Till Margareta Dambergs artikel i Balans 4/92 angående ”Revisorns roll” vill jag framföra följande synpunkter, som bör framhållas vad beträffar oss godkända revisorers roll. Vi betjänar huvudsakligen de små och medelstora företagen, i vart fall när vi bedriver verksamheten i egna byråer. De mindre företagen anlitar praktiskt taget alltid en redovisningsbyrå för sin bokföring. Kompetensen hos dem, som utför arbetet, är ännu så länge högst skiftande. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF) arbetar energiskt på att dels höja sina medlemmars kunskaper till en acceptabel nivå genom en omfattande kursverksamhet, dels få kåren via lagstiftningen erkänd i likhet med andra yrkesgrupper, för vilka legitimering krävs. Dessa målsättningar förtjänar allt stöd. Ett väsentligt problem kvarstår dock. Ett aktiebolag måste ha en kvalificerad revisor – auktoriserad eller godkänd. Men kommer man att kunna ställa krav på att aktiebolagen endast får anlita godkända redovisningskonsulter? Utan tvekan vore detta önskvärt. Som det nu är kan vem som helst etablera sig som redovisningskonsult, hur minimala kunskaper man än har. I och för sig är väl detta inte så farligt, när man har en kvalificerad revisor, som övervakar att allt går riktigt till.

Det är här som revisorns roll måste klargöras. Inte hur lagstiftaren tänkt sig den utan hur verkligheten är. Hur ser småföretagaren på sin revisor i jämförelse med sin bokförare? Bokföraren svarar för den löpande bokföringen, ser till att moms, skatter och sociala kostnader betalas i tid. Bokföraren har man kontakt med hela året och han/hon upplevs som en oumbärlig person. Men om han eller hon gör ett bra jobb kan man inte bedöma, om man inte själv har de erforderliga kunskaperna.

Revisorn däremot anser man sig många gånger mycket väl kunna avvara. Han är bara en ekonomisk belastning. Till råga på allt är det inte alls säkert, att han skriver en ren revisionsberättelse. Beror detta på någon försummelse, som bokföraren gjort sig skyldig till, kan bokföraren rekommendera företagaren att byta revisor. Ett sådant byte kan ske när som helst till och med under löpande räkenskapsår och utan någon information till revisorn. Detta finns det konkreta exempel på. På företagen måste man då välja en annan kvalificerad revisor. Som nytillträdd är det inte säkert att man är observant på de brister, som företrädaren påtalat.

I vetskap om detta förhållande måste revisorns roll förstärkas. Hur frågan skall lösas är jag inte beredd att svara på. Vid ett seminarium för småföretagare för ett par år sedan med representanter i panelen från FAR, SRS och SRF (tyvärr fick Kommerskollegiets representant förhinder att närvara) kom man inte fram till någon rekommendation.

Tor Frödin, (godkänd revisor)