Ett av seminarierna gick ut på att bringa klarhet i var den kommunala redovisningen befinner sig och vilka frågor som är aktuella.
Kommunerna lyckades, som Joakim Ollén hade sagt inledningsvis, besluta sig för att gå över till en ny och begriplig redovisningsmodell på 80-talet.
– Men det var inget alldeles enkelt steg, berättade direktör Ingemar Alserud från kommunförbundet. Många ville försvara den gamla modellen.
Utgångspunkten var att använda sig av regler som var vanligen förekommande och vedertagna. Det skulle skapa bättre förutsättningar för den politiska diskussionen och möjligheterna att analysera kommunernas finanser.
Tidigare hade man byggt på regler om budgetbalans och förmögenhetsskydd. Kommunen skulle bibehålla sin förmögenhet i alla väder – låt vara att det bara var nominellt.
– Den modellen snarare dolde än hävde fram ekonomiska väsentligheter, sa Ingemar Alserud. Nu har vi fokus på resultat, ställning och finansiell analys. Och vi vill inte betona skillnaderna mellan vad som är kommunalt och vad som är ett privat företag.
Kommunal särart
Det finns dock en kommunal särart. Finansieringen ordnas genom skatter, avgifter och bidrag och inte genom försäljning o.d. Till särarten hör också att kommunerna kan sägas ha lite ”konstiga” tillgångar. En del är i hög grad realiserbara och har ett marknadsvärde. Andra är publik egendom som sannolikt inte har så många intressenter och är inte så mycket värda.
Som alla vet vid det här laget har kommunerna kraftiga pensionsåtaganden – ofonderade dessutom – som tillför bara några år sedan inte uppmärksammades alls. Därutöver finns ganska mycket borgensåtaganden som kan ställa till elände i den kommunala ekonomin. På det området börjar kommunerna och landstingen tänka om ganska rejält.
Anders Haglund, direktör på Kommundata och ordförande i landstings- och kommunförbundens referensgrupp för god redovisningssed pekade särskilt på hur man fick till stånd en mycket bättre begreppsapparat i den nya kommunallagen.
– Det finns två mycket väsentliga bestämmelser i lagen, sa Anders Haglund. Den ena är bestämmelsen om att god redovisningssed ska tillämpas, alltså inte någon särskild kommunal redovisningssed. Den andra är koncernredovisningen. Kommunal verksamhet drivs i dag till stor del i andra former än förvaltningsform. Balansomslutningen i de kommunala bolagen är större än i kommunerna själva. Därför finns bestämmelsen om att koncernredovisningen också ska omfatta de olika bolagen. Hur det ska gå till ordas det inte mycket om. Lagstiftaren använder inte själva begreppet koncernredovisning.
Sopades under mattan
– Men grundbyggstenen i redovisningen är det kommunala redovisningsreglementet som lades fram 1986, sa Anders Haglund. I det har inte alla viktiga frågor hanterats.
Vid lanseringen av reglementet sopades somligt under mattan. Därför pågår ett fortlöpande arbete med att förbättra och underhålla reglementet. En av de viktigaste förbättringarna är kanske en anvisning från referensgruppen för god redovisningssed om att pensionskulderna ska redovisas.
– Går man på djupet i den frågan så finner man att det är den största enskilda fråga som kommunsektorn har att lösa, sa Ingemar Alserud. Antalet pensionärer ökar och antalet kommunalt anställda minskar. Det är lätt att inse hur utbetalningsvolymerna kommer att utvecklas framöver.
Auktor revisor Reidar Peters som ledde seminariet berättade hur det var när han började som förtroendevald revisor i Malmö stad 1985. Han förde då pensionsförpliktelserna på tal. Men ingen visste riktigt vad de uppgick till. Och den ekonomiansvarige sa:
– Men snälla Reidar, du kan väl inte i din vildaste fantasi tro att kommunen inte kan infria sina åtaganden?
Reidar Peters svarade då att han inte hade något underlag för att bedöma det. Senare fick han dock gehör för sin enkla synpunkt att skulder ska bokföras.
Inge Wennberg