Balans nr 11 1993

Revisorer i Österled: Ruut Mägi, Coopers & Lybrand: ”...får inte glömma att det inte har funnits någon västerländsk redovisning här på 50 år”

Jag hade förmånen att få växa upp i väst och leva ett människovärdigt liv, vilket inte kan sägas om dem som blev kvar. Att nu som yrkes- och affärsman få medverka i den dynamiska utvecklingen i mitt gamla hemland känns som en ynnest.

Ruut Mägi sitter på Coopers & Lybrands kontor i Tallinn. Det är inrymt i en modern fastighet, men i kvarteren runt omkring ligger otroligt slitna, nedgångna bostadshus. Detta är Tallinn – det nya som växer upp ur det gamla och däremellan en nästan femtio år lång avgrund.

Ruut Mägi föddes här i december 1937. 1944 lämnade hans föräldrar landet med Ruut och hans bror, och flydde till Sverige.

Nu håller han på att flytta tillbaka, avsade sig en tjänst som Director of Scandinavian Services på Coopers & Lybrand i London för att bli chef för kontoret i sitt gamla hemland. Arbetet med att ställa i ordning en lägenhet till honom och hans fru pågår.

Höll kontakt hela tiden

Under de nästan femtio år som gått har Ruut Mägi hållit en nära kontakt med estnisk kultur.

– Jag vårdade språket, hade kontakt med exilföreningar, gjorde till och med flera försök att sätta mig in i den sovjetiska planekonomins redovisningsvärld – utan att lyckas.

– 1982 återvände jag för första gången, mitt under den värsta Bresjnevstagnationen. Det var djupt deprimerande och att jag skulle sitta här drygt tio år senare var då fullständigt osannolikt.

När perestrojkan och glasnost bröt igenom kunde de baltiska staterna börja sin utveckling mot marknadsekonomi.

– Jag skrev ett brev till dåvarande premiärminister Savisaar och erbjöd i all anspråklöshet mina tjänster. När jag sedan återvände till Tallinn 1990 för att delta i en sångfestival, ledde det till att att jag fick träffa dåvarande finansminister Rein Miller.

Genom honom knöt Ruut Mägi kontakter med ett utbildningsinstitut för företagsledare och kom överens med dem om att hålla föreläsningar och seminarier i Tallinn under en vecka i september 1990.

– Jag tror aldrig jag uppträtt inför ett auditorium av så intresserade, engagerade och vetgiriga människor. Här träffade jag också de första baltiska revisorerna som utbildats och fått en sorts formell legitimation.

Bland dem fanns Vello Väinsalu, utexaminerad som nummer tre i den nya yrkeskåren. Han sitter här i rummet intill Ruut Mägis som anställd på A/S Coopers & Lybrand. Vello Väinsalu är också ledamot av det estniska så kallade revisorsrådet och revisor i några av Estlands största bolag.

Gradvis fick Ruut Mägi fler uppdrag som rörde Estland. 1991 utsågs han till representant för Öhrlings Reveko när de nordiska byråerna och C & L Europe skulle undersöka förutsättningarna för en etablering i Baltikum.

Våren 1992 medverkade han i en konferens som OECD ordnat i Riga om redovisning och revision i de baltiska staterna. Konferensen blev i sig en god illustration över de problem man star inför.

– Tanken var att vi västerlänningar skulle hålla våra tal på engelska och att de skulle simultantolkas till ryska som fungerar som ett lingua franca för balterna.

Som tur var skulle Ruut Mägi inte tala förrän andra dagen.

– Jag såg nämligen på våra baltiska kollegor att något var fel och jag tog själv på mig hörlurarna. Simultantolkningen visade sig inte fungera, helt enkelt därför att det inte existerar ryska uttryck för termer som cash flow, financial reporting och så vidare.

Ruut Mägi kastade sitt förberedda tal och satt uppe halva natten med några estniska deltagare och skrev ett nytt tal som i stort gick ut på att förklara dessa termer på ryska.

– Lärdomen av detta är att vi västerlänningar inte ska ta något för givet. Ska vi lära balterna och samtidigt själva få något i utbyte, måste vi sätta oss in i de förhållanden som råder och agera därefter, säger Ruut Mägi. Hur västtillvända de än är i dag, får man inte glömma att det inte funnits någon västerländsk redovisning har på 50 år.

Hösten -92 vann Coopers & Lybrand uppdraget att för EG inventera investeringsklimatet i de baltiska staterna. Ruut Mägi utsågs att leda den estniska delen av studien. Den lades fram i januari 1993.

I december -92 öppnades A/S Coopers & Lybrands kontor här på Tobiase 8 i Tallinn. Det är ett aktiebolag under estnisk lag som ägs av Coopers & Lybrand Europe. Till att börja med leddes från Helsingfors innan Ruut Mägi tog över.

Byrån fick uppdraget att göra en revision av den estniska centralbanken.

– En första fas avrapporterades vecka 34 och blev mycket uppskattad, konstaterar Ruut Mägi. Det är viktigt för vår fortsatta utveckling i Estland.

Här har nämligen alla de sex stora multinationella revisionsföretagen redan etablerat sig och konkurrensen hårdnar.

– Själv arbetar jag nästan uteslutande med utländska företag och deras joint ventures eller dotterbolag här.

Många av projekten är finansierade av internationella organ.

En stor del av uppdragen går ut på att anpassa redovisningen i de estniska dotterföretagen till västlig standard. Samtidigt blir de inhemska kunderna allt fler.

Ledamot i bokföringsnämnden

Under sina olika uppdrag i redovisningssammanhang i Estland blev Ruut Mägi tillfrågad om han ville bli ledamot i den estniska motsvarigheten till Bokföringsnämnden, som består av sju ledamöter och är underställd finansministeriet.

– Min första insats var att få till stånd en ändring i estnisk redovisning, nämligen att kundförluster kan kostnadsföras direkt och inte först efter 12 månader som de sovjetiska reglerna innebar. Vi har nyligen också arbetat fram ett förslag till riktlinjer för en ny bokföringslag efter EG-mönster.

Ruut Mägi ingår också i ett annat organ som är underställt finansministeriet: det så kallade revisorsrådet som handlägger alla frågor som rör revisorer och revision.

1989, alltså redan före självständighetsförklaringen i augusti 1991, antog Estland en statut om aktiebolag som ett led i införandet av marknadsekonomi.

1990 kom en förordning om redovisning och bokföring,

– Den innebar att man lämnade den gamla kontantmetoden och övergick till bokföringsmässig redovisning – en nog så dramatisk förändring.

Samma år kom också en temporär förordning om revision som fortfarande gäller.

– Det har alltså gått hisnande snabbt på vissa områden, men samtidigt tycks exempelvis förslaget om en ny aktiebolagslag ha fastnat på hyllorna på justitiedepartementet.

En ägandereform har antagits som åter legaliserar privatägandet och ger estniska medborgare rätt till restitution av mark som konfiskerats under sovjettiden.

– Men någon fastighetslängd existerar än så länge inte och det går inte att inteckna fastigheter som säkerhet för lån. Det innebär att all finansiering blir extremt kortsiktig.

Vem har rätten till marken?

Skälet är naturligtvis den ytterst känsliga frågan om vem som har rätten till marken, de gamla ägarna, de nuvarande brukarna eller staten.

– Men dessa frågor måste lösas för att vi ska få ett fungerande ekonomiskt system i Estland. Min personliga uppfattning är att man bör fatta ett principbeslut och sedan handla efter det så snabbt som möjligt. Korrigeringar får göras i efterhand.

Men den största svårigheten ser Ruut Mägi ändå i att förmå människor att ändra sitt sätt att tänka.

– Här har man sett årsredovisningen enbart som ett krav på insyn och kontroll från myndigheterna, inte som ett användbart verktyg exempelvis som grund för bankernas kreditgivning.

Naturligtvis finns det skäl till det synsättet.

– Tidigare påfördes alla regler uppifrån, ibland med de mest märkliga konsekvenser. Vissa räntekostnader är av någon outgrundlig anledning inte avdragsgilla. Varor måste redovisas till anskaffningskostnad, oberoende av nuvarande kvalitet och säljbarhet.

Men mycket har hänt de senaste åren och viljan till förändring är stark, berättar Ruut Mägi.

– Möjligheterna att få hjälp utifrån är också stora. Men min erfarenhet är att de internationella hjälporganen samarbetar dåligt. Mycket arbete görs i onödan och åtskilliga utredningar hamnar bara i någons byrålådor. Så har exempelvis inte EG publicerat den stora utredning vi deltog i, vilket jag anser vara ett stort slöseri med tid och resurser.

– Det skulle behövas någon form av organ som sammanställer och publicerar utredningarna. På så vis skulle mycket dubbelarbete sparas in.

Lars Malmström är frilansjournalist. Han medverkade senast i Balans nr 6–7/93