Auktoriserade revisorn Gunnar Widhagen på Ernst & Young är bekymrad. Bara drygt hälften av revisorerna klarar FARs tredje prov som ska leda till auktorisation och medlemskap i föreningen.

– Det här skapar naturligtvis oro, både hos examensrådet och hos de enskilda byråerna. Det kan inte vara rimligt att så få klarar tredje provet.

Gunnar Widhagen är ordförande i FARs examensråd och ansvarig för föreningens självpåtagna roll som examensförrättare av blivande auktoriserade revisorer. De dåliga resultaten sätter kärnfrågan i fokus: utbildas blivande revisorer rätt?

Hösten -93 var det speciellt besvärligt. Då misslyckades över två tredjedelar på sista provet. Ett halvår därefter var statistiken mer normal, 54 procent klarade då provet.

Låga siffror

Men även dessa siffror är låga, internationellt sett. I andra länder ligger procentandelen godkända på 60–70 procent.

Egentligen vet ingen med säkerhet varför resultaten är så dåliga på proven. Med det beror antagligen på flera samverkande faktorer.

– Jag tror att grundutbildningen på universitet och högskolor är alltför teoretisk, säger Gunnar Widhagen. Det innebär ett mycket stort ansvar för revisionsbyråerna att ge revisorn möjlighet att praktiskt pröva sina inlästa kunskaper. Sådant tar tid. Det kan vara så att proven ligger för tidigt. Å andra sidan kan vi inte vänta för länge. Då blir praktiktiden orimligt lång.

Han lägger till att byråerna kanske inte alltid satsar tillräckligt på handledning av medarbetarna.

– Byråerna är primärt ansvariga för att revisorerna är förbereda inför proven. Men när vi har mycket att göra blir handledningen ofta eftersatt.

En annan förklaring kan vara att proven är för svåra.

Rätt metod

– Det kan nog förekomma att en del frågor är för svåra för en del. Och det kan tyckas hårt att bara få svara fel eller misslyckas på en enda fråga. Men jag tycker att vi funnit rätt metod för våra prov. De ska vara svåra och visa att revisorn är beredd för den karga verkligheten utanför byrån.

Gunnar Widhagen kan hålla med om att det ibland, framför allt på tredje provet, kan vara svårt att veta vad som är rätt respektive fel svar eftersom frågorna i stor utsträckning bygger på analyser och övergripande resonemang.

Utan att kunna bevisa det rent statistiskt kan han konstatera att revisorer från mindre kontor har lättare för skatteregler, medan revisorer på stora kontor snabbt lär sig koncernredovisningsfrågor.

– Det är farligt att dra alltför långtgående slutsatser av detta, förklarar Gunnar Widhagen bestämt. Men det kan finnas en vilja hos nya revisorer att alltför snabbt specialisera sig och glömma bort att en revisor ska ha breda kunskaper inom sitt yrke.

Examensrådet får ibland frågor av typen på vilken höjd ligger ribban, dvs. vilken kunskapsnivå krävs för godkännande och är den relaterad till det genomsnittliga kunnandet i revisorskåren.

– Frågan är lätt att besvara i princip men svår att hantera i praktiken, dvs. vid utformningen av proven och lösningsmallarna, säger Gunnar Widhagen.

Proven bygger på att tentanden har den för auktorisation grundläggande utbildningen från universitet/högskola och att hans/hennes teoretiska utbildning till auktoriserad revisor. Tentanderna förutsätts dessutom löpande följa revisions- och redovisningsfrågor genom att – utöver dagspress – läsa Balans och Revisorn.

Svår uppgift återstår

Givet denna ganska enkla ram återstår den svåra uppgiften att formulera frågor, som är anpassade till den kunskaps- och erfarenhetsnivå, som tentanden rimligen bör ha efter 5 års praktiktid och därmed uppfylla de krav på utbildning och praktik som revisorsförordningen 2 § uppställer för auktorisation.

– Med hjälp av erfarna provkonstruktörer, nära tillsyn från Examensrådets sida av konstruktionsarbetet och provtentamina (test av proven under realistiska förhållanden före fastställandet av dem) anser vi oss ha uppnått en rimlig säkerhet för såväl provens kvalitet och likformighet över tiden som deras allmänna svårighetsgrad, tillägger Gunnar Widhagen. En ganska naturlig ambition är att kunskapsproven skall medverka till en höjning av den genomsnittliga kunskapsnivån i revisorskåren.

Tidspressen

– Av reaktioner från tentander, godkända och underkända, har Examensrådet fått intrycket att det snarare är tidspressen vid provet än frågornas svårighetsgrad, som medför att andelen godkända är låg. Examensrådet överväger för närvarande åtgärder för att minska tidspressen vid proven men med bibehållen svårighetsgrad och struktur på proven.

Gunnar Widhagen vill därför ha kvar proven.

– Det finns ett särskilt värde i att mäta kunnandet hos de som senare i FARs och byråns namn ska granska företagens redovisning och förvaltning. Dessutom måste vi kunna ge dom som inte passar för yrket en möjlighet att i tid finna en annan inriktning. Det främsta syftet med obligatoriska kunskapsprov är ju att säkerställa kvalitén på revisorerna.

Som sista utväg har FAR möjlighet att lämna dispens för den eller dem som misslyckats vid samtliga tre tillfällen. Hittills har denna dispens möjlighet utnyttjats i begränsad omfattning.

Det ska i princip gälla i alla de fall där tentanderna nätt och jämnt klarat av proven men som under hela praktiktiden visat sig vara mycket omdömesgilla, noggranna och kvalitetsmedvetna medarbetare med integritet, det vill säga blivande revisorer mycket lämpade för sitt yrke.

Rådet tänker också skicka ut resultaten på proven med statistiken uppdelad på varje fråga. På det sättet kan byråerna gå igenom de frågor som brukar ställa till flest problem och förbereda sina revisorer bättre inför proven.

– Men oavsett hur man gör kommer grundfrågan alltid att kvarstå, avslutar Gunnar Widhagen. Är utbildningen och handledningen av blivande revisorer rätt och effektiv?