Balans 20 år

Bodil Sjöö, redaktör 1975–86:

”En tidning förändras alltid. Det gäller även Balans. Från sitt första levnadsår har den ändå haft en egen identitet och även om den delvis förändrats så består den till stor del tjugo år senare.

En del av Balans identitet är dess trovärdighet. Man kan lita på det som står i tidningen. Trovärdigheten var från början så viktig att det diskuterades om Balans skulle innehålla annonser. Men eftersom annonser har ett informativt värde och det är helt klart vem som är avsändaren fann majoriteten att de kunde och skulle ingå i tidningen.

Balans är inte kontroversiell. Balans är oberoende liksom revisorerna. Därmed inte sagt att den är från revisorerna oberoende. Balans tillkom för att revisorerna behövde en plats att föra ut rekommendationer om redovisning och revision och ett forum för fri och obunden debatt.

Det har blivit så.

Men diskussionens vågor går inte höga i Balans, åtminstone inte som jag uppfattar det nu när jag inte längre lever mitt bland revisorerna och de frågor som där diskuteras dagligen.

Jag uppskattar revisorerna och den kompetens de besitter och utnyttjar dem kontinuerligt som rådgivare i olika frågor med anknytning till redovisning och revision.”

Bodil Sjöö är VD för Bonnier Carlsen Bokförlag AB.

Ingvar Pramhäll, ansvarig utgivare 1975–90:

”På årsstämman hösten 1973 beslöt FAR att utge en egen tidskrift för att förmedla information och debattinlägg om aktuella revisions- och redovisningsfrågor. Tidskriften fick namnet Balans. Per Hanner fick hedersomnämnande för sitt namnförslag. Balans bedömdes vara lätt att uttala och komma ihåg, samtidigt som det har anknytning till revision och redovisning.

Den nybildade redaktionskommittén bestod av, förutom jag själv, som ansvarig utgivare, Sten-Eric Feinstein, Ulf Gometz, Erik Hultén, Björn Markland och Erik Rydström. Till redaktör utsågs Bodil Sjöö-Mårtensson. Redaktionen bestod av tre personer, Bodil, Björn och jag själv.

Det var en entusiastisk kommitté och redaktion som trots begränsad erfarenhet av tidskriftsutgivning satte igång med det utmanande arbetet att försöka utge Balans med tio nummer per år.

Balans hade en fördel vid starten, en garanterad upplaga på ca 2.500 ex. som gick till FAR-kåren. Det innebar i sig en vis ekonomisk trygghet samtidigt som huvuddelen av läsarna var vana att kritiskt granska innehållet.

I mitten av 1975 utkom så det första numret av Balans, bestående av 24 sidor med bl.a. kommentarer av Jan Bökmark till förslagen till ny aktiebolagslag och bokföringslag. Till det första numret lyckades vi få in en extern annons. Den planerade utgivningstakten kunde hållas, även om materialet till tidskriften någon gång var lite magert.

Inledningsvis levde redaktionen i en så gott som daglig spänning. Skulle utlovade artiklar komma i tid, skulle de ha den kvalitetsnivå som krävdes, skulle layout, sättning, tryckning, distribution fungera? Vi uppmuntrades av bland andra Sten-Eric Feinstein, som kritiskt läste varje artikelförslag med sitt återkommande uttalande:

– Jag är lika förvånad varje gång ett nytt nummer av Balans kommer ut.

Balans kom snabbt att överträffa i vart fall mina förväntningar. FAR-kåren ställde sig positiv. Skaran av externa prenumeranter ökade successivt, vilket tillsammans med ökande annonsvolym gav en stabil ekonomisk bas, vilket är av stor vikt för en nystartad tidskrift i en förening.

Det finns många uttryck för att Balans är ett viktigt inslag inom områdena revision och redovisning. Under årens lopp har många intressanta artiklar och debattinlägg publicerats. I utbildningen vid universitet och högskolor används artiklar ur Balans som kurslitteratur. I tvister, skiljedomar, obeståndsärenden etc. åberopas ofta Balans. Många redovisnings- och revisionsfrågor har friskt debatterats.

En av eldsjälarna bakom tillkomsten av Balans var Carl-Henrik Witt, som särskilt i början uppmuntrade mig i arbetet med FARs nya tidskrift. Han var inspiratör och moralisk stöttepelare. Till minne av hans tro på att Balans skulle överleva instiftade Öhrlings Revisionsbyrå AB vid Carl-Henriks pensionering 1981 ett årligt pris för bästa artikel i Balans.

Några reflexioner från mina femton år som ansvarig utgivare:

Balans blev en lyckad satsning från FARs sida. Tidskriften har blivit bättre och bättre. Genom att vi från början fick med välkända externa skribenter, såsom professorerna Knut Rodhe och Sven-Erik Johansson blev Balans legitimerad som en kvalitetstidskrift. Det var också viktigt att få debattinlägg, vilket innebar att det inte bara var FARs åsikter som framfördes. Självklart var arbetet stimulerande, även om det till en början var slitigt. Redaktionen byggdes successivt upp, vilket innebar att redaktionskommittéarbetet alltmer kunde inriktas på strategifrågor, idéer om nya artiklar etc.

Än idag – 20 år efter starten – ser jag med spänning fram mot nästa nummer av Balans.”

Auktor revisor Ingvar Pramhäll är VD för Öhrlings Coopers & Lybrand och ledamot i FARs styrelse.

Margareta Damberg och Björn Markland, redaktionsledning 1986–90:

”Varje tidning har en själ. Tidningar som är knutna till intresseföreningar utgör inget undantag från den regeln. Tvärtom kan man nog säga att sådana tidningar har ett ovanligt aktivt själsliv, stundom präglat av intensiv harmoni, ibland åter med ett närmast schizofrent innehåll.

Vi hade privilegiet att se insidan av Balans själsliv i fyra års tid. Vi var generalsekreterare och biträdande generalsekreterare i FAR och samtidigt redaktionsledning för Balans. Vi tror att den kombinationen var till fördel både för FAR som intresseförening och för Balans som högkvalitativ tidskrift för redovisning och revision.

De fyra årens erfarenheter har givit oss en djup respekt för både föreningsidén och den oberoende tidningens uppgifter.

Föreningen ska tillvarata ledamöternas intresse, inte minst gentemot en ofta kritisk omvärld. Den ska utveckla yrkesrollen och ibland till och med vidta disciplinära åtgärder mot sina egna ledamöter – men alltid med syftet att på sikt förbättra situationen för kåren. I det arbetet är tidningen ett kraftfullt redskap.

Men tidningen ska – om den är värd namnet – samtidigt tillhandahålla en fri och obunden debatt om de frågor i tiden som berör yrkeskåren. Den får inte dra sig undan sitt bevakningsansvar bara därför att någon sådan fråga upplevs som pinsam eller inopportun för kåren eller för enskilda individer i kåren. Och den får aldrig förfalla till att bli ett mekaniskt språkrör för de ståndpunkter som fastställts av den föreningspolitiska ledningen.

Tror man, som vi, att FAR-kåren vill stå för kvalitet och oberoende i sin yrkesutövning och sin etik – ja, då är det alltid positivt att fakta blir belysta och allsidigt debatterade. Kombinationen FAR-ledning/Balansredaktion kunde identifiera nya problemområden mycket tidigt och initiera debatten på det stadium då den gjorde bäst nytta. ’Problemformuleringsprivilegiet’ tillkommer FAR, och pisksnärtarna från den ocensurerade debatten får tålas som ett led i utvecklingen.

Förutsättningen är emellertid dels att det råder allmän enighet om de spelreglerna, dels att de ansvarigas professionella kompetens täcker hela detta väldiga område. Våra erfarenheter visar att en förening som FAR med starka personligheter och växande arbetsuppgifter kan ha behov av en tidningsredaktion som är formellt självständig från föreningspolitiken och har journalistiken som professionell bakgrund. Så är det i dag.

I vårt avskedsbrev till läsarna i Balans 6–7/1990 skrev vi: ’Vårt sista nummer) överlämnas härmed till läsarna med en stark önskan att Balans ska få fortsätta att vara ett forum för fri och obunden debatt, där även uppkäftiga inlägg publiceras och obekväma ämnen behandlas. Vi för vår del tror att FAR-kåren har allt att vinna på den sortens belysning även i framtiden.’

Den dag vi känner att vi kan öppna ett nytt nummer av Balans i trygg förvissning om att vi inte kommer att bli irriterade, upprörda eller arga av innehållet, den dagen kommer vi därför att bli mycket besvikna på tidningen. Ju mer vi ser av dagens Balans, desto mindre oroar vi oss för att den dagen ska komma.”

Auktor revisor Margareta Damberg är biträdande generalsekreterare i FAR och VD för FAR Förlag. Auktor revisor Björn Markland är generalsekreterare i FAR.

Karl-G Giertz, ansvarig utgivare 1990–92:

”Balans hade letts på ett förtjänstfullt sätt av Margareta Damberg och Björn Markland i fyra år, när de beslutade lämna över det operativa ansvaret till redaktionskommittén under våren 1990. Tidningen hade en egen själ, en vilja till obunden debatt och en kvalitetsstämpel. Det ville vi i kommittén bevara och utveckla. Vi tog hjälp av en professionell tidningsman, Lennart Mörner, som producerade tidningen åt oss, medan vi funderade på en mer långsiktig lösning. Den fann vi så småningom, när den nuvarande chefredaktören Bengt Holmquist anställdes. Bengt och hans två medhjälpare på redaktionen producerar inte bara Balans utan hjälper också Förlaget med annan produktion.

Balans ska vara ett organ för FAR och tillvarata revisorskårens långsiktiga intressen samtidigt som tidningen ska verka för en fri och obunden debatt samt vara ett forum för spridning av kvalificerad yrkeskunskap. Tidningen har lyckats erövra en kvalitetsstämpel, vilken vi slår vakt om. De teoretiskt kräsna ska finna stimulerande fackartiklar i varje nummer och glädjande många sparar tidningen för att använda den som uppslagsverk under många år.

Balans ska också driva debatten inom FARs intresseområden. Jag skulle gärna se mer uppkäftiga artiklar, men revisorer är ett försiktigt och noggrant släkte, därför blir debatten lågmäld och saklig. Den långa pressläggningstiden förstärker också denna effekt.I redaktionskommittén är vi ense om att inte rygga för ämnen som ledamöterna vill debattera. Testa oss gärna!”

Auktor revisor Karl-G Giertz är ordförande i FARs redaktionskommitté för Balans, ledamot av FARs styrelse och styrelseledamot i KPMG Bohlins AB.

Lennart Mörner, chefredaktör 1990–91:

”Min ambition var att öka Balans betydelse som debattorgan utanför kärntruppen av mycket högt kvalificerade revisorer.

Målgrupp var andra yrkesmänniskor och opinionsbildare som inte kunde förväntas vara alltför väl insatta i de ämnen tidningen behandlade. Målgrupp var också ledamöter – ofta på små företag – som gärna tog del av innehållet, men som inte ansåg sig ha kompetens att aktivt delta i debatten.

Jag försökte därför utveckla Balans journalistiskt. Det betydde en luftig layout med lockande framsida, fler bilder från industri och arbetsplatser, estetiskt tilltalande diagram och tabeller m.m. Jag strävade efter spännande och aktiva rubriker och många faktarutor och sammanfattningar. Jag ansträngde mig att variera innehållet från mycket kvalificerade inlägg av forskningskaraktär till lättsamma reportage, från raka nyhetsartiklar och korta notiser till utlandsreportage, personliga porträtt och debattinlägg etc.

Mitt uppdrag var att som extern redaktör ansvara för Balans till dess att FAR anställe en permanent chefredaktör. Jag producerade nummer 8–9/1990 till och med 6–7/1991. Det var ett mycket roligt uppdrag och en oerhört lärorik tid.”

Lennart Mörner driver egen verksamhet i företaget Mörner Media.

Bengt Holmquist, chefredaktör sedan 1991, och ansvarig utgivare sedan 1992:

”Det finns ett ord med en speciell klang för oss journalister. Det är ordet journalistisk.

Ett ord kan betyda så mycket.

Men sällan kan det som intresseorganisationen, branschförbundet eller folkrörelsen helst vill läsa i sin egen tidning i första hand beskrivas som just journalistiskt material.

Här finns nu en inbyggd och hälsosam motsättning: redaktörerna vill gärna hårdra, belysa motsättningar, stryka i långa texter, översätta alla dessa eländiga engelska fackuttryck till svenska och göra fräna rubriker.

En del av oss kanske också vill göra snygga layouter och köpa trendiga teckningar.

En organisation är – med få undantag – egentligen inte främst intresserad av sådant. Man vill få ut sin sak, man vill kunna tala till punkt, så som man inte kan räkna med att få det i allmänna nyhetsmedia. Och man har mycket begränsad förståelse för att tidningar skulle vara till för att redaktörer ska kunna göra sitt jobb.

Nå, Balans då?

Rätt bra, tack. Revisorer som tidningsutgivare har i regel visat sig förhandlingsbara, jag tycker att Balans har hittat en hygglig medelväg. Men vårt förhållande till allt och alla i branschen är inte alltid konfliktfritt (och hur skulle det kunna vara det?)

Redaktören går alltså inte för hårt fram med texter där revisorer försiktigt tassar fram i juridiknära snårskogar, och revisorer kan acceptera reportage och rubrikvinklingar som kan göra tidningen lite mer levande, till lite mera tidning. Ja, man accepterar nästan att redaktören inte bryr sig om ifall en författare använder ska eller skall så länge det är konsekvent genomfört i artikeln.

Men det finns obesvarade frågor:

Är Balans i första hand en branschtidning eller en facktidskrift?

Ska vi enbart skriva om om redovisning och revision på hög nivå, ska vi göra en branschtidning med nyheter, människor och notiser eller ska vi blanda?

Frågan ställs då och då – och får inget svar heller i våra stora läsarundersökningar.

Om jag vore optimist skulle jag tro att det beror på att Balans är så bra. Men nu är jag inte lagd åt det hållet och därför tror jag – inte minst med tanke på våra externa prenumeranter – att vi gör klokt i att fortsätta utveckla tidningen tillsammans...”