Det långsiktiga målet med bolagsskattesystemet är och har varit att skapa ett enkelt, neutralt och ej internationellt avvikande system. Trots detta ersätter politikerna vid reformeringar av företagsbeskattningen ständigt de äldre bokslutsdispositionerna och obeskattade reserverna med nya. Anledningen till detta är att politikerna på ett eller annat sätt vill styra företagens beteende i önskvärd riktning. I dagens situation med en låg investeringsvilja hos företagen är det olika typer av investeringsstimulerande åtgärder som diskuteras. Det styrmedel som är och har varit mest aktuellt i en sådan situation är att tillåta någon typ av direktavskrivning av investeringar.

Vi har valt att lyfta fram och analysera två konkreta förslag inom området direktavskrivningar. Det ena är socialdemokraternas förslag om temporära accelererade avskrivningar och det andra är URFs (Utredningen om reformerad företagsbeskattning) tidigare framlagda förslag om nuvärdeavskrivningar. Av de båda förslagen är socialdemokraternas det mest aktuella eftersom det ingick i deras ekonomiska program inför valet -94. Vi har därför även genomfört en enkätundersökning för att se hur företagen ställer sig till ett införande av detta förslag. URFs förslag fick dock ökad aktualitet i och med Sveriges kraftiga budgetunderskott och växande statsskuld då förslaget i grunden är statsfinansiellt neutralt.

URFs förslag om nuvärdeavskrivning innebär att företagen ska tillåtas skriva av en investering i maskiner och inventarier med 84 % anskaffningsåret istället för på fem år enligt nuvarande skatteregler. Nuvärdeavskrivningens grundläggande princip är att nuvärdetalet utformas så att företagen är skattemässigt indifferenta mellan att skriva av 84 % direkt anskaffningsåret eller att använda de reguljära reglerna. Förslaget påverkar därmed inte företagens investeringskalkyl och således förändras inte heller kapitalkostnaden för investeringar. Trots det menar förespråkarna av metoden att nuvärdeavskrivningen ger positiva effekter på företagens likviditet och risktagande, vilket på sikt ska leda till en ökad investeringsvilja.

Det ursprungliga nuvärdetalet som föreslogs av URF är idag inte längre aktuellt, eftersom det har skett förändringar inom företagsbeskattningen som påverkat nuvärdetalets storlek. Skatteutjämningsreserverna har tagits bort och istället har periodiseringsfond införts. URFs ursprungliga beräkningar har också fått kritik från sakkunniga för att vara baserade på felaktiga antaganden. Om hänsyn tas till ovanstående förändringar och kritik har vi i en kalkyl kommit fram till ett rimligt nuvärdetal på 84,5 %.

Skattekredit

Nuvärdeavskrivningen ger upphov till en skattekredit då företaget slipper att betala vinstmedel i skatt p.g.a. den meravskrivning som nuvärdeavskrivningen medför anskaffningsåret. Det finns i huvudsak två grundläggande sätt att se på denna skattekredit. Synsättet bestämmer vilken diskonteringsränta som bör användas vid beräkningen av nuvärdestalets storlek och därigenom vad företagen får betala i ränta för skattekrediten. Problemet är att ingen riktigt vet vilket synsätt som är det riktiga och därmed är den grundläggande principen om skattemässig likvärdighet svår att uppnå.

Både URFs beräkning och vår egen beräkning bygger på att skattekrediten skall ses som en blandning av eget och främmande kapital. Tanken bakom synsättet är att den genomsnittliga marginella soliditeten i företagen på lämpligast sätt beskriver hur företagen på marginalen finansierar sina investeringar. Alltså hur företaget annars skulle ha finansierat den del som nu finansieras av nuvärdeavskrivningens inbyggda skattekredit.

Det andra synsättet innebär att skattekrediten ses som ett tillskott av enbart främmande kapital. Företagen ser enligt detta synsätt nuvärdeavskrivningens skattekredit som ett alternativ till ett vanligt banklån. Diskonteringsräntan ska då motsvara kostnaden för främmande kapital, dvs. den nominella låneräntan efter skatt. Har företagen detta synsätt kommer de ej i någon större utsträckning att utnyttja nuvärdeavskrivningar som baseras på URFs synsätt. Anledningen till detta är att företagen kan få krediter till betydligt lägre ränta än den ränta som företagen får betala för skattekrediten.

Inget självklart val

Som synes är valet av diskonteringsränta allt annat än självklart och detta anser vi är en allvarlig brist hos förslaget om nuvärdeavskrivning. Dessutom råder osäkerhet om framtida inflation och ränteläge vilket skulle medföra att nuvärdetalet skulle behöva justeras ofta. Vi anser ändå att ett fast nuvärdetal som fastställs exempelvis varje årsskifte är att föredra, eftersom ett ofta varierande nuvärdetal skapar osäkerhet vid långsiktiga investeringsbeslut.

Ett av de områden där nuvärdeavskrivningen ska ge positiva effekter är på företagens likviditet. Om nuvärdetalet är 84,5 % kommer meravskrivningen att bli 54,5 % av investeringsbeloppet om jämförelsen sker mot 30 %-regeln. Multipliceras denna meravskrivning med en schablonskatt på 30 % erhålls ett likviditetstillskott första året på 16,3 %. Likviditetstillskottet är dock endast av temporär natur eftersom företaget förlorar möjligheten till reguljära avskrivningar de efterföljande åren, men om nuvärdeavskrivning utnyttjas vid upprepade tillfällen kan likviditelseffekten förlängas.

Förslagets positiva effekter på likviditeten anser vi kan ha viss betydelse för de små företagen, även om likviditetstillskottet är i minsta laget. De mindre företagen har svårare att finansiera investeringar externt på kapitalmarknaden eftersom de oftast är mer riskexponerade än större företag och har svårare att erbjuda fullgoda säkerheter för sina lån. För att få klara positiva effekter på de små företagens investeringar måste förmodligen direktavskrivning med 100 % tillåtas.

Sänka riskpremien

Tanken är att nuvärdeavskrivningen också ska minska vissa osäkerhetsmoment och därmed sänka riskpremien för investeringar. Ett exempel är att inflationens urholkande effekt på avskrivningarna elimineras. Detta åstadkoms genom att hela avskrivningen sker anskaffningsåret i aktuellt penningvärde. Ett annat exempel är enligt URF att risken att inte kunna utnyttja framtida skattemässiga avskrivningar fullt ut minskar. Nuvärdeavskrivningar tillför emellertid också ett osäkerhetsmoment. Risken ligger i att tillgångens livslängd blir kortare än den skattemässiga avskrivningstiden. Nuvärdetalet är baserat på att ge skattemässig likvärdighet med reguljära regler då inventarier skrivs av på fem år. Sker avyttring av inventarien innan fem år blir nuvärdeavskrivningen olönsam för företaget. Problemet kan dock delvis lösas genom att tillåta nettometoden vid förtida försäljning. En förutsättning är då att företaget har ett tillräckligt stort avskrivningsunderlag.

Vi menar att de psykologiska effekterna av nuvärdeavskrivningar i form av påverkan på företagens risktagande är relativt osäkra och svåra att mäta. Trots svårigheterna att mäta effekterna kan man dock inte bortse ifrån att företagen på sikt gynnas av de färre osäkerhetsmomenten vid investeringsbeslut.

Kopplingen mellan redovisning och beskattning

Beroende på den starka koppling som vi har i Sverige mellan redovisning och beskattning kommer förändrade skatteregler också att påverka redovisningen. Nuvärdeavskrivningen skapar ett redovisningsmässigt problem genom att hela anskaffningsutgiften som vanligt ska skrivas av i redovisningen, men bara 84,5 % är avdragsgillt i beskattningen. Detta bryter systemet med räkenskapsenliga avskrivningar och medför att den latenta skatten i företagets nuvärdeavskrivna tillgångar kommer att underskattas. Orsaken till underskattningen är att restvärdet på 15,5 % inte är avdragsgillt och därför inte heller ingår i överavskrivningarna som görs första året. Hur man ska lösa detta problem faller inte inom ramen för vårat arbete.

Ytterligare negativa effekter uppkommer bl.a. i form av direkta och indirekta transaktionskostnader. Av dessa anser vi att de indirekta kostnaderna är de allvarligaste, eftersom nuvärdeavskrivningen inbjuder till ett oönskat skatteundvikande beteende genom att företag köper in maskiner och inventarier enbart i syfte att minska vinsten. Detta oönskade beteende förekommer redan idag då avskrivningen första året är max 30 %.

Kräver inte något budgetutrymme

Förslaget är attraktivt eftersom det inte kräver något statsfinansiellt budgetutrymme, men samtidigt tror vi att ett förslag som i grunden är så tekniskt komplicerat kräver klarare positiva effekter för att uppväga de negativa effekter som uppstår. Utan sådana ändringar anser vi att nuvärdeavskrivningar ej bör införas.

Socialdemokraternas förslag innebär att företagen tillfälligt under ett års tid tillåts skriva av 70 % av investeringar i maskiner och inventarier direkt anskaffningsåret, och resterande 30 % enligt nuvarande regler. Avskrivningarnas skattemässiga tidsprofil förskjuts alltså mot investeringstidpunkten och sålunda ökar nuvärdet av avskrivningarna. De accelererade avskrivningarna sänker därmed kapitalkostnaden samt ger ett likviditetstillskott. Eftersom förslaget innebär en subventionering av investeringar kommer det medföra en betydande budgetbelastning detta år.

Tidigarelagda investeringar

Anledningen till att socialdemokraterna lade fram förslaget om direktavskrivningar är att investeringsvolymen fallit markant under de senaste åren. Socialdemokraterna anser att det behövs investeringsstimulerande åtgärder för att företagen inte ska slå i kapacitetstaket och därmed bromsa upp konjunkturuppgången. Tanken är att förslaget ska locka företagen att tidigarelägga sina investeringar samt även ge en så pass kraftig sänkning av lönsamhetskravet på investeringar att vissa investeringar som tidigare inte överhuvudtaget skulle ha genomförts kommer att genomföras.

För att konkretisera förslagets effekter på lönsamheten att investera så har vi utgått ifrån en kalkylsituation med en enskild planerad investering och beräknat hur mycket avskrivningarnas skattemässiga värde ökar vid ett införande av förslaget. Om nuvärdet beräknas av de skattemässiga avskrivningarnas skatteeffekt enligt nuvarande regler vid en grundinvestering på 100’ (100 %) erhåller man ett nuvärde på +25,34. Om företaget tillåts skriva av investeringen med 70 % anskaffningsåret blir nuvärdet +27,96. I vårt exempel ökar alltså skatteeffekten av avskrivningarna med 2,6 % i förhållande till investeringen. Anledningen till att förändringen är förhållandevis liten är att den kraftiga överavskrivning som görs första året måste lösas upp successivt de följande åren. Härigenom kommer avskrivningarna för de efterföljande åren att bli klart mindre än vid nuvarande regler.

Om den uppkomna skattekrediten ses som enbart främmande kapital ska diskonteringsräntan motsvara låneräntan efter skatt och förslagets effekter på investeringskalkylen blir då nästan halverade.

Ingen tillräcklig förändring?

Översätts resultatet som vi fick ovan i investeringskalkylen på förslagets effekter på företagens kapitalkostnad, får vi en minskning av förräntningskravet på investeringar med 0,8 % jämfört med nuvarande regler. Vi tror inte att denna förändring är tillräcklig för att investeringar som annars inte blir genomförda kommer att genomföras p. g. a. ett införande av förslaget. Inget företag av 20 svarande i vår undersökning svarade heller att de skulle agera på detta sätt. Trots att vi inte kan dra några statistiskt säkra slutsatser av svaren så tycker vi att resultatet är så pass entydigt att just denna effekt måste anses som helt utesluten.

Däremot tror vi att förslaget kan komma att leda till vissa tidigareläggningseffekter. Dessa effekter kommer dock främst att uppkomma bland de stora företagen. Vi menar nämligen att investeringar i mindre företag ofta är mer behovsprövade och alltså inte styrs i lika stor utsträckning av förändringar i skattereglerna. Deras finansiella flexibilitet är också klart mindre än de större företagen, vilket sammantaget leder till att tidigareläggningseffekterna i de mindre och medelstora företagen kommer att bli små. En klar indikation på att detta stämmer fick vi i enkätundersökningen, där de tretton minsta företagen mätt i omsättning svarade att de inte skulle påverkas av ett införande av förslaget!

Ett grundläggande problem som socialdemokraterna inte från början tog ställning till är hur förslaget ska utformas så att så många företag som möjligt ska kunna utnyttja direktavskrivningen fullt ut. Den traditionella metoden att investeringsstimulerande åtgärder kopplas till det redovisade resultatet i bokslutet har sina brister, då inte alla företag kan uppnå den redovisningsmässiga vinst som krävs första året. Detta drabbar främst småföretagen och företag i speciellt konkurrensutsatta sektorer. Socialdemokraterna har nämnt två alternativ, nämligen att koppla direktavskrivningen till momsredovisningen eller till avskattningen av SURV.

Likviditelseffekter

Det uppkommer även vid detta förslag likviditelseffekter som vi tror är positiva främst för de mindre företagen, men eftersom likviditetstillskottet (12 %) är så litet anser vi ändå att de mindre företagens investeringar inte kommer att påverkas i någon större utsträckning.

Vi anser sammanfattningsvis att socialdemokraternas förslag om direktavskrivningar är ett intressantare förslag än nuvärdeavskrivningar, eftersom det är en enklare och dessutom en temporär metod som inte kräver så stora ingrepp i nuvarande redovisnings- och skatteregler. Men att införa ett förslag som i stor utsträckning bara stimulerar de stora företagen anser vi är felaktigt när det är de små och medelstora företagen som är mer riskutsatta och har svårare att få finansiering till sina investeringar. Vi är dessutom mycket tveksamma till att förslaget verkligen kommer att ge så stora effekter som socialdemokraterna anger.

Slutligen anser vi att det delvis ger felaktiga signaler att subventionera främst storindustrin, som för tillfället genererar stora vinster. Alternativet vore istället att rikta in sig mer på att stimulera de små och medelstora företagen, och då även tjänsteföretagen. Därmed skulle man nå de sektorer som vi och många andra tror kommer att skapa huvuddelen av framtidens arbetstillfällen.

Hans Einarsson och Mats Fagerlund. Artikeln bygger på en C-uppsats med samma titel som lagts fram vid Stockholms Universitet.