Det finns stora revisionsbyråer som håller på att profilera sig inom miljörevision och miljöredovisning. Bl.a. hägrar uppdrag som miljökontrollanter enligt EUs EMAS-förordning.
Men hur ska det gå för de små revisionsbyråerna?
– Deras chanser är mycket små, säger auktor revisor Per Strandin som arbetar alldeles ensam på sin byrå i Sollentuna. FAR har inte gjort så mycket på området miljörevision ännu. Och ser man utomlands – i länder som Danmark, Holland och England där man kommit längre – så har revisorsorganisationerna där bara engagerat de stora drakarna i sitt arbete med att flytta fram positionerna inom området.
Det är hos de stora som utvecklingsarbetet sker. Och därmed sker det också på de stora företagens premisser.
Gäller också våra kunder
– Men det kommer allt fler regelsystem på miljöområdet och detta gäller också de mindre företagen som är småbyråernas kunder, säger Per Strandin. Då måste också vi på något vis vara med.
Han medger dock att många småbyråer inte anser sig ha tid till något större utvecklingsarbete. Man ger upp.
Man tror att det inte är någon idé att säga något – ”jag som är så liten”.
– Sådant ligger oss i fatet naturligtvis. Men tiden står inte stilla för att vi säger så. Utvecklingen sker i stället på andras premisser.
Per Strandin är både kritisk och förstående till FARs handlande hittills i miljörevisionsfrågan. FAR har haft en arbetsgrupp om miljörevision men han har inte sett något resultat av gruppens rapport. Och FAR vill i första hand överlåta åt marknaden, dvs. revisionsbyråerna, att dra igång verksamheten inom området miljörevision.
– Eftersom vi talar om små revisionsbyråer bör det här också vara en angelägenhet för godkända revisorer, tillägger Per Strandin. Men jag har inte sett några uttalanden från deras organisation Svenska Revisorsamfundet SRS heller.
Tips och anvisningar
– Då har vi småbyråer ännu mindre chans. Men sedan kan man ju ställa sig frågan om FAR ska ägna sig åt att stötta småbyråer i alla sammanhang. FAR ska ju inte vara någon småbyråorganisation. Men lite mera vägledning tycker jag att vi borde kunna få. Vi borde kunna få lite tips och anvisningar om hur de små byråerna kan vara med och arbeta med miljörevision.
– Och FAR kunde ha informerat mera om EUs nya EMAS-förordning. Det har varit bekant länge att den skulle komma. Det har informerats om så mycket annat som skulle hända när vi gick med i EU. Så varför inte om detta?
Själv ser Per Strandin en utväg för småbyråerna. De kan ta upp ett samarbete med de företag som arbetar med certifiering enligt kvalitetsnormen ISO 9000 och dess miljövariant ISO 14000. Just dessa företag hör för övrigt till dem som är påtänkta som ackrediterade miljökontrollanter enligt EMAS-förordningen.
– FAR skulle kunna säga just detta till småbyråerna: gå in och samarbeta med sådana ackrediterade bolag. Där kan ni vara med och tillföra er kompetens.
Kan inte klara allt
– Vi måste ju inse att småbyråer vi aldrig kan behärska allt det som krävs inom miljörevision, säger Per Strandin. Området är väldigt knepigt och man kan nog säga att vi fortfarande famlar i mörker. Men vi bör, när systemet kommer igång, kunna gå in och komplettera med den erfarenhet vi har. Det finns många paralleller mellan miljörevision och vanlig revision.
Per Strandin har t.ex. varit med på en del konferenser där man presenterat ISO 9000.
– Och det är fantastiskt vad det ligger nära vanlig enkel revision. Det är ju säkerhetsfrågor och internkontrollfrågor hela vägen. Det är ganska märkligt att revisorerna inte hakat på detta tidigare. Förstår man ISO 9000 är man på ett helt annat sätt säker som revisor. Det torde gälla även miljövarianten ISO 14000.
Så om det blir aktuellt med miljörevisionsarbete för Per Strandins del så kommer han att ta kontakt med något av de mindre företag som arbetar med ISO-certifiering och som blivit ackrediterade miljökontrollanter.
– Det är enda chansen för oss på de små byråerna. Och jag tror att också små företag – våra kunder – kommer att behöva rätta sig efter EMAS-reglerna även om dessa än så länge är frivilliga. Företagen kommer att se marknadsfördelar i att gå med i systemet.
Ökad oro
Per Strandin har själv blivit allt mer intresserad av miljöfrågor:
– Man oroas mer och mer. Det finns anledning att göra det. Vi riskerar att komma närmare och närmare ett stup – sedan finns det ingen återvändo. Miljöförstöringen är som aids. Det är något som raserar hela motståndskraften. Och det kan gå fort utför.
Miljöområdet är jättestort. Men Per Strandin är övertygad att revisorerna kan dra sitt strå till stacken. Han tror också att många institutioner i samhället förväntar sig att revisorerna ska vara med och ställa upp med sin kompetens. Miljöproblem innebär ofta mätproblem. Revisorer är vana vid att mäta – även om det ofta handlar om förhållandevis enkla saker som kronor och ören.
Han berättar om det holländska företaget som i sin vanliga balansräkning lade till hur mycket miljö man hade förstört genom åren – den beräknade kostnaden för att återställa det som förstörts till en nivå där naturen själv kan läka det.
Det är en kostnad som man lämnat till framtida generationer. Den är kanske svår att mäta och svår att revidera. Men det borde gå.
Risk för skadestånd
Per Strandin talar också om ökande risken för företagen att betala skadestånd för miljöförstöring. Just den saken har egentligen alltid hört till det som måste påpekas även vid vanlig revision.
– Jo, så är det, säger Per Strandin. Men vi har i realiteten ofta inte haft möjligheten att bedöma miljöpåverkan. Det har inte heller funnits så mycket utrymme i attitydbildningen. Nu börjar vi inse att vi kanske borde ha reagerat i en del fall. I historien kan man säkert leta fram exempel där vi revisorer eller företagen borde ha skrivit om detta. Länge har man kanske sagt att det är ju ingen annan som skrivit om sånt här – miljöförstöringen har pågått i evärderliga tider så varför plötsligt börja skriva om den nu? Här är nog en attitydförändring på gång.
Inge Wennberg