Nu vänder de stora byråerna blickarna österut. Många av pionjärerna är födda där och återvänder nu hem – till en ny och för några år sedan otänkbar marknad. De får lära sig att tänka om när de möter kolleger och elever som länge levt i en annan värld.

Estonian Airs Tupolev 134 svänger brant över Helsingfors och vänder nosen mot Tallinn. Så här från luften kunde man tro att det är en och samma stad vid mynningen av en bred flod.

Kabinen är knappt halvbesatt: ett ryskt par i jeans med kassar från NK och Donna, några unga kvinnor med var sitt barn och så ett antal medelålders män i påfallande eleganta gångkläder.

På Tallinns flygplats möts de av chaufförer med namnskyltar där det står KPMG, C & L, respektive Price Waterhouse. Tre av världens sex största revisionsbyråer finns alltså representerade på samma flygplan på väg till en marknad som över huvud taget inte existerade för fyra-fem år sedan

Revisionsbyråerna motiverar sina satsningar på Baltikum och de forna öststaterna med att man följer sina klienter och etablerar sig överallt där de finns, och att man strävar efter att delta i de stora internationella hjälpprojekten som styrs av organisationer som t.ex. Världsbanken, EBRD, USAID, EG.

De inhemska företagens verksamhet är än så länge en mycket liten del av deras verksamhet.

En känslomässig faktor

Men det finns ytterligare åtminstone en viktig faktor, som ligger mer på det känslomässiga än på det affärsmässiga planet.

– Jag hade privilegiet att växa upp i väst under människovärdiga förhållanden, vilket man inte kan säga om dem som blev kvar, säger Ruut Mägi, på Coopers & Lybrand, som flydde med sina föräldrar från Tallinn 1944.

– Behovet är enormt och jag såg att jag kunde göra en insats, säger Daina Eiche, Bohlins, som lämnade Riga med sina föräldrar samma år.

– Jag minns budskapet från Radio Free Europe när jag växte upp i Polen: ”Kasta av er det kommunistiska oket så ska vi hjälpa er”. Den hjälpen är det nu dags att leverera, säger Jerry Ralowski, Öhrlings Reveko, som flyttade från Polen till Sverige med sin mor i slutet på 60-talet.

Även bland svenskar finns samma känsla.

– Många i min generation upplever en skuld till de baltiska staterna, som det nu är dags att betala på, säger Staffan Burenstam Linder, rektor för Handelshögskolan i Stockholm, som tagit initiativ till att skapa en filial i Riga.

Och även om alla betonar hur väl motiverade satsningarna är ur affärsmässig synpunkt, så arbetar många svenska revisorer med eller utan östeuropeisk bakgrund, närmast ideellt med utbildning, med förslag till lagtexter, med utredningar för de gamla öststaternas räkning.

Behovet förefaller närmast oändligt.

– Att arbeta med öststaterna och komma i kontakt med det sovjetiska systemet som fortfarande lever kvar, innebär en svår kulturchock för en revisor som utbildats i väst, säger Anders Landelius, auktoriserad revisor på Price Waterhouse och ansvarig för byråns engagemang i de baltiska staterna.

Det sovjetiska systemet byggde på att redovisningspraxis dikteras av statens och taxeringsmyndigheternas behov. Det innebär att bokslutsarbetet i första hand går ut på att ställa samman uppgifter ur den löpande redovisningen för att rapportera resultatet till behöriga myndigheter. Kostnader och vinst hålls oftast inte i sär, man använder inte en officiell resultaträkning och redovisar enbart ett vinst- och förlustkonto i balansräkningen. All försäljning redovisas på kontantbasis. Begreppet osäkra kundfordringar existerar knappast, eftersom det under sovjettiden inte fanns några problem med betalningar av fakturor.

En bit på väg ur planekonomins tvångströja

Nu har ändå de tre baltiska staterna kommit en bit på väg ur planekonomins tvångströja. Längst har man nått i Estland. Här har man i dag en egen valuta, kroon, som både är stabil och konvertibel. Inflationen har i viss mån bemästrats och ligger i dag under 2 procent per månad. Någon egentlig varubrist existerar inte. Däremot är köpkraften mycket svag, som en följd av att regeringen åtagit sig att balansera budgeten för att tillfredsställa kraven från internationella organ som Världsbanken och IMF.

– Detta är tragiskt med tanke på vad den här generationen redan har fått gå igenom, konstaterar Ruut Mägi, kontorschef för Coopers & Lybrand i Tallinn.

Även Lettland har i år infört egen valuta och liksom i Estland har man inlett privatiseringen av statlig egendom.

I Litauen har nyligen introducerats en ny lokal valuta – litas. Under 1992 låg inflationen på 1.500 procent.

Price Waterhouse öppnade kontor i Tallinn i februari i år och i Riga i september. Man har klienter även i Litauen, men än så länge inget kontor.

– De stora uppdragen är de utlandsfinansierade satsningarna på att bygga upp infrastrukturen och olika due diligence-uppdrag – att värdera statliga företag på uppdrag av uppköpare från väst, berättar Anders Landelius. Detta handlar egentligen inte om revision utan snarare om att bestämma sig för hur man ska gå till väga.

Det enda som har något verkligt värde är fastigheterna och marknadspositionen – det senare eftersom de flesta av dessa företag har en monopolställning på marknaden.

Problemet är att så länge man inte bestämt vem som kan äga en fastighet och vem som kan inteckna den, har inte heller bankerna någon säkerhet för långa krediter.

– En oerhört viktig fråga i sammanhanget är hur ägandet ska registreras. Och det är först när dessa problem lösts som de baltiska staternas ekonomier kan ta FARt på allvar.

Längst har man kommit i Estland som redan antagit en markreform. I Lettland och Litauen är lagar på väg.

– Problemen hindrar naturligtvis inte att det går att genomföra framgångsrika uppdrag. Nyligen hjälpte vi exempelvis en stor klient att köpa ett estniskt företag – HTM-Sport – som tillverkar slalomskor.

Den inhemska delen av affärerna är betydligt mindre.

– Vi har ett tiotal lokalanställda sammanlagt i de tre baltiska staterna som inte omsätter särskilt stor summor, berättar Anders Landelius. Men den delen av verksamheten ökar.

På lite sikt kommer alla verksamheter som attraherar västvaluta – hotell, banker, flygbolag, rederier och hamnar är några exempel – behöva upprätta redovisningar enligt västlig modell för att accepteras som affärspartner av det internationella samfundet. Detta gäller kanske i första hand bankerna. Anmärkningsvärt är att dessa i både Estland och Lettland tycks vara mycket välbeställda. Flera västerländska experter har erbjudits mycket konkurrenskraftiga löner även ur västerländsk synpunkt sett. Skälet till detta uppges vara de baltiska bankernas stora räntemarginalerna mellan in- och utlåning. Det beror i sin tur på att man i dagsläget knappast kan erbjuda annat än korta krediter, då säkerhet i form av fasta tillgångar inte kan lämnas, eftersom inteckningar ännu inte kan göras, så länge privatiseringen... Katten på råttan, råttan på repet i långa komplicerade orsakssammanhang.

– De forna östländerna saknar helt enkelt en struktur som vi i väst tar för given, konstaterar Anders Landelius. Men viljan att komma i kapp är samtidigt mycket stark.

De tre baltiska staterna har valt olika vägar för att klara övergången.

* Lettland har skrivit sin nya bokföringslag med dansk förebild, som i sin tur grundas på EGs regler. Lagen antogs mycket snabbt, med följd att man nu har mycket svårt att leva upp till den.

* Litauen har hittills bara en mycket rudimentär lagstiftning på området, men man arbetar för närvarande med detaljerna.

* I Estland har man haft Sverige och Finland som förebild och har antagit en rad relativt detaljerade lagar som rör bokföring och redovisning. Här startades också redan 1989 en utbildning i revision och redovisning som resulterar i formell behörighet som auktoriserad revisor eller auditor som titeln lyder.

– En anledning till att utvecklingen i de baltiska staterna går så fort är att man där definierar sig som västeuropeer, förklarar Jerry Ralowski, auktoriserad revisor på Öhrlings Reveko och ansvarig för koordineringen av Coopers & Lybrands verksamhet i Baltikum.

Jerry Ralowski är alltså själv född och uppvuxen i Polen och samordnar också den svenska byråns satsningar på östeuropa.

– Så fort självständigheten var ett faktum återvände ett stort antal lett-amerikaner till Riga. De har bevarat bevarat sitt språk och sin kultur på samma vis som ester och letter i exil i Sverige gjort. I dag har de ett mycket starkt inflytande i Lettland och detta har naturligtvis drivit på utvecklingen.

Färre västerlänningar i Litauen

Till Litauen har däremot betydligt färre återvänt, trots att antalet amerikaner med litauisk bakgrund är cirka tio gånger större än de med lettisk bakgrund.

– Uppenbarligen har den litauiska kulturen inte levt kvar lika starkt i exilen. Detta är förmodligen en bidragande orsak till att utvecklingen i Litauen gått långsammare än i Estland och Lettland, menar Jerry Ralowski.

I dag har Coopers & Lybrand kontor i Tallinn, Riga såväl som i Vilnius.

För kontoret i Riga ansvarar Nils Melngilis, en lett-amerikan som återvänt till sina föräldrars hemland.

I Vilnius är Jerry Ralowski själv tillfälligt chef i väntan på en mer permanent lösning.

– I alla tre länderna är de internationella investerarna stora uppdragsgivare för oss, bl.a. när det gäller rådgivning på redovisnings och skatteområdet.

I Lettland, liksom i Estland, är en stor del av byråns verksamhet knuten till de ekonomiska och samhälleliga förändringarna.

– Här har privatiseringen påbörjats och påfallande många svenska företag visar intresse, inte minst på grund av den billiga arbetskraften, berättar Jerry Ralowski. Här har också Sverige ställning som mest gynnade nation – en roll som Finland har i Estland.

I Litauen är danska och amerikanska – men även svenska – företag mycket aktiva.

Under cirka ett års tid har Coopers & Lybrand hjälpt den lettiska staten att sälja ut företag.

– Det har gett oss en mycket god uppfattning om marknaden.

En rad uppdrag har också genomförts i samarbete mellan Öhrlings Reveko och Riga-kontoret inom revision, rådgivning i redovisnings- och skattefrågor, företagsvärderingar och due diligence. Bland uppdragsgivarna finns EG-kommissionen, Europeiska Utvecklingsbanken, USAID, Världsbanken och sju lettiska banker, däribland Latvian Investment Bank.

I Litauen har Coopers & Lybrand bland annat genomfört noggranna värderingar av en stor tobaksfabrik, liksom av en choklad- och konfektyrfabrik inför försäljning. Man har också utfört konsultuppdrag åt lokala banker, bland annat i form av upphandling och införande av nya ADB-system.

– På kontoret i Riga har vi i dag 15 anställda varav elva är letter och ytterligare tre av lettiskt ursprung. I Vilnius kommer vi i slutet av året vara cirka åtta, vilket gör oss till den största utländska byrån där.

Viktigt med ambitiösa utbildningsprogram

Liksom de flesta andra byråer som etablerat sig i de forna öststaterna, satsar

Coopers & Lybrand på mycket ambitiösa utbildningsprogram för de lokalanställda.

– I första hand handlar det om utbildning på platsen. Vi skickar ut specialister som arbetar på kontoret under en period och lär upp de anställda.

– Vi kan inte heller utföra revisionsuppdrag utan hjälp utifrån. Vi flyger alltså in revisorer utifrån för dessa uppdrag och de arbetar på plats med de lokalanställda som assistenter.

För närvarande diskuterar man också inom Coopers & Lybrand att sända ut anställda på de olika kontoren i Central- och Östeuropa för utbildning i bland annat Sverige och USA.

– Ett gemensamt problem för alla som utbildats i ekonomi under sovjetsystemet är värdering. Verkligt värde existerar inte ens som begrepp.

Detta beror på att redovisningspraxis har dikterats av statens behov och inte av kreditgivarnas.

– Men detta och andra liknande frågor kommer inte att vara något stort problem om säg fem år, eller så lång tid det tar att konstruera en lagstiftning som fungerar och utbilda folk som kan tillämpa den, säger Jerry Ralowski.

Samtidigt varnar han för att underskatta problemen.

– Att överlämna slutansvaret för revisioner kommer ta ytterligare kanske tio år – eller så lång tid som det normalt tar att bli partner i en revisionsbyrå.

– Men man måste också betänka hur starkt motiverade folk är, kanske främst i de baltiska länderna, konstaterar Jerry Ralowski. Utvecklingen går så snabbt att vi har problem att hålla oss uppdaterade.

Lars Malmström