Nästan all föreningsverksamhet vilar på en stor del ideellt arbete från medlemmarnas sida. Från fackföreningar till frimärksklubbar, från pojkfotbollslag till Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR.
Men vad är det egentligen för arbet det rör sig om?
Hur fördelas det?
Och borde det kanske – trots allt – ändå vara arvoderat?
Dessa frågor har en arbetsgrupp i FARs styrelse (Kenneth Olsson, Birgitta Lindén och Ingvar Pramhäll) haft till uppdrag att belysa. Under hösten kom ”PM angående arvoderingsprinciper inom FAR”, där många av frågorna får sitt svar.
Slutsats: Ingen förändring
Gruppens slutsats – svaret på den sista av ingressens tre frågor – blev att ”inte föreslå någon förändring av arvoderingsprinciperna för närvarande.”
Det betyder dock inte att resonemangen kring de båda andra frågorna inte är viktiga för alla FAR-ledamöter. Till gruppens slutsatser hör nämligen också den att, även om nuvarande system fungerat hyggligt, man måste ta reda på varför gruppen ”övriga” (= de mindre byråerna) är så klart underrepresenterad.
På det här stadiet är utredarna alltså inte övertygade om att en arvodering av uppdragen skulle ändra på den sneda rekryteringen, men man vill veta mer om orsakerna.
Hur ser det då ut?
Till att börja med räknar man med att det görs ca 10 000 timmar ideellt arbete i FAR under ett år. Det är fördelat på interna och externa uppdrag. Här ingår då både styrelse- och kommittéarbete, såväl som arbete i t.ex. Stiftelsen för utveckling av god redovisningssed eller Stiftelsen för legitimation av redovisningskonsulter.
10 000 timmar à t.ex. 800 kronor blir väldigt mycket. Men ingen debattör har hävdat att alla timmar skulle arvoderas, de åtta miljoner kronorna i det här exemplet kan möjligen ses som en prislapp på det totala ideella arbetet.
Hur skulle det kunna arvoderas?
Alla förslag och kalkyler bygger på att de första x timmarna för varje uppdrag är just ideella och utredningen har sedan gjort flera modeller:
Om t.ex. de första 20 timmarnas arbete skulle vara ideellt blir kostnaderna för arvoden för resterande timmar (med samma timpris) ca två miljoner, om de första 50 timmarna skulle vara arvoderade sjunker det till hälften.
Mellan en och två miljoner
Det handlar alltså snarare om arvoden på nivån mellan en och två miljoner om året som vore aktuella.
Vilka är det som arbetar ideellt i dag? Från vilka byråer kommer de?
Här har utredarna sett både till antal personer och antal timmar och resultaten är ganska tydliga:
Flera – men inte alla – medelstora byråer, de som representerar 2–6 procent av kåren är kraftigt överrepresenterade (med mellan +50 och +250 procent) både vad gäller antal personer och antal timmar.
De stora byråerna ligger – korrigerat för att den som för året har ordförandeposten (= 700 timmar) blir överrepresenterad – ganska nära de 16–20 procent som är deras andelar av kåren.
”Övriga”, dvs. de byråer eller kedjor som inte hör till de 10–12 största är mycket underrepresenterade. Dit hör nämligen totalt 26 procent av FAR-ledamöterna, men de bidrar bara med 6 procent av det totala ideella arbetet i föreningen.
Fördelat på grupper blir det alltså:
De stora gör sin del.
De medelstora gör ofta mer än så.
De små (naturligtvis med flera undantag!) gör inte sin del.
Utredarna inser naturligtvis att det inte är lätt för en liten byrå, som kanske dessutom ligger långt från huvudstaden, där det mesta av arbetet sker, att sätta av tid och pengar för att delta:
”Möjligheten för en mindre byrå att engagera sig i FAR-arbetet kan tänkas vara begränsat av rent ekonomiska skäl. För en enmansbyrå att sätta av 200 timmar till styrelsearbete blir naturligtvis mycket betungande när han eller hon själv ska bära hela kostnaden.
Utredarna pekar också på att det egentligen är fel att kostnaderna för allt detta arbete inte syns i FARs räkenskaper, men man stannar ändå för att inte föreslå arvodering, bl.a. därför att man inte tror att arvoden säkert skulle öka de små byråernas engagemang.
Dyrast för den som inte är med och arbetar
Ett annat skäl är att man är rädd för att de höjda avgifterna skulle kunna skrämma. Här pekar man också på förhållandet att de byråer som deltar i arbetet då skulle få tillbaka mer än, eller åtminstone en stor del av, avgiftshöjningen via arvodena – medan de övriga bara får högre avgifter!
Utredningsgruppens rapport utmynnar i en klar vädjan om åtgärder för att försöka öka engagemanget från gruppen ”övriga”.
Bengt Holmquist