I ett av höghusen i centrum av Mexiko City finner man Arturo Vargas, revisor och delägare i revisionsbyrån Deloitte Touche Tohmatsu.
Kartongerna ligger staplade i kontorslandskapet, folk springer om varandra i den smala trappa som förbinder kontorsplanen. Sedan 1990 har byråns omsättning ökat med närmare femtio procent. Mexiko är på väg uppåt efter de svåra åren på 80-talet och det märks också bland landets revisorer som får allt mer att göra.
När jag kommer till Arturos kontor är klockan gott och väl över sju på kvällen, men verksamheten är i full gång. Den mexikanska arbetsdagen börjar vanligtvis vid nio-tiotiden på morgonen. Vid tre på eftermiddagen tas sedan en lång lunch som ofta varar i två timmar eller mer. Först vid femtiden är mexikanen tillbaka på arbetet, men i gengäld arbetar de också längre. Först vid åtta–nio börjar aktiviteten mattas av.
– Så har det traditionellt varit, men jag tror att en förändring är på gång. Nu är det många företag där man äter en kort lunch inne på kontoret. Vårt problem som revisionsbyrå är att vi måste följa kunderna. Vi måste finnas här så att de kan få tag på oss en god bit in på kvällen, konstaterar Arturo Vargas.
Stora förändringar
Ändå. Mexiko håller på att förändras. Och det är inte lite som skett. 1982 stod Mexiko på konkursens brant. Det rika, oljeproducerande landet tvingades att ställa in betalningarna på sin enorma utlandsskuld. Tolv år senare upptogs Mexiko som medlem av OECD. Dessförinnan hade man undertecknat ett frihandelsavtal med USA och Kanada som bl.a. innebär full frihet för investeringar och handel mellan de tre länderna.
Under de senaste åren har ekonomin genomgått stora förändringar: handeln har liberaliserats, statliga företag sålts ut. Inflationen hålls numera i schack och ekonomin är i balans. Privatiseringarna har inneburit ett stort jobb för Mexikos revisionsbyråer.
– De statliga företagen har givetvis haft sina revisorer, men intresserade köpare har så gott som alltid vänt sig till externa revisorer för en analys av företagets finansiella status. I de fall vi gjort detta har vi oftast stannat kvar som revisorer eller ekonomiska rådgivare efter köpet.
Deloitte Touche Tohmatsu är tillsammans med Ernst & Young den största revisionsbyrån i Mexiko. Totalt har man 1.500 anställda i landet, varav 800–900 i huvudstaden. Världen över har byrån ca 60.000 anställda, utspridda över drygt hundra länder (I Sverige heter man ju numera Deloitte & Touche).
I övrigt ser ligan ut som på de flesta andra håll: Coopers & Lybrand, Price-Waterhouse. Arthur Andersen, KPMG. Skillnaden mellan de sex stora är inte så stor: KPMG som här är ”minst av de stora” har ungefär 1.100 anställda.
De senaste åren har Deloitte Touche Tohmatsu öppnat sex nya kontor i Mexiko och har nu totalt sjutton i landet. Mexikansk lag kräver att bolag ska ha namn efter sina delägare och i Mexiko heter byrån officiellt Galaz, Gómez Morfin, Chavero, Yamazaki. Det är inte utan att man känner en viss sympati med växeltelefonisten som varje gång har att svara med hela denna harang...
– Vi har haft en mycket snabb utveckling. Sedan 1990 har vi vuxit med 50 procent, samtidigt som ekonomin under samma period inte vuxit med mer än tio procent, fortsätter Arturo Vargas som själv arbetat arton år på Deloitte Touche Tohmatsu, varav de senaste sex som delägare.
Tvåspråkiga revisorer
Expansionen har alltså varit snabb, men på Deloitte Touche Tohmatsu har man inte reflexmässigt nyanställt. Istället har man sökt att i möjligaste mån vidareutbilda personalen och på så sätt öka kompetensen inom byrån.
– Det största problemet just nu är bristen på tvåspråkiga revisorer. Alltför få pratar engelska, samtidigt som de flesta multinationella företag har engelska som företagsspråk.
Till de större utländska kunder hör General Motors, Procter & Gamble och Kimberly-Clark.
– Jag tycker att vi har en bra blandning mellan nationella och multinationella, mellan mindre och större företag, säger Arturo Vargas. Riktigt små företag är det dock sällan frågan om: de klarar inte av de arvoden man debiterar, gissar han.
På mellannivån hittar man Atlas Copco med 200 anställda i Mexiko. Det svenska företaget är också en av de kunder Arturo Vargas arbetar med. Tidigare hade man också SKF som kund.
– Atlas Copco är en mellanstor kund för oss och vi har arbetat tillsammans i åtta år. Företaget genomgick för några år sedan en del förändringar och uppdelades i divisioner. Det skapade en del problem i början, eftersom varje division skulle redovisa för sig. Men nu fungerar det bra. Jag tror att Atlas Copco har goda förutsättningar för att växa här i Mexiko.
Idag har Atlas Copco ingen gemensam byrå världen över, något som annars skulle ha förenklat saken för Arturo Vargas: kraven på revisionsbyråns tjänster ökar när kunden är ett multinationellt företag, inte minst när det gäller punktligheten.
– Vårt arbete ska hålla samma kvalitet, oavsett i vilket land det utförs. Det ska inte vara någon skillnad på en revision som vi gör här i Mexiko, och en som görs i Japan.
Finns det då något svenskt över Atlas Copco? Själv har Arturo Vargas aldrig varit i Sverige, så frågan är åtminstone delvis svår att svara på.
– Vi ser Atlas Copco som ett stort internationellt företag. Det stämmer att en del i ledningen är svenskar, men det finns också folk från andra länder bland cheferna.
Hård konkurrens
Det råder en hård konkurrens mellan revisionsbyråerna i Mexiko, även om den inte sker öppet. Branschen regleras av det ”Mexikanska institutet för revision och redovisning” och lagen förbjuder byråerna att erbjuda sina tjänster till konkurrentens kunder. En utredning arbetar nu med en förändring av de en aning stelbenta regler som finns – också det en följd av NAFTA-avtalet.
– Vi konkurrerar med kvalitet medan konkurrensen i USA är mycket öppnare. Vi får t. ex. inte annonsera ut våra tjänster. Vad vi kan göra är att inbjuda till kurser och seminarier. Vi har också möjlighet att gå ut och presentera oss personligen på skolor och företag. Men den bästa marknadsföringen får vi genom nöjda kunder som rekommenderar oss vidare.
Även om Mexiko idag upplever ett ekonomiskt uppsving är kunderna prismedvetna. När Arturo Vargas träffar en ny kund går man igenom uppdragets omfattning, vad som förväntas och vilken erfarenhet de som ska arbeta med kunden behöver. Precis som i Sverige debiterar olika personer på byrån olika mycket.
– Om vi tillhandahåller den service som kunden önskar sig så tror jag att kostnaden för tjänsten blir mindre viktig. Men ibland kan det uppstå problem när kunden tror att ”allt ingår i paketet”.
Poängjakt för revisorstiteln
I Mexiko har alla som examinerats som ”contador publico” rätt att utöva revisorsyrket. Yrkestiteln kan (som i många anglosaxiska länder) bäst översättas med examen i revision/redovisning/företagsekonomi och är alltså inte någon regelrätt revisorsexamen. Årligen utförs en granskning av landets revisorer. För att få fortsätta inom yrket måste man varje år uppnå ett visst antal ”poäng” genom att gå på olika kurser.
Det normala är att man under de sista åren på universitetet parallellt arbetar som assistent på en revisionsbyrå. Karriären från assistent till ansvarig för ett större företag tar ungefär fjorton år. Assistentlönen är ungefär 4.000 kronor i månaden. När man nått en viss erfarenhet stiger lönen till drygt 7.000 för att, när man själv ansvarar för ett konto, uppgå till 12.000–16.000 kronor. Taket ligger på 45.000–50.000 kronor i månaden.
– De löner vi kan erbjuda ligger lägre än hos stora privata företag. De som går till banksektor kan t.ex. räkna med att tjäna två–tre gånger så mycket, säger Arturo Vargas.
Det största ”hotet” är därför att kunden tar med sig assistenten, snarare än att folk slutar och öppnar eget.
– Vi försöker förklara för de som börjar här att de bör fundera på vad de vill, innan de ger sig iväg. Väljer de att stanna kvar så finns det ingen gräns för vart de kan nå.
Av Deloitte Touche Tohmatsus omkring sextio delägare är bara tre kvinnor, kanske inte helt förvånande i det mansdominerade mexikanska samhället. Ändå menar Arturo Vargas att arbetsmarknaden förändrats mycket de senaste åren.
– Tidigare var detta område så gott som ”förbjudet” för kvinnor. Idag tror jag att det är inom redovisning man finner den största delen högutbildade kvinnor. Dock är det få som väljer att bli revisorer. En anledning är att revisorsyrket kräver så stora uppoffringar, det går inte att komma sent för att man måste ta hand om barn och familj.
Frihandelsavtal
Det kanske viktigaste uttrycket för det förtroende som världen idag hyser för Mexiko är frihandelsavtalet NAFTA med USA och Kanada. Avtalet innebär tullfrihet för handeln mellan länderna liksom fri etableringsrätt för företag. Däremot är det inte (till skillnad från inom EU) fritt fram att arbeta var man vill: den så kallade tortilla-ridån som hindrar mexikanska gästarbetare att ta sig över gränsen till USA består alltjämt.
– Vi ser tydligt hur intresset för Mexiko ökat, även om vi ännu inte kan se några konkreta resultat i form av större utländska investeringar. Men på sikt kommer de utan tvekan, menar Arturo Vargas.
Mexiko har på egen hand också slutit flera frihandelsavtal med andra länder och även om ingen ”bakvägen” kan ta sig in i NAFTA, så kommer hela Amerika att så småningom bli ett enda gigantiskt frihandelsområde. Arturo Vargas har på sistone haft allt fler kontakter med företag som vill undersöka möjligheterna att investera i Mexiko. Även svenska företags intresse för Mexiko ökar, kanske inte främst för de fördelar som NAFTA-avtalet ger, utan för den dynamiska marknad Mexiko är.
I augusti ägde presidentvalet i Mexiko rum. Ända sedan trettiotalet har landet styrts av PRI, det Institutionella Revolutionspartiet. Genom mer eller mindre uttalat valfusk har det lyckats hålla sig kvar vid makten längre än något annat parti i världen.
Utmaningen kom nu både från höger och vänster, men PRIs kandidat Ernesto Zedillo fick flest röster. Även om många inom näringslivet ogillar ”enpartistaten” som finns så är man på det klara med att PRI behövs för landets stabilitet – som garant för den ekonomiska liberaliseringen.
– Till det viktigaste den förre presidenten Carlos Salinas gjort hör de omfattande privatiseringarna. Men de har också inneburit att människor förlorat jobben och att den sociala oron ökat, säger Arturo Vargas.
Sociala klyftor, mord och korruption
Frihandelsavtalet med USA och Kanada var tänkt att bli kulmen på president Salinas sex år vid makten. Men så, den första januari, samtidigt som Mexiko undertecknade frihandelsavtalet med USA och Kanada, inledde en hittills okänd gerillagrupp ett uppror i den fattiga delstaten Chiapas. Upproret visade på de enorma klyftor som finns i det mexikanska samhället – klyftor som ökat under de senaste årens snabba ekonomiska utveckling.
Den 23:e mars kom så nästa chock. Det styrande revolutionspartiets kandidat Luis Donaldo Colosio mördades under ett valmöte.
Arturo Vargas tror dock inte att dessa två negativa händelser ska påverka de utländska företagens intresse för att investera i landet. Han tror att grunderna för den ekonomiska politiken kommer att ligga fast vad som än händer.
Vad ska då en utländsk investerare tänka på när de bestämmer sig för att satsa på Mexiko?
– Det är viktigt att man först kontaktar en revisionsbyrå eller ett advokatkontor för att få den juridiska hjälp som krävs. Visserligen har Mexikos ekonomi öppnats och det blir allt färre begränsningar för investeringar, men fortfarande är byråkratin ett problem.
Språket hör annars till de större problemen, menar Arturo Vargas. Man står i brytningen mellan två olika kulturer och det präglar mycket av det som händer i Mexiko.
Till det de styrande pratar tystare om är förstås korruptionen. På högre nivåer har den till stor del försvunnit, men längre ner är den ännu en realitet.
– Så länge statstjänstemän, poliser och andra tjänar dåligt kommer de alltid att behöva ”extrainkomster”. Det är något vi får lov att leva med under en lång tid framöver, säger den luttrade revisorn.
Frilansjournalist David Isaksson
Fakta om Mexiko
Det mexikanska bokföringsåret följer kalenderåret. Brutet räkenskapsår är möjligt för nystartade företag. För en del utländska företag, där dotterbolagens redovisning måste anpassas till moderbolagens, görs ytterligare redovisning vid sidan om den som lämnas till de mexikanska skattemyndigheterna.
Lagar och praxis påminner i stort om de i USA. Det finns dock ett område där mexikansk bokföringsordning skiljer sig från den i de flesta länder: sedan tio år tillbaka tas effekterna av inflationen upp i bokföringen. Detta är i sin tur ett resultat av höginflationsåren då inflationen kunde uppgå till flera tusen procent om året. En liknande lagstiftning finns för övrigt i flera andra latinamerikanska länder.
I Mexiko finns ett stort antal informella företag som inte är registrerade någonstans – och som inte betalar några skatter. Även om många av dessa är mycket små, kanske bara en liten verkstad eller ett gatustånd, finns det en del som omsätter miljonbelopp. Balansgången är dock svår: om regeringen aktivt började jaga de informella för att få dem att betala skatt och moms skulle företagen upphöra att existera – och ännu fler bli arbetslösa.
Frihandelsavtalet innebär att från 1996 så kommer en revisor från USA att kunna arbeta i Mexiko, utan att vara bosatt där. Arturo Vargas ser dock inte detta som något hot mot den egna byrån. Man har redan nu ett omfattande samarbete med USA-kontor inom den egna gruppen och detta kommer förmodligen att öka.
Man kan också tänka sig att mexikanska revisionsbyråer etablerar sig i t.ex. Los Angeles som har en stor latinamerikansk befolkning. Arturo Vargas har dock än så länge inte hört något som skulle tyda på att en sådan utveckling är på gång.