I Balans nummer 8–9/92 kommenterar auktoriserade revisor Anders Malmeby några olika aspekter på den nya rekommendationen R 10 om systemdokumentation och behandlingshistorik från Bokföringsnämnden. Anders Malmeby diskuterar även revisorns roll när det gäller att granska om aktiebolagets ställföreträdare efterlever bokföringslagens krav och Bokföringsnämndens rekommendationer beträffande systemdokumentation och behandlingshistorik.
Anders Malmeby skriver att det finns alternativa sätt på vilket revisorn kan införskaffa erforderligt beslutsunderlag för att ta ställning till om resultat- och balansräkning kan fastställas. Han skriver att flera av dessa vägar inte nödvändigtvis innebär att revisorn gör den granskning av system och dokumentation, som erfordras för att uttala sig om företaget uppfyller bokföringslagens krav.
Av artikeln framgår att Anders Malmeby använder vissa förutsättningar för räkenskapsrevisionen för att uttala sig i en fråga relaterad till revisorns gransknings- och rapporteringsskyldighet vad beträffar förvaltningsrevisionen, dvs. om bokföringslagens regler beträffande systemdokumentation och behandlingshistorik efterlevs.
Framgår av FARs rekommendation
Av FARs rekommendation gällande god revisionssed, dvs. Revisionsprocessen, framgår att revisorn vid sin granskning av styrelsens och VDs förvaltning bl.a. har att klarlägga om styrelseledamot eller VD annars handlat i strid mot ABL eller bolagsordningen. För att kunna klarlägga om styrelsen uppfyller sina plikter enligt ABL avseende bokföring och medelsförvaltning skall revisorn bedöma organisation och rutiner. Enligt rekommendationen ska organisation och rutiner beträffande bokföring och medelsförvaltning översiktligt beskrivas i samband med planeringen av revisionsinsatsen. Dessa uppgifter, tillsammans med iakttagelser från räkenskapsrevisionen, anses i allmänhet utgöra tillräckligt underlag för revisorns bedömning av styrelsens och VDs åliggande avseende den interna kontrollen.
Således torde det enligt min uppfattning implicit framgå att revisorn är skyldig att granska efterlevnaden av bokföringslagen och därmed om en beskrivning av bokföringssystemet ska ha upprättats och om beskrivningen väsentligen har en sådan kvalitet som behövs för att ge överblick över detta.
Omfattningen av revisorns granskningsinsats torde vara en fråga om en professionell bedömning i det enskilda fallet varvid revisorns erfarenhet kommer att spela en avgörande roll. Om rapporteringsskyldighet ska anses föreligga ifall det är så att revisorn har funnit att bolaget inte följer bokföringslagens regler, torde också vara en bedömningsfråga baserad på principen om väsentlighet och relativ risk.
Peder Jakobsson , Ernst & Young, New York