Efter 80-talets tillväxt kommer 90-talets stålbad. Delvis nya frågor hamnar i fokus samtidigt som det åter blivit dags för FAR att efter två år välja ny ordförande. Balans har samtalat med Olle Herolf och Staffan Gavel om vad som varit och vad som väntar under de kommande åren.
FAR har alltså fått en ny ordförande. Staffan Gavel från Ernst & Young i Göteborg har programenligt ersatt Olle Herolf från Price Waterhouse i Stockholm på posten vid årsmötet för några veckor sedan.
För två år sedan, vid förra ordförandebytet, då syntes väl de dåliga tiderna mest som mörka moln vid horisonten. Sedan dess har det onekligen hunnit hända en del i svensk och internationell ekonomi och mycket av det påverkar naturligtvis även föreningens ekonomi och arbetsuppgifter.
Balans samlade tillträdande (SG) och avgående (OH) ordförande för ett samtal kring några av de viktiga frågorna:
OH: Det är och har varit en spännande tid. Några exempel på det är aktiebolagskommitténs betänkanden revisorsutredningen, Redovisningsrådet som kommit i gång... EES-avtalet – och senare EG – pekar mot ökad internationalisering och det ställer naturligtvis nya krav på oss.
OH: Jag kan försöka att definiera de tre viktigaste områdena så här.
1: Att vi fortsatt med ett konstruktivt arbete på det strategiprojekt som påbörjades redan under min företrädare Göran Tidström. Att vi i det har en gemensam syn på hur FARs prioriteringar ska se ut och att vi är redo att vidta viktiga och nödvändiga förändringar.
2: Att Ulf Gometz, Ingvar Gullnäs och Björn Markland genomfört sin viktiga utredning om disciplinhanteringen (”En enhetlig tillsyns- och disciplinorganisation för auktoriserade och godkända revisorer”). Dubbelarbetet måste bort på lite sikt, FARs och myndigheternas handläggning av disciplinärenden måste samordnas.
3: Jag vill också nämna det nordiska samarbetet i NRF. Här har det varit många viktiga frågor i flera av våra länder under de här två åren.
Utöver detta vill jag också peka på samrådsförfarandet med Finansinspektionen, och på att vi återupptagit regelbundna kontakter med RRV. FAR har tillsatt en offentlig kommitté och vi har ett FAR-forum kring offentlig redovisning och revision i januari.
I stort sett tycker jag faktiskt att det har gått som jag hade tänkt.
SG: Efter 80-talets starka tillväxt har det nu skett en klar förändring. Vi arbetar i en mogen bransch och då kommer nya frågor i förgrunden. Nu ökar inte antalet FAR-ledamöter längre lika snabbt och det beror på att fler än tidigare kommer att lämna branschen. Lågkonjunkturen och ”stålbadet” innebär dessutom att antalet anställda på byråerna troligen kommer att minska med 10–15 procent.
I det läget blir rollen som företagsledare viktig i branschen. Vår grundprodukt måste trimmas, samtidigt som konkurrensen ökar. Det är viktigt att byråernas marknadsföring görs med stort omdöme och under ordnade former.
En angelägen fråga för kåren är självklart den översyn av ramlagstiftningen som är på gång. Dessutom måste vi hålla fokus på den goda redovisningsseden och på Redovisningsrådets verksamhet. Har rådet tillräckliga resurser? Är organisationen den rätta?
OH: Kåren har ju haft en våldsam tillväxt under de goda åren och för den som extrapolerade den utvecklingen var det inte svårt att se att det måste ta slut någonstans innan hela befolkningen var auktoriserade revisorer. Det här hade vi uppe på styrelsens långsiktiga planering för ett drygt år sedan.
OH: Jag tror den blir kvar i Sverige. England har speciella problem i det här sammanhanget, för oss tror jag att både de fiskala skälen och behoven av bra underlag för kreditbedömning gör att revisionsplikten inte försvinner.
SG: Nej, det vore ett stort steg tillbaka att avskaffa den. Det kan ske vissa begränsningar, men det verkar inte troligt.
SG: Mycket ger sig nog i samband med den allmänna översyn jag nämnde förut. Naturligtvis kommer det av flera skäl att vara viktigt med flexibilitet. Det är ju uppenbart att vi just nu lever i en kärv ekonomisk verklighet, där vi drabbas av kundförluster och volymtapp. Säg att branschen får räkna med minskningar på kanske 10–15 procent. I det läget måste förstås FAR som organisation också se över sin verksamhet.
Här finns både strategiska och operativa frågor. En process som har börjat för FARs del är nollbasbudgeteringen, alltså ett sätt att se till att vi använde de befintliga resurserna på absolut bästa sätt.
Organisationen kommer att tvingas både till prioriteringar och till att hålla ned kostnaderna. Men vi kan inte bara fokusera på kostnader i samband med olika problem, utan vi får naturligtvis också lov att vårda vår intäktssida, den som ju inte bara består av avgifter utan även av intäkter från bokförlaget, IREV, FAR/SRS-Info och Balans.
SG: Ja, det är klart att anspråken på föreningen ökar i besvärliga tider och att de gör det på de flesta områden samtidigt som vi har begränsade resurser. Det är en svårlöst ekvation.
OH: Man kan arbeta på två sätt här: FAR har en traditionell och etablerad funktion som kårens gemensamma språkrör utåt, mot media och allmänhet. Det handlar om revisorns image och sådana saker. Hit hör också att arbeta med nya rekommendationer, se till att det finns utbildning. Disciplinärenden hör hit också. Under de gångna åren har det dessutom handlat en hel del om internationella frågor, inte minst EES- och EG-konsekvenser för kåren och för svensk revision. De här frågorna finansieras bl.a. genom ledamotsavgifterna, och här är nollbasbudgeteringen väldigt viktig, dvs. att vi prioriterar rätt.
Det andra sättet, kanske extra aktuellt nu, är att FAR också tillsammans med byråerna ser till att dessa kan göra saker själva. I IREV finns t.ex. en bra utbildningsresurs och i kärvare tider är det mycket som talar för IREV när det gäller våra utbildningsbehov. De har ju inte blivit mindre för att tiderna blivit sämre.
SG: FAR är till både för ledamöterna och de byråer där de verkar. Ett starkt FAR ligger i alla parters intresse och styrelsens roll som kraftcentrum kommer att bli än mer betonad.
Jag tror inte att någon stor byrå får ett minskat intresse för FAR, det går nog snarare åt andra hållet. En del av det arbete som nu utförs inom byråerna kan säkert hanteras av FAR, inte minst utbildningssidan.
OH: Även storbyråerna har intresse av någon som talar med en röst för hela kåren. Det är också viktigt för de auktoriserade revisorernas image att vi alla kan utföra revisionsarbete av hög kvalitet.
Sedan måste man naturligtvis erkänna att de små byråerna också kan ha speciella krav, som FAR måste kunna tillfredsställa. Lars Lundbergs pågående utredning bör kunna ge en hel del i det sammanhanget.
SG: Debatten har lite ensidigt fokuserat på revisorns roll. Jag tycker att man ska se till alla instanser i systemet. Vissa branscher har ju t.o.m. en särskild tillsynsmyndighet. I ett läge när marginalräntan stiger till 500 procent då räcker det inte med några rekommendationer, då är vi i en onormal situation med risker som ingen, inte heller revisorerna, kan förväntas förutse.
OH: Det ropas på att revisorn inte bara ska attestera, utan också i högre grad tolka informationen åt läsaren. En marknad bygger ju på att köpare och säljare har olika uppfattning om värden och risker. Del är däremot troligt att nya redovisningsregler kanske skulle kunna tvinga fram en tydligare information om olika inbyggda risker.
En viktig sak är att vi har få krav på att regler måste följas. Det vore kanske bra om börsen krävde av sina medlemsföretag att de följde Redovisningsrådets rekommendationer. Då skulle vi via Rådet kunna sätta de regler som behövs på marknaden. Jag tror dock inte att man ska ha för stora förväntningar på en snabb utveckling.
OH: Upphandlingen och anbud kommer vi inte ifrån. Vi får krav på oss att använda så effektiva metoder som möjligt med bibehållen kvalitet.
SG: Prisfrågan har överskattats. Innehållet i tjänsten är det viktiga. Våra grundpelare är kompetens, integritet och civilkurage. En väl genomförd revision och rådgivning kan faktiskt betyda en nettointäkt för klienten. Det gäller för revisorn att kunna övertyga och sälja in sin uppfattning om vad som är rätt och rimligt. Civilkurage är ingenting man kan lära sig, det kommer inifrån.
OH: Nej, det här är svårt att lära sig annat än genom goda föredömen och egna erfarenheter. I och med att revisorn vill uppfattas som helt självständig och fylld av integritet mot företagen blir det naturligtvis lättare för de nya att ta till sig det idealet.
SG: Det är klart att den auktoriserade revisorns roll på 90-talet inte ser ut som den gjort under de gångna åren. Uppdragen ligger inte och väntar. Nu får revisorerna räkna med konkurrens och det kommer att ytterligare höja kvalitetskraven. Samtidigt måste vi lära oss hantera de faror som kan komma av en ökad tonvikt på marknadsföring och konkurrens.
OH: Löneutvecklingen kommer nog även fortsättningsvis att bestå av en ganska brant trappa upp från en låg ingångslön.
SG: Det finns inom alla revisorers yrkesroll ett inslag av fyra olika bitar: tekniker, förvaltare, administratör och ackvisitör. Den sistnämnda egenskapen ökar naturligvis i värde när det är dåliga tider.
Vi måste vidare lära oss att vara tydligare när vi för kunder och omvärld definierar vad vår grundprodukt innehåller.
Det måste vara en bra balans mellan den attesterande och den rådgivande rollen, man kan låna en formulering från Nordiska Ministerrådets forskningsrapport om revisorsrollen och tala om vägledande kontrollant. Men då ska man vara säker på att tonvikten ligger på det andra ledet!
OH: Jag hade jobbat länge i olika kommittéer och på så sätt fått vara med och utveckla arbetet. För mig var det också oerhört positivt med den fina kollegialitet som finns i FAR-arbetet. Jag tyckte alltså att det var mycket trevligt att få erbjudandet att bli ordförande, inte minst med tanke på alla viktiga och intressanta sakfrågor som var aktuella.
SG: Ett antal tillfälligheter kan jag tänka mig. Och att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag är intresserad av framtidsfrågor, och blev smickrad över invalet i FARs styrelse, som är både ryggrad, utsiktspunkt och rådplats för kåren. Jag har under min karriär arbetat inte bara med revision utan också med andra saker. Det tror jag kan vara till fördel nu som ordförande.
För att inte skrämma slag på ledamöterna ska jag kanske framhålla att jag sedan länge enbart arbetar som revisor.
OH: Jag vill också säga att det har varit oerhört roliga år i styrelsen, med öppenhjärtiga och prestigelösa diskussioner i svåra frågor. Vi har helt enkelt haft trevligt ihop. Också arbetet i presidiet har varit väldigt positivt för min del.
SG: Jag instämmer till alla delar. Det finns också skäl att framhålla att kansli och generalsekreterare lagt ned ett utomordentligt arbete. Det nära och förtroendefulla samarbetet mellan styrelse och kansli är avgörande.
OH: Jag släppte alla interna funktioner på min byrå när jag tog det här jobbet och nu får jag börja arbeta internt igen. Jag får också mer tid till gamla och nya klienter, jag har ju trots allt fjorton år kvar i jobbet. Det blir nog inte så mycket Beethoven... (Vid tillträdet presenterades Olle Herolf i Balans under rubriken ”Älskar Beethoven” vilket föranledde tonårssönerna att fråga om farsan var riktigt klok.)
Bengt Holmquist