Aktiebolagskommittén ska föreslå en tudelning av aktiebolagsvärlden. Efter det mönster som finns i flertalet europeiska länder får vi två slags bolag med olika stora krav på sig: dels aktiebolag med publik inriktning, dels en mindre och mer ”privat” bolagsform i stil med tyskarnas GmbH.
Det avslöjade Rolf Skog, sekreterare i aktiebolagskommittén, vid FINFORUM (Forum för företagens finansiella information) i Stockholm i december.
Förändringarna följer av EGs andra bolagsdirektiv. Där krävs ett minimikapital på 25.000 ecu (cirka 185.000 kronor) i aktiebolag. EG-kommissionen kan dessutom komma att höja siffran uppåt vart femte år.
Åttio procent av de svenska aktiebolagen har 50.000 i aktiekapital, 90 procent har mindre än 250.000.
Tanken på att höja aktiekapitalet har tidigare avvisats i Sverige. Varken i den nuvarande aktiebolagskommittén eller i riksdagen finns en majoritet för en höjning till exempelvis 300.000 kr. Den siffran skulle behövas för att också täcka in en framtida höjning från EG-kommissionens sida enligt det andra bolagsdirektivet.
Nödvändigt att dela upp
– Hela direktivgivningen bygger på det faktum att det i EG-länderna finns två bolagsformer, säger Rolf Skog.
Slutsatsen som de parallellt arbetande kommittéerna i Sverige, Norge och Finland dragit är att de måste gå samma väg. Bolagsvärlden måste delas.
Delningen sker genom redigeringar och tillägg i den nuvarande aktiebolagslagen, eftersom så många bestämmelser ändå kommer att bli gemensamma för de två bolagsformerna. Danmark har en särskild lag för sina anpartselskaber. Men den lagens 160 paragrafer stämmer nästan helt överens med aktiebolagslagen.
Det måste finnas en annan grund för den här förändringen än bara beloppsgränser, menar man i aktiebolagskommittén. Man har funnit en distinktion:
– Bolag som vill kunna vända sig till en organiserad marknad för aktiehandel för att skaffa riskkapital måste uppfylla EG-direktivens krav.
– Den stora mängden övriga kommer att vara privata aktiebolag. För dem ställer EG inga krav på minimikapital.
De stora bolagen går i kommittén under arbetsnamnet publika bolag, de andra kallas privatbolag.
Minst en miljon?
Kraven på aktiekapital för publika bolag kan komma att ställas mycket högre än EG kräver. Kanske blir det en miljon kronor.
Det är knappast troligt att privatbolagen får ligga kvar på 50.000 kr. Det blir kanske 100.000 eller 150.000.
Bland de s.k. publika bolagen kommer förutom verkligt publika bolag att finnas en del andra. Dels de som vill ha möjlighet att i framtiden söka sig till aktiemarknaden, dels de som bara vill ha den här organisationsformen med i firmanamnet. Det är knappast troligt att t.ex. Ikea vill kalla sig privatbolag eller något sådant.
Detta är den mest genomgripande förändringen som kommer att föreslås i den svenska aktiebolagslagen. Men mycket annat händer också.
Hittills har kommittén främst arbetat med de rent bolagsrättsliga EG-direktiven. De redovisningsmässiga direktiven behandlas av professor Per Thorell. Hans material har ännu inte tagits upp i kommittén.
Sedan kommittén 1990 fick direktiv att bl.a. EG-anpassa den svenska aktiebolagslagen har den också fått två tilläggsdirektiv. Dels skall man undersöka om vi kunde lätta på det strikta förbudet mot förvärv av egna aktier, dels skall möjligheterna att i lagen skriva in ansvarsgenombrott undersökas. Det sistnämnda tilläggsdirektivet har dock undanröjts av den borgerliga regeringen. Beträffande ansvarsgenombrott torde locket därmed ha lagts på för ett bra tag framöver.
Europeisk bolagsrätt?
Trots EG-anpassning finns det inte och kommer troligen aldrig finnas något som kan kallas europeisk bolagsrätt. Bolagsrätten är och förblir en nationell fråga. EG ger direktiv för bolagsrätten. Direktiv är instrument som riktas till de olika ländernas regeringar, som sedan ska omsätta direktiven i nationell lag.
Tidsplanen för bolagsrätten ska innebära fullständig EG-anpassning senast den 1 januari 1995. Det gäller då bara bolag med fullständig befrielse från ansvar för ägarna. Övriga bolagsformer tas inte upp av EG.
Hela bolagsrätten vilar egentligen på ganska smal EG-grund, nämligen artikel 54 i Romfördraget angående etableringsfrihet.
När artikel 54 skrevs tänkte man på den s.k. Delaware-effekten. I USA är 80 procent av alla bolag inkorporerade i Delaware. Där finns den för företagsledningarna mest behagliga lagstiftningen.
Holland var Europas Delaware. EG-grundarna var mycket oroade över att bolag skulle registreras i ett land och bedriva sin verksamhet i ett annat. Man ville inte ha en överströmning till det land som erbjöd de för bolagsledningarna mest förmånliga villkoren men där aktieägare och kanske framför allt borgenärer kunde komma i kläm.
Starkare borgenärer
– Hela harmoniseringsprocessen syftar i allt väsentligt till att stärka borgenärernas ställning gentemot bolagen, säger Rolf Skog. Det är inte så mycket fråga om att göra lagstiftningen enhetlig som att uppnå att effekterna av lagstiftningen blir desamma överallt.
Harmoniseringsintrumentet inom bolagsrätten är direktiven. Det finns nio antagna direktiv, tre förslag och ett utkast.
– Direktiven är inte lag, säger Rolf Skog. Men de är väldigt detaljerade. De lämnar mycket lite över åt medlemsstaterna att bestämma. Vi måste anpassa oss.
De flesta av bolagsdirektiven är av tyskt ursprung med viss fransk slagsida och en rad undantag som mycket ofta kan spåras till brittiska önskemål. Arbetet med flera av direktiven började redan innan vår aktiebolagslag var klar. Det kommer att innebära att vi på vissa punkter flyttar oss tillbaka i tiden när vi EG-anpassas.
Delar av 1975 års aktiebolagslag plockas helt enkelt bort och ersätts, ibland nästan ordagrant, med bestämmelser ur 1944 års ABL.
Bolagen tar riskerna
Det första direktivet gäller publicitet. Skyddet för tredje man förstärks. Bolaget får ta riskerna i större utsträckning. Bolaget bär risken när viktiga uppgifter inte offentliggörs. Bolaget ska också bära risken för att man inte utser lämpliga ställföreträdare. Tredje man kommer att skyddas alldeles oberoende av om han är i ond eller god tro.
Ett exempel är om föremålet för bolagets verksamhet överskrids. Tredje man som säljer fastigheter till ett bolag kommer förmodligen att vara skyddad även om han vet att det står i bolagsordningen att bolaget inte får köpa fastigheter.
Direktiv nummer ett är ett av de få som gäller både aktiebolag och privatbolag/motsvarande.
Direktiv 2 med bestämmelser om skydd för aktiebolagets kapital har störst svensk intresse när det gäller det ovan nämnda förslaget att tudela bolagsbegreppet och höja gränserna för minsta aktiekapital.
Direktiv 3 handlar om fusion. Det sker bara ett hundratal fusioner i Sverige varje år, och de görs uteslutande mellan moderbolag och helägda dotterbolag. Men för att klara direktivets oerhört detaljerade krav, måste mängder av små ändringar göras i aktiebolagslagens 14e kapitel. Fusioner blir något krångligare att genomföra i framtiden.
Det finns också ett förslag till tionde direktiv om internationella fusioner, som kan vara av intresse för SAS m.fl. Det är förenat med två problem: skattefrågor och medbestämmande. Den sistnämnda frågan är olöst. Skatterna är avklarade genom ett direktiv 1990 om beskattning vid internationella fusioner.
Direktiv 6 handlar om fission, uppdelning av bolag. Direktivet tvingar inte medlemsländerna att ha bestämmelser om fission. Men det finns ett visst intresse från svenskt näringsliv. Några bestämmelser kommer troligen inte i aktiebolagskommitténs första betänkande. Eventuella regler skulle se ut ungefär som de invecklade fusionsbestämmelserna, fast tvärtom så att säga.
Direktiv 12 gäller s.k. enmansaktiebolag. Det är inget problem som berör Sverige i någon större utsträckning.
Betänkande i juni
Aktiebolagskommittén väntas lägga sitt betänkande i juni i år.
Det finns som sagt också några förslag till direktiv och ett utkast.
Utkastet till direktiv 9 om koncerner förblir förmodligen bara ett utkast. Förslaget till direktiv 10 om fusion över länder-gränser blir också kvar på förslagsstadiet ett tag framöver.
Det ligger ett förslag till direktiv 5 om aktiebolags organisation. Här har arbetet tvärstannat. Det hänger på medbestämmandefrågan. Storbritannien vill inte erkänna den som en bolagsrättslig fråga.
– Men ”femman” ligger Bryssel varmt om hjärtat, säger Rolf Skog. Man har inte gett upp. Ett genombrott kan komma.
I direktiv 5 ligger den i Sverige intressanta frågan om röstvärdesskillnader. Direktivet ger varje aktie röstvärdet 1. Men medlemsstaterna ska kunna ge bolagen rätt att utge preferensaktier med lägre eller inget röstvärde alls. Andelen preferensaktier får inte överstiga 50 procent av det totala antalet aktier. I 50/50-situationen behöver man som mest ha 25 procent av aktiekapitalet för att få majoritet.
Skillnaden mindre viktig
– Med denna konstruktion spelar röstvärdesskillnader inte så stor roll, säger Rolf Skog. Den dominerande frågan blir inte röstvärdet i sig utan hur stor andel som får bestå av röstsvaga aktier.
I Sverige kan ett 1/10-bolag ge ut röstsvaga aktier i sådan utsträckning att man får röstmajoritet med 9 procent av aktiekapitalet. För att inte tala om de bolag som har tusendelsröster.
– Om femte direktivet genomförs slår det hårt i vissa svenska bolag, säger Rolf Skog. Men om det inte kommer något direktiv från EG på den här punkten är röstvärdesfrågan död och begraven i Sverige om för överskådlig tid.
Det finns också ett förslag till direktiv 13 angående offentliga uppköpserbjudanden. Det anses f.n. ännu mer chanslöst än förslaget till direktiv 5.
Bengt Holmquist och Inge Wennberg
[Fotnot: Ovan har inte behandlats direktiven 4, 7 och 11 om årsredovisning, koncernredovisning respektive redovisning i filialer samt direktiv 8 om auktorisation av revisorer.]