Vår kår har nu att ta itu med flera uppgifter som är i stort sett desamma i de flesta länder. Inte i något land kan vårt yrke längre utvecklas isolerat från omvärlden.

Låt mig peka på några av de utmaningar och utvecklingslinjer som gäller kåren i nästan alla medlemsländer.

* Behovet av internredovisning och ekonomistyrning ökar hela tiden. Ett komplicerat näringsliv, globalisering, informationsteknologi som växer explosionsartat och nya organisationsstrukturer skapar ett behov av högklassig internredovisning och ekonomistyrning.

Den roll som kåren har att spela inom detta vida område är både utmanande och svår. FMAC (IFACs Financial and Management Accounting Committee) har redan tagit ett kraftfullt grepp på denna fråga, liksom när det gäller att stödja också andra organisationer än revisorernas traditionella. Detta breda synsätt på basen för yrket överensstämmer helt med IFACs strategiska plan.

* Allmänheten ställer redan högre krav på det man förväntar sig, och man kommer att göra det i än högre grad. ”Förväntningsgapet” har det talats mycket om – den allmänna uppfattningen om revisorns roll är inte alltid vad vi skulle vilja att den vore. Vi må hänvisa till att revision och revisorer ofta är under korseld i lågkonjunktur. Det finns helt visst ett behov av att upplysa användare, myndigheter och andra, men vi måste också själva komma ut i det fria och aktivare ta ställning, vi måste förstå att vår omgivning förändras och med den behoven. För att undvika att hamna i en defensiv attityd måste vi dock först förhindra att antalet rättsprocesser ökar. I flera länder tycks det nu finnas ett behov av att lägga fast ett system som skapar en bättre balans mellan praktiserandets risker och dess möjliga förtjänster.

Vi kan också dra fördel av ett växande intresse för revision och styrelsearbete. Det är nu hög tid att titta på revisionsbegreppet och skapa en vision för hur det ska se ut för tiden fram till år 2000. Det tycks till exempel finnas möjligheter för oss att dels utvidga vår kompetens som revisorer till att gälla en mer omfattande ”assurance”, dels också låta våra tjänster gälla mer än bara redovisningsrevision och därmed också omfatta andra delar av företagens styrande strukturer.

Dessutom menar jag att vi måste reagera på det faktum att företagens rapportering till marknaderna numer pågår kontinuerligt och att man använder en global kommunikationsteknik. En mer närliggande utökning av våra arbetsuppgifter torde vara den granskning av de delårsrapporter som redan nu är regel i flera länder.

* Redovisningens relevans är en högaktuell fråga.

Vår kår i stort, och då inte endast revisorerna, står här inför ännu ett betydande ”förväntningsgap” – ett som relaterar till de frågor som användare anser att redovisningen svarar eller ska svara på; alltså den komplicerade frågan om redovisningens relevans.

I många länder välkomnar kåren att användare och andra engagerar sig i arbetet med standards. Det betyder emellertid inte alls att redovisning och rapportering i vid mening inte längre skulle vara en viktig fråga för oss – tvärtom. Det kommer fortfarande att vara underförstått att det är vi som har det primära ansvaret för rapporteringen, vare sig vi vill det eller inte. Och jag tror att det är viktigt att man ser oss ta en aktiv del i utvecklingen på det här området.

* Efter finanskriserna sätts kårens självreglering under debatt. Vi kan se samhället engagera sig och det kan bli en ökad tendens till reglering. Som vi väl vet har vi nått vår nuvarande ställning huvudsakligen genom självreglering och genom att leva upp till allmänhetens krav. Jag menar att våra medlemsorganisationer har gjort ett fint arbete. Men för att säkerställa en fortsatt självreglering, måste vi ta krafttag när det gäller att kontrollera kvaliteten på de tjänster vi erbjuder.

Politiska krafter kommer att framtvinga ökad jämförbarhet inom många områden och vi har att leva med det tryck som skapas när regler och lagstiftning i stor utsträckning används för att uppnå harmoniseringar.

* Vårt tjänstesortiment kommer att bli ett helt annat. Företagens och finansmarknadernas snabba utveckling, liksom den nya informationstekniken, kommer att kräva nya kunskaper och nya tjänster.

Vår omgivning blir alltmer komplex och de omfattande behoven kan bara mötas genom att vi skaffar oss specialistkunskaper. Ett starkt arbetslag kan också behöva medlemmar som är specialister på många områden.

* Informationsteknologins explosionsartade utveckling är ingen ny företeelse. Vi har sedan länge insett vilken väldig betydelse dess framsteg medför för vårt yrke. Vi måste vara väl utbildade och väl förberedda. Det är något vi hört länge, men vi måste också inse att vi ännu bara har sett början på utvecklingen.

* Behovet av insatser inom den offentliga sektorns revision och redovisning ökar. Och här vill jag, framför allt, fästa er uppmärksamhet på en världsomspännande företeelse inom detta område. Det tycks nämligen här finnas ett ökat behov av våra tjänster under de kommande åren. Det är i detta sammanhang glädjande att den nystartade PSC (IFACs Public Sector Committee) har gjort stora framsteg på kort tid.

* I dagens kommersiella, komplexa och krävande omgivning finns det också ett ständigt behov av att fokusera vår viktigaste hörnsten – professionalismen. Vi kan ibland behöva påminna oss själva – och lära våra yngre kolleger – att professionalism alltid lönar sig på lång sikt.

Hela vår affär vilar på det förtroende vi kan skapa.