När auktor revisor Siv Berlin från KPMG Bohlins inledde seminariet om Revisorn och etiken gick hon tillbaka till tiden före rubrikens expansiva 80-tal:
– Det var då vår kår började växa och det var då på 70-talet som vi gick från en kår som kunde föra sina kunskaper vidare till nästa generation genom att arbeta med de unga och prata med dem om yrket och dess krav.
Kåren växte snabbt
Men kåren växte snabbt in mot 80-talet och och revisorns uppdrag kom allt mer att beskrivas av de skriftliga regler som kunde nå alla. Samhället förändrades också snabbt mot ökad komplexitet, en fri marknad och blixtsnabb informationsteknologi. Och revisorerna är ju en del av samhället...
– Att det i detta nya läge kommer fler anmälningar mot oss behöver inte betyda att revisorerna och revisionen blivit sämre jämfört med då, utan beror snarare på att kraven växt oavbrutet och att den växande kåren har inte riktigt orkat hålla samma takt.
Revisionsdirektör Sven Hedlund från Komrev inledde med att peka på en del av de saker som är specifika för den kommunala revisionen:
* Den leds av förtroendevalda revisorer (även om de i alla kommuner biträds av yrkesrevisorer)
* Det är klart uttryckt att revisorn är oberoende och fristående från alla andra organ i kommunen. Envar revisor är alltså självständig.
* Inslaget av förvaltningsrevision är mycket klart och den definieras annorlunda i offentlig sektor, som medborgarnas intresse av ”value for money”.
* Öppenhet och offentlighetsprincip gäller, det finns förmodligen dessutom fler som är intresserade än i ett vanligt aktiebolag.
* Minoriteten är ofta representerad, vilket ger god insyn i eventuella ”affärer” från majoritetens sida.
Detta ger, menade Sven Hedlund, en extremt god genomlysning av verksamheten:
– Det är som i ett akvarium. Om det finns några fula fiskar där så ser man dem tydligt...
Och ska det levereras fyra pingisbord till fritidsgården är det alltid några som slår larm om det bara skulle komma fram tre...
En sammanfattning av skillnaderna mellan den offentliga och privata verksamheten skulle kunna formuleras så att ute i kommunerna är det verksamheten som är målet och pengarna medlet att nå dit. I den privata sektorn är det tvärtom.
Efter att ha kortfattat berört några uppmärksammade affärer (optionsskandalen, Haninge) sammanfattade han kraven på etik och integritet:
– Man får inte vara passiv även om passiviteten normalt inte är skadeståndsgrundande. Revisorerna har frigjort sig mer och mer från maktcentra, en independence både in appearance och infact.
Och han slutade med en liknelse från skidbackarnas värld:
– Det finns två slags skidåkare: de som vill lyckas och de som inte vill misslyckas...
Auktor revisor Filip Cassel från RRV talade om etik, regelverk och grundläggande frågor:
– Det är lätt att vara överens om att redovisningen ska styras av principer, inte av effekter. Men när vi kommer till revisionen blir svaren inte lika lätta.
Det är inte lika lätt att benhårt hålla på principerna om resultatet blir att bolag går överstyr.
Och har man en konsekvens- eller sinnelagsetik? Kan man acceptera att en avstämning inte är klar eller vägrar man?
Revisorn måste ha civilkurage
– Det är viktigt att vi talar om de punkter där vi anar etiska konflikter, sa Filip Cassel. Ofta finns det inga snabba, bra svar på frågorna och då gäller det att revisorn har civilkurage nog att dela med sig av den erfarenheten.
Han talade också om förtroendet mellan granskare och granskad, hur detta kunde sträckas för långt under 80-talets glada dagar och ställde frågan ifall oberoendet var en nödvändighet eller bara var en naiv illusion.
En slutsats kunde vara att även om absolut oberoende är omöjligt måste revisorerna ändå diskutera vilken grad av oberoende som är nödvändig.
Prispressen i branschen kan också leda till etiska problem, framhöll Filip Cassel:
– Hur mycket ska man tillåtas avvika från god sed i olika lägen? Vad säger vi om det inte skulle gå bra?
– Vi ska vara självsäkra och kunna hävda oss. Vi måste visa civilkurage. Men samtidigt måste vi vara ödmjuka nog att inse att sanningen inte alltid är så enkel, avslutade Filip Cassel.
Siv Berlin återkom sedan och påminde om att reglerna skrevs på den tiden då ärlighet var en självklarhet:
– Kanske är det alltför mycket som är skrivet, sa hon. De allmänna etiken i samhället har tunnats ut och eftersom vi är den del av detta samhälle drabbar det även oss. Det kanske är dags nu att fästa etiken på papper.
Ulf Gometz menade att vissa värderingar i botten måste gälla alla, men han ställde också frågan om det skulle högre etiska krav på revisorer än på andra:
– För egen del är jag benägen att besvara den fråga med ja, sa han och instämde också i synpunkten att det inte finns något oberoende, bara begränsade beroenden, och att kravet på integritet måste anses vara särskilt stort för revisorer.
Många instämde under diskussionen och det blev Siv Berlin som kom med slutrepliken:
– Det handlar om omdömet hos individen i den specifika situationen. Man måste ta risken att någon gång efteråt få veta att man gjort fel.
Bengt Holmquist och Pär Trehörning