Balans publicerar här ett replikskifte som föranleds av Per Strandins reaktioner på ett gemensamt möte mellan FARs Stockholmskrets och Advokatsamfundets Stockholmsavdelning. Kvällens rubrik var ”Advokaten och revisorn i krisföretag”. Balans bad Björn Edgren att gå i svaromål direkt.
Den 18 februari deltog jag i en gemensam sittning i Stockholm i ämnet ”Advokaten och revisorn i krisföretag”, ett samarrangemang mellan FARs Stockholmskrets och Advokatsamfundets Stockholmsavdelning.
Förutom en god bit mat öppnade det hela med en härlig stämning. Totalt 114 med lika fördelning var närvarande. Det kändes nästan som om paneldebatten bröt den goda stämningen. Trots att debatten blev lite sned, varom mer nedan, så var det hela en mycket lyckad tillställning som jag tycker skulle följas av flera. Det finns många beröringspunkter mellan våra yrken.
En inledande reflexion: kan det vara så att advokater behärskar talet men inte talen, revisorer behärskar talen men inte talet.
Björn Edgrens öppningsanförande tycker jag bekräftar denna generalisering. Han såg till att, förhoppningsvis endast för att få upp debatthettan, väva in några storsmockor mot revisorer. Någon under bältet till och med!
Tyvärr blev följden att revisorerna kom i försvarsposition och hela tiden sökte förklaringar och ursäkter för allt. Dessutom lyckades Edgren med att få upp en debatt kring revisorns offertgivning vilket ju inte alls hörde till ämnet för dagen.
Caj Nackstad försökte åtminstone att återföra debatten till ämnet – företag i kris. Hans högtflygande etiska resonemang om att revisorn inte skall vara konsult (av Rolf Åbjörnsson betecknat som ”Colgate”) försvann ganska snabbt i ett svart hål men han berörde situationen för småföretagen, vilket är det mest intressanta.
Nära 140.000 företag i detta land har färre än 5 anställda men har revisionsplikt enligt aktiebolagslagen. Själv arbetar jag nästan uteslutande med sådana små företag. Den gemensamma nämnaren för denna mycket blandade grupp är att de behöver hjälp avseende juridik, ekonomi och redovisning. Alla – jag säger alla förväntar sig att revisorn hjälper klienten.
Stundom händer följande:
Tillsammans kommer min klient och jag till att nu börjar det knaka i fogarna. Klienten vet inte vad han skall göra. Jag uppmanar klienten att gå och rådgöra med Ackordcentralen. Där hänvisar man till advokat eftersom företaget är för litet för att Ackordcentralen skulle befatta sig med det. Då skickar jag klienten till herr advokaten Björn Edgren men hans sekreterare uppger att herr advokaten inte tar emot. Andra advokater har numera, som sig bör, kodlås i porten och tycks endast uppge koden mot postförskott.
Något tillspetsat kanske – för debatthettan – men det är väl så att ”plånboksfrågan” är lika aktuell för advokater som den är för revisorer? Det kom aldrig fram i paneldebatten, antagligen för att revisorerna hela tiden låg på försvar.
Hur många värden kommer att skingras och gå till spillo i småföretagen på grund av att dessa anses för små och riskfyllda för att få hjälp av advokater?
Nästa gång – som jag ser fram emot – kanske panelen är bättre förberedd att diskutera ämnet för dagen så att ämnet för dagen blir diskuterat.
Per Strandin, Auktor revisor