En svag konjunktur med dålig eller utebliven lönsamhet ställer alldeles särskilda krav på bolagens finansiella information och den normgivning som styr den.
Med de orden öppnade FARs ordförande Staffan Gavel 1992 års FINFORUM (Forum för företagens finansiella information) som sedan inleddes med en översikt av aktuella redovisningsfrågor i Sverige och världen.
Problem och konfliktsituationer
Professor Sven-Erik Johansson, Handelshögskolan i Stockholm, kommenterade såsom ordförande i Redovisningsrådet det nationella läget. Han pekade på de problem och konfliktsituationer som rådet mött under arbetet med både nyligen färdiga och kommande redovisningsrekommendationer. (I artikeln ”Internationell praxis och svenska regler – stötesten för Redovisningsrådet” i det här numret av Balans skriver Sven-Erik Johansson själv om de svåra frågorna.)
Om det internationella läget talade auktor revisorerna Göran Tidström och Sigvard Heurlin på Öhrlings Reveko. Tidström är aktiv i den europeiska revisorsorganisationen Fédération des Experts Comptables Européens, FEE, och Heurlin i det världsomfattande normgivningsorganet International Accounting Standards Committee, IASC, som ger ut International Accounting Standards, IAS.
Med tanke på EG-anpassningen konstaterade Göran Tidström att införandet av nya regler inte ens inom EG går friktionsfritt. Det tog tio år innan EGs fjärde direktiv om årsbokslut var infört i alla EG-länder. Det sjunde direktivet om sammanställd redovisning (=koncernredovisning) blev helt infört först 1991.
Detta innebär dock ingalunda att det finns en enhetlig redovisning i EG. Exempelvis anger det sjunde direktivet hela 51 situationer där det går att välja mellan olika sätt att redovisa. Detta avspeglas också i ländernas nationella lagar.
Likadant är det med det fjärde direktivet. Dels innehåller det många valmöjligheter, dels är många områden inte alls reglerade. Studier gjorda av FEE visar att redovisningssituationen ute i Europa är tämligen disparat. Detta innebär givetvis problem för den svenska anpassningen av redovisningslagstiftningen som ska vara klar vid årsskiftet 94/95.
De uppenbara konflikterna mellan EG-direktiven och IAS är däremot ganska få.
– Det beror på att EG-direktiven inte alls är så långtgående som IAS, sa Göran Tidström. Valmöjligheterna är så många att IAS ryms inom dessa.
Det finns en annan viktig skillnad mellan IAS och EG-direktiven. IAS är frivilliga rekommendationer utgivna av standardsättare i olika länder. EG-direktiven har däremot karaktär av lag. EG-länderna har förbundit sig att implementera direktiven i sin egen lagstiftning. – Så även om man i Bryssel kan tycka att IAS är bra och viktiga, kan man inte stödja IAS utan att samtidigt förankra dessa regler hos EG-länderna och respektera beslutsprocessen i EG, sa Göran Tidström.
EG lämnar numera remissvar på de Exposure Drafts som kommer från IASC. Svaren innehåller alltid reservationer. Man pekar på situationer där IASCs förslag strider mot nationell europeisk lagstiftning.
– Men det är positivt att de svarar, sa Göran Tidström. Det fanns en tid när EG nästan tog avstånd från IAS och helt ville gå sin egen väg.
Det har talats om att EG-kommissionen skulle få rätt att genom en förenklad beslutsprocess ta ställning till nya redovisningsregler på Europanivå. Det skulle bli en tjänstemannaprocess utan medverkan av och lyssnande till nationella standardsättare och lagstiftare. Förslaget sågs som ett allvarligt hot. Det har nu avvärjts.
I dag är det EGs sekretariat som skriver koncept till nya regler. Under sekretariatet finns en kontaktkommitté med företrädare för lagstiftarna i de olika EG-länderna. Sekretariatet måste först höra kommittén innan man lägger fram förslag till förändringar.
Vid sidan av sekretariatet finns ett rådgivande organ, Accounting Advisory Forum. Där sitter gräddan av europeisk redovisningsexpertis, företrädare för intresseorganisationer m.fl. Från svensk sida deltar ekon dr Rolf Rundfelt. Han är med som representant för de internationella finansanalytikerna.
Långt till målet
– Det rådgivande organet har starkt stöd av FEE, sa Göran Tidström. FEE arbetar som bollplank och påverkare gentemot EG-kommissionen. Det sker dels genom arbete i Accounting Advisory Forum, dels genom direkta kontakter.
Kommissionen har nu sagt att man vill göra något åt de områden som inte finns behandlade i de fjärde och sjunde direktiven. Man arbetar t.ex. med frågor kring transaktioner i utländsk valuta. Omräkningen av utländska dotterbolag i koncernredovisningen är ett område som ska lösas. En annan viktig fråga är hur statliga stöd för investeringsändamål ska redovisas. Leasingkontrakt och problemen kring finansiell leasing är också aktuella.
Göran Tidström konstaterar dock att det är långt till målet att få en fullt jämförbar redovisningsinformation i Europa.
– Men den enda vägen för att få igång en fortsatt snabb utveckling av europeiska redovisningsstandards i harmoniserande riktning är att godta olika principer i koncern och moderbolag, sa Göran Tidström. Det är fullt möjligt enligt EGs sjunde direktiv. Och den möjligheten är implementerad nästan överallt.
De enda europeiska länder som inte explicit tillåter olika värderingsprinciper i moderbolag och koncern är Grekland, Portugal och Sverige.
IASCs projekt för ökad jämförbarhet klart i år
Sigvard Heurlin redogjorde för IASCs sedan 1990 pågående arbete med att minska antalet valmöjligheter i International Accounting Standards i syfte att nå ökad jämförbarhet. I det arbetet har bl.a. utvecklingskostnader och lager tagits upp till speciella övervägan den. På de områdena finns ett antal mycket betydelsefulla skillnader mellan olika länder. Det har varit svårt att nå enighet om en rekommendation som inte innehåller flera alternativ.
Ytterligare ett antal områden, t.ex. värdering av finansiella instrument, ska behandlas speciellt.
Man räknar dock att hela projektet, kallat ”Statement of Intent – Comparability of Financial Statements”, ska vara klart i slutet på 1993.
Beträffande forskning och utveckling är slutsatsen är forskningsutgifter ska konstnadsföras.
Som grundregel ska utvecklingsutgifter aktiveras när vissa kriterier uppfylls, i andra fall ska de kostnadsföras.
För lager använder man i vissa länder inte bara principen FIFO (first in, first out) utan även LIFO (last in, first out). För att få ihop hela harmoniseringspaketet har man beslutat att LIFO ska göra comeback i IAS som ett tillåtet alternativ.
Ett område som tagits under speciellt övervägande är hantering av ränteutgifter. Grundregeln blir kostnadsföring. Alternativt kan man i vissa fall aktivera dem.
Bengt Holmquist & Inge Wennberg