Balans nr 11 1994

Böcker: Grundläggande redovisning – med subjektiva värderingar

Per Thorell: Företagens redovisning – grundläggande räkenskapsförståelse. (Iustus förlag, Uppsala 1994, ca-pris inkl. moms 235 kr.)

Per Thorell skriver i förordet till sin nya bok att det länge har funnits ett behov av en introducerande bok i extern redovisning för icke-ekonomer, dvs. personer som icke är eller tänker bli ekonomer men som ändå av någon anledning behöver kunskap i ämnet. Denna bok är ett försök att fylla detta behov.

Ett ganska likartat formulerat syfte presenterar professor Arne Kinserdal vid Handelshögskolan i Bergen i sin motsvarande bok Basic Accounting Understanding som utkom 1993. Per Thorell nämner som en inspirationskälla dess föregångare på norska språket med titeln Grundleggende regnskapsforståelse som varit till särskilt stor glädje. Huruvida Per Thorells bok ur ett läsarperspektiv ger mer än Basic Accounting Understanding ligger vid sidan om denna bokanmälan.

Per Thorell nämner inledningsvis att i företagarvärlden kretsar mycket kring den ekonomiska information företagen lämnar. Denna är navet kring vilket mycket snurrar. Som syfte med boken anges att den är ett försök att spegla de spelregler som gäller vid upprättandet av en årsredovisning. Eftersom redovisning är en samhällelig funktion bland många andra, är det befogat att Thorell inleder sin bok med att ställa frågan ”Vem läser en årsredovisning och varför?

Ägarperspektiv

Thorell deklarerar därvid öppet att han skrivit boken med ett ägarperspektiv och säger att med ett sådant perspektiv skulle det primära syftet med lagstiftningen på området vara att skydda ägarna, eller mer konkret investerarna, eftersom även presumtiva ägare omfattas av detta synsätt. Han fortsätter omgående med att konstatera att detta är ett perspektiv som inte delas av den svenske lagstiftaren.

Det må vara en icke-ekonom, som läser boken, förlåtet om han eller hon därvid börjar undra om boken har en annan grund än svensk redovisningslagstiftning och ett annat syfte än att lämna en redogörelse sett ur denna synvinkel. Vad författaren snarare gjort till sin uppgift – utan att det klart utsäges – är att i lärobokens form föra en principdiskussion om den svenska redovisningslagstiftningen är ändamålsenligt utformad och om lämpligheten i lagstiftarens bedömningar. Det förefaller därvid som om Thorell till skillnad från lagstiftaren har större sympatier för sådana redovisningsnormer, som ställer investerarens önskemål i centrum och han preciserar klart sin uppfattning: ”om det finns konflikter mellan olika intressenters krav är det således ägarens intressen jag prioriterar.”

Som bokanmälare skulle jag gärna sett att Per Thorell, med sin valda infallsvinkel, i sin värdering av informationsbehovet hos olika intressenter knutit an till Kristina Artsbergs avhandling Normbildning och redovisningsförändring (1992). Den analyserar företagens redovisning å ena sidan som en av traditioner och konventioner styrd objektiv rapportering och å andra sidan som föränderliga kompromisslösningar grundade på intressenternas krav och positioner i förhandlingarna.

Subjektiva värderingar

Det kan ha sitt intresse att läsa Thorells åsikt om intressenternas relativa tyngd och betydelse vid formuleringen av redovisningens yttersta syfte. Men för egen del är jag inte övertygad om att subjektiva värderingar hör hemma i en introduktionsbok i bokföring för icke-ekonomer med titeln ”grundläggande räkenskapsförståelse”. Resonemanget skulle passat bättre i en idéskrift med analyser av det slag som karaktäriserar Kristina Artsbergs avhandling.

Thorells bok behandlar fortsättningsvis något om den redovisningsteoretiska ramen, resultaträkningens och balansräkningens uppställningsformer och innehåll. Vidare behandlas kompletterande information (notupplysningar), revisionsberättelse samt koncernredovisning. I sistnämnda avsnitt gör författaren ånyo en överprövning av lagstiftarens betraktelsesätt, som inte är till belåtenhet. Boken avslutas med ett kapitel om räkenskapsanalys och nyckeltal. I de rent faktaåtergivande avsnitten finns ingen anledning till invändningar.

I likhet med Kinserdal avslutar Thorell med en alfabetisk ordlista. Den uppgår till cirka 140 termer och uttryck på externredovisningsområdet. Urvalet kan naturligtvis diskuteras. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande ordlista i Arne Kinserdals bok uppgår till mer än 400 termer och uttryck.

Mycket av denna bokanmälan har handlat om Thorells förhållningssätt till bokens ämne. Det är inte oväsentligt. För närvarande arbetar redovisningskommittén med hithörande frågor och den svenska redovisningslagstiftningen ligger med andra ord i stöpsleven. Vilken referensram (framework) och vilka intressenters krav som fortsättningsvis skall stå i centrum för en ny svensk bokföringslag återstår att se. I inspirationskällan Arne Kinserdals hemland torde för övrigt ett förslag till ny bokföringslag presenteras inom en nära framtid.

Christer Westermark