När X-2000-tåget efter drygt tre timmars resa rullade in på Göteborgs Central klockan tjugo minuter i tio, med ett 50-tal revisorer från Stockholm i abonnerad vagn, då hade omkring 200 av deras kolleger från Väst- och Sydsverige redan börjat hänga av sig sina regnvåta ytterkläder inne på Sheraton för att vara med om IREVs Revisorsdag den 13 januari.
Första året, 1993, kom det omkring 230 deltagare till samma arrangemang och i år alltså drygt 250:
– Det här är en succé och när vi möts här igen den 12 januari 1995 har det dessutom blivit en tradition, sa auktor revisor Dan Brännström från Ernst & Young i sitt inledningsanförande.
Först på programmet berättade auktor revisor Lennart Huldén, Ernst & Young om Redovisningsfrågor i 1993 årsbokslut och han började med en internationell utblick.
– Den internationella samordningen på redovisningsområdet behövs, betonade han. Kapitalet är internationellt och lättrörligt, då måste också reglerna vara enhetliga.
Han tog exemplet med Daimler-Benz som i höstas introducerades på börsen i New York. Tyskarna har ju i många år vägrat gå in där eftersom man inte vela anpassa sin redovisning till amerikanska GAAP. När man nu tog steget blev det ”en chock för världen”:
En skillnad på tre miljarder D-mark
Hemma redovisade man ett resultat på plus en miljard D-mark. Enligt USA-reglerna blev det ett minus på två miljarder (men ett högre kapital)! Det tyska systemet som t.ex. tillåter dold upplösning av dolda reserver accepteras inte i USA och det gäller även delar av den svenska redovisningen.
– De åtta svenska företag som handlas i New York redovisar ju också enligt GAAP i noterna och det avviker en hel del, även om det inte är någon direkt enhetlig tendens, sa Lennart Huldén.
I fallet Volvo handlar det om t.ex. principer för valutaomräkning och för Ericsson till stor del om aktiveringen av koncernens väldiga FOU-kostnader.
IASC som tidigare fått en del kritik för att åstadkomma vaga rekommendationer har börjat samarbeta med IOSCO (de börsövervakande organens samarbetsorgan) med målsättningen att man småningom ska slippa behöva göra sådana omräkningar, berättade Huldén och redovisade sedan de nya IASC-rekommendationerna (som också listades i referatet av Sigvard Heurlins framträdande vid FINFORUM 1993 i förra numret av Balans).
– I Redovisningsrådet har vi gjort IASC till rättesnöre, sa Huldén. Det är bara när det uppstår lagliga hinder som våra rekommendationer i någon större utsträckning avviker från de internationella.
På denna punkt framförde de båda lundaforskarna Kristina Artsberg och Karin Jonnergård kritik mot rådet i ett inlägg i Balans decembernummer. En kritik som Huldén bemötte från talarstolen:
– De hänvisar till EU, men på det här området är EU verkligen inte någon föregångare. Det vore att ta ett stort steg tillbaka i utvecklingen, menade han.
Han gjorde sedan en återblick på Redovisningsrådets tillkomsthistoria, redovisningskommitténs uppgifter, FARs misslyckande med att upprätthålla efterlevnaden av rekommendationerna på alla håll under det glada 80-talet och Bokföringsnämndens ”tillbakadragna tillvaro under senare år”.
– Om vi nu inte följer rekommendationerna då finns det stor risk för statligt ingripande. Vi revisorer måste sätta klackarna i marken när företagen vill ta sig friheter, betonade han.
Fortfarande för svårt att jämföra vinster
Ett problem i Sverige är – trots rådets rekommendationer – att det fortfarande inte är särskilt lätt att jämföra vinster i företagen. Sista raden gäller inte så entydigt som den borde – några exempel:
* Varför schablonskatt? Vem redovisar schablonlön?
* 1992 hade de 100 undersökta stora företagen omkring 70 miljarder i extraordinära poster – medan rådet numer egentligen bara tillåter EO-redovisning av jordbävningar och krig.
Lennart Huldén hänvisade också till professor Sven-Erik Johansson som i en kommentar sagt att det han kallade ”jämförelseförstörande poster” möjligen kunde få förekomma i noterna, men att de skulle redovisas öppet och på rätt nivå i resultaträkningen.
Avslutningsvis drog Huldén upp några särskilt akuta problem inför årets arbete:
* Valutafrågorna. Här ansåg Lennart Huldén att Bokföringsnämndens R 7 inte var bra och att när sedan FARs förslag inte heller var samordnat med rådets, så var det ”rörigt på valutaområdet”.
* Finansieringsfrågorna bör beskrivas tydligare.
* Latent skatt. Bl.a. den amerikanska rekommendationen IAS 109 innebär en förändring i synsättet (som också redovisades relativt utförligt i referatet från FINFORUM 1993 i förra numret av Balans).
* Fallskärmsavtal. Här hänvisades till uttalandet från Näringslivets Börskommitté.
* Terminsavtal. De ska periodiseras över avtalets löptid.
* Hedging av flöden. En het potatis där internationell praxis är oklar och centrala frågor obesvarade, enligt Lennart Huldén som inte heller helt delade det synsätt på hedgingfrågor som Birgitta Jönsson Lundmark presenterade i Balans decembernummer.
Förvirrat läge när regeringen ändrade sig om bolagsskatten
Näste man på podiet var advokat Jan-Eric Askenström från Advokatfirman Vinge. Hans ämne hette Nya regler för beskattning av bolagsinkomster och han inledde med ett citat som han ansåg var intressant med hänvisning till det förvirrade läget med flera snabba regeländringar veckan före jul:
”Det är viktigt att skattskyldiga och taxeringsmyndigheter får tillräckligt med tid att lära sig de nya reglerna innan de ska börja tillämpas...”
Så sa den förra borgerliga regeringen 1980 om en regeländring som skulle börja användas 1984. Som kontrast till detta ställde Askenström de olika regelversioner för den nya bolagsskatten som vari i luften det senaste halvåret:
* Utredningbetänkanden från sommaren 1993.
* Lagrådsremissen från 30 september 1993.
* Propositionen från den 28 oktober 1993.
* Utskottsbetänkande från den 8 december och riksdagsbeslutet från den 16 december 1993.
* Regeringsskrivelsen från den 22 december 1993.
Jan-Eric Askenström citerade också LO-ekonomen P-O Edin som varit sakkunnig i utredningen:
”Vad jag nu medverkat i är så vitt jag kan se det hittills värsta exemplet på missbruk av det svenska utredningsväsendet.”
Efter den inledande salvan sammanfattade han ändringarna i den nya bolagsbeskattningen:
* Skattesats 28 procent
* Inga SURV-avsättningar
* Periodiseringsfonder
* Nya förlustavdragsregler
* Aktieutdelningar skattefria
* Inga annellavdrag
* Nya aktievinstregler
Huvuddelen av tiden ägnade Askenström åt att – med nödvändiga reservationer eftersom regeringens nya förslag ännu inte var konkreta och detaljerade på alla punkter – beskriva de nya spärreglerna för aktieutdelningen. De regler som alltså tillkom i hast sedan man insett att förslaget från 16 december skulle kunnat innebära att en del framgångsrika småföretagare hade kunnat lyfta ut åtskilliga skattefria miljoner ur sina företag.
I ett kort referat är det naturligtvis omöjligt att gå in så i detalj på komplicerade teknikaliteter att upplysningarna blir nyttiga för läsaren, men ett exempel på hur det nya systemet var tänkt att fungera kan möjligen vara upplysande:
”Skattefri utdelning 1994 i ett fåmansbolag är det lägsta av:
Å ena sidan det högsta av
120 procent av högsta utdelning de senaste fem åren
och
20 procent av beskattat eget kapital i bokslut under 1992
Och å andra sidan det högsta av
Anskaffningsutgiften
+ 10 procent av lönesumman ”under några av de senaste åren” (dock ej inräknat fåmansföretagarens egen lön)
× statslåneräntan + 5 procent (–12,56 procent)
+ 20 procent av sparad utdelning enligt 1994 års deklaration
och
Beskattat eget kapital i bokslut under 1992
× statslåneräntan + 5 procent
+ 20 procent av sparad utdelning enligt 1994 års deklaration”
Askenström gick också igenom den nya JIK-metoden (Justering av Ingångsvärdet med Kvarhållen inkomst) och andra nyheter inom bolagsbeskattning och fick svara på en hel del frågor från ett auditorium som möjligen – trots en mycket kvalificerad föreläsare – ännu inte kände sig helt säkert på alla nya regler.
Efter lunch började programmet med seminariet Revisionsberättelsen där Bo Ribers från KPMG Bohlins och Håkan Thörnholm från Öhrlings Reveko ledde övningarna.
Mycket svårare att vara revisor nu än för fem år sedan
– Förutsättningarna för vårt arbete har förändrats mer på ett par år än på ett par decennier dessförinnan, sa Bo Ribers i sin inledning. Det är bra mycket svårare att vara revisor idag än vad det var för fem år sedan. Men det är också mycket mer stimulerande.
Han nämnde komplexiteten, hotbilderna (olika konsekvenser för företaget av en oren revisionsberättelse, t.ex.) och andra bekymmer.
– Numera arbetar vi i ett klimat där man allt oftare diskuterar vad revisorn borde ha gjort.
Seminariet utgick till stor del från de resonemang och värderingar som Bo Ribers och Monica Ramseyer förde fram i sin artikel ”Hur länge bör vi räkna med going concern när företaget är i kris?” (Balans 1/93).
Man utgick också från typfall, ett företag som låg på gränsen med ansträngd likviditet och uppsagd bankkredit.
Vad ska revisorn skriva i sin berättelse under olika givna förutsättningar?
Håkan Thörnholm ställde i det sammanhanget också frågan:
– Kan omvärlden fås att förstå att regelverket tillåter en ren revisionsberättelse som följs av en konkurs efter två månader?
Båda seminarieledarna betonade vikten av att försöka få företaget att i sin förvaltningsberättelse peka på de viktiga upplysningarna.
Håkan Thörnholm:
– Genom att verka för att en rättvisande beskrivning av situationen införs i förvaltningsberättelsen minskar revisorn dels rapporteringsskyldigheten i revisionsberättelsen, dels de problem med tystnadsplikten som ofta är förknippade med information om bolag i befarade eller akuta kriser. Normalt finns det ingen anledning att i revisionsberättelsen ge extra tyngd åt dessa frågor genom att upprepa eller påtala vad som redan står i förvaltningsberättelsen.
Man gick sedan igenom de olika typfallen med företag i olika stadier av kris, från tillfälliga kreditproblem till situationer inför en stämma 2 när rekonstruktionen varit förgäves. På flera punkter ställdes en hel del frågor som ledde till diskussion mellan publik och podium.
Efter det att seminarieledarna gjort en kort genomgång av problem kring koncernbidrag, utlåning och fastighetsvärdering, informerade Håkan Thörnholm om läget för projektet ”Den nya revisionsberättelsen”, som nu vidareutvecklas inom revisionskommittén för att enligt planerna leda fram till ett utkast hösten 1994.
Kravet på tydligare skrivningar i revisionsberättelserna har drivits internationellt och redan satt spår i t.ex. England och Norge och våren 1993 kom ett förslag från IFAC, som man räknar med ska bli rekommendation vid halvårsskiftet.
På den här punkten kan alltså de olika intressenterna räkna med att nya svenska och internationella förslag relativt snart kommer att påverka den traditionella svenska revisionsberättelsen så att den kommer att bli något utförligare, möjligen mer vad gäller regelverk och definitioner än när det gäller konkreta eller utförliga beskrivningar av företag som är på väg mot ett eventuellt obestånd.
Framtidsfrågor för FAR och SRS
Den avslutande programpunkten hade fått rubriken Framtidsfrågor för branschen och där framträdde de båda ordförandena i IREVs ägarorganisationer, alltså Staffan Gavel för FAR och Klas-Erik Hjorth för SRS.
Staffan Gavel redogjorde till en början för aktuell statistik över FARs medlemmar, medan Klas-Erik Hjorth valt att presentera siffror över den totala kåren av kvalificerade revisorer i Sverige.
Hjorth sa att han ville vara försiktig med prognoser av olika slag men att siffermaterialet ändå tydde på att omkring 400 kvalificerade revisorer skulle komma att lämna yrket av åldersskäl under de kommande fem åren.
Samtidigt kunde man räkna med en nyrekrytering av kanske 150 om året, alltså en måttlig nettoökning efter 80-talet snabba tillväxt. 1975 fanns det sammanlagt 1480 kvalificerade revisorer i landet, 1993 var de 4 254.
Efter den genomgången jämförde man sina remissvar på Revisorsutredningen innan det var dags att kommentera aktuella framtidsfrågor:
Staffan Gavel redogjorde för några av de frågor han uppfattat som viktigast under sina besök ute i FARs olika kretsar.
* Avskaffandet av direktackvisitionsförbudet har känts dramatiskt. Men det kunde inte förenas med svensk lag och det framgick dessutom SRS har klarat sig bra utan det.
* Efterlevnadsproblematiken är svår. Börsföretagens revisorer måste säga ifrån tydligt om revisorerna i mindre företag ska få gehör för sina krav på efterlevnad.
* Skadeståndsansvaret har skapat en svår situation som skrämmer många. Hur ska man lösa frågorna – takregler, kontrakt, avtal...?
* Och så en enkel framtidsfråga: Är vi för många revisorer nu?
Klas-Erik Hjorth talade om en framtid med många små revisorer i nätverk, om en renässans för de småbyråer han trodde hade sin svåraste period nu.
– Den nya informationsteknologin kommer att innebära stora förändringar, sa han. Han pekade också på att av Sveriges 570 000 företag är det bara någon procent som måste ha auktoriserad revisor.
Bengt Holmquist