Jag har med stort intresse tagit del av en intervju med Åke Danielsson införd i Balans nr 10/93 under rubriken ”Är det för lätt att lura sin revisor?”
Det jag främst vill kommentera är den lärdom Åke Danielsson säger att han fått av Fermentaaffären. Att en revisor bör göra en omsorgsfull undersökning innan uppdraget accepteras tycker jag verkar vara rimligt.
Jag skulle kunna skriva en mycket lång artikel om Åke Danielssons agerande i Fermenta, sedan Öhrlings genom Handelsbankens försorg utsetts till revisorer i bolaget. Tänker dock inte trötta läsaren med det, utan rekommenderar den som är intresserad att ta del av informationen i min resningsansökan.
Vad jag inte förstår är hur Öhrlings, efter vad som hänt, fick förnyat förtroende som revisorer i Fermenta efter det att jag lämnat bolaget. Att Öhrlings gick med på att göra högst betydande reserveringar när jag lämnat Fermenta verkar vara en metod som accepteras av vissa revisorer. Jag förstår att en ny ledning vill gå in i ett bolag med lågt värderade tillgångar så att man utan besvär kan lyfta fram betydande reavinster i framtiden. Att förfarandet medför problem för tidigare ledning kanske inte bekymrar er alls. Vad jag tycker borde bekymra revisorerna är att en så uppenbar nedvärdering av ett noterat företag påverkar kursen för aktien och möjliggör en emission till mycket låg kurs. Att helt acceptera de krav som Fermentas nya ledning ställde, som bland annat medförde att de kan gå in som aktieägare i Fermenta till låg kurs tycker jag knappast är hedrande för ett av Sveriges största revisionsföretag.
Med tanke på de mångmiljardförluster som Fermentas nya ledning förorsakat bolaget bör även revisorerna vara tacksamma för de företagsförvärv jag varit med om att genomföra. Utan de betydande vinster Fermenta fått vid realisering av tillgångarna skulle bolaget för länge sedan fått ställa in betalningarna.
Om jag varit intresserad av att gå i polemik med Åke Danielsson skulle jag frågat vilka de personer är ”som förde mig bakom ljuset”. Jag hoppas att han inte undanhållit något för rätten av det skälet att det var så fördelaktigt för honom och andra att utse mig till ensam syndabock. Jag tycker att Åke Danielssons uttalande ”nu ska allt på bordet, brott måste straffas” känns underligt. Kändes det beslutet så svårt för honom?
Jag är ytterst förvånad över att Åke Danielsson som ”vittnade 14 gånger och satt med i otaliga förhör” och blev ”lättad när Refaat El-Sayed fälldes” enligt fotnoten till artikeln verkar vara helt ovetande om vad jag dömdes för. Det kan kanske vara intressant att veta att jag aldrig misstänkts och heller ej åtalats för bedrägeri. Att han trots detta påstår att jag blivit dömd för bedrägeri, tycker jag att han borde inse faller på sin egen orimlighet.
Stockholm den 22 november 1993
Refaat El-Sayed
Redaktionell kommentar:
Refaat El-Sayed har, med anledning av en intervju med Åke Danielsson, tillställt Balans ett öppet brev, som här, efter överenskommelse med Refaat El-Sayed, publiceras i förkortat skick.
Balans och jag, som ansvarig utgivare, svarar givetvis för tidningens innehåll. Den felaktiga uppgiften i fotnoten som Refaat El-Sayed påtalar, att Balans alltså påstått att han utöver de brottsrubriker som förekommer i Svea Hovrätts dom även dömts för bedrägeri, har tillkommit helt utan Åke Danielssons förskyllan.
Jag ber Refaat El-Sayed och Balans läsare om överseende med den felaktiga brottsrubriceringen.
Bengt Holmquist, Chefredaktör och ansvarig utgivare för Balans