Det är också naturligt och nyttigt att utbyta erfarenheter med varandra.
Riskabel vänskap
– Man kan invända att ett sådant här uppdrag lätt följer av vänskap. Vänskap och revision går egentligen inte ihop. Därför bör man se till att vara två revisorer, tycker jag. Det kan i och för sig vara bra om de också kommer från två olika byråer.
En del av de problem som revisorn ser i en revisionsbyrå har att göra med ägarrestriktionerna. Det är bara auktoriserade respektive godkända revisorer som kan vara ägare. Det har vissa konsekvenser bl.a. när det gäller successionen.
– Det kan vara svårt för mindre byråer att få en lämplig succession, säger Bengt A Nyström.
Det gäller att i god tid ta in nya delägare när gamla ska sluta. Det har hänt att byråer helt enkelt dött ut därför att äldre revisorer avvecklat sitt ägande för sent.
I ett vanligt aktiebolag bevakar revisorn att bolagsordningen följs. I revisionsbyråerna finns dessutom ett konsortialavtal, som kan sägas vara ett komplement till bolagsordningen. Konsortialavtalet är inte offentligt men revisorn måste känna till det. Avtalet kan innehålla olika lösningar på hur resultatet ska fördelas och vilka värden som gäller vid överföring av äganderätt till byrån.
– Men vinstfördelning och sådant är ganska känsliga saker säger Bengt A Nyström. Man vill inte rota så mycket i det. Jag brukade bara se till att det fanns skriftliga besked på att alla hade godkänt sin avräkning vid vinstdelningen. Då behövde jag inte lägga mig i vad var och en fick.
VDs ansvar ett problem
Ett särskilt problem i revisionsbyråer är VD-skapet och den därmed sammanhängande ansvarsfrågan.
– Det är nästan orimligt att en auktoriserad revisor, som ska göra minst 500 timmar revision för att behålla auktorisationen, också ska klara alla funktioner som en VD ska ha.
Hur går det då med ansvarigheten?
– I praktiken har man ofta löst problemet genom att dela upp VDs olika funktioner inom styrelsen. Men rent juridiskt är detta en uttunning av ”ansvarighetsklarheten”.
Bengt A Nyström tycker att det vore bra om stora byråer kunde ha en professionell VD på heltid. Men hur man ska ordna det vet han inte, med nu gällande restriktioner för revisorskåren. VD är ofta en aktiv och av klienterna eftertraktad revisor.
– Sätter man in någon som inte är så aktiv så är det nog ingen bra VD heller. Det är ett dilemma.
Den finansiella strukturen är ett särskilt problem i byråerna.
Finansiellt oberoende
– Det är viktigt att byråerna är finansiellt oberoende, säger Bengt A Nyström. I början måste de förstås skuldsätta sig. Men på lång sikt måste målet vara en hög grad av självfinansiering. Det behöver då inte vara beskattat kapital. Den officiella soliditeten är inte så intressant. Men riskkapital måste finnas.
Revisionsbyråerna har – liksom alla andra tjänsteföretag – fördelen att de inte behöver ta upp pågående arbeten i löpande räkning. Det innebär en faktureringsreserv och en bra buffert.
– I allmänhet har byråerna av praktiska skäl en hel del ofakturerat, säger Bengt A Nyström. I min gamla byrå hade vi som praxis att fakturera när uppdraget var klart.
Då hade man ungefär ett halvt års arbete i lager.
– Storleken på den posten kan ha viss betydelse eftersom den också innebär en dold reserv, säger Bengt A Nyström. En reserv som inte ägs utifrån delägarnas aktieinnehav utan utifrån intjänandet. Man kan kalla det öronmärkta reserver. Aktiebolagsrättsligt är det knappast glasklart, men avräkningsmässigt går det att klara.
Den här reserven är till god hjälp för att klara problemen med generationsskiften. Faktureringsreserven går visserligen emot detta att man ska fakturera snabbt för att få in pengar och minska risken för kundförluster. Men en stor reserv är bra för generationsskiftesändamål. Det väger tungt.
– Därtill hade vi också resultatutjämningsfonderna, numera ersatta av L-surven. Det betyder ganska mycket. Förr kunde man också sätta av till pensioner och behålla pensionspengarna i företaget utan krav på säkerheter. Det var en utmärkt finansiering. Nu har man istället FPG (Försäkringsbolagens Pensionsgaranti), som kräver vissa säkerheter. Men man kan ändå säga att det är ett riskkapital.
Nya delägare ska slippa ta stora lån
– Man ska i alla händelser inte begära att nya delägare ska behöva låna upp en massa pengar för att kunna bli ”partner”. I regel går det till så att man betalar en måttlig summa. Och så får den avträdande pension ur det på olika sätt sparade upparbetade kapitalet. Kontinuitet och finansiellt oberoende är hörnstenar i en revisionsbyrås uppbyggnad.
Bengt A Nyström har alltid försökt föra diskussioner om finansiellt oberoende med sina revisionsbyråklienter:
– En del nappar på det, andra tycker att jag lägger mig i sådant som jag inte har med att göra. Det krävs lönsamhet, parad med begränsning av ägaruttag.
Bengt A Nyström fortsätter:
– Klara beröringspunkter till det här med dolda reserver har naturligtvis detta att den offentliga redovisningen i tjänsteföretagen inte är särskilt bra, säger Bengt A Nyström. Det vet vi att den inte är. Men man försöker åtminstone då tillämpa de gamla reglerna om dolda reserver och tala om ifall de har ökat eller minskat, utan att ange storleksordningen.
Men det finns byråer som aktiverar pågående arbeten.
– Det förekommer knappast i enskilda byråer men väl i koncernredovisningar. Det är ju vanligt att byråer förvärvas. Man köper då reserven och den ska avräknas mot latent skatt och köpeskillingen. Det gör att man får med pågående arbeten i koncernen men inte i de enskilda bolagen. Man får då en latent skatteskuld, men inga obeskattade reserver.
Bra att inte veta allt
Vid revision av en revisionsbyrå går man inte in och granskar av hur byrån sköter sina uppdrag. Det gör man ju inte på andra uppdrag heller. Revisorn granskar inte hur en byggfirma bygger (om det inte strider mot bolagsordning eller aktiebolagslag).
Revisorer har tystnadsplikt. Det gäller givetvis också vad de får veta när de reviderar revisionsbyråer:
– Jag brukar undvika att få veta sådant som inte behövs för revisionen, säger Bengt A Nyström. Rätt som det är slutar uppdraget. Att då sitta med en massa information om konkurrenter känns inte trevligt. Ibland är det bra att inte veta.
Bengt A Nyström har aldrig skrivit någon oren revisionsberättelse om någon revisionsbyrå. Men visst kan det hända att byråer inte sköter ekonomin. Den första byrå han själv anställdes på 1947 gick faktiskt med tiden i konkurs.
Inge Wennberg