Balans nr 3 1992

Byråvärlden: Vinnare blir den som vågar genomföra förändringarna tidigt

Balans bad FARs generalsekreterare att inleda temareportagen om de svenska revisionsbyråerna och deras värld. Hans bild av framtiden är fylld av förändringar och utmaningar, av nya definitioner och – inte minst! – nya möjligheter. Revisorns roll i näringsliv och samhälle är under debatt. Debatten är inte ny, även om några tycks tro det. Däremot kommer den i vågor. På 70-talet var det löntagarinflytande och löntagarrevisorer det handlade om. På 80-talet talade vi om eko-brott och revisorns vakthundsuppgifter. Nu är det finanskris, och somliga undrar varför revisorerna inte var den grupp som såg det ingen annan såg, innan det syntes.

Debatten om vår yttre roll är välbekant och känns angelägen för de flesta. Visserligen är det en rätt begränsad krets som brukar kasta sig in i den, men det finns tecken på att kretsen håller på att vidgas. Och vad som är viktigare: det finns tecken på att debatten håller på att bli ärligare och rakare. För två år sedan hörde t.ex. upphandling av revision till det mest förbjudna området, där en ansats till öppenhet om problemen kring oberoende och kvalitet kunde få sablar att skramla. I dag är töcknet skingrat, och aktörerna tävlar om att belysa upphandlingsproblematiken i skrift och tal i den offentliga debatten.

Så förhåller det sig med debatten om revisorernas yttre roll.

Den nya redaktionen för Balans har nu velat fästa uppmärksamheten vid att revisorskåren också har en inre värld, revisionsbyråernas värld. Denna inre värld, vill man göra gällande, är av ett betydande intresse. Dels för det tiotusental människor som har sin dagliga gärning där, dels för de studerande tusenden som överväger att tillbringa sin framtid där, och dels kanske till och med för våra gamla vänner intressenterna, som iakttar de yttre verkningarna av det som sker inne i den slutna världen.

Revisorn påverkas av sin egen byrås företagskultur

Naturligtvis är det så. Även om de auktoriserade revisorerna är individualister påverkas de av företagskulturen i sina byråer. I byråerna får de impulserna till sitt tänkande i yrkesfrågor, och därifrån kanaliseras de resurser de tar i anspråk för debatten och yrkesutvecklingen. Hur byråernas historiska rötter ser ut, hur byråerna arbetar i dag, och hur deras förutsättningar kommer att utvecklas i framtiden: allt detta är det nödvändigt att undersöka för att kunna förstå yrkesrollen och dess förändring.

Först ett kanske trivialt konstaterande. FAR-byråernas struktur i dag är en produkt av regleringen av revisorsyrket. Vi fick en revisorsauktorisation 1912, med åtföljande restriktioner på revisorernas utbud av tjänster. Vi fick en revisorsförening 1923, med de effekter som kollegiala regler ofta för med sig (t.ex. på marknadsföringsområdet). Vi har fått en successivt ökad revisionsplikt, som tillsammans med en alltmer komplicerad lagstiftning har vidgat revisorernas marknad. Utan dessa förutsättningar hade byråerna sett helt annorlunda ut. Hur de hade sett ut kan man bara spekulera om.

Uppenbart är dock att de som har lyckats bäst är de som arbetat inom ramen för systemet, tillvaratagit dess möjligheter och undvikit dess fallgropar. En förutsättning för framgång har varit att på ett tidigt stadium inse vilka möjligheterna och fallgroparna är, och vilka de kommer att bli om systemet förändras. Det är en viktig lärdom.

Missförstå mig inte. Den mest grundläggande förutsättningen för framgång har ingenting alls med system och byråstruktur att göra; den är att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet. Men i en värld, där systemet förutsätter hög utbildning hos yrkesutövarna och åtminstone i någon mån kontrollerar deras kvalitet, blir de andra konkurrensförutsättningarna viktiga.

90-talet kommer med radikala förändringar

90-talet kommer med största säkerhet att innebära radikala ändringar i förutsättningarna för FAR-byråernas verksamhet. Det borde betyda, om mitt resonemang stämmer, att årtiondet blir ett gyllene tillfälle för dem i kåren som har förmågan att tidigt tillägna sig den mentala beredskapen för förändringar, att sprida den inställningen till sina medarbetare, och att våga vara tidigt ute med att genomföra förändringarna.

Låt mig ändå utan förbindelse få spekulera något om vilka riktningar utvecklingen kan tänkas ta.

Ett av de områden där FAR-kåren kommer att behöva ta ställning är avvägningen mellan kommersialism och professionalism. 80-talet innebar en välbehövlig injektion av affärsmässigt tänkande på byråerna. Storbyråerna nödgades konstatera att de var storföretag, med samma behov av kommersiellt tänkande som andra storföretag beträffande marknadsföring, personalutveckling, kalkylering och finansiering. I mer än en byrå kan man höra att uttrycket ”klient” ersatts av ”kund”, sannolikt för att markera ett nytt marknadstänkande.

En avreglering som innebar ökade krav på kontroll

Men 90-talet har öppnat i etikens tecken. Stämmer den gamla sanningen att kunden alltid har rätt, så har revisionsbyråerna enligt min uppfattning inga ”kunder”. Det är en välbekant paradox att revisorns avnämare betalar arvodet för att riskera att få stryk. En ren revisionsberättelse har sitt enda värde i att den kunde ha varit oren. Anspråken på den klassiska revisorsrollen kommer också utan tvivel att bli allt starkare under det nya årtiondet. I avregleringens hemland England kom ”The Big Bang” i själva verket att innebära ökade krav på (och en starkare reglering av) just revisorerna, och det just i deras klassiska roll. Förklaringen är förstås att den indirekta kontrollen genom revisorerna fick ersätta den direkta statliga kontroll som skulle avvecklas. Det finns ingen anledning att tro att utvecklingen blir en annan i Sverige om vi får en fortsatt avreglering och privatisering.

Utmaningen för FAR-byråerna skulle då ligga i att åstadkomma en syntes mellan det som alltid varit revisorsyrkets starka sida – kompromisslösheten i förhållande till de värden revisorn skall skydda – och de framsteg på företagsledningsområdet som branschen gjorde på 80-talet. Vinnare blir den som åstadkommer den bästa syntesen.

Andelen unga i kåren är större än någonsin

En annan utmaning för byråerna ligger i kårens demografi. Visserligen är det en synvilla att de patrullerande poliserna blir yngre och yngre ju äldre man själv blir, och visserligen har FAR-kåren i alla tider innehållit ledamöter som nått stora framgångar i unga år. (Oskar Sillén var bara 40 år när han grundade FAR, och hans rekord som FARs yngste ordförande höll i 60 år.) Men det går inte att komma ifrån att andelen unga i kåren är större i dag än någonsin. Medianåldern för ledamöterna är nu så låg som 41 år.

Detta är i och för sig bara en matematisk effekt av kårens snabba expansion. Men det sammanfaller i tiden med en tendens på yrkesutvecklingssidan att ställa högre krav på att den valde revisorn skall delta aktivt i revisionsarbetet, framför allt i planerings- och rapporteringsfaserna. Den ekvationen går att lösa endast genom att revisionsansvaret förskjuts nedåt i åldrarna. Det i sin tur ställer nya krav på utbildning och kvalitetskontroll, funktioner som måste tillgodoses av de nya, marknadsanpassade byråstrukturerna.

Bara 20 % kvinnor – var finns de nya pionjärerna?

Samtidigt med denna utveckling finns det skäl att anta att kvinnorna slutgiltigt marscherar in på byråerna – om de känner sig välkomna och byråerna har förstånd att gripa chansen. I februari 1992 finns det faktiskt fortfarande bara 20 % kvinnor i FAR-kåren. Även här vinner den som har en mental beredskap för radikala förändringar. Det traditionella macho-tänkandet i övertids- och karriärfrågor har kanske haft sin plats i utvecklingen under gångna årtionden. Var finns de nya pionjärerna?

Den gemensamma europeiska marknaden intar en förstarangsplats bland utmaningarna för FAR-byråerna. Det hör till mina käpphästar att svenskarna – även de vanligtvis mycket välunderrättade – sällan har insett hur radikalt den europeiska integrationen på sikt kommer att påverka både yrkes- och vardagsliv. När man lyssnar till EG-anhängarna (till vilka jag själv hör, för att undvika alla missförstånd) får man ibland intrycket att den främsta effekten av en anslutning skulle bli att vi får handla veckohelgens franska lantvin på ICA. På motsvarande sätt tycks EG-motståndarna se framför sig en bild av getter som kastas ut från Storkyrkan i Stockholm, för att nu inte tala om ett totalt snusförbud.

Vinnare blir den som inser förändringarnas räckvidd

Jag tror att EG kommer att innebära något annat. Jag tror att var och en måste vänja sig vid att ”tänka europeiskt” på sitt arbete, sina klienter, sina konkurrenter, sina medarbetare, sin arbetsgivare. Den processen kommer att ta lång tid, säkert en bra bit in på nästa århundrade. Men även här gäller med visshet att vinnaren blir den som tidigt inser förändringarnas räckvidd, lär sig tänka i de termerna, och utnyttjar de möjligheter det ger.

Till sist kan jag tänka mig att utvecklingen kommer att beröra själva yrkesidentiteten. Vi tror oss veta ganska bra vad en auktoriserad revisor är för en figur. Men man behöver bara bevittna en översättares mödor inför en bok eller ett TV-program för att inse att vi är ganska ensamma om det här uppe i Norden. Svenska språket saknar som bekant en bra översättning av ordet ”accountant”, och det är inte lättare att översätta ”revisor” åt andra hållet så att översättningen inger läsaren ungefär samma föreställningar som originaluttrycket. (Eskimåerna lär inte ha något sammanfattande uttryck för ”snö”, men jag är inte alldeles säker på att jämförelsen bär.)

Hur ser den auktoriserade revisorn ut om tio år?

Branschglidning är ett fenomen som blivit vardag på många andra områden. På en del håll i världen, bl.a. i Australien, har man börjat experimentera med ”multidisciplinary practices”, alltså byråer som tillhandahåller tjänster från flera professioner samtidigt. I första hand brukar det röra sig om redovisning och revision i kombination med juridik, alltså kombinerade revisions- och advokatbyråer. Den intressanta frågan är nu om den auktoriserade revisorn i Sverige har den kompetensprofil som motsvarar näringslivets och samhällets behov inför 2000-talet. Den nuvarande profilen är ju en produkt av en långt gående reglering, och inte av fritt verkande marknadskrafter. Som jag tidigare nämnt tror jag att vi även i fortsättningen kommer att ha ett reglerat revisorsyrke, men det är inte samma sak som att säga att vi kommer att ha samma regleringar. Även det är en tanke som i vanlig ordning verkar skrämmande för några, spännande och fascinerande för andra. Jag är obotlig optimist och tror att det är de sistnämnda som dominerar FAR-kåren.

Auktor revisor Björn Markland är generalsekreterare för FAR. Han medverkade senast i Balans 12/1991.