European Accounting Association beslutade vid sin 14:e kongress att starta en tidskrift för att dokumentera och granska utvecklingen inom redovisning och redovisningsforskning i Europa.

I april hölls ”14th Annual Congress of the European Accounting Association” i den gamla fina holländska staden Maastricht. En mycket central punkt i Europa som ligger inklämd mellan Belgien och Tyskland med mindre än en mil till vardera gränsen. Platsen illustrerar väl det gränslösa Europa. Tidigare var pass en viktig del i utflyktskorgen från Maastricht – nu däremot är det överflödigt. Vid konferensen fattades viktiga beslut om bland annat en ny europeisk tidskrift om redovisning. Både konferensen i sig och utvecklingen av European Accounting Association (EAA) kan vara värda att berätta om för en vidare krets.

Växt och geografisk utbredning

European Accounting Association (EAA) är en europeisk redovisningsorganisation som främst syftar till att skapa utbyte mellan europeiska forskare. Det är obundet från nationella och professionella organisationer och öppet för individer från hela världen. Basen i exekutivkommittén utgörs av representanter från de olika europeiska medlemsländerna. En viktig del av verksamheten har varit årliga återkommande konferenser. De tre senaste årens konferenser i Stuttgart, Budapest och Maastricht har vardera samlat mer än 500 deltagare och vid vardera tillfället har ungefär 150 forskningsrapporter presenterats vid parallella sessioner. Antalet kan jämföras med cirka 200 deltagare och 50 rapporter för 10 år sedan.

Det är inte bara storleken på konferensen som förändrats utan också sammansättningen av deltagare. Då dominerades den i stor utsträckning av deltagare från England och USA. Nu är sammansättningen av deltagare annorlunda. Det är inte så att amerikanare och engelsmän övergett EAA. I exempelvis Maastricht deltog mer än trettio amerikaner, de flesta synnerligen välrenommerade, och England är fortfarande den mest representerade nationen. Det viktigaste är istället att antalet deltagare från andra nationer växt och nya nationer kommit till.

Skandinavien och Belgien-Nederländerna är två stora medlemsblock där trenden pekar uppåt. Numera kommer ett femtiotal deltagare från respektive område. I Maastricht vägde det naturligt över med en tyngdförskjutning mot Belgien-Nederländerna.

EAA tog tidigt ett beslut att förlägga 1990 års konferens till Budapest. Organisatoriskt var detta inte utan problem och medförde bl.a. initialt att flera ordföranden måste tillsättas då statens ämbetsmän ej fick förglömmas, att medlemsavgifter i samband med konferensen slussades in på gemensamma konton för att bli till föremål för ”vinstdelningar” samt att restposten nu har låsts i ett valutakonto. Själva arrangemangen sköttes med stor omsorg av värdarna med en synnerligen lyckad konferens som resultat. Framförallt har följdverkningarna blivit stora. Vi har nu ett mycket stort ungerskt medlemskap och till Maastricht kom deltagare från Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Sovjet (främst Litauen).

Nu ökar också starkt intresset från Sydeuropa framförallt från Spanien och Italien. De årliga konferenserna (även mer specialdestinerade genomförs) inleds nästa treårsperiod i Madrid, följs av Åbo och så, 500 år efter Paciolis verk om den dubbla bokföringen, kommer 1994 års konferens i Venedig.

Ämnesbredd och innehåll

Jag deltog första gången 1981 då jag av Lars Östman blivit ombedd att diskutera en rapport av en holländare som jag inte trodde passade ihop med en redovisningskonferens – den behandlade kalkylering och linjär programmering, vilket jag då associerade med ekonomisk analys. Numera har jag lärt mig att redovisning i vid mening kan studeras utifrån en rad olika infallsvinklar.

Naturligt nog är de två stora områdena som behandlas ”Financial Accounting” (extern redovisning) och ”Management Accounting” (ekonomistyrning), men runt dessa och med olika skärningar ryms mycket annat t.ex. internationell redovisning, redovisning i offentliga organisationer, revision, redovisning ur beteendeperspektiv redovisningsteori och redovisningshistoria. För att ge en rättvisande bild skulle jag egentligen behövt ange flertalet titlar!

För att visa att det är högt till tak kan jag inte låta bli att citera några från årets konferens:

”Accounting as a shining lie: some ecological evidence”, ”Corporate earnings reports: cheap talk or verifiable information” samt ”Accounting as the sport of kings (or an alternative view of the wealth of nations)”.

De svenska bidragen år bestod av ”Determinants of accounting choices made by the auditing profession” (Kristina Artsberg, Lund), ”The nature of goodwill – a dynamic approach” (Sven-Arne Nilsson, Lund) samt ”A contractual approach of corporate accounting” (Lars Lindkvist, Linköping). I Budapest 1990 var det svenska inslaget betydligt större med 10 rapporter (från Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala). Kanske man laddar upp inför Madrid nästa år?

Europeisk profilering

Enligt min uppfattning finns en skillnad i profilering mellan europeisk och amerikansk redovisningsforskning.

Amerikanarna har stark tonvikt på kvantitativa undersökningar av relationer mellan redovisningsmetod och aktiemarknad samt av beteendeinriktade studier av hur redovisningsinformation uppfattas – ofta i experimentella och laboratorieliknande situationer.

Europeerna använder sig i stor utsträckning av fallstudier i företag där redovisningsfrågor studeras nära dess användning och där intresset ofta inriktas på relationer mellan redovisningen och organisationen samt andra delar av företagets styrsystem. Jag tycker också intresset i Europa är större för norm- och standardfrågor och att man tillmäter dynamiken i utvecklingsförlopp större intresse.

Självklart är snittmängden i frågeställningar och metoder också stor, men enligt min – likaledes starkt subjektiva – uppfattning har den europeiska redovisningsforskningen senare år bidragit till att ge studierna av ämnet ökad spänst och motverkat ibland ensidiga fokuseringar.

Ny redovisningstidskrift

Vid årets konferens togs beslut att starta en europeisk tidskrift för att dokumentera och granska utvecklingen av redovisning och redovisningsforskning i Europa. Den kommer dels att bli en del av medlemskapet i EAA, dels tros tidskriften ha en icke föraktlig annan marknad. Åtminstone om får döma av det intresse som ett tiotal förlag visat.

Tidningen kommer att ägas av EAA, men ett av de ledande europeiska förlagen (troligen Routledge) kommer att ge ut den under inledningsvis sju år. Första året (1992) ges den ut tre gånger med 84 sidor per gång och därefter kommer utgivningen att bli åtminstone fyra gånger per år.

Den kommer att organiseras med två yngre akademiker som huvudredaktörer. Till dem kommer dels att knytas ”national editors” från varje medlemsland – från Sverige Karin Jonnergård, Lund – och en mindre aktiv rådgivande grupp av redovisningsforskare.

En viktig del i tidskriften blir att uppmärksamma utvecklingen av redovisningsnormer i Europa, men plats kommer att finnas för att följa upp traditionerna från EAA med olika infallsvinklar på redovisningsfrågor. En försmak gavs i årets medlemspublikation.

Nytt europeiskt forum

Ett exempel på nya företeelser inom europeisk redovisning är bildandet av European Accounting Advisory Forum. Inom EG har European Commission på institutionell nivå nämligen påbörjat ett mer formaliserat samarbete mellan de olika nationella standardsättande organen samt en representant från EAA. En avsikt har framförallt varit att samla ”doers” snarare än representanter för stater eller professionella organisationer (Hopwood i EAA-medlemspublikation, 1991). Detta organ har haft sitt första sammanträde i år.

Årets konferens och framtiden

Avslutningsvis vill jag återknyta till årets konferens. Den innehöll bl.a. nyheten att jämsides med de olika rapport – diskussionerna fanns större plenarföreläsningar. Bland de mer minnesvärda kan nämnas den amerikanske redovisningsprofessorns Steven Zeffs inledningsföreläsning om utvecklingen av extern redovisning under efterkrigstiden i Nederländerna. Som förberedelse för det senaste årets studier hade han lärt sig holländska! Ett annat intressant inslag var att föregångsmannen om aktivitetsbaserad kalkylering Kaplan höll föredrag om hur ”Activity based costing” utvecklas. Konferensen var i alla avseenden lyckad. Då Steven Zeff före den avslutande medlemsstämman bad mig tacka arrangörerna med Hein Schreuder i spetsen var det en enkel uppgift.

Att framtiden för EAA nu ser ljus ut är i mycket stor utsträckning ett resultat av ett hängivet arbete av en mindre grupp med engelsmannen Anthony Hopwood som motor. Att EAAs exekutivkommitté består av representanter från de olika medlemsländerna gör att det finns ett europeiskt ”rotsystem” som kan påverka föreningen. I Sverige ska, då min treårsperiod gått ut, en ny representant utses av dess medlemmar.

Nittiotalet ser ut att bli ett decennium med stora förändringar för europeisk redovisning och en organisation som EAA kan ha en viktig roll för konfrontation av olika åsikter och för spridning av information om de förändringar som sker kontinuerligt. För Sverige tror jag att EAA betytt mycket som ett ”andningshål” för svenska forskare och öppnat nya perspektiv och infallsvinklar. Med den förändringshastighet som präglar den europeiska integrationen kommer den att med all sannolikhet att få en än större och mer handfast betydelse i framtiden.

Olof Arwidi är professor i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Han medverkade senast i Balans nr 6–7/91.