Redovisningen i Sverige har gått in i ett slags andra andning, nu är det inte så mycket avvikelser och tveksamheter som det är generella problem beroende på konjunkturer och annat. Mitt intryck är att problemen nu i stor utsträckning finns på skuldsidan, t.ex. finansiella instrument eller leasing, sa Peter Malmqvist när han inledde diskussionen med Rolf Rundfelt om dennes årliga sammanställning av börsföretagens redovisning på FINFORUM.
Rundfelt bekräftade, men med några reservationer:
– En del av förbättringen beror nog på att det inte har varit så många företagsförvärv. Vi får se vad som händer om de kommer igång igen.
Två saker att diskutera
– Det är speciellt två saker som är intressanta att diskutera ur min synpunkt, fortsatte Rolf Rundfelt. Det ena knyter an till Fondbörsens roll som övervakare, särskilt nu när man tagit in kopplingen till efterlevnad av Redovisningsrådet rekommendationer i inregistreringskontraktet. Jag har ju under de gångna åren haft anledning att fundera över vilka avvikelser som verkligen skulle ha kunnat sanktioneras.
Här tog Rundfelt som exempel Ericssons stora emission i juni 1993 – månaden innan Rådets rekommendation nummer 3 trädde i kraft – av konvertibler med en kupongränta som väsentligt understeg marknadsränta.
– Om det lånet skulle värderas enligt marknadsränta så är värdet omkring 400 miljoner lägre än det nominella värdet. Rådet säger då att ett sådant lån ska tas upp till nuvärde, alltså i detta fall det lägre värdet. Det har Ericsson gjort – men bara i moderbolagets redovisning.
Detta skulle enligt Rådets uppfattning ge en korrekt räntekostnad i moderbolaget men en för låg ränteutgift i koncernen. Rundfelt kom för sin del fram till att detta måste anses vara en verklig avvikelse, eftersom Rådet uppmuntrar företagen att tillämpa rekommendationerna innan de träder i kraft och Ericsson dessutom gjort just detta på den ena nivån.
– Och det finns naturligtvis ingenting i rekommendationen som säger att man ska ha olika redovisningsprinciper i koncernen och moderbolaget.
Bokstavstrogna tolkningar
Han oroade sig för att det under sanktionshotet skulle kunna bli bokstavstrogna tolkningar av värsta amerikanska märke, att bolagen skulle tänkas läsa rekommendationer som fan läser bibeln och göra sådant som inte uttryckligt var förbjudet i texten.
Rundfelt nämnde också några andra exempel på tänkbara avvikelser:
LKAB som sålt valuta på termin och redovisat på ett sätt som inte följde BFN R7.
Käll-Data som värderat fordringar och skulder i utländsk valuta till lägsta värdets princip (också en avvikelse från BFN R7).
Astras värdering av likvida tillgångar till marknadsvärde.
Esseltes balansräkning (i den mån det finns några likheter mellan den uppställningen och bokföringslagens schema så är det nog mera tillfälligheter...
– Esseltes uppställning är bra och informativ, men den strider alltså mot reglerna. Det är ett av flera exempel på att sådana här avvikelser är svåra att hantera.
Koncernbegreppet
Rundfelts andra exempel på principiellt intressanta frågor i årets genomgång gällde koncernbegreppet:
– Det är en fråga som kom upp redan i Nobelutredningen för några år sedan: ”Är det inte konstigt att inte Gamlestaden som ägs till 49,5 procent och har i stort sett samma styrelse och ledning inte hanteras som dotterbolag.”
Han pekade på att genom åren kunnat se hur ett antal dotterbolag dekonsoliderats, lyfts ur balansräkningen genom att innehavet dragits ned till strax under 50 procent. De två vanliga exemplen är Stora, som skrev ned innhavet i kraftbolag, och Bilspedition.
– I internationell debatt pekar man på att det intressanta inte är aktieinnehavets storlek utan frågan om bolagen utgör en enhet, t.ex. genom att man har en gemensam ledning. I Storbritannien har man t.o.m. en ny rekommendation som pekar mot tolkningen att man ska utgå mer från begreppet enhetlig ledning.
Likartade situationer
Peter Malmqvist hade också fäst sig vid hur Euroc och Pharmacia behandlade likartade situationer med dubbla optioner på delägda företag (rätt att köpa/rätt att sälja). Pharmacia redovisade i koncernen, Euroc inte.
– Eftersom det finns en förväntan på att antingen köpare eller säljare kommer att utnyttja sin rätt så är det nog ingen tvekan att man med den här vidare definitionen av koncern skulle ta in sådana bolag. Ta Pharmacia, där tog man ju över den operativa ledningen i juni 1993, svarade Rundfelt, som menade att man skulle tillämpa genomsyn på den här typen av optioner och göra som Pharmacia.
Ett annat intressant fall gällde Sydkraft som kom över 50 procent i OKG (Oskarshamns Kärnkraftsgrupp) när man köpte Båkab av SCA Här var omständigheterna sådana att Sydkraft inte ansåg att OKG var ett regelrätt dotterbolag och tillämpade klyvningsmetoden vid redovisningen.
– Fel enligt reglerna, men förståeligt med tanke på verkligheten, menade Rundfelt.
Avslutningsvis frågade Malmqvist vad Rolf Rundfelt trodde skulle kunna bli knäckfrågor för 1995.
– Det nya sättet att redovisa skatt som man arbetar på både här och internationellt skulle kunna halvera eget kapital i något fastighetsbolag och ha stora inverkningar på andra. Även skogsbolag kan få det problemet efter sina stora uppskrivningar i början av 90-talet.
Bengt Holmquist