Revisorskåren får, liksom andra svenskar, bereda sig på en chock när den inser vad EG egentligen innebär på gott och ont. Det sa FARs generalsekreterare Björn Markland på en konferens i Linköping den 6 februari.

Den 6 februari ordnade avdelningen för ekonomiska informationssystem vid Tekniska högkolan i Linköping, som sköter den nya licentiatutbildningen för revisorer, en konferens om aktuella revisions- och redovisningsfrågor.

Först fram inför ett auditorium av bl.a. revisorer och redovisningsfolk från näringslivet var FARs generalsekreterare Björn Markland. Han talade om utmaningar för svenska revisorer på 90-talet. Han gick inte minst till angrepp mot den historielöshet som präglat dagens EG-debatt.

Han erinrade om likvoriststriden på 1500-talet. Kunde man, efter reformationen, dricka svenskt äppelvin till nattvarden? Frågan löstes. Men nästan samma sak kom upp igen på 1970-talet. Kunde man dricka alkoholfritt? Den frågan kommenterades då av en minnesgod insändarskribent med motfrågan om detta verkligen ”skulle behöva diskuteras ännu en gång”.

Med få undantag har dagens debattörer hunnit glömma att EG bildades därför att ett antal personer i ledande ställning hade upplevt två världskrig. De ville inte ha fler krig, som berodde på att länder i Europa inte kunde komma överens.

Men dagens svenska EG-debatt har hakat upp sig på ekonomiska frågor. Vad tjänar vi på EG? Vad kostar det?

– Detta gäller även revisorskåren, sa Björn Markland. Den har hakat upp sig mycket på frågor om ömsesidigt erkännande. Vilka examina måste vi gå igenom? Vad krävs för att en svensk revisor skall få arbeta i Frankrike? Hur ska revisionsbyråerna få äga varandra?

Chock att vänta

Björn Markland fortsatte:

– Jag tror att revisorskåren, likaväl som alla andra svenskar, får bereda sig på en chock när den inser vad EG innebär på gott och ont. Kanske gjorde snusförbudet att svenskarna lite grand fick upp ögonen för att det handlar om hela kulturfältet och inte bara om ekonomi.

Den första utmaningen för revisorskåren blir således enligt Björn Markland att inse vidden av de förändringar som kommer under 90-talet.

Han gav flera exempel på färdriktningen. I en debatt i Dagens Industri nyligen ifrågasattes varför bara ett litet antal advokater fick vara konkursförvaltare. En revisor trodde sig i ett inlägg sätta punkt för denna debatten. Han påstod att den var överflödig. Orsak: Det står i revisorsförordningen att revisorer inte får syssla med medelsförvaltning.

– Det är en viktig läxa en bit in på 90-talet: ingenting är heligt när det gäller frågan om vad som kan förändras. Det gäller också paragrafen i revisorsförordningen, sa Björn Markland.

Generalsekreterarens recept till revisorerna för att klara EG-chocken är att ligga långt framme med en mental beredskap för vad kan hända.

Konkurrensbegränsning

Björn Markland stack ut hakan ordentligt och sa att den svenska revisorsrollen faktiskt är en produkt av den konkurrensbegränsning, som ligger i auktorisationen. Han tillade dock att auktorisationerna har varit nödvändiga för samhällets och näringslivets funktion. Möjligen är de fortfarande nödvändiga.

– Nuvarande kårstruktur och yrkesidentitet beror mycket på att vi har haft andra formella ramar för vår verksamhet än man har haft i andra länder.

Erforderlig mental beredskap skapas bl.a. genom aktivitet i den europeiska revisorsorganisationen FEE. Samarbetet med andra nordiska länder är också givande i sammanhanget.

En känslig utmaning som Björn Markland menar att revisorskåren måste ta tag i är trovärdighetsfrågan. Revisorer säljer trovärdighet. Det är en image värd att bevara. Då måste det finnas en faktisk trovärdighet, som också uppfattas som en sådan.

Konflikten mellan kommersialism och professionalism måste också balanseras. Kommersialismen har vuxit fram starkt i branschen under de senaste årtiondena, sa Björn Markland. Vågskålen måste luta något mer åt det professionella hållet.

Ändringar i regelverket för revisorer kan också behövas. Förbudet för revisorer att driva annan affärsverksamhet än revision upplevs ibland som lite väl starkt. Det har drabbat revisorer som har sparat i aktier. Det har drabbat en stor byrå som tog ut deltagaravgift vid ett seminarium. För att bara ta några exempel.

– Nu finns det en fördom om att allt det där löser sig av sig självt när vi kommer med i EG, sa Björn Markland. Så är det inte. Det finns många generande galenskaper i reglerna för revisorer i olika EG-länder.

Högkonjunktur för kontrollbalansräkningar

Auktor revisorn och professorn Ulf Gometz, Ernst & Young, talade om kris och kontrollbalansräkning. Det är, som han sa, goda konjunkturer för kontrollbalansräkningar just nu. Och aktiebolagslagens regler om kontrollbalansräkning har nyligen skärpts. Alla företag är krisföretag – det är bara en fråga om när krisen kommer. (Eller som en känd polischef sa: Det finns bara två slags människor – häktade och de som ännu inte häktats.)

Juridiskt delar Ulf Gometz in kriskriterierna i två grupper. Den ena handlar om företagets ställning, d.v.s. skillnaden mellan tillgångar och skulder. Den andra gäller betalningsförmågan, d.v.s. frågorna om obestånd och insolvens. Grovt kan man säga att den första gruppen behandlas i aktiebolagslagen och i krislägen uppstår en risk för personligt betalningsansvar. När det gäller betalningsförmågan, kommer man in på konkurslagen och brottsbalken. Straffansvar är möjligt.

Obeståndsfrågan är en prognos

Ulf Gometz betonade att obeståndsfrågan är en prognos. Man kan vara på obestånd utan att ha någon förfallen skuld.

Lagen säger att styrelsen ofördröjligen måste upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning bl.a. så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.

Kontrollbalansräkning måste alltså upprättas ofördröjligen. Det duger inte att vänta till årsbalansräkningen om krisläget är i november.

Däremot är det tillåtet att fundera på en kontrollbalansräkning och sedan inte skriva någon om man vid en sådan hypotetisk beräkning kommer fram till att en kontrollbalansräkning är helt obefogad.

– Om man inte fick tänka, så skulle man aldrig kunna ”anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet”, sa Ulf Gometz. Men man måste ha stora marginaler om man skall underlåta att upprätta kontrollbalansräkning.

Inget enhetligt språk

Auktor revisor Göran Tidström, Öhrlings Reveko, talade om harmonisering av internationella redovisningsstandards och visade med exempel att redovisning inte är något enhetligt språk sett med internationella glasögon. Volvo gick t.ex. 23 miljoner back 1990 enligt de amerikanska Generally Accepted Accounting Principles men en miljard minus enligt svenska regler.

De stora skillnaderna ligger i allmänhet i redovisning av varulager, utvecklingskostnader, goodwill, anläggningstillgångar, pensionskostnader och skatter.

Detta är svårt att rätta till när kapitalmarknader, rättssystem och ägarstrukturer i olika länder ger olika krav. Kopplingen mellan redovisning och beskattning varierar. De kulturella skillnaderna är stora mellan exempelvis Nord- och Sydeuropa.

Men det håller på att bli mycket bättre. International Accounting Standards Committee gör som bekant ett förnämligt arbete.

Vid konferensen talade också auktor revisor Jan Eriksson, SET, om Redovisningsrådets nya rekommendation och docent Rolf Rundfelt, Bohlins, om skillnader i redovisningspraxis i börsnoterade företag. Skattekonsult Kent Löfgren, TRG Revision, talade om omstruktureringar inom en koncern.

Dagens värd, professor Birger Rapp, var nöjd med utvecklingen för licenciatutbildningen i Linköping. Den är nu inne på sitt andra år. Det här året hade Birger Rapp 70 sökande till fyra platser.

Inge Wennberg