Paul Pacter: ”Reporting Disaggregated Information”. (Research report från Financial Accounting Standards Board. 423 sidor. Pris cirka 20 USD)
När man frågar finansanalytiker, i varje fall i USA, om vilken information de vill se mer av i företagens redovisningar är svaret vanligen bättre uppgifter om rörelse grenar. USA har visserligen sedan drygt 20 år ställt krav på de större företagen att lämna uppgifter om omsättning, resultat m.m. såväl för rörelsegrenar som för geografiska områden. Trots det finns ett missnöje från analytikernas sida. I slutet av 1992 publicerade den amerikanska finansanalytikerföreningen en debattbok där man underströk att nya och tydligare regler hade högsta prioritet. Som en konsekvens av detta har föreningen tillsammans med FASB kommit överens om att studera vad som kan göras. Som ett första steg uppdrog FASB åt professor Pacter att skriva en rapport som sammanfattar de synpunkter som förts fram på rörelsegrensrapportering.
Rapporten innehåller sju kapitel. Efter ett inledande kapitel där bakgrunden beskrivs följer ett kapitel som redogör för amerikanska rekommendationer inom området. Kapitel 3 ger en motsvarande redogörelse för andra länder. Kapitel 4 är kanske det mest intressanta. Där återger författaren den kritik som framför allt finansanalytiker fört fram mot nuvarande regler. Kapitel 5 innehåller en sammanställning av vilka uppgifter om rörelsegrenar som amerikanska företag lämnar. Kapitel 6 diskuterar den forskning som finns kring rörelsegrensrapportering. Slutligen formuleras i kapitel 7 ett antal frågor som FASB måste ta ställning till innan man beslutar sig för att ge ut en ny rekommendation.
Svenskarna inte lika negativa
I Sverige har Bokföringsnämnden gett ut en rekommendation som i allt väsentligt överensstämmer med den rekommendation som de amerikanska analytikerna är så kritiska emot. Trots det tycks inte de svenska analytikerna vara lika negativa. Möjligen beror det på att de rörelsegrenar som amerikanska företag rapporterar inte uppfattas ha en operationell motsvarighet. Undersökningen av praxis visar sålunda att det genomsnittliga antalet rörelsegrenar för 7.000 börsnoterade amerikanska företag bara är 1,5. Även om man eliminerar de företag som uppger att de bara har en rörelsegren är inte antalet för de kvarvarande företagen större än 3,0. Innebörden är att många torde uppfatta den indelning som företagen gjort som ett försök att dölja det som rörelsegrensrapporteringen är avsett att visa. Samma sak gäller för övrigt informationen om geografiska områden där det är vanligt att företagen enbart skiljer mellan USA och världen i övrigt.
Här måste man dock komma ihåg att, jämfört med exempelvis Sverige, de amerikanska företagen på ett helt annat sätt är beroende av sin hemmamarknad. Beträffande rörelsegrensrapporteringen däremot är det min uppfattning att Sverige har en bättre rapportering med både väsentligt fler rörelsegrenar men framför allt rörelsegrenar som motsvarar den organisatoriska uppdelningen i företagen. Det tar sig bland annat uttryck i att svenska företag i årsredovisningarna ofta namnger den person som är ansvarig för rörelsegrenen.
Bättre förutsägelser med information om rörelsegrenar
I sin rapport ger Pacter en sammanfattning av den akademiska litteraturen kring rörelsegrensrapportering. De studier som gjorts tycks bekräfta att information om enskilda rörelsegrenar innebär att analytiker kan bättre förutsäga resultatutvecklingen jämfört med företag som inte lämnar motsvarande information. Det som akademikerna kan visa är alltså att uppskattningar av vinsten i företag med information om rörelsegrenar är mer träffsäkra. Andra forskningsresultat som Pacter redovisar är att företag som uppger att de bedriver verksamhet inom flera olika områden har en lägre risk än företag som koncentrerat sin verksamhet till enbart ett område. Det är inte förvånande. Tvärtom är riskspridningen ett viktigt argument för diversifiering.
Poängen är att företag genom en öppen redovisning av hur deras verksamhet fördelar sig såväl på rörelsegrenar som på geografiska områden underlättar för aktiemarknaden att både göra bättre prognoser om den framtida vinsten och att beakta den riskspridning som diversifieringen medför. Information om rörelsegrenar och geografiska områden handlar därför inte bara om kostnader, sett ur företagens synvinkel. Det finns också en intäktssida.
FASB har bett om synpunkter på forskningsrapporten under hösten. Sannolikt dröjer det till våren 1994 innan man tar ställning till om den nu gällande rekommendationen kommer att revideras. FASBs beslut kommer också få konsekvenser utanför USAs gränser. Såväl IASC som den kanadensiska revisorsorganisationen har rörelsegrensrapportering på programmet. Det är därför många som kommer att följa överläggningarna inom FASB med stort intresse. För de här överläggningarna är Pacters rapport ett mycket bra underlag.
Rolf Rundfelt