Starka vindar av förändring sveper över Sydafrika. I detta land, som under så många år var paria, flockas nu företag och turister.

– Nu försöker vi ta igen något av det vi missade under apartheid, säger Sam Abrahams som med sina fyrtio år som revisor på Arthur Andersen hör till de verkliga veteranerna.

Betydligt yngre men minst lika entusiastisk är hans kollega Linus Brandt som sedan några veckor jobbar i Johannesburg:

– Det här är ett oerhört sympatiskt land! Det ska bli spännande att få komma ut och jobba med de sydafrikanska företagen.

De genomgripande politiska förändringar som under de senaste åren ägt rum i Sydafrika och som kulminerade med presidentvalet i april 1994, börjar nu också påverka näringslivet. Under apartheid var ekonomin sluten. Ingen annanstans i världen (vid sidan om de kommunistiska länderna) fanns det så många statliga företag som i Sydafrika!

Även när det gäller de lagar och regler som styr revisionen är stora förändringar på gång. En viktig uppgift för många revisionsbyråer är dessutom att få in fler svarta i yrket.

Fyrtio år på Arthur Andersen

Sam Abrahams har arbetat fyrtio år på Arthur Andersen och han är som Country manager ytterst ansvarig för verksamheten. Vid sidan om detta är Sam Abrahams också revisor för bl.a. SKF och rådgivare för Sandvik. Med SKF har Arthur Andersen arbetat i två år (av praktiska skäl övertog man uppdraget ett år efter att Arthur Andersen fått SKF i de flesta andra länder) medan man haft Sandvik under betydligt längre tid.

Finns det då någon skillnad mellan svenska och andra multinationella företag?

– Till skillnad från många andra utländska företag som etablerat sig här har de svenska företagen i hög utsträckning föredragit att fylla de ledande posterna med egen, svensk, personal. Det tror jag är bra. De svenska företagen har starka nationella band som är stor tillgång för dem, menar Sam Abrahams.

Under apartheid höll många svenska företag en låg profil. Ger det några fördelar idag?

– Jag vill på inga sätt försvara apartheid, tvärtom tror jag att vi ska vara tacksamma över vad Sverige och andra länder gjorde. Resultatet blev att någonting äntligen hände här. Så vi förstår varför Sverige genomdrev så hårda sanktioner, men det har inte varit lätt för de svenska företagen.

Sam Abrahams menar att de svenska företag som trots allt stannade kvar under sanktionerna idag möter större respekt från landets näringsliv, än de som helt valde att dra sig tillbaka – och som nu återvänder.

– Jag säger inte att de inte är välkomna tillbaka – alla är välkomna – men visst muttrar en del i näringslivet över de som bara rättar kappan efter vinden och nu tror att de ska kunna göra lysande affärer.

”Lättare att vara sydafrikan i dag”

Rent personligt känns det också lättare att vara sydafrikan idag, tycker Sam Abrahams. Numera behöver han inte ”smyga” med sin identitet när han besöker kunder utomlands. För även om Sam Abrahams inte själv var någon vän av apartheid så identifierades han ändå – liksom de flesta vita – med förtryckarregimen.

– Under mina tidigare resor kände jag mig ofta olustig och fylld av skuld för den situation som rådde i Sydafrika. Ständigt tvingades man försvara något man själv inte trodde på. Nu har vi på nytt välkomnats av omvärlden och det betyder mycket för oss.

– Men därifrån till att säga att allt idag skulle vara frid och fröjd är inte heller sant. Den nya regeringen står inför stora problem, inte minst när det gäller hur våldet ska kontrolleras. Förväntningarna är höga och nu gäller det för regeringen att uppfylla de löften man gett, fortsätter Sam Abrahams.

Den osäkra situationen får många företag, inte minst svenska, att inta en försiktig attityd. Att känna till och förstå det ekonomiska och politiska framtidsscenariot blir mycket viktigt för den som planerar att investera i Sydafrika. Därför ökar också behovet av en revisionsbyrå som har denna breda kompetens.

Grannarna hoppas på hjälp

Även grannländerna hoppas på hjälp. Där ser man Sydafrika som motorn som ska få hela regionen på fötter. Denna regionala integrationen avspeglas också när det gäller revisionen, något som för Arthur Andersen i Sydafrika del innebär att man kommer att ansvara de övriga länderna i södra Afrika.

Problem med tillväxten

Hur bra går då den ekonomiska utvecklingen i Sydafrika? Ja, hittills har tillväxten inte tagit det FARt man hoppades. I år förväntas den bara bli tre procent och det är alldeles för lågt med tanke på de enorma investeringar som krävs.

– Potentialen finns. Men om man ser till de utländska investeringar som genomförts från valet i april 1994 och fram till nu så är de flesta nog snarast en aning besvikna. Det finns två huvudorsaker till att det inte hänt mer. Det ena är våldet som gör att många tvekar och det andra är valutarestriktionerna. Regeringens argument är att valutareserven är alltför låg och att ett frisläppande skulle innebär att den sjönk ytterligare. Själv menar jag att fördelarna med att ta bort regleringarna vida överstiger riskerna.

1966 startade Arthur Andersen i Sydafrika. I början handlade det uteslutande om att fånga upp kunder till nordamerikanska företag. 1979 gick man samman med en stor nationell byrå. Idag är Arthur Andersen dominerande när det gäller skatterådgivning och andra konsulttjänster. När det gäller själva revisionen är man fortfarande på sin höjd femma av de sex stora byråerna. Men även där sker idag en stark tillväxt, det senaste året 22 procent, vilket, gissar Sam Abrahams, är mer än vad konkurrenterna visat upp (”Vi håller på att hämta igen en del av det som vi förlorade genom att starta så sent”).

Totalt har Arthur Andersen kring 1.100 anställda (att jämföra med Deloitte Touche som är nästa dubbelt så stora) av vilka kanske trettio procent ägnar sig åt traditionell revision. Kontor finns runt om i landet, men tonvikten ligger på Johannesburg där de flesta företag är koncentrerade. Ett undantag är försäkringsbolagen som i de flesta fall finns i Kapstaden.

Sydafrika är ett traditionellt land där man inte i första taget byter revisionsfirma, bank eller advokat. Nu förändras även detta och idag är konkurrensen stenhård, även när det gäller priset på revisionstjänsten. Arthur Andersen debiterar t.ex. i genomsnitt ungefär 500 kronor i timmen, relativt lite efter svenska mått, men högt för att vara i Sydafrika.

– Idag är det marknaden som styr och kunderna är mycket tydligare när det gäller att ställa krav och välja. Även om det finns etiska regler som gör att de flesta avhåller sig från att kontakta sina konkurrenters kunder går det utmärkt att annonsera efter kunder, fortsätter Sam Abrahams.

Reglerna påminner om de svenska

Reglerna som styr vem som behöver ha revisor påminner om de i Sverige. Alla aktiebolag, hur små de än är, måste ha en auktoriserad revisor. En ”closed cooperation” (att jämföra med t.ex. ett handelsbolag) slipper däremot undan.

En stor skillnad jämfört med Sverige är att företagen kan lägga upp sina brutna räkenskapsår precis som de vill. Även beskattningen följer företagens räkenskapsår. Detta ger förstås revisorerna en betydligt jämnare arbetsbelastning än vad som är fallet i Sverige.

Bara auktoriserade får skriva på

Yrket regleras dels av den statliga myndigheten Public Accountants and Auditors Board, dels av organisationen South African Institute of Chartered Accountants. Idag får bara auktoriserade revisorer skriva under en revisionsrapport, men nu diskuterar man att tillåta mindre företag att ha en revisor med lägre kvalifikationer.

– Just nu pågår det en process där hela yrket är på väg att förändras, en orsak är att man vill ge fler människor möjlighet att komma in i yrket. Resultatet blir förmodligen att det kommer att utbildades flera kategorier av ”godkända” revisorer. Inte bara revisionsbyråerna utan även andra får möjlighet att utbilda dessa.

Vägen mot att bli revisor är i stort densamma som i USA och Västeuropa, först universitetsstudier i tre–fyra år innan man börjar sin praktik på en revisionsbyrå. Under de första åren på revisionsbyrån görs parallellt flera examina. Att bli auktoriserad tar normalt 3–4 år.

I september varje år tar Arthur Andersen in årets kull av 50–60 nya assistenter. Ingångslönen ligger på motsvarande 7.000 kronor i månaden. De som håller ut kan efter knappt två år titulera sig ”senior” för att efter 4,5 år manager. Vid det laget har lönen stigit till ca 30.000 kronor i månaden.

Omsättningen på folk är förstås hög, förmodligen högre än i de flesta andra länder, gissar Sam Abrahams. Av de 50–60 som börjar återstår bara 20 procent efter tre–fyra år. Lönemässigt står man sig ganska hyggligt, men man har inga möjligheter att matcha de förmåner som näringslivet kan erbjuda.

– Genom åren har många lämnat Sydafrika och sökt sig utomlands. Sydafrikanska revisorer har varit mycket eftertraktade. Men om vi ska vara ärliga skulle det inte finnas utrymme för alla att stanna. Därför är detta en på många sätt naturlig process.

Själv börjar Sam Abrahams så smått fundera på att trappa ned och kanske söka sig en andra karriär, kanske som styrelseledamot, efter pensionen.

– Men det är svårt att tänka sig något annat. Jag har trivs under alla dessa år – jag tror faktiskt att det är få som jobbat så länge för Arthur Andersen som jag gjort!

Trots att apartheid avskaffats är hudfärgen fortfarande oerhört viktig. Gränsen går inte bara mellan ”svarta” och ”vita”, utan skillnaden är också mycket stora mellan olika vita grupper (afrikaans- och engelsktalande) och framför allt – mellan färgade och svarta. Det är också naturligt att företag som domineras av de afrikaan-talande vita också anlitar revisionsbyråer som är afrikaans dominerade. Nu börjar nya företagsgrupper, dominerade av svarta ägare att växa fram. Och därmed blir det viktigt att också attrahera fler svarta till revisorsyrket, inte minst därför att många företag som ägs av svarta kommer att känna det naturligt att anlita revisionsföretag där det åtminstone finns några svarta i ledningen.

90 av 15.000 är svarta

Men än så länge är de svåra att finna. Av totalt 15.000 auktoriserade revisor är bara nittio svarta och av dem arbetar i förmodligen bara en tredjedel – alltså 30–40 personer – i yrket. Och av dem finns ingen på Arthur Andersen.

– Vi har haft svarta som arbetat här, men som sen slutat eller som ännu inte är auktoriserade. Av de vi nu rekryterar som assistenter är en femtedel svarta. Tar man de icke vita tillsammans utgör de förmodligen en tredjedel av det totala antalet. Samtidigt är det först nu på sistone som fler svarta börjat söka sig mot revisorsyrket. En orsak är bristen på förebilder. De som haft möjlighet att studera har ofta valt att bli läkare, advokater eller lärare. Redovisning och revision sågs aldrig som ett intressant yrke.

Arthur Andersen var med om att lotsa ett av de största svarta företagsköpen i hamn. Att hjälpa svarta entreprenörer att hitta kontakter ser Sam Abrahams som en viktig uppgift för Arthur Andersen.

– Vi råder många av de företag som nu satsar på Sydafrika att söka svarta entreprenörer som partners. Vad de svarta entreprenörerna saknar är erfarenhet och naturliga kontaktpunkter med det traditionella näringslivet. Vad de har är kontakten med en allt viktigare del av marknaden. Vi försöker förklara för sydafrikanska företag att det vore bra om de överlät en del av aktiekapitalet på svarta delägare. På så sätt försöker vi medverka till att överbrygga gapet mellan de vita och majoriteten av befolkningen, men det är en svår och långsam process, konstaterar Sam Abrahams.

Linus har varit på plats några veckor

På Arthur Andersen i Johannesburg arbetar revisorer från ett tiotal länder. En av dem är Linus Brandt från Göteborg. När vi träffas har han bara varit på plats i några veckor.

– Innan jag kom hit hade jag hört mycket om kriminaliteten och våldet i Johannesburg och visst, man läser mycket om det i tidningarna, men själv har jag inte upplevt något. Mitt största intryck är snarare att detta är ett väldigt behagligt land, säger Linus Brandt.

Linus, som hunnit fylla 28 år och nästan blivit klar med sin svenska auktorisation, har jobbat fyra år i Sverige och ett år i Oslo. Fast från början hade han siktet inställt på en helt annan karriär.

– När jag läste ekonomi i Göteborg hade jag inte en tanke på att ägna mig åt revision. Men så träffade jag några representanter från Arthur Andersen på Handels ”Företagsdagar”. Det som lockade mig var att företaget var så internationellt och de möjligheter detta gav. Dessutom får man en bra kunskapsbas och den har jag nytta av, oavsett om jag stannar kvar eller byter bransch, fortsätter Linus Brandt.

Att han skulle utomlands var alltså klart. Att det sen blev Sydafrika berodde delvis på slumpen och delvis på att han hade en svensk kollega som bott och arbetat där.

– Vill man se och uppleva något annorlunda ska man åka till Afrika och till USA som är det land vi annars åker till. Fast om jag ska vara ärlig så har jag hittills inte hunnit se så mycket, jag har mest suttit och läst in mig på skattelagstiftning och annat, fortsätter han och skrattar.

Skyddad av taggtråd

I slutet av sommaren gick flyttlasset. Nu sitter Linus och hans flickvän Kristina Kvist i ett lägenhetskomplex, skyddat av taggtråd elstängsel och vakter 24 timmar om dygnet (”som svensk känns det lite ovant, men här har man inget val”). I två år ska han vara där, med möjlighet till förlängning (”Det känns som en lagom period. Då hinner man lära sig landet ordentligt”).

För det mesta får den medflyttande partner nöja sig med att sitta hemma. Men Kristina, som till vardags är ekonom på filmbolaget CIC i Göteborg, har också lyckats fixa jobb i Sydafrika.

– Jag fick jobb först och när Kristina hörde sig för fanns det jobb för henne hos CIC här i Johannesburg. Vi hade en otrolig tur! Annars tror jag faktiskt inte att det hade fungerat.

I Sydafrika är Linus Brandt vad som kallas en ”experienced senior,” Till uppdragen hör SKF, men tonvikten ligger på sydafrikanska bolag. Som senior kommer Linus att leda arbetet ute på fältet. Över sig har han en manager och högst upp finns den partner som ytterst skriver under revisionsrapporten.

Mycket tid på företagen

– Det känns kul för det innebär att jag kommer att tillbringa mycket tid ute på de sydafrikanska företagen. Hittills har det gått bra, inte minst när det gäller att prata engelska. Ofta tycker jag att vi svenskar får beröm för våra engelskakunskaper. Överhuvud taget har det varit lätt att komma in i arbetet. Metoderna är desamma och det är också en av de stora fördelarna med att jobba in en internationella organisation.

Hur mycket följde du den politiska utvecklingen i Sydafrika innan du kom hit?

– Det är klart att jag var intresserad av vad som hände, men beslutet att åka kom ganska sent och därför han jag inte läsa så mycket som jag tänkt mig.

Om apartheid funnits kvar, hade du ändå åkt hit?

– Ja, jag hade nog ändå kunnat tänka mig att jobba här. Men det är ingen tvekan om att klimatet är bättre nu. Samtidigt märker jag att många vita sydafrikaner vill flytta härifrån. Situationen är osäker, man vet inte vad som kommer att hända. Och visst, våldet spelar in.

David Isaksson är frilansjournalist. Han medverkade senast i Balans nr 8–9/95.