Revisorn har också en roll som informationsbank och upplysningscentral för sina klienter, skriver FARs biträdande generalsekreterare. Den rollen lyfts sällan fram i debatten. Det kan vara dags att göra det nu!
Det är glädjande att debatten om revisorns roll har kommit igång inom kåren och det är, tycker jag, viktigt att den inte fastnar i en teoretisk diskussion om intressentmodellens vara eller icke vara.
När man talar om revisorns roller menar man vanligen antingen den renodlade revisionen, revisorsrollen, eller konsultuppdrag, konsultrollen. Vi revisorer brukar framhålla att det är svårt att dra gränsen mellan revision och rådgivning. Hur revisorsrollen kan förenas med konsultrollen är också en sak som ofta diskuteras. Grundsynen är i regel att revisorskåren är en viktig samhällsresurs som bör utnyttjas för rådgivning. Man brukar i sammanhanget betona att konsultarbetet inte får leda till att revisorn gör avkall på sitt oberoende och att alla konsultuppdrag måste ligga inom revisorns naturliga kompetensområde. Av och till brusar debatten i de här frågorna upp. Det är inte denna debatt jag vill haka på. Jag vill istället lyfta fram en revisorsroll som sällan är ifrågasatt och lika sällan framhävs i debatten. Det är rollen att vara informationsbank och upplysningscentral för klienterna.
Tas för givet
Klienterna tar det ofta för givet att revisorn ska ställa sin kunskap till förfogande.
Revisorerna har själva under decennier tyckt att det varit självklart att svara på frågor och informera sina klienter. De har sett det som en naturlig del av revisionsuppdraget. Oftast har det inte heller framgått av fakturan att en viss del – ofta nog så stor – avsett löpande frågebesvarande och information om allt från tillämpningar av gällande skattelagstiftning, valutalagstiftning och myndigheters krav på uppgiftslämnande till anskaffning av nytt löneutbetalningssystem.
Det finns insiktsfulla krafter som hela tiden varit medvetna om denna dolda roll. När lagstiftaren under de senaste 20 åren gradvis infört revisionsplikt för mindre företag har det nog handlat minst lika mycket om att föra ut revisorernas kunskaper i småföretagen, som om den formella kontrollerande funktionen.
När nu revisorerna i ökad omfattning uppmanas lämna anbud på revisionen i konkurrens med andra, är denna ”dolda revisorsroll” sannolikt något som kommer att framträda klarare och kanske också bli en tydligare konkurrensfaktor mellan revisionsbyråerna. Att rollen blir tydligare för klienterna är helt klart. Revisorerna kommer nämligen att tvingas särfakturera varenda kvart som inte till 100 procent syftar till att ge underlag för uttalandena i revisionsberättelsen. Detta för att klara den egna ekonomin i uppdrag som erhållits efter anbudsgivning i konkurrens. Revisorerna kommer kanske även att göra som advokaterna. Den som ringt en advokat som specialiserat sig på arbetsrätt har kanske upplevt att 10 minuters telefonkonsultation ingalunda kostar 10/60 av advokatens normala timdebitering utan mycket väl kan närma sig 2.000 kronor. Den som ständigt håller sig uppdaterad på ett expertområde har all rätt i världen att ta betalt för utnyttjandet av expertkunskapen!
Konkurrensen ökar
Denna ”dolda” revisorsroll är naturligtvis föga glamorös till skillnad mot t.ex. komplicerade värderingsuppdrag, och den är inte lagstadgad som den centrala revisorsrollen. Det är därför naturligt att vi själva inte reflekterat så mycket över den. Men när vi nu får registrerade eller legitimerade redovisningskonsulter (titeln är oklar i skrivande stund) får vi en yrkeskår som inte kommer att tveka att slå på trumman för sig när det gäller rollen att hjälpa företagen med information på redovisnings- och skatteområdena. Vi revisorer måste då vara helt på det klara med vår roll som informationsbank och upplysningscentral och även gå ut med den rollen som en del av revisorsprofilen. Om inte vi revisorer själva lyfter fram den rollen så lär ingen annan göra det!
Auktor revisor Margareta Damberg är biträdande generalsekreterare i FAR. Hon medverkade senast i Balans nr 11/90.